Där isarna råmar är en deckare som utspelar sig i Norrbotten, i trakterna kring Kalix. I huvudrollen ser vi Irene Thorsdotter som nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men det visar sig strax att hon hamnar i konflikt såväl med chefer som flera fördomsfulla kollegor. Samtidigt dras hon och kollegorna in i ett fall som börjar med att en cykel hittas djupt inne i de norrländska skogarna när snön tinar. Cykeln visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande förbryllat polisen. Vi får också följa en tioårig flicka vars mamma är svårt sjuk och hon bor därför hos sin moster. Men mosterns vänner är farliga vänner och en dag försvinner även flickan.
Boken är skriven av Ulrika Lundgren Lindmark och Jennie Lundgren. De är svägerskor, bor i Kalix respektive Gällivare och arbetar som ekonom respektive polis. Det här är deras debut, men den är välskriven och framförallt märks det att de vet vad de skriver om. Polisarbetet skildras trovärdigt liksom hur det är att bo och arbeta i Norrlands glesbygd där avstånden är stora och förutsättningarna annorlunda än på många andra ställen i landet. Själva fallet är gripande eftersom det är barn inblandat. Slutet går lite för fort, jag hade gärna fått en tydligare upplösning. Men boken öppnar också för en fortsättning, och om detta blir en serie så följer jag den gärna. Irene och Max är sympatiska huvudpersoner, vanliga människor och poliser som är lätt att relatera till och känna för. Miljön skildras autentiskt och med inlevelse, och det ödsliga, karga landskapet utgör också en spännande, dramatisk fond som förstås passar utmärkt i en deckarserie. Hela boken förmedlar en lågmäld, men spännande och gripande, men ändå verklighetstrogen stämning som jag inte känner igen från så många andra svenska deckare och det gillar jag.