Lyckliga gatan

lyckliga-gatanÄntligen har Liza Marklund kommit med en ny bok i serien om Annika Bengtzon. Jag vet att hennes böcker ibland blir kritiserade, men jag tillhör de som verkligen gillar dem och det verkar det också finnas många andra som gör, världen över, med tanke på hur prisad hon blivit för böckerna. Lyckliga gatan är den tionde och näst sista romanen i serien om journalisten Annika Bengtzon.

I denna bok är Annika tillbaka och arbetar som nyhetsreporter på Kvällspressen. När den före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg hittas medvetslös i sitt hus och det visar sig att han blivit torterad så får hon i uppdrag att skriva om detta. Samtidigt så visar det sig att tidningens chefredaktör Anders Schyman blir utsatt för näthat och Annika dras in även i denna historia.

Det jag gillar med böckerna är kanske framförallt att det just är en journalist som står i huvudrollen. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag själv är frilansjournalist. Men det är ett spännande yrke och när man får följa en kriminalreporter så blir det ett annat angreppssätt på händelserna än om man får följa polisens arbete, och det är förstås lite udda jämfört med de flesta andra deckare som utges. Böckerna är också underhållande och spännande. Dessutom tycker jag om att både Annika och omvärlden har utvecklats genom böckerna, vilket skapar en realistisk och personlig känsla. Bilden av journalistens vardag är ju totalt annorlunda bara i denna bok jämfört med i första böckerna om Annika Bengtzon och jag tycker att det är roligt att Liza Marklund har tänkt på detta. Annika har också utvecklats som person genom åren som gått och jag gillar att man också får följa hennes privatliv och familjeliv. Så om du söker efter en bra deckare att läsa i jul så rekommenderar jag varmt Lyckliga gatan och de övriga böckerna om Annika Bengtzon.

De blå damerna

De blå damerna är Kristina Appelqvists fjärde deckare där rektorn Emma Lundqvist och kriminalkommisarien Filip Alexandersson står i huvudrollen. Precis som de tidigare böckerna har även denna bok Västgöta universitet och småstaden Skövde i centrum. Boken börjar med att den berömda målningen Det gula huset av Vincent van Gogh blir stulen från Konsthallen i Skövde. När polisen kommer till platsen så hittar de en person mördad i Konsthallen. Hänger de båda händelserna ihop eller är det två helt separata brott? Finns det något samband? Snart inser de att både mordet och konststölden hänger ihop med universitetet, varpå Emma blir inblandad. Dessutom är det ett hemligt sällskap som figurerar i utredningen eftersom den mördade kvinnan i Konsthallen visat sig vara medlem i De blå damerna.

Här har ni en spännande och läsvärd pusseldeckare. Jag har läst alla Kristina Appelqvists deckare med Emma och Filip i huvudrollen, men de är fristående så det krävs inte att man läser allihopa eller läser dem i en viss ordning. Jag tycker nog inte att det här är hennes bästa bok, men det är en bok väl värd att läsa. Den är lättläst, snabbläst och passar nog perfekt under julledigheten.

Stryparen

Stryparen är Jonas Moströms sjunde kriminalroman. Återigen utspelar den sig i Sundsvallsmiljö, vilket gör det extra kul då jag har besökt staden otaliga gånger. Den här boken har en lite annorlunda story. Det är nämligen så att natten före Lucia så drar den värsta snöstormen i mannaminne in över Sundsvall, vilket medför att sjukhuset totalt snöar igen och blir helt isolerat från omvärlden under tre dygn. Under dessa dygn inträffar förstås ett antal mordfall, samtliga offer är dessutom knuvskuret i pannan.

Läkaren Erik Jensen har nattjour på sjukhuset och därför tar han tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg upp jakten på mördaren, som ju förstås måste befinna sig någonstans på sjukhuset han med. Men vart ska de börja leta? Offren har ingen synbar koppling och det finns inget tydligt motiv. Inte nog med det, för att ytterligare komplicera utredningen börjar en dödlig influensa att härja innanför sjukhusets kompakta tegelväggar. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter…

Än en gång har Jonas Moström skrivit en läsvärd, underhållande och spännande deckare. Boken har ett bra driv och man vill gärna fortsätta läsa mer och mer och mer för att få veta hur det går för huvudpersonerna och för att få veta vem det är som är Stryparen på Sundsvalls sjukhus. Läs boken du med!

