Barnboksbloggen via Instagram

En bild från adventsfika får bli mitt bidrag på temat Mitt kök till #februarifoton hos @onekligen

Temaläsning 2017 – januari – sammanfattning

Här kommer sammanfattningen av de böcker vi läst under januari på temat lättläst i #temaläsning 2017:

Sofies bokblogg har läst:

Barnboksbloggen har läst:

Mina reflektioner kring lättlästa böcker

Årets första månad är redan över. Temat för januari var lättläst och jag hade ett riktigt flow, vilket förstås beror på att de flesta av titlarna jag läst i januari var just lättlästa. Under läsningen av de lättlästa böckerna fick jag en hel del reflektioner som jag tänkte återge i en slags lista här:

  • Vi har idag en rekordstor utgivning av lättläst, vilket beror på att antalet människor som är i behov av lättläst litteratur idag är större än någonsin.
  • Ur en intervju med en person som jobbar på ett bokförlag som ger ut lättläst litteratur: ”våra läsare har olika intressen, därför finns lättlästa böcker om allt, så alla kan hitta böcker för just dem”. Intressant, för lättläst är ju inte en genre i sig, precis som att barnböcker inte är det. Tvärtom så kan det finnas mängder av olika genrer inom lättläst eller barnböcker, så som deckare, böcker om kärlek, hästböcker osv.
  • Utformningen av en lättläst bok är väldigt viktig.
  • Bilder ska ge stöd åt texten.
  • Lättlästa böcker måste locka till läsning, kanske ännu mer än vanliga böcker. Omslaget är viktigt.
  • Det är extremt viktigt med en läsvärd historia.
  • Bokserier är extra bra när det gäller lättläst eftersom läsaren då känner igen karaktärer, miljö, författarens sätt att skriva osv, vilket gör att hen snabbare kommer in i läsningen och berättelsen.
  • Man kan med fördel läsa högt även ur lättlästa böcker, det finns många fördelar eftersom man hinner läsa ut en hel bok under ett enda läspass, det gör det lättare att hålla fokus än en lång bok som delas upp på ett större antal lästillfällen. Extra viktigt om det är lång tid mellan lästillfällena.
  • Lättlästa böcker är bra för självkänslan – känslan av att man läst ut en hel bok, även om den råkar vara kort.
  • Det ges idag ut få böcker för unga med intellektuell funktionsnedsättning.

Ja, det här var bara några punkter som slagit mig under min läsning. Lite tankar, funderingar. Det har varit en givande månad och jag har lärt mig mycket. Men nu är det dags att blicka framåt mot nästa månads tema. Februari har ju redan börjat.

Vad tycker ni om det lättlästa temat här på bloggen? Har det varit läsvärt? Har ni några tips inför kommande teman här på Barnboksbloggen? Kommentera gärna. 

Barnboksfemman – vecka 5

Det börjar finnas ganska många veckovis återkommande bokutmaningar nu, Bokbloggsjerkan, Veckans bokbloggsfråga, Helgfrågan, Bästa-utmaningen, Top ten tuesday, Tematrio och så finns det säkert fler som jag har glömt också. Men jag har saknat en utmaning som fokuserar på barn- och ungdomslitteratur. Därför har jag skapat Barnboksfemman. Varje vecka presenterar jag ett tema , t ex kärlek, och sedan är tanken att du ska skriva om fem barn- eller ungdomsböcker som ni förknippar med detta tema. Skriv så lite eller mycket du vill om varje bok (men självklart är det alltid intressant att få läsa någon liten motivering till varför du valde just dessa titlar). Skulle du inte komma på precis fem titlar får du såklart skriva de du kommer på.

Veckans tema är sorg. Nämn fem barn- eller ungdomsböcker som du förknippar med detta tema.

Januariläsningen

Vilken läsmånad! Det beror förstås på att jag haft lättläst som tema denna månad. Jag har läst massor av böcker, fast inga tegelstenar direkt.

Under januari månad har jag läst dessa böcker:

I Barn- och ungdomsutmaningenEn röd bok läste jag dessa:

I Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser (Drömtraktorn)

2. En bok med ett djur på omslaget (Bosse börjar skolan)

11. En bok med något rött på omslaget (Offerträdet)

23. En lånad bok (Pudlar och pommes)

35: En bok vars titel börjar på L (Långt ifrån Zlatan)

I Temaläsning 2017 – lättläst har jag läst:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 har jag läst:

Röd som blod av Salla Simukka.

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Bilderboken Mitt bland stjärnor av Lotta Olsson.

Barnboksbloggen via Instagram

@onekligen har skapat en rolig instagram-utmaning som jag tänkt följa, nämligen #februarifoton. Först ut är temat Det här är jag. Så här har ni mig, en fyrbarnsmamma med tillhörande bebis. Frilansjournalist, författare, civilekonom, konsumentvägledare och blivande bibliotekarie. Älskar att läsa, skriva, baka och dricka varm choklad med vispgrädde och marshmallows. Bloggar på Barnboksbloggen.se

Bästa romansviten

Det var länge sen jag var med i Lyrans bästa-utmaning nu, men den här gången måste jag faktiskt vara med känner jag. Den här gången frågar hon nämligen om bästa romansviten. Jag kom direkt att tänka på trilogin om Maj av Kristina Sandberg.

