Deckare i Sundsvallsmiljö

Jag har läst två deckare av Jonas Moström, och båda utspelar sig i Sundsvall, en stad där jag varit ganska mycket.

Dödens pendel

Ett antal personer avlider i sömnen av hjärtstillestånd. I början anar ingen oråd, men så småningom inser polisen att offrens klockor försvinner i samband med varje dödsfall. En seriemördare går lös i Sundsvall. Kommissarie Johan Axberg löser morden och har stor hjälp av sin vän Erik Jensen som är läkare.


Det här är Jonas Moströms deckardebut. Han är läkare i vanliga fall och det visar sig på hans fackkunskaper. Jag tycker om att boken utspelar sig i sjukhusmiljö. Jag gillar också att den utspelar sig i Sundsvall, eftersom jag själv har varit i stan en hel del. Det är ett intressant tema och boken är inte förutsägbar. Den har ett snabbt tempo och man vill gärna läsa vidare. Boken påminner ganska mycket om andra deckare, framförallt Karin Wahlbergs deckare, som utspelar sig i sjukhusmiljö. Ett minus med boken är att den innehåller några fel. Bland annat står det fel namn på ett ställe. Det stör helhetsintrycket av boken. Bortsett från det så är det en läsvärd bok. Den är lättläst och spännande, samtidigt som den har mer djup än bara en vanlig mordgåta.

Svart cirkel

En rockstjärna hittas mördad i ett hotellrum mitt i Sundsvall. Polisens utredning visar att superstjärnan inte var så oskuldsfull som man trott, bland annat har han haft kontakter med ryska maffian. Trots detta har inte polisen mycket att gå på. Den ende som såg mördaren ligger i koma på sjukhuset. Kommissarie Johan Axberg och läkare Erik Jensen är tillbaka.

Även denna bok har ett snabbt tempo och är en typisk sträckläsarbok. Författaren lyckas bibehålla spänningen genom hela boken och man kan inte sluta läsa, för man vill veta hur den slutar. Den var inte förutsägbar, jag tycker om böcker där man inte kan lista ut direkt vem mördaren är. Jag gillar också att boken innehåller en hel del psykologi och till en del utspelar sig i sjukhusmiljö. Det märks att författaren har gjort en noggrann research och boken känns genomarbetad. Jag har dock hittat ett par fel även i denna bok, vilket drar ner mitt totalbetyg. På ett ställe i boken är ett vittne 80 år och lite längre fram i boken (några dagar senare) är hon plötsligt 92 år. Sådant där brukar jag haka upp mig på och irritera mig på. Men bortsett från det så är boken bra och jag kommer definitivt att läsa hans kommande bok också, Hjärtats mörker.

Bloppis

Jag måste få göra reklam för vår Barnbloppis. Det är alltså en blogg-loppis där ett antal medlemmar säljer våra barns urväxta kläder. Just nu är vi sex medlemmar, men fler är på väg. Kläder läggs ut kontinuerligt, och när kläderna är sålda så tas inlägget helt enkelt bort, så det är ständigt uppdaterat. Det är enkelt att ställa frågor eller köpa något plagg, det är bara att kommentera på själva inlägget, eller maila till någon av oss. De kläder som finns just nu är från 50/56 till 86/92, men större kläder ska komma framöver. Kläderna är dels indelade i storlek och dels efter kategori.

Besök sidan och sprid länken vidare!

Deckarmallen

Jag har nyss läst ut en deckare, recension kommer snart. Medan jag läste den satt jag och funderade på varför så många deckare ser likadana ut. Sedan skrev jag inlägget om veckans Lästrio och då började jag fundera på huvudpersoner i deckare.

Varför ser så många deckare likadana ut? Varför är de flesta huvudpersonerna män? Varför har de så svårt att hålla ihop en familj? Tänk på Kurt Wallander, Martin Beck osv. Jag är glad att det finns några författare som vågar utmana och skapar en annorlunda huvudperson. Inger Jalakas är en. Hon har valt en lesbisk kvinnlig polis, Margareta Nordin, som huvudperson. En annan författare är Leena Lehtolainen som också har en kvinnlig huvudperson, Maria Kallio, som har familj och barn och dessutom är mammaledig emellanåt. Ett tredje exempel är Patricia Cornwell, som har en kvinnlig rättsläkare, Kay Scarpetta, som huvudperson.

Titta gärna in på sidan Kvinnliga deckare: http://www.enannansida.se/deckare/

Jag gillar också Hieronymus inlägg om deckarmallen:
http://dodzon.blogspot.com/2007/01/vikten-av-en-bra-inledning.html

Lästrio vecka 13

När Bokfemman nu tyvärr har varit för sista gången så kör istället Petra igång med en Lästrio. Självklart hänger jag på. Hoppas Lästrio återkommer många veckor framöver. Själv har jag inte gjort alla Bokfemmor, eftersom jag är ganska ny som bloggare, så jag lär säkert göra några gamla Bokfemmor framöver, om abstinensen blir för stor. Men nu till veckans Lästrio.

Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!

1. Maria Kallio i Leena Lehtolainens böcker
Jag gillar deckarhjältar som inte följer den vanliga mallen, ni vet ensamstående medelålders män. Maria Kallio är gravid, föder barn och är mammaledig under bokseriens gång. Hon avancerar dessutom från vanlig polis till chef och kriminalkommissarie. Jag gillar när det finns lite vardag också, utöver själva mordgåtan. Huvudpersonerna får gärna leva ett familjeliv utanför jobbet, med alla vardagsbestyr och bekymmer som det medföljer. Det gör Maria Kallio. Hon är dessutom sympatisk och jag trivs att läsa om henne.

2. Lisbet Salander i Stieg Larssons böcker
Lisbet Salander följer knappast heller någon deckarmall. Hon är speciell och oförutsägbar, men med ett skarpt intellekt och en stor begåvning.

3. Kay Scarpetta i Patricia Cornwells böcker
Kay Scarpetta är rättsläkare och obducent, och inte polis, som huvudpersonerna i många andra deckare. Bara det gör att jag tycker om henne. Jag tilltalas också av smarta personer med stort yrkeskunnande, inte bara i verkligheten utan också i böcker. Böckerna är välskrivna och Kay Scarpetta är en bra sammansatt karaktär. Helst läser jag deckare som utspelar sig i Norden, men det har inte hindrat mig från att läsa de flesta av Cornwells böcker i serien om Kay Scarpetta, och det är väl ett tiotal.

Magiska mönster och flygande farbröder

Ebenholtz och Snö är ett nystartat förlag. De producerar och ger ut annorlunda böcker för barn. I vintras gav de ut sina två första böcker och jag hade tur att få recensionsexemplar av dessa. De heter Magiska mönster och Flygande farbröder. De är titt-böcker – böckerna som kommer innan pekböckerna, och de är tänkta för de allra minsta spädbarnen, från nyfödd till sex månaders ålder. De är speciellt utformade för bebisar med bilder på det de uppfattar allra bäst, skarpa kontraster mellan svart och vitt, samt tydliga former. Flygande farbröder innehåller bilder på bevingade farbröder. Framförallt lockar gubbarnas ögon barnets blick. I Magiska mönster finns geometriska mönster, som cirklar, fyrkanter, rutigt och randigt. Tanken är att böckerna ska stimulera barnets vilja att se saker och att ta kontakt med omgivningen.

Jag är helt såld på de här böckerna, de blev direkt en favorit både hos mig, sambon och dottern. Min dotter är 9½ månad nu (tänk vad tiden går), men trots att hon inte längre tillhör den direkta målgruppen så blev hon fascinerad av böckerna. Böckerna är små och spiralinbundna och har ett format så man kan stoppa in dem vid sidan av madrassen i sängen eller vagnen, där barnet kan ligga och titta på dem i lugn och ro. En smart idé för de med yngre bebisar. Jag tycker definitivt att böckerna borde komma ut i hård papp också, för de äldre barnen som gärna sitter och bläddrar själv.

Fler böcker väntar på att produceras – och jag väntar med spänning på dem. Kolla in förlagets hemsida här.

Linnea kom hem

En av mina favoritförfattare heter Anita Eklund Lykull. Hon skriver ungdomsböcker, mestadels med tjejer i huvudrollen. Böckerna behandlar ofta svåra ämnen, mobbing, ätstörningar, relationer, sorg, död, men också kärlek, vänskap och glädje. Jag gillar henne framförallt för att hon är så bra på att uttrycka sig, i hennes böcker känner jag igen mig själv och hur det var när jag var yngre. Jag tycker att hennes sätt att skriva påminner lite om Johanna Thydell som har skrivit I taket lyser stjärnorna. Jag tillhör kanske inte längre målgruppen för Anita Eklund Lykulls böcker, men det struntar jag i, jag tycker böckerna passar alla från högstadieåldern och uppåt. Jag har läst alla hennes böcker hittills (utom Hökautostradan, som är hennes debutbok och den enda boken med en kille i huvudrollen) och jag blir så glad varje gång det kommer ut en ny bok.

Linnea kom hem är hennes senaste bok. Den handlar om Timjan, som förlorar sin bästa kompis Linnea i tsunamikatastrofen. Samtidigt håller hennes egen familj på att rämna. Ingenting kan längre bli som förr, men till slut hittar Timjan sin egen väg ut ur all sorg och förvirring. Som alla de övriga böckerna av samma författare är också den här boken stark, gripande och brännande. Läs den! Och har ni missat de andra böckerna av Anita Eklund Lykull så läs dem också – jag är riktigt avundsjuk på det läsäventyr ni har framför er.

Ett barn ska jag ha…

Jag fick ett recensionsexemplar på en bok från LL-förlaget. Den är skriven av Tomas Dömstedt och illustrerad av Helena Davidsson Neppelberg. Titeln är ”Ett barn ska jag ha…” och den beskriver innehållet ganska bra. Såhär står det om boken på baksidan:

Maries liv är perfekt. Hon har ett jobb hon gillar, hennes kille Anders älskar henne och Maries syster ställer alltid upp. Det är bara en sak som fattas: ett barn. Och äntligen händer det. Hon blir gravid! Men hennes syster som tidigare stöttat henne blir rasande, och Marie vågar inte ens säga till sina föräldrar att hon ska ha barn. Hon har ju det där FELET, utvecklingsstörningen som gör att hon inte alltid hänger med riktigt. Ska Marie få föda sitt barn ändå?

Jag brukar vanligtvis inte läsa böcker från LL-förlaget, men den här boken var ett undantag. Den tar upp en viktig fråga om funktionshinder och föräldraskap. Boken är kort, bara strax över hundra sidor, och har stor text och mycket luft på boksidorna. Dessutom är språket lättförståeligt. Men trots det så griper den mig. Jag börjar fundera på ämnet som boken handlar om. Att få barn är inte självklart för den här gruppen av människor. Boken är läsvärd, ämnet är viktigt.

Det är ett hett ämne överhuvudtaget att debattera om vilka som har rätt till (eller borde ha rätt till) att skaffa barn. Lesbiska får inseminera sig i Sverige, men singelkvinnor som vill insemineras tvingas än så länge åka till andra länder, som Danmark. För adoption finns många stränga regler, bland annat när det gäller ålder och hälsa på de blivande adoptivföräldrarna, men för att skaffa biologiska barn finns inga kontroller eller hinder. Att adoptera som ensamstående är oftast svårare och har större begränsningar än att adoptera som par.

Jag googlade lite om ämnet ”rätt att skaffa barn” och hittade några läsvärda länkar. ”Drottningen” har bloggat om ämnet här. Lanternan (nättidning för funktionshindrade) har också skrivit om ämnet, bland annat här.

Uppdraget Rädda Världen


Förlaget Nicotext har kommit med en rolig bok. Den beskrivs på baksidan som

en interaktiv bok som innehåller olika aktiviteter som läsaren får i uppdrag att genomföra. Varje uppdrag är bra för miljön och hjälper till att rädda världen. Uppdraget rädda världen är en bok som är ett spel, en bok och en god gärning i ett.