Den sista akten

Den sista akten är Marie Jungstedts senaste kriminalroman (Albert Bonniers förlag). Jag har läst hennes samtliga böcker – det här är den tionde boken i serien. Återigen är det poliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson som vi får följa och återigen utspelar sig boken på Gotland. Storyn denna gång är att journalisten Erika Malm hittas mördad på sitt hotellrum i Visby, mitt under Almedalsveckan. Mordet väcker stor uppståndelse, inte minst för att Erika var en stridbar debattredaktör på landets största kvällstidning. Samtidigt som vi får följa mordutredningen så får vi också följa polisernas privatliv, där förstås den trevande och spirande förälskelsen mellan Anders och Karin är i centrum.

Marie Jungstedt skriver kvalitetsdeckare och den här boken är egentligen inget undantag. Det är en bra och spännande kriminalroman som innehåller alla de ingredienser jag vill ha av en deckare. Språket flyter på bra, boken är lättläst och man läser snabbt eftersom man är nyfiken på hur det ska gå. Men det är inte hennes bästa bok, jag tycker att hennes tidigaste böcker är de bästa. Jag önskar också att det hade kunnat hända mer mellan Anders och Karin, det känns som att det går lite för långsamt och att båda bara går omkring och är förälskade i varandra på avstånd.

Allt vad marken gömmer

Allt vad marken gömmer är Annika Sjögrens fjärde bok. Även denna bok utspelar sig i Härnösand, vilket gör att mitt hjärta klämtar lite extra. Jag har pluggat där nämligen. Den här boken handlar om Allan Karlsson, en femtioårig man som försörjer sig på städvikariat på olika skolor i staden samtidigt som han annars lever lite vid sidan av samhället. Boken handlar också om Martin som bor kvar hos sin mamma fast han nästan är trettio år. Hans mamma är skolmåltidsbiträde och lätt förståndshandikappad. Hennes son betyder mycket för henne eftersom hon inte har så mycket annat i sitt liv. Men Martin träffar Carro och de beslutar sig för att flytta ihop. Carro som har barn och en exman som hon har en mycket ansträngd relation till. Att flytta ihop fungerar därför inte helt riskfritt. Förhållandet krackelerar och raseras när en person hittas mördad på Martins och Carros gräsmatta. Polisen utreder mordet, men har svårt att finna något motiv. Det verkar som att de får gå långt tillbaka i tiden i samband med sin utredning.

Det är spännande och oförutsägbar läsning. Det är mer en psykologisk thriller än en ren kriminalhistoria. Persongalleriet är mycket skickligt tecknat och jag gillar också sättet Annika Sjögren skriver på. Dock tycker jag inte att Allt vad marken gömmer är hennes bästa bok, även om den är klart läsvärd.

Gideons ring

Jag har sett fram emot att Carin Gerhardsen skulle släppa en ny bok om Hammarbypolisen. I somras fick jag äntligen läsa den femte boken i serien, Gideons ring. Boken börjar med att en naken ung kvinna springer på en väg en försommarnatt. Morgonen efter hittas hon i en trappuppgång på Söder i Stockholm. Hon ligger utanför pianotekniker John Gideons dörr, men hon kan inte säga vad hon har råkat ut för, varför hon har hamnat just där eller hur hon känner honom. John Gideon själv är spårlöst försvunnen, men grannarna skvallrar om otaliga unga tjejer som sprungit där genom åren. Man kan tro att fallet är enkelt, men när Conny Sjöberg och hans kollegor vid Hammarbypolisen äntligen lyckas lösa fallet visar det sig att många av deras fördomar får komma på skam…

Carin Gerhardsen har återigen skrivit en spännande, läsvärd deckare. Jag gillar att inget är som det ser ut att vara och att man aldrig vet vem som är gärningsmannen förrän sista sidorna. Det är många ledtrådar och man försöker hela tiden febrilt att koppla samman dem för att lösa fallet medan man läser, men det är inte helt lätt och inte alls förutsägbart. Poliserna och deras spaningsarbete, men också deras privatliv får stor plats, precis som jag gillar. Dessutom har ju Gerhardsen lite som ett tema att skriva om barns utsatthet och det har hon även med lite grann i denna bok, nu mer ur tonårstjejers och unga kvinnors perspektiv, men ändock lika viktigt att belysa. Gideons ring är en riktig sträckläsarbok. Man vill inte släppa den, men man vill inte heller läsa ut den så att läsupplevelsen är över. Jag längtar redan efter hennes nästa bok.

