Pesten

PestenPesten skrevs av Albert Camus 1947 och den kom att bli hans största verk, en klassiker som också räknas som en av den moderna världslitteraturens mest betydande verk. Albert Camus fick Nobelpriset 1957.  Det var också detta som fick mig att vilja läsa Pesten nu, i läsutmaningen Litteraturpristolvan skulle jag nämligen denna månad läsa just en bok skriven av en Nobelpristagare. Dessutom har jag förstås påverkats av den rådande Covid-19-pandemin som förstås har gjort boken minst sagt högaktuell.

Romanen berättar om ett pestutbrott i staden Oran i Nordafrika. Invånarna blir isolerade från omvärlden och därmed utelämnade åt varandra och åt skräcken. En liten grupp människor med läkaren Bernard Rieux i spetsen tar upp kampen mot pestens härjningar och mot lidande och död.

Boken skildrar epidemins framfart, men det som är än viktigare är hur människorna reagerar på den uppkomna situationen, när deras frihet inskränks och de mer eller mindre blir fångar, samtidigt som nära och kära dör snabbt runtomkring dem. Några utnyttjar läget för att tjäna pengar, andra letar syndabockar, några blir närmast apatiska och andra ägnar sig åt meningslösheter för att förtränga att de är fångar och kanske dödsdömda. Jesuitprästen Paneloux tror att det är guds mening att staden drabbats av pesten och således vägrar han ta emot läkarhjälp när han själv insjuknar. Journalisten Rambert befann sig i Oran av en tillfällighet när pesten bröt ut och han är fast besluten att fly, men i sista sekund ändrar han sig och blir en av de som försöker bekämpa sjukdomen tillsammans med Rieux. Boken utforskar många existentiella frågor om kriser, förändringar, mänsklighetens tillvaro, kärlek, separation, isolering, ensamhet, gemenskap. Samtidigt kan boken läsas väldigt konkret och bokstavligt om man hellre vill förena sig med dessa delar. Romanen har många lager och jag antar att man läser den olika i olika tider.

Jag inser att jag förstås hade läst boken på ett helt annat sätt om jag läst den för ett eller tio år sedan. Nu när jag läser den under rådande pandemi kan jag förstås inte låta bli att känna igen och relatera till mycket av det som skildras i boken. Karantän, affärernas gapande hyllor, tomma gator och inställda evenemang är numera vardag även för oss. Det som också lyfts fram och som också har blivit påtagligt även idag är människornas beteenden: misstro, rädsla, konspirationsteorier. Flera av de jag har pratat med som varit drabbade av Covid-19 har vittnat om omvärldens rädsla för dem: ”det är som om jag är pestsmittad” är en mening som återkommit i deras egna berättelser. Här får vi lite av förklaringen till varför det blir så. På så sätt skänker boken någon slags tröst och kanske också svar på sådana frågor som vi brottas med just nu.

I Oran var det ingen förutom Rieux som tog dödsfallen på allvar från början. Det var Rieux som övertygade stadens myndigheter att vidta nödvändiga avspärrningar och inrätta kliniker för de smittade för att på det sättet börja organisera kampen mot denna tidigare helt okända smitta. I boken säger Rieux att ”vi måste besluta oss för att kalla sjukdomen vid dess rätta namn”. Själva lever vi svenskar idag i ett land som har kritiserats hårt för sin Coronastrategi, både nationellt och internationellt. Ja, det är kusligt bekant det som sker i berättelsen.

Camus själv har insisterat på att ett av romanens stora teman var den påtvingade separationen, och vad isoleringen gör med människor: psykologiskt och existentiellt. Det är ju också något som diskuteras här i Sverige idag. Besöksförbuden på äldreboenden, distansundervisning för gymnasieelever, patienter som dör ensamma, inställda arrangemang och aktiviteter, avsaknaden av närhet. Vi har inget facit ännu, vi vet inte hur allt detta kommer att påverka oss. För det påverkar oss, det gör det. Redan nu kommer rapporter om att antalet orosanmälningar ökar, att försäljningen har ökat på Systembolaget och att Coronapandemin ökar risken för våld mot kvinnor och barn.

Jag läste en äldre utgåva av Pesten som jag lånade på biblioteket. Men faktum är att boken i år har kommit i nyöversättning av Jan Stolpe, en nyöversättning som tidigarelades för att möta läsarnas efterfrågan. Romanen har nämligen slagit försäljningsrekord i Coronapandemins fotspår. Albert Bonniers förlag som ger ut Albert Camus i Sverige har berättat att de sett en kraftig ökning både för Camus klassiker och för Hanne Vibeke Holsts bok Som pesten. Pesten har också legat etta på försäljningstoppen både på Adlibris och på Bokus.