Jag har lyssnat på alla tre som ljudböcker. De har bland annat följt mig under resorna ner till skolan i Borås (80 mil enkel väg) och de har verkligen påverkat mig. Jag tänker på min farmor när jag lyssnar på böckerna om Maj. Min farmor bodde nämligen också i Örnsköldsvik under samma tid som troligen om Maj utspelar sig och de fick barn ungefär samtidigt. Jag tror att min farmors liv var ganska likt Majs och det är häftigt att höra om vad de åt på sina bjudningar, hur det var att vara mamma, livet som hemmafru osv. Dessutom utspelar sig romanerna i en för mig välbekant miljö eftersom jag ofta har besökt Övik.

Som god tvåa kommer Per-Anders Fogelströms stad-serie.

BoU-utmaningen januari – En röd bok

I Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 var januari månads tema En röd bok. Jag hittade inte mindre än tio böcker i min oläst-hylla som jag tyckte passade in på detta tema, så jag satte som mål att försöka läsa alla. Här är de, allihopa på samma bild och samlade i samma inlägg. Om ni klickar på titlarna nedan kommer ni till respektive bokrecension.

Jag lyckades läsa nio av tio titlar under månaden. Inte så illa pinkat. Nu går vi vidare till februari månads tema i #bou2017 som är Poesi skriven efter 2010.

Röd som blod

Jag har länge velat läsa Röd som blod av Salla Simukka. Jag har tilltalats av att boken är så snygg, men också för det jag har läst om den. När jag läste att temat för Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 i januari skulle vara En röd bok så var det här den absolut första boken jag kom att tänka på. Den har mycket av färgen röd i sig i omslaget och på de rödkantade boksidorna, men också i titeln. Röd är också en färg som är central inne i själva berättelsen skulle det visa sig, så det var ett bra val.

Boken handlar om 17-åriga Lumikki som av en slump råkar hitta en massa tvättade sedlar i sin skolas mörkrum. Det var bara en ren slump, men det medförde att hon blir indragen i en härva bestående av narkotikasmuggling, svek, lögner och hemligheter. Efter att hon hittar sedlarna händer resten av boken i ett rasande tempo och det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Lumikki är dessutom en karaktär som verkar ha en hel del erfarenheter som hon inte borde ha, och hon har mycket inombords att upptäcka. Jag har läst att boken fått en hel del karaktär, bland annat för att Lumikki anses vara en platt karaktär som är alldeles för lik Lisbet Salander, men det tycker inte jag är någon nackdel.

Röd som blod är väldigt spännande, tänkvärd och lättläst. Jag ser fram emot att läsa de två andra delarna i serien, nämligen Vit som snö och Svart som ebenholts. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mallan, pappa och förskolan

I bilderboken Mallan, pappa och förskolan ska Mallans pappa vara med henne på förskolan en hel dag. Hon har ett förväntansfullt pirr i magen, det ska bli jätteroligt! Fast det blir inte riktigt som Mallan har tänkt sig. Pappa är visst inte så himla bra på det där med förskola. Han snurrar till det och klantar till det hela tiden. Det blir faktiskt jätterörigt med pappa på förskolan!

Det här är tydligen den andra boken om Mallan. Den första heter Mallan – den tråkiga dagen – och den har jag helt missat. Men man behöver absolut inte läsa dem i ordning, så det spelar ingen roll. Den här boken utspelar sig i en miljö som är välkänd för de flesta barn, nämligen på förskolan. Förskolan är ju en miljö som är anpassad för barn och det är just barnen som är, vad ska man säga, huvudpersonerna, i den miljön. Visst finns det pedagoger där också, men de är ju också välbekanta med miljön. Men när det kommer in en vuxen person som troligen helt har glömt bort hur det var att gå på förskolan, ja då händer det något, och det är det som man undersöker i den här berättelsen. Hur skulle det vara om det kom in en lite tokrolig vuxen för att plötsligt ta del av barnens vardag. Ja, i just det här fallet slutar det i alla fall inte på något bra sätt. Pappa hänger sin jacka på fel krok, ritar sin haj på fel sätt, häller kaffe över barnens teckningar, äter upp nästan alla ärtor och skjuter en fotboll mitt på fruktbordet…

Jag tror att den här boken skapar såväl igenkänning som underhållning hos barnen. Den välkända miljön tillsammans med mycket humor och tok passar perfekt för barn i åldern 3-6 år. Den enkla, humoristiska texten är illustrerad med underbart uttrycksfulla bilder.

Boken är skriven av Jonas Lindén, illustrerad av Mia Nilsson och utges av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.