Många förslag är bra och roliga. Andra känns lite främmande, typ duscha med grannen för att spara vatten. Jag gillar framförallt formgivningen av boken. Den känns modern och inspirerande. Varje uppdrag har en sida var, där det finns plats för anteckningar och en ruta att kryssa i när uppdraget är slutfört. Det är totalt 105 uppdrag, så det kan ta ett litet tag att genomföra samtliga. Det sista uppdraget är att ge boken till någon annan, dels för att föra miljöbudskapet vidare och dels för återvinningens skull. En smart idé. Jag saknar dock lite djupare fakta om varför varje uppdrag är bra för miljön.

Det här är en perfekt bok att ge bort istället för en blomma eller en chokladask. En mer meningsfull present. Passa på nu i påsk!

En liten chock

Johanna Lindbäck, en av tjejerna som bloggar på Bokhora, utgav sin första bok förra året. Den heter En liten chock och är en ungdomsroman. Redan när jag läste att en av Bokhororna skulle ge ut en bok så blev jag intresserad, men när jag läste att den utspelar sig i Umeå så var jag bara tvungen att läsa den.

Den handlar om Gustav, en gymnasiekille som bor i Umeå. Han har förlorat sin mamma i cancer och bor nu med sin amerikanske pappa. Han längtar efter en tjej, men är ganska blyg. Så får klassen en ny vikarie och det börjar hända saker. I slutet av boken händer allt på en gång – det drar ihop sig till en liten chock…

Början av boken är mysig, trivsam och vardaglig. Gustav är en ganska vanlig kille. Man får följa honom på hans vardag på Östra gymnasiet. Det är roligt att känna till alla miljöer och nicka igenkännande. Man är ju inte bortskämd med bra böcker som utspelar sig i Umeå, eller i norrland överhuvudtaget. I mitten av boken börjar det hända saker som skruvar upp tempot. I slutet av boken är tempot högt och man kan inte sluta läsa, det är omöjligt att lägga ifrån sig boken. Det är mycket relationer och känslor i boken, man lever sig verkligen in i huvudpersonernas känslor. Jag minns tillbaka på min egen gymnasietid och känner ofta igen mig. Den där förvirringen man har i den åldern. En läsvärd bok, för både ungdomar och vuxna!

Pysselböcker

Jag ger inte nyårslöften. Istället ägnar jag en stund i början av året till att sätta upp mål för mig själv samt för att välja ut vilka projekt jag ska satsa på under året. I år ska jag satsa lite extra på pysslandet. Förra året pysslade jag en del strax innan dottern föddes. Jag sydde en amningskudde, en blöjväska samt klädde en gammal tvättkorg från 60-talet som hon skulle sova i. Efter att hon föddes så hade jag inte riktigt tid, ork och plats. Istället blev det mycket läsning och olika skrivprojekt. Men i år ska jag alltså pyssla mera. Det bådar gott, för i vår nya lägenhet så har jag ett helt pyssel- och arbetsrum att tillbringa tid i. För att få inspiration har jag tittat en del i pysselböcker. Jag har fastnat för två böcker.

Börja sticka och Börja virka, båda av Sys Fredens och utgivna av Berghs förlag. Det är små, tunna böcker som riktar sig till nybörjare. Jag lärde mig förvisso både att virka och sticka i syslöjden. Virkning har jag hållit på med lite sedan dess, men inte stickning. Dock känner jag att jag är väldigt ringrostig, så det här är bra böcker att titta i. De går igenom grunderna, på ett enkelt, pedagogiskt sätt med många bilder. Det finns också några enkla stick- och virkbeskrivningar till bland annat mössor, sjalar och en väska. Jag tilltalas framförallt av formgivningen av böckerna, det är snygga bilder och snyggt typsnitt. Dessutom tycker jag om formatet på böckerna, de är lätta att ha framme medan man pysslar.