För mig kommer Pesten bli en bok jag kommer att bära med mig och som jag är glad att jag läst, både för att det är en klassiker och för att det är en intressant skildring av en värld som vi kan känna igen oss i även idag. Den ger mig möjlighet att reflektera över både stort och smått. Krig och epidemier är båda återkommande delar av mänsklighetens historia. Genom att inse det – och lära oss av det som hänt tidigare – kan vi sätta den rådande Coronasitiationen i ett större perspektiv. Kanske kommer pandemin också att medföra bra saker, som att vi ger oss själva mer tid för reflektion, för att exempelvis reflektera över vad som är viktigt på riktigt. Många undrar när livet kommer att återgå till hur det var tidigare, före Corona, men kanske bör vi inte ens eftersträva att det ska bli exakt som tidigare. Kanske bör vi istället ta tillfället i akt att reflektera över hur vi vill att det ska bli? Det tar jag med mig från Pesten av Albert Camus.

Vegetarianen

Efter att jag läst Den vita boken av Han Kang blev jag sugen på att även läsa Vegetarianen som hon skrivit tidigare. Jag har hört så mycket om den boken, att den är bra, men väldigt speciell och det är jag benägen att hålla med om.

VegetarianenVegetarianen handlar om Yeong-hye som är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har alltid gjort det som förväntats av henne, aldrig gjort uppror. Men så en dag bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Detta beslut tas inte lätt av hennes omgivning. Hennes make, svåger, syster och föräldrar vägrar acceptera hennes beslut. Hennes envishet och fasta beslutsamhet att aldrig mer äta kött sätter därför igång en spiral av tvång och våld. Kampen kommer att inte bara handla om hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan också om hennes sexuella och intellektuella frihet. Detta får i sin tur oerhörda konsekvenser. Vad händer med en människa som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? När når en människa bristningsgränsen?

Denna ganska tunna och egentligen rätt så lättlästa bok utforskar människans inre och innehållet skapar tankar och funderingar som går bortom texten. Boken är skickligt skriven, som ett drama i tre akter, där varje del berättas av olika personer (hennes make, syster och svåger), men allt handlar om kvinnan som blir vegetarian. Invävt finns dock tre olika perspektiv på hur personerna i hennes omgivning ser på henne och hennes beslut, vilket ger ytterligare dimensioner. Samtidigt får vi aldrig direkt ta del av hennes tankar förutom i några kursiverade avsnitt som är Yeong-hyes egna tankar och minnen. Boken har så många teman, där vegetarianism nästan är det minst framträdande. Mest framträdande är psykisk sjukdom, våld, sexuellt begär och traditioner. Boken ger en bra bild av det patriarkala, traditionsbundna sydkoreanska samhället och kulturen. En varning dock för att den är ganska rå och skildrar vissa händelser (läs: våldshandlingar) väldigt noggrant, vilket kan göra en känslig läsare lätt illamående. Samtidigt är boken så välskriven att det är en bok som jag inte ångrar att jag läst.

Vegetarianen belönades 2016 med det Internationella Man Booker-priset, vilket gör att läsningen av denna bok blir en del av läsutmaningen Litteraturpristolvan. Man Booker International Prize är ett brittiskt litteraturpris instiftat 2004 som ett komplement till Bookerpriset. Det utdelas vartannat år sedan 2005 till författare vars böcker finns utgivna på engelska, oavsett nationalitet. Från 2016 utdelas priset årligen för ett enskilt verk som är översatt till engelska. Prissumman är på 60 000 pund och delas mellan författaren och översättaren.

Vegetarianen är utgiven av Natur & Kultur och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Finna sig

Finna sigI Litteraturpristolvan tänkte jag denna månad läsa något av en författare som fått Borås tidnings debutantpris och därför föll sig valet på Agnes Lidbecks Finna sig som tilldelades priset 2018.

Borås Tidnings debutantpris är ett litterärt pris på 100 000 kronor (2016) som instiftades år 2001 av Tore G Wärenstams stiftelse. Den första mottagaren utsågs 1 mars 2001. Borås Tidning och Högskolan i Borås samarbetar om priset, som syftar till ”att stödja ett författarskap som juryn anser ha förutsättningar att bli spännande och betydande”. Inför utdelningen nomineras fem författare som sedan alla bjuds in till en ”debutantsprisdag” i Borås, där vinnaren sedan avslöjas.

