Inte min tystnad handlar om Tilda och Samuel som möts på ett skoldisco. De går i varsin skola i Lund som delar skolgård, men deras världar är olika. Tilda har precis tvingats lämna sina föräldrar i Kalmar för att börja på skolan i Lund. Detta för att hon håller på att tappa sin hörsel och behöver lära sig teckenspråk. Samuel är en kille som avskyr att prata högt och ta plats. Värst av allt är redovisningar inför klassen. Då förvandlas enkla ord till oro och mummel. Han stammar, blir röd i ansiktet och alla skrattar åt honom.
Mötet på discot och deras dans blir starten på något nytt. Något modigt. Tillsammans utmanar de tystnaden. De blir vänner och kanske lite mer. De växer som personer. De vågar utmana sig själva och sin omgivning. Tillsammans blir de starka. Och modiga.
Inte min tystnad är en mellanåldersbok om två barn som bär på var sin utmaning. Den är välskriven och har ett starkt driv och det är svårt att lägga bort den. Man vill bara se hur det går för Tilda och Samuel. Parallellt med berättelsen får man också lära sig om teckenspråk och om att kommunicera med tecken. Detta går av bara farten eftersom det är en del av berättelsen. Längst bak finns också ett extra avsnitt där bland annat handalfabetet presenteras, för den som vill lära sig ännu mer. Som förälder till ett barn med hörselnedsättning välkomnar jag verkligen böcker där barn med hörselnedsättning/hörapparater synliggörs och inte minst när det skildras så trovärdigt som det gör i denna bok.