Barnboksbloggen via Instagram

Igår var rubriken #nåtganskasött i #februarifoton. Nu är jag visserligen partisk, men den här bebisen är lite mer än ganska söt 🙂 <3

Barnboksfemman – vecka 6

Barnboksfemman fungerar så att jag varje vecka presenterar ett tema , t ex sorg eller kärlek, och sedan är tanken att du ska skriva om fem barn- eller ungdomsböcker som du förknippar med detta tema. Skriv så lite eller mycket du vill om varje bok (men självklart är det alltid intressant att få läsa någon liten motivering till varför du valde just dessa titlar). Skulle du inte komma på precis fem titlar får du såklart skriva de du kommer på.

Denna månad är temat i Temaläsning 2017 Hjärta och smärta. Böcker med kärlek som tema finns det ju jättemånga av när det handlar om böcker för tonåringar och ungdomar. Men till barn då? I denna veckas barnboksfemma vill jag att ni listar böcker som handlar om kärlek för de yngre barnen.

Barnboksbloggen via Instagram

Dagens tema i utmaningen #februarifoton hos #onekligen är #nåtgult Jag gillar egentligen inte gult, men det gör bebisen. Här är hennes favoritleksak, lejonet och som bonus i bakgrunden tidningen Skriva som jag precis börjat prenumerera på, första numret kom i brevlådan idag.

Barnboksbloggen via Instagram

Bästa sortens bokpost kom i brevlådan häromdagen. #opalförlag #charlottecederlund #gryningsstjärna

Halsen rapar, hjärtat slår

Halsen rapar, hjärtat slår – rim för 0-100 år är tvillingarna Emma och Lisen Adbåges första gemensamma projekt. De har ju varit minst sagt produktiva på varsitt hål tidigare både som författare och illustratörer, så jag är förvånad över att de inte samarbetat tidigare, men jag antar att sånt måste mogna fram. Hur som helst så är detta en bok fylld med rim/dikter/verser/poesi för alla åldrar. Den kategoriseras till målgruppen 3-6 år av förlaget, men jag kan intyga att även äldre barn och vuxna uppskattar den liksom små bebisar. Det härliga med rim är ju att man kan gilla själva rytmen och upprepningen även om man inte alltid förstår alla ord, därför passar många av verserna också till bebisar. Säg den bebis som inte gillar fingerramsor till exempel. Och tvillingarna Adbåges humor är också sådan att även vuxna, som jag och min man, skrattade högt åt flera verser. Jag hörde också i podcasten Bladen brinner att de berättade att även äldre uppskattade bland annat dikten om ålderdomen, så här finns verkligen något för alla. Mina favoriter är Dumma dej, Att bli stor, Begravningsvers, Kretsloppet och denna: Vad hur vem:

Vad ska jag känna

vad ska jag tro?

Hur vill jag leva

hur vill jag bo?

Vem vill jag älska

vem vill jag va?

Vad ska jag äta

imorrn och idag?

Att det finns något för alla i Halsen rapar, hjärtat slår handlar inte heller bara om ålder. Här finns också något som passar allt oavsett personlighet och sinnesstämning. Här blandas högt med lågt, humor med allvar, tramsigheter med sorgligheter och så vidare. Och alla verser är illustrerade med deras färgglada underfundiga illustrationer. Det här är en riktig pärla, en bilderboksskatt. Det enda som skulle ge ett litet extra plus är ett register så man snabbt hittar tillbaka till sina favoriter, för den här boken är en sån bok som man vill bläddra igenom gång på gång på gång. Boken är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Något i natten

Något i natten är en av böckerna i serien Trio i trubbel som är skriven av Thomas Halling och illustrerad av Sofia Falkenhem. Det här är bok nummer 6 i serien om jag har räknat rätt. Jag har inte läst de andra böckerna, men de verkar vara hyfsat fristående. Huvudpersoner i serien är Maja, Oskar och Linus som alla är syskon, 8, 10 och 12 år gamla och i varje bok råkar de ut för spännande och skrämmande äventyr. Den här boken, Något i natten, utspelar sig till stor del på en kyrkogård. Spännande miljö alltså, men ändå lagom läskig för målgruppen. En snabbläst bok att sträckläsa för den som knäckt läskoden och kommit en bit i sin läsning men som fortfarande vill ha böcker med illustrationer, lite större text och mer luft på boksidorna än i de tjockare kapitelböckerna. Utgiven av Alfabeta.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 6

När man startar ett företag är det viktigt att definiera vilken målgrupp man vänder sig till för att på så sätt kunna skräddarsy produkten eller tjänsten så att de blir lockade av den. Att driva en blogg påminner lite grann om att driva ett företag, även om vi bokbloggare inte säljer något så vill vi ju ändå locka läsare precis som företag lockar kunder. Så målgrupper är temat för Veckans bokbloggsfråga.

Såhär fungerar det:

  1. Jag lägger ut en ny fråga varje vecka (företrädesvis på måndagar).
  2. Du svarar på frågan i din egen blogg.
  3. Du länkar till ditt svar i kommentarerna till mitt frågeinlägg.

Här kommer Veckans bokbloggsfråga

Har du funderat på vilken målgrupp din bokblogg har? Skriver du för andra vuxna, för barn och ungdomar, för föräldrar, lärare, bibliotekarier… vilka vill du ska läsa din blogg? Gör du något speciellt för att just den målgruppen ska hitta din blogg och känna sig hemma där? 

Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa

Surtanten Birgitta Svensson ogillar barn och gör allt för att undvika de fem grannbarnen på gården. En dag får hon deras fotboll i huvudet, tuppar av och blir sedan som förbytt. Plötsligt blir hon barnens bästa vän i kampen mot Lennart von Spetsnäsa, stadens fifflande och girige kommunalråd som inte vill satsa en krona på ungar. Han har ingen aning om vad en arg surtant och fem listiga barn kan ställa till med för bus för att få sin vilja fram…

En busig barn- och ungdomsbok för låg- och mellanstadieungar om otippad vänskap, att komma över rädslor och att det aldrig är för sent för någonting. Inte ens för att köra brandbil, bjuda fienden på mördarsniglar eller väcka en 50 år gammal kärlekshistoria.

Så står det i baksidestexten till Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa. En bok som lät lovande med tanke på de teman som boken tar upp. Men jag hade svårt för boken. Jag tyckte inte att den var humoristisk och den kändes tung att läsa. Jag läste den högt för mina äldsta barn (5,5 och 9,5 år) och ingen av dem tyckte om boken. Jag tycker att det var tråkigt, för idén bakom boken var som sagt lovande. Jag har dragit mig för att recensera den eftersom jag inte riktigt gillade den och jag har funderat både en och flera gånger om jag verkligen ska recensera den när jag tycker som jag gör. Alltså, boken är välskriven och det är inget fel på den, det är bara det att just jag inte tyckte om den. Dessutom vet jag att det kommit minst en bok till om Surtanten Birgitta och jag har läst i flera recensioner att andra tyckt om den, så det är nog bara jag som inte har rätt humor.

Hur gör ni när ni stöter på böcker ni inte gillar, recenserar ni ändå? Hur gör ni om ni inte gillar böcker ni fått som recensionsexemplar? 

%d bloggare gillar detta: