I Mera fart Mamma Mu är det sommar och varmt. Mamma Mu strosar omkring i vattnet med ett cyklopöga på sig och leker med barnens vass- och barkbåtar. Bonden ror omkring i ekan och hoppas få fisk. Men Kråkan tycker att roddbåtar och barkbåtar är för bönder och kor. Han vill ha mera fart. Kråkan gillar racerbåtar! Så får han en idé. Nu ska han uppfinna en alldeles egen racerbåt. Men det blir inte riktigt som han tänkt sig och i slutet av boken kan vi läsa följande visdomsord: Om man flyger fortare än sig själv blir man snurrig i huvudet.

Mera fart Mamma Mu gavs ut 2016. Då var det 25 år sedan den första boken om Mamma Mu och Kråkan släpptes. Sagofigurerna har sedan dess figurerat i många böcker, sånger, barnradio, teatrar, långfilm och till och med datorspel. Dessutom har böckerna översatts till över 30 språk runt om i världen.

Det är länge sedan jag läste något med Mamma Mu och Kråkan nu, men det är ju klassiska barnböcker som alla känner igen. Jag gillar verkligen språket och humorn i böckerna. Jujja Wieslander är bra på att leka med språket och få till den finurliga humorn som tilltalar både barn och vuxna. Med Sven Nordqvists roliga bilder fyllda med detaljer att upptäcka blir det förstås extra bra. Jag hade för mig att böckerna om Mamma Mu hade mycket mera text, denna har lagom lång text som fångar även de barn som brukar ha spring i benen tack vare dess underfundighet.

Mera fart Mamma Mu är utgiven av Rabén och Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Hurra, vi får post är ursprungligen en fransk bilderbok som nu är översatt till svenska. Den handlar om brevbärare Mus som ska ut på sin dagliga runda. Man får följa honom när han levererar post till olika slags djur och för varje djur han passerar på sin runda får man också chans att titta in till dem. Alla djurens hus visas nämligen i genomskärning. Djuren bor i olika slags hus, vart och ett anpassade till just den typ av djur som det är. När han ska komma till fåglarna för att leverera post måste han klättra högt, när han ska leverera till bläckfiskarna måste han dyka. Brevbärare Mus väjer inte för något när paketen ska delas ut. Hos pingvinerna är det vinter året runt. När han levererar posten till systrarna Fladdermus får han vara tyst så han inte väcker dem. Så till sist är det bara ett enda paket kvar. Det tar han med sig hem eftersom det är till hans son som fyller år och därmed får vi också se brevbärare Mus och hans familjs osthus.

Det här är en jättefin bilderbok med ett myller av spännande detaljer och hur mycket som helst att diskutera kring. Tänk att sitta och prata med en grupp barn om varför det är vinter hos pingvinerna, varför det luktar illa hos skunkarna och varför fladdermössen sover mitt på ljusa dagen. Det är så roligt att följa vägen längs där brevbärare Mus delar ut sina paket och se hur de minskar på hans vagn i takt med att han passerar alla de olika djuren.

Boken är både skriven och illustrerad av Marianne Dubec och den är utgiven av Lilla Piratförlaget. Det är faktiskt Erik Titusson som har översatt boken, vilket jag tycker är extra kul eftersom han föreläste på den kurs i barnbokskritik som jag gick i november.

Hurra, vi får post finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte att det finns någon uppsjö av böcker som handlar om att gå på simskola och lära sig simma. Därför var det kul att läsa Bobby Groda lär sig simma av Mona Bhat som handlar just om detta. Bobby är snart fem år och hans mamma har anmält honom till simskola. I gruppen finns också apan Smilla, flodhästen Flora, elefanten Max och grodan Tommy. Under flera tillfällen träffas de för att bekanta sig med vattnet och lära sig arm- och bentagen på ett roligt sätt. Boken visar på ett roligt och pedagogiskt sätt hur en simskola fungerar. Det hela känns verklighetstroget och trovärdigt (förutom att det är djurungar som blir undervisade av en människa i ett badhus fyllt av bara andra människor, vilket känns lite sådär) och konstigt vore det väl annars med tanke på att författaren Mona Bhat också arbetar som simskolelärare. Förutom att berätta hur själva undervisningen går till förmedlar boken också andra värdefulla budskap kring simning och vilka regler som finns i ett badhus. Illustrationerna av Sagar Salunke är färgglada och söta. Texten är lagom lång och är bra anpassad för målgruppen.

Det här är en fin guide till att börja i simskola som säkert kommer att göra det tryggare för många barn. Att läsa en bok som förberedelse hjälper ofta barn igenom det som känns otryggt och läskigt. Här förklaras vad som kommer att hända, men inte nog med det – boken förmedlar också hur roligt det är att lära sig simma och ger överhuvudtaget en väldigt positiv känsla till det här med vatten, badhus och simning.

Bobby Groda lär sig simma är egenutgiven i samband med Whip Media. Tyvärr är egenutgivna böcker ibland synonymt med att de inte håller lika hög kvalitet som förlagsutgivna. Jag som jobbar som lektör och läser stora mängder manus möter ofta böcker där man hade önskat några varv till hos redaktör och annat förlagsfolk innan utgivning. Här är inte kvaliteten så illa som i andra fall jag mött. Texten är helt okej, inga stavfel som jag har reagerat på eller andra grammatiska fel. Det här är en typisk bruksbok. Det innebär att den inte gör anspråk på att ha ett konstnärligt eller litterärt syfte, utan det är en bok som har ett uttalat syfte. Och med detta syfte i bakhuvudet fungerar boken väl. Därför kan man vara förlåtande med övriga brister, så som att texten väldigt mycket fungerar som en reklambroschyr för författarens egen verksamhet – till och med simläraren i boken heter Mona, precis som simläraren/författaren. Och att illustrationerna, trots att de är söta, inte samspelar fullt ut med texten. Men det går bra att bortse från detta och istället utgå från bokens syfte, för som sagt, det finns ingen uppsjö med böcker som handlar om att gå på simskola.

Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.