Mercurium

Ann Rosman är tillbaka med en ny bok om Karin Adler och de andra poliserna i Marstrand: Mercurium (Damm förlag). Även denna gång blandar hon historia med nutid på ett fascinerande sätt.

År 1802 står Metta Fock Ridderbielke inför rätta misstänkt för mord på sin man och två av sina barn. Hon döms mot sitt nekande till att sitta på Carlstens fästning och där ska hon sitta isolerad tills hon antihgen erkänner eller går under, vilket som nu kommer först. År 2011 hålls en storslagen maskerad på Carlstens fästning där gräddan av Sveriges societet samlas för att festa. Men innan kvällen är över så har två av maskeradgästerna mist sitt liv. Portarna har dock hela tiden varit stängda och bevakade. Innebär det att mördaren är någon av de 94 gästerna eller finns det någon annan förklaring? Det är vad Karin Adler och hennes kollegor får i uppgift att ta reda på.

Återigen har Ann Rosman skrivit en läsvärd och spännande deckare. Miljöerna skildras på ett makalösat sätt, både de nutida och de historiska. I boken får vi följa såväl polisernas arbete som deras privatliv, precis som jag tycker om. Boken bygger på en sann historisk händelse och Ann Rosman har gjort ett gediget researcharbete. Det är en fröjd att läsa om Metta Focks fascinerande öde och detta är ihopfogat på ett utmärkt sätt med de fiktiva nutida händelserna som utspelar sig på fästningen i Rosmans roman. En otroligt välskriven kriminalroman som jag rekommenderar alla att läsa!

Paradisoffer

Kristina Ohlsons nyaste bok om Fredrika Bergman heter Paradisoffer. Det är bok nummer 4 i serien. Fredrika Bergman jobbar numera åt justitiedepartementet men skickas temporärt tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis i ett rafflande fall där en Boeing 747 från Stockholm mot New York kapas. Återigen får hon jobba med kriminalkommissarie Alex Recht och tillsammans jobbar radarparet mot klockan och ett av de mest svårlösta fall som de någonsin ställts inför. Boken är spännande och har ett mycket högt tempo. Det händer hela tiden någonting och det blir sällan långtråkigt. Boken utspelar sig under väldigt få timmar och därför tycker jag att man inte får lika mycket inblick i huvudpersonernas privatliv som jag gärna vill ha i kriminalromaner. Boken skiljer sig ganska så markant jämfört med Ohlsons tre tidigare böcker. Jag tycker inte heller att den är riktigt lika bra som de tidigare. Visst är den både bra, spännande och välskriven, men inte lika bra som de tidigare böckerna.

Vila i frid

Vila i frid är Sofie Sarenbrandts tredje bok och denna gången är det en fristående deckare som inleds med att en känd skådespelare hittas död i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden. Strax därpå hittas också ett dött par i ett rum på hotellet. Först tror man att båda händelserna är rena olyckor, men snart inser man att det måste finnas ett samband. Därefter hittas ytterligare en person död på spat och nu råder inga tvivel om att man har med en kallblodig mördare att göra. Vi får följa Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning när hon försöker ta reda på vem mördaren kan vara och vilket samband som finns mellan alla offren.

 

Precis som tidigare böcker av Sofie Sarenbrandt är även denna välskriven och underhållande. Den har en spännande mordgåta och man har som läsare ingen som helst aning om kopplingen mellan offren eller vem mördaren kan vara. Mystiken tätnar och det gör att man fänglas från första till sista sidan. Det är en riktig sträckläsningsbok. Det som är negativt med boken är dock karaktärerna som känns alltför platta och schablonartade, samt språket som tyvärr inte är på topp. Men om du gillar svenska deckare bör du spana in Vila i frid.

Svikaren

Sebastian Lilja har levt under hot under de senaste åren för att han bytt fotbollsklubb till att spela för konkurrentklubben. Nu hittas han död i en blodpöl. För kriminalinspektör Christina Lugn och hennes kollegor ser mordet enkelt ut att lösa. En man som svikit sin fotbollsklubb och som varit hotad – hur svårt kan det vara? Och de första spåren leder också mot hulliganerna och mot motståndarklubbens fans. Men snart visar det sig att det finns något mer bakom mordet. Något som gör att det inte blir lika lätt att lösa det.

 

Katarina Wennstam har skrivit Svikaren, en gedigen och välskriven kriminalroman som skildrar fotbollsvåldet, men också homofobin i sportens värld. Och hon gör det på ett mycket bra sätt. Boken kryper in under huden på läsaren och stannar kvar även när man lagt undan den.