Gosedjursfesten handlar om en dag då alla i förskoleklassen ska ha med sig sina gosedjur. Alla utom jaget i berättelsen har med sina finaste och bästa gosedjur. Men som tur är så har klassen en tålmodig och smart fröken, som kommer på att klassen ska gå på utflykt hem till huvudpersonen för att hämta gosedjuret. Så blir det en roadmovie i förklass-tappning, där alla klasskompisar krånglar in sig på bussen, någon tappas bort, men hittas igen, någon ramlar och får ett hål på knät, någon blir kissnödig, allt i jakten på det sista gosedjuret.

I Pyjamaspartyt ska förskoleklassen övernatta i skolan. Pirret hänger i luften när barnen gör sig redo med sovsäckar, liggunderlag och gosedjur. Barnen är förväntansfulla, det ska bli filmmys med popcorn. Men är föräldrarna verkligen redo att säga godnatt och lämna sina barn i skolan över natten?

I Tandkalaset lovar fröken att klassen ska ha ett tandkalas när alla i klassen har tappat sin första tand. Men det finns bara en som inte har tappat någon tand och det är huvudpersonen i den här boken. Hur hon än vickar så sitter de stenhårt fast. Men då säger fröken att hon har en idé!

Dessa bilderböcker är skrivna med värme, humor och igenkänning av Elin Johansson och med färgstarka, detaljfyllda och lekfulla illustrationer av Hanna Granlund.

Hittills har det kommit fyra bilderböcker om Berit, skrivna av Annica Hedin och illustrerade av Per Gustavsson.

 

I Berit älskar Russin ska Berit på kalas hos Aron och när hon ska köpa present fastnar hon för ett gosedjur som hon kallar för Russin. Men när det är dags att ge bort Russin ångrar hon sig. Hur ska Berit kunna ge bort det hon älskar allra mest? Men kanske förstår även Aron att det är hos Berit som Russin hör hemma?

I Berit ljuger är Berit kär i förskolekompisen Mona. Mona som älskar marsvin. För att väcka Monas intresse ljuger Berit om att hon har fått ett eget marsvin. Fastän mamma är allergisk. Men lögnen uppenbarar sig snabbt när Mona kommer hem till Berit. Så hur gör man om man har ljugit för någon man gillar? Kan man nånsin bli vänner igen?

 

I Berit vill inte kommer mammas jobbarkompis hem på fika med sin dotter Lussan. Mamma vill att Berit ska visa sitt rum. Men Berit vill att Lussan ska gå hem. Lussan tar Berits saker och förstör. Då är det väl okej att knuffas? Bara lite? Berit vill ju bara leka ifred och få ha sina saker ifred. Måste man verkligen leka med någon bara för att en vuxen säger att man ska?

I Berits cykel kan plötsligt alla barn på förskolan cykla. Till och med Nitan, fast hon är mindre än Berit. Men Berit kan inte cykla och hon vill inte. Hon tycker de kan odla i minilandet istället. Men när de andra ska cykla iväg till gungorna följer Berit ändå med. Hon behöver faktiskt inte cykla för hon springer så fort. Men inte lika fort som en cykel. Och när Berit kommer fram är alla gungor upptagna. Måste man hamna utanför när alla andra kan något man själv inte kan?

Böckerna om Berit handlar om starka känslor och händelser som många förskolebarn kan relatera till. Det handlar om känslor och relationer, och det skildras med värme, humor, allvar och hög igenkänning. Illustrationerna är färgrika, uttrycksfulla och samspelar fint med texten.

Det regnar hjärtan handlar om Zalwango som är kär. Hon är så kär att det pirrar överallt. Så kär att hon måste krama ett träd. Så kär att det regnar hjärtan överallt – på gångvägen till skolan, på lekplatsen… Vem hon är kär i är hemligt, så Zalwango kallar den hon är kär i för Käris. När de tittar på varandra i klassrummet ser Käris kinder lite rosa ut. Och varje dag vill Käris sitta bredvid Zalwango i matsalen. Betyder det att Käris är kär i henne också? Ska Zalwango våga berätta vad hon känner?

Det finns få bilderböcker som handlar om kärlek och som tar barns kärlek på allvar. Den här boken gör det, den tar barnets känslor på allvar och skojar inte bort den första stora förälskelsen, utan tvärtom hyllas den och tillåts ta plats. Texten är poetisk och vacker, illustrationerna magiska och samspelar fint med texten. Vi får inte veta vem Käris är eller om det är en tjej eller kille. Därför är det helt öppet för läsaren att tolka in detta, vilket jag tycker är bra. Boken är skriven av Gloria Kisekka-Ndawula och illustrerad av Katarina Strömgård.

 

Idde och Hajen skrev jag om här. Det är en bilderbok som handlar om Idde som längtar efter ett eget husdjur och till slut får en alldeles egen katt. Sedan dess har det kommit två till böcker om Idde: Idde och den bortsprungna katten och Idde och födelsedagskalaset.

I Idde och den bortsprungna katten hittar Idde en katt som varken Idde, hennes mamma eller någon av hennes grannar känner igen. Idde bara måste hitta ägaren. Men trots att de lägger ut bilder på nätet och sätter upp lappar överallt verkar ingen sakna katten. Vilken tur att Idde inte ger upp när det handlar om ensamma katter och tanken på att någon kanske sitter hemma och saknar sin fyrfota vän. När Idde tar saken i egna händer får historien äntligen sin lösning och katten kommer tillrätta. Dessutom får Idde en ny vän som älskar katter lika mycket som hon själv.

I Idde och maskeradkalaset har Idde fyllt år och ska ha maskeradkalas för kompisarna på förskolan och nya kompisen Mirjam som hon lärde känna när Idde hittade bortsprungna Bonnie. Idde har såklart klätt ut sig till katt. Men i en hemsydd dräkt istället för den från maskeradbutiken som hon egentligen ville ha. Så kommer Mirjam, utklädd i exakt den dräkten som Idde så hett önskat sig. Idde kan inte längre leka, inte dansa, inte äta popcorn eller glass. Hon kan bara titta på Miriams maskeraddräkt och hon blir så avundsjuk att hon inte vet riktigt vad hon gör. Sedan blir det riktigt trassligt och Idde ångrar sig. Men som tur är så har Iddes katt Hajen lösningen på allt.

Ellen Ekman har både skrivit och illustrerat böckerna om Idde. Precis som första boken om Idde är även detta två fina bilderböcker som inte bara handlar om katter, utan också om relationer och känslor. Det är hög igenkänning för barn i förskoleåldern och det finns mycket att relatera till. Båda böckerna är så varma och kärleksfulla. Jag tycker också så mycket om bilderna, färggranna, detaljrika och mycket att titta på. Realistiska och skildrar verkligen vardagskaoset i en helt vanlig familj. Extra kul är det också att Idde och mamma har samma tapet i sin hall som jag har i mitt arbetsrum!

 

Superhjälteprinsessan är en bilderbok av Emily Joof med bilder av Åsa Gilland. Den handlar om Thandi som är bjuden på kalas och det bästa av allt är att man ska komma som prinsessa eller superhjälte. Hon funderar på vilken hon ska vara, kanske världens starkaste Pippi eller snöprinsessan Elsa? Men hennes kompisar säger att det inte går, för Thandi är inte lik någon av dem. Nu tycker Thandi inte ens att det känns kul att gå på kalaset. Tur att hennes mamma får en idé…

Den här boken handlar om igenkänning, representation och identitet, men också om att upptäcka nya superhjältar och om rätten att få vara den man vill.

I Superhjälteprinsessan, mamman och bebisen har Thandi fått ett litet syskon. Thandi tycker fortfarande att det är jätteroligt att klä ut sig och vara superhjälteprinsessa. Men nu säger mamma att hon måste leka tyst när bebisen sover. Och när Thandi busar ropar mamma att hon måste vara försiktig med bebisen. Hur ska en superhjälteprinsessa kunna leka när man knappt får göra någonting?

I den här bilderboken skildras hur livet vänds upp och ner när man får ett syskon. Det handlar om anpassning till den nya situationen, men också om det äldre barnets rätt till lek och att vara sig själv trots bebissyskon och trötta mammor.

Båda böckerna är varma och kärleksfulla med färgglada, detaljrika, fantasifyllda bilder, perfekt för att läsa om och om igen.