På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!
Förra helgen läste jag Klubben av Matilda Gustavsson och just nu läser jag Katarina Frostensons K där hon berättar sin version av händelserna i slutet av 2017 och början av 2018 som fick Svenska Akademin att rämna och där hennes man Jean-Claude Arnault anklagades för en lång rad av sexuella trakasserier och våldtäkter. En väldigt förvirrande bok som mest är ett långt försvarstal av en kvinna som uppenbarligen inte kan ta in vad hennes man har gjort. I långa passager vänder hon sig direkt till maken i ömsinta kärleksförklaringar:
Jag vet att du, min älskade, just nu förhörs av polis om våld som du inte har begått. Du skulle aldrig skada eller förnedra någon. Du har aldrig våldfört dig på en människa. Våld finns inte i din varelse, i din natur. Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.
Det är stundvis väldigt svårt att läsa boken eftersom hon så starkt håller fast vid sin sanning, att hon och maken är helt oskyldiga och att de utsatts för en komplott. Hon går också till hård attack mot såväl Svenska Akademin som mot svenska medier. Detta blandas med citat från andra författare, redovisningar av samtal med olika kulturmänniskor samt glimtar från Frostensons barndom och livet med Arnault innan anklagelserna blev ett faktum. Frostenson är i grunden poet och hennes språk kommer här och var till sin rätt, som i detta stycke:
Dagen efter, den 8 april, är min mors dödsdag. En annan K-dag. Kris. Katastrof. Starka känslor. Kärlek. Luften i den tidiga aprilmånaden, den är lite hård. Ljuset starkt och vitt. Jag minns hur jag såg de första vårblommorna vid Hagas grindar på vägen till det tegelröda sjukhuset, hur jag plockade dem och tog in dem i mors vita rum. Hur jag hörde hennes andning, förändringarna i den och koltrasten utanför fönstret i kvällen, och dagarna sen, efter hennes bortgång.
En koltrast sjöng och flög förbi alldeles nära inpå
en svart
så då var det inte hon
inte den gången.
Recension av K kommer så småningom här på bloggen, liksom av Klubben. Jag måste bara smälta läsningen av dem först.
Tack för smakbiten! Tror inte att jag orkar läsa den just på grunda av din beskrivning av boken. Jag läste också Klubben för ett tag sedan och tyckte om den.
Tack för smakbiten har inte läst denna! Ha en fortsatt trevlig dag kram Nina
Jag är på tok för mycket realist för att orka läsa om en förvirrad kvinna…haha. Men ganska sorgligt är det hur han har lyckats dupera henne. Tack för smakbit, säkert intressant på sitt eget vis.
Tack för smakbiten! Känns inte som en bok jag skulle välja att läsa, försvarstal? Troligen för finkulturellt för mig, t.ex. vadå ”en svart”, finns koltrastar i andra färger lixom. 😉
Så där tycker jag att det alltid är, anhöriga som säger att nej, det där kan h*n aldrig har gjort. Tror inte jag kan förstå det där riktigt.
Tack för smakebiten! Har väl tänkt läsa Klubben, men K är jag mer tveksam till. Ser fram emot en recension!
har läst både Klubben och K. tyckte om båda, även om jag håller med om att KF måste vara helt förblindad. hennes språk är i alla fall fantastiskt. tack för smakebit och påminnelse!
Tack för smakebiten, är lite nyfiken på boken.
Ja jösses. Förstår att hon har svårt att acceptera men att skriva en bok om det?
efter att först läst Klubben, kännes denna bok helt märklig.