Alkemins eviga eld är Anna Janssons tolfte fristående bok om Maria Wern. Boken börjar med att Maria Werns kollega tvingas anmäla sin farbror, Julius Hartman, försvunnen. Maria Wern tar på sig sökandet efter honom. I sökandet efter den berömde glaskonstnären som Julius är, så beger hon sig till Kosta Boda Art Hotel, där Maria gör ett makabert fynd. Ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Och det märkligaste är att det verkar finnas en koppling mellan den döde och Julius. Efter ett bra tag inser Maria och hennes kollegor att männen var alkemister och nu vill någon ta reda på Julius hemlighet innan han går i graven.

Jag har läst samtliga böcker om Maria Wern och den här är verkligen inte den bästa. Jag har alltid tyckt att en av de bästa anledningarna till att läsa böckerna är för att man får följa Marias privatliv parallellt med polisarbetet. Men i den här boken känns Maria bara konstig. Hon lämnar bort sina barn i flera veckor och hon gör saker och ting som känns ologiska. Anna Jansson lyckas inte heller föra den uppstyltade intrigen framåt särskilt bra och boken känns både rörig och osammanhängande emellanåt. Det kanske är dags för Jansson att lämna Maria Wern bakom sig nu och gå vidare. De första böckerna om Maria Wern var jättebra, så jag vet att Anna Jansson egentligen är en skicklig författare, men sedan gick det utför och Alkemins eviga eld känns knappt ens läsvärd tyvärr.

Ett väpnat rån mot en värdetransport sker en sensommarmorgon i idyllen Klintehamn på västra Gotland. När rånarna flyr råkar de köra på en liten flicka. De tar sin tillflykt till ett ödetorp på den gotländska landsbygden. När polisen så småningom letar sig fram till ödetorpet hittar de en av rånarna mördad. Kommissarie Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobsson är huvudpersoner och tillsammans med sina kollegor försöker de lösa fallet, vilket inte är det lättaste.

Det fjärde offret är Mari Jungstedts nionde roman om Anders Knutas och hans kollegor. Jag har läst samtliga böcker och de är generellt sett både spännande och välskrivna. Den här boken håller samma kvalitet. Den är precis så som en bra, svensk deckare ska vara. Jag gillar såväl personskildringarna som miljöskildringarna och även handlingen känns intressant och spännande. Det är inte enkelt att lista ut vem som ligger bakom dådet, så boken är inte särskilt förutsägbar. Jag gillar också skildringen av polisernas privatliv, inte minst den spänning som så sakteligen byggs upp mellan Anders och Karin…

Ares tecken är en deckare som behandlar ett högst aktuellt samhällsproblem, nämligen hatbrott mot homosexuella och invandrare. I fokus står kommissarie Jacob Colt och hans kollegor. Både han och hans medarbetare Linda Schecker blir just detta fall extra känsligt eftersom Jacobs son är homosexuell och Linda själv lever i ett förhållande med en annan kvinna. Boken handlar om polisens jakt efter mördarna, en jakt som blir komplicerad eftersom det inträffar misshandlar och mord på många ställen runt om i Sverige och det verkar inte finnas några som helst kopplingar mellan morden. Dessutom lämnar inte mördarna några vidare spår efter sig.

Boken är spännande, välskriven och läsvärd. Jag gillar både Jacob Colt och Linda Schecker, som båda är trovärdiga karaktärer och som man får följa även privat. Tempot är väldigt högt i boken och det är en bra blandning mellan action, spänning och skildringen av polisernas privatliv. Det här är den första bok jag läser av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund, men troligen inte den sista. Boken utges av Bra Böcker.

Antalet deckare med poliser/kriminalare i huvudrollen är många, men böcker med kriminaltekniker i huvudrollen är inte så vanligt. Därför blev jag direkt intresserad av Varg Gyllanders deckarserie med kriminaltekniker Ulf Holtz och hans kollegor i huvudrollen. Första boken i serien heter Somliga linor brister, bok nummer två heter Bara betydelsefulla dör och den tredje boken i serien heter Det som vilar på botten. Böckerna utges av Bra Böcker.

Böckerna har fått riktigt bra kritik, framförallt för spänningen, drivet och trovärdigheten. Det är ingen tvekan om att böckerna är välskrivna och att Varg Gyllandet har stor insikt i polisarbetet (han jobbar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen och har tidigare jobbat som kriminalreporter). Själv fastnade jag dock inte för böckerna. Jag gillar när man får följa huvudpersonerna nästan lika mycket i deras privatliv som i deras arbete och det får man inte i den här serien. Visst har huvudpersonerna ett privatliv även i dessa böcker, men man kommer dem inte lika djupt som jag skulle vilja.

Sockerdöden är den åttonde boken i serien om Cato Isaksen. Boken handlar till en början om Kari Helene som är 24 år. Hon hade en gång en bror som dog. Det avfärdades som plötslig spädbarnsdöd. Men nu börjar Kari Helene minnas sådant som hände i samband med dödsfallet. Hon ringer till familjens bekant, Kripos-chefen (motsvarande Säpo) Martin Egge och ber att få träffa honom för att berätta allt hon kommer ihåg. Men han kommer inte till den planerade träffen. Han blir nämligen påkörd av en smitare och avlider senare. Denna händelse utgör startskottet för en spiral av våldsamheter som till slut eskalerar i en dramatisk upplösning.

Jag kom aldrig in i den här boken och efter ett tag lade jag undan den. Jag försökte läsa en av de tidigare böckerna om Cato Isaksen förut (Mörkermannen) och även den hade jag svårt att komma igenom. Böckerna är ju riktiga bästsäljare både i hemlandet Norge och här, och jag vet att många gillar böckerna. Men mig lyckas de alltså inte fånga. De är inte min smak helt enkelt. Böckerna är skrivna av Unni Lindell och utgivna av Piratförlaget.

Istället för dig är den fristående fortsättningen på Sofie Sarenbrants uppmärksammade debutbok Vecka 36. Nu har det gått 16 år sedan Agnes blev bortförd, inlåst och tvingad att föda sitt barn i en mörk källare i det skånska sommarparadiet Brantevik. I samma sekund som barnet tog sina första andetag slets han ur Agnes händer och vad som hände med honom efter det är ett mysterium. Agnes har försökt gå vidare och lever nu ett stillsamt familjeliv med sin man och deras dotter Nicole som nu är 18 år gammal. Det hon däremot inte vet är att hennes man bedrar henne och att dottern reser till Brantevik för att en gång för alla ta reda på vad som hände med hennes lillebror.

Jag tycker inte att Istället för dig var lika bra som Vecka 36. Kanske för att Vecka 36 var så stark och brännande. Kanske för att man inte kom huvudpersonerna lika nära som i den förra boken. Jag vet inte. Däremot så är Sofie Sarenbrant väldigt skicklig på att skriva. Boken är lättläst med ett starkt driv och ett bra språk. Jag kommer nog att läsa kommande böcker också.