Finna sig handlar om Anna som vill bli sedd, som drömmer om att vara central i någons liv. Hon lever med Jens och blir mamma till deras barn. Men det räcker inte. Hon behöver känna mer. Bli ännu mera sedd. Så träffar hon Ivan på en fest. Kanske kan han se henne som kvinna? Anna smeker barnets, älskarens och dödens kinder, i tur och ordning. Hon säger de ord som ska sägas. Om det funnits ett skrik i Anna har det fastnat i halsen.

Finna sig handlar mycket om kvinnorollen, om kvinnans möjligheter och begränsningar. Det är som sagt en debutbok och med detta i betraktande är den av högsta kvalitet. Jag har dock svårt att komma in i boken, mest kanske för att jag aldrig riktigt får lära känna Anna på djupet, trots att hela boken handlar om henne. Hon förblir anonym. Men kanske också för att Anna är så långt ifrån mig. Hela hennes identitet går ut på att vara sedd, åtrådd, behövd. Men inte av barnen utan av männen. Redan på BB gick Annas tankar till de andra nyblivna papporna och hur hennes nyförlösta kropp eventuellt kunde attrahera dem:

Anna undrar om papporna vill ha henne, eller skulle vilja ha henne, eller kommer att vilja ha henne senare.

Jag känner bara sorg över att Anna låter livet passera medan hon går runt med alla sina tankar, funderingar. Hon lever aldrig för sin egen skull, hon lever bara för andra, för männen. Så tragiskt. Så onödigt. Så… bortkastat. Samtidigt kan man se boken i ett betydligt vidare perspektiv. I ett feministiskt perspektiv kanske. Det är en bok som passar utmärkt i bokcirklar eftersom den innehåller mycket att diskutera om och samtidigt har den så många olika tolkningsmöjligheter. Kvinnorollen kan aldrig diskuteras nog mycket, liksom förväntningarna på denna roll och det faktum att alla kvinnor kanske inte passar in – eller ens vill passa in i den rollen. Det jag personligen gillar bäst är språket. Det märks att Lidbeck också är poet. Språket är avskalat, kargt, knappt, men alldeles precist.

Finna sig är utgiven av Norstedts förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Vänta på vind

Vänta på vindVänta på vind av Oskar Kroon tilldelades 2019 års Augustpris i kategorin barn och ungdom. Boken handlar om Vinga, en ensam tjej som drömmer om havet. Hon tänker bli sjöman och segla till avlägsna hamnar. Just nu är det sommar och hon är hos morfar på ön. Han har gett henne en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig. Hemma i stan går mamma och är ledsen, medan pappa går i väntans tider med sin nya tjej Angelica som är höggravid. På ön är allt som det alltid har varit och Vinga njuter av tystnaden, ensamheten och tryggheten. Men plötsligt börjar en tjej med svart hatt dyka upp på stranden där snipan ligger. Hon heter Rut och till en början verkar Vinga och Rut inte ha särskilt mycket gemensamt förutom att de är lika gamla och befinner sig på samma ö. Men det visar sig vara mycket, mycket mer.

Vänta på vind handlar om en sommar då barndomen tar slut och något annat börjar. En förändringens tid, på många sätt. Vinga är med om många jobbiga, yttre händelser, men det som är i fokus är hur hon förändras, växer, och lär sig stå stadigt trots den storm som förändringens vindar för med sig. Boken handlar också om att vara annorlunda, att inte passa in, att känna sig utanför, men att det faktiskt är okej ändå. Alla vill inte och behöver inte heller passa in. Dessutom skildras vänskapen och sedermera kärleken mellan Vinga och Rut så fint i och med att de på flera sätt är varandras motsatser, men ändå dras till varandra. Och man måste inte vara lika varandra för att ändå passa ihop.

Det finns så många bra saker med den här boken. Det poetiska språket, författarens inlevelseförmåga, skildringen av karaktärerna, relationen mellan Vinga och hennes morfar, kärleken till havet, den första omtumlande kärleken och brytningstiden mellan barndom och tonårstid. En fin, stämningsfull bok för mellanåldern som för tankarna till författare som Tove Jansson och Ulf Stark.

Vänta på vind är utgiven av Brombergs förlag och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

Alla är ledsna nuförtiden

Logotyp Astrid Lindgren Memorial Award

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, eller ALMA-priset som det brukar förkortas efter det engelska namnet Astrid Lindgren Memorial Award, instiftades 2002 av den svenska regeringen efter att Astrid Lindgren dött. Prissumman är på fem miljoner svenska kronor och litteraturpriset utdelas i maj. ALMA-priset är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Det delas ut till författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare vars verk eller arbete för barn och unga är av allra högsta konstnärliga värde och som präglas av den djupt humanistiska anda som Astrid Lindgren förknippas med. Såväl enskilda författare och illustratörer som organisationer kan erhålla priset och det kan både vara en eller flera pristagare som utses. Ett helt konstnärskap kan belönas med priset, men endast nu levande personer kan motta priset.

