Jag har läst Bultar som ett bläckfiskhjärta av Kira Nalin. Boken är tunn, bara 111 sidor i litet format. Den är utgiven 2009 av Söderströms förlag. Jag föll för framsidan och tyckte att boken verkade intressant. Tyvärr fastnade jag inte alls för boken. Trots att den var så tunn, och även lättläst, så tog det lång tid innan jag kom igenom den.
Boken är 15-åriga Martins dagbok. Han går i nian och det är 1990-talets första år. Martin vantrivs i skolan och han kämpar med demoner som nästan tar livet av honom. Han verkar inte ha några vänner att tala om, men han älskar sin hund. Det är en mörk bok, fylld av hallucinationer, mardrömar och påhittade våldsamma berättelser. Fantasi blandas med fakta och som läsare vet man inte riktigt vart verkligheten börjar och slutar. Martins familjerelationer verkar ansträngda och inte heller skolläkaren och kuratorn lyckas skingra Martins dystra tankar. Det är en mycket intensiv bok och författaren har lyckats bra med dagboksupplägget. Just det här att man inte riktigt begriper allt är väl typiskt för dagböcker. Vem skulle förstå särskilt mycket om man kommer över en levande människas dagbok, man skriver för sin egen skull, inte för att andra ska läsa. Därför känns boken trovärdig och författaren har en stark röst som får utrymme. Även om det här inte riktigt var min typ av bok så gillar jag ändå författarens språk och stil.