Inte längre min

Inte längre minEfter att ha läst Stöld av Ann-Helén Laestadius saknade jag den värld hon målade upp och då kom jag att tänka på att jag ju ännu inte har läst Inte längre min som är fortsättningen på hennes ungdomsroman Tio över ett som belönades med Augustpriset 2016.

Inte längre min tar vid strax där Tio över ett slutade. Den handlar om Maja som tvingades flytta när hennes hus skulle rivas i samband med Kirunas stadsomvandling. Nu inser hon att det var en lögn, huset skulle inte alls rivas utan flyttas, och hennes föräldrar hade fått erbjudande om att få flytta tillbaka till samma lägenhet men de tackade nej. Maja har svårt med förändringar och kan inte ta in att föräldrarna inte vill flytta tillbaka. I förra boken träffade hennes bästis Julias mamma en ny man och de flyttade iväg, ända till Luleå. Maja har haft en förhoppning om att bästisen ska tröttna på Luleå och komma tillbaka till Kiruna för att bo hos sin pappa. Men bästisen har snabbt hittat en ny vän och verkar inte alls vara på väg tillbaka till Kiruna. Samtidigt verkar det också som att Majas kille Albin är på väg bort från henne. Maja känner sig ensammast i världen och det känns som att det inte går att lita på någon. Men kanske finns det trots allt en ljusning?

Det här är en bok fylld av tonårsångest. Det är nästan outhärdligt att läsa ibland. Alla kan känna igen sig i något av det som händer Maja. Även som vuxen kastas jag tillbaka till min egen tonårstid och minns såväl hur starka känslorna var då. Det handlar mycket om relationer, vänskap, kärlek, föräldrarelationer, men också skola, vardag, träningar och framtidsfunderingar. Helt enkelt sådant som alla i högstadie- och gymnasieåldern kan relatera till. Samtidigt vänder och vrider Laestadius på fördomar och stereotyper. Som när hon skildrar hur det är att vara same i Kiruna, men också när hon skildrar Albin som inte är redo att ha sex ännu trots att Maja vill. Det är en intressant samhällsskildring med en skopa samhällskritik i sig, men framförallt är det en ungdoms- och utvecklingsroman.

Jag gillar verkligen den norrlandsmiljö som boken utspelar sig i och det är både spännande och skrämmande att ta del av det som händer kring flytten av en hel stad. Åh vad jag önskar att dessa böcker skulle bli film, och då självklart spelas in i Kiruna. Jag gillar också bokens titel. ”Inte längre min” är så mångbottnad och kan relatera till såväl staden och lägenheten som bästisen och pojkvännen. Det är mycket som inte längre är som Maja är van vid, men det kan också vara början på något nytt.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.