2019 års mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne heter Bart Moeyaert. Han är en belgisk barn- och ungdomsboksförfattare som skrivit ett femtiotal romaner, bilderböcker och poesisamlingar, men också tv-manus och pjäser. Hans böcker är översatta till flertalet språk och finns utgivna i mer än 20 länder. Han växte upp som yngst av sju bröder och som yngst fick han ofta lyssna till sina äldre bröder, vilket han uppger har betydelse för hans berättarförmåga. Som barn läste han det mesta som Astrid Lindgren skrivit. Han hade en lycklig barndom, men en tuffare tonårstid och då säger han att skrivandet blev ett sätt för Moeyaert att förstå sig själv. Han debuterade som 19-åring 1983 med romanen Duet met valse noten som han börjat skriva som 14-åring. Som poet debuterade han med Verzamel de liefde år 2003. Sedan 1995 är Bart Moeyaert verksam som författare på heltid.

Moeyaert säger att han vill vidga gränserna för vad som är barnlitteratur. Precis som Astrid Lindgren skriver Moeyaert om existentiella ämnen på ett realistiskt, poetiskt och tankeväckande sätt. Att  gestalta idyller, eller en ren och oskuldsfull barndom, är inget som intresserar honom. Moeyaert gestaltar istället livets alla sidor och det finns inga uppdelningar mellan gott och ont eller mellan hjältar och skurkar. På svenska finns hittills tre av Moeyaerts böcker utgivna: bilderboken Afrika bakom staketet, ungdomsboken Kärleken vi inte förstår och så hans senaste bok som också är en ungdomsbok: Alla är ledsna nuförtiden.

Alla är ledsna nuförtidenAlla är ledsna nuförtiden handlar om Bianca. Hon har en hjärtsjuk lillebror som har opererats tre gånger och som ofta behöver en andningsmaskin som står i vardagsrummet. Den är ständigt närvarande och i blickfånget trots att mamma täckt den med en duk. Bianca anses vara ett besvärligt barn. Hennes pappa och hans nya tjej Cruz tycker att hon inte behöver vara hos dem varje helg längre. Varannan skulle vara bättre. Eller kanske ännu hellre var tredje. En dag hittar Bianca skådespelaren Billie King i vardagsrummet. Kings son leker med Biancas lillebror. Bianca beundrar verkligen Billie King och att hon befinner sig i deras hem är en otrolig händelse som innebär en vändningspunkt för Bianca.

Bianca är en trulig tonåring som innerst inne inte alls mår särskilt bra. Hon känner sig ofta bortvald och tagen för given. Föräldrarna är skilda och pappan har hittat en ny tjej, vilket är hans nya stora fokus. I familjen är det också lillebror Alan som har fått och fortfarande får den mesta uppmärksamheten på grund av hans hjärtsjukdom. Bianca säger inte så mycket om allt detta utan håller det mesta inom sig. För hon tänker och känner förstås väldigt mycket. Ändå kallar mamma henne för viltsint och pappa säger att hon är ohanterlig. Som vuxen är det jobbigt att läsa om hur vuxenvärlden ständigt sviker och bortprioriterar Bianca. Men att Billie King besöker Biancas hem innebär inte bara den stora upplevelsen att hon får träffa sin idol, utan hon får också möjligheten att bli sedd och att börja hitta strategier för hur hon ska kunna uttrycka sina känslor till de vuxna.

Boken är bara på 150 sidor och har dessutom korta kapitel och luftig text. Men den innebär ändå en stor läsupplevelse i och med att Bianca genomgår en så stor utveckling och att språket är så poetiskt och gestaltar det som händer i Biancas inre med en så stor närvaro att det känns som att man är inne i Bianca själv. Det är en lågmäld bok, långsam om man så vill, men eftertänksam och tankeväckande. Dessutom är det mycket som händer mellan raderna, så man kan inte läsa alltför snabbt, utan man behöver då och då stanna upp och känna efter, fundera, tänka efter. Så trots att boken är kort och lättläst på ett sätt så kräver den sin läsare på ett annat, djupare plan, för att man verkligen ska förstå den och få ut något av den. En bok för tonåringar, ungdomar och vuxna, gärna med tillhörande diskussion kring boken efteråt.

Alla är ledsna nuförtiden är utgiven av gilla böcker och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Jag läste Alla är ledsna nuförtiden tack vare läsutmaningen Litteraturpristolvan som skapades av bokbloggaren Ugglan och boken och som går ut på att under 2020 läsa en ny eller gammal vinnare utav tolv litteraturpriser, däribland ALMA-priset.