Få se om hundarna är snälla ikväll

"FÃ¥ se om hundarna är snälla ikväll..."För några år sedan dog Gösta Ekman, den folkkäre skådespelaren med roller i allt från Papphammar och Jönssonligan till Beck. Han dog 2017 i sviterna av sin cancer. Fem år tidigare drabbades han av cancer första gången. Han genomgick då en stor operation och låg inlagd på sjukhus under flera månader. En läkare sa då till hans fru att hon borde skriva dagbok under Gösta Ekmans sjukdomstid eftersom man sällan själv minns så mycket efter att ha varit med om en så traumatisk upplevelse. Sagt och gjort, Marie-Louise Ekman började föra kortfattade anteckningar dagligen om Gösta Ekmans tillstånd. Med tiden kom anteckningarna att bli längre och mer existentiella. Nu är dessa anteckningar utgivna i boken Få se om hundarna är snälla ikväll.

Boken kan ses som en rapport från sidan av en anhörigs sjuksäng, men den kan också ses som en innerlig kärlekshistoria. Marie-Louise Ekman skildrar naket och utelämnande sjukhustiden och det som hör en sjukhusvistelse till. Men hon skildrar också mycket berörande kärleken paret emellan. Här och var glimtar också humor fram, trots det oerhört tunga ämnet.

Fredag 20 jan

 

G gick på toaletten.

Och sket som en häst.

Det var en sköterska M som hjälpsamt skyndade till att få in G på toaletten.

Med droppställning.

Gåbord.

Och av med morgonrock innan allt brakade loss.

Himmelst att G gör toalettbesök på detta viset.

Det får ut gifter ur kroppen.

Så alla applåderar.

”Stort A…”, säger doktor P, ”…det vill vi ha…”

I de kortfattade, knapphändiga anteckningarna förmedlar Marie-Louise Ekman alla möjliga känslor: glädje, sorg, smärta, hopp, rädsla, längtan och så förstås kärlek. Ni som själva haft en nära anhörig som varit svårt sjuk känner nog igen den där berg-och-dal-banan av känslor.

Måndag 16 jan

 

Idag på teatern tackade jag min ledningsgrupp för deras fina arbete och uppställning under den här arbetsperioden, det var årets första ledningsgrupp.

Jag sa att G gjort ett genombrott i går.

Att han mår lite bättre.

Alla blev mycket glada.

Ett par timmar senare satt jag oroligt i mitt rum i nya möten och kunde inte visa att han nu fått en ny febertopp.

Och att jag var orolig.

Så kastas man hit och dit hela tiden.

 

Jag tror ju att G kommer att klara allt det här.

Min fantasi räcker inte till något annat.

Och jag vill inte gråta ens för mig själv, som om jag inte trodde på vad jag sa/säger.

Alltså biter jag ihop.

 

Jag vill att vi skall ta vid där vi slutade senast.

Och jag tänker vänta på den dagen och när den dagen kommer är jag beredd att göra vadsomhelst för G.

Jag saknar honom så oändligt.

Ensamheten utan honom är nästan förlamande.

Man kan också se boken som en kritik mot det svenska sjukvårdssystemet med sin underbemanning och låga löner, likväl som en hyllning till alla de som viger sina liv åt att jobba inom sjukvården. Hon uttrycker stor tacksamhet och kärlek när hon skriver om vårdpersonalen.

Men allra mest är Få se om hundarna är snälla ikväll en skildring över den starka kärlek och innerlighet som paret Marie-Louise och Gösta Ekman delade. Det är en tung läsning. Men det känns som en stor tröst att veta att paret fick fem år tillsammans i kärlek och harmoni efter den här sjukdomsperioden. På så sätt blev det ett lyckligt slut för berättelsen i den här boken, trots att cancern ändå till slut kom att vinna över Gösta Ekman.

Onsdag 18 jan

Kan man komma varandra närmare än vad vi just nu gör?

Jag tror inte det.

 

Jag längtar hela tiden efter G.

Och jag tror att han hela tiden längtar efter mig.

Få se om hundarna är snälla ikväll är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Limpan är sugen

Limpan är sugenLimpan är sugen handlar om en hund, Limpan, som är sugen på korv och sällskap. Det finns en tant också. Tänker hon dela med sig? Vill hon bli vän med Limpan?

Detta är en kort, liten bilderbok helt utan text. Ändå berättar illustrationerna en hel historia om en hund, en tant, en korv och en massa känslor. Eftersom boken är textlös passar den bra att läsa för de allra yngsta barnen, då man ändå ofta ”pratläser” böckerna snarare än att följa texten i dem. Boken kan också passa bra att läsa tillsammans med barn som talar olika språk. Eller så kan ett barn själv bläddra i boken och skapa sin egen berättelse. Det finns lika många användningsområden som det finns målgrupper för denna textlösa bilderbok.

Illustrationerna är förstås det centrala i Limpan är sugen. De är skapade av Eva Lindström, en av Sveriges mest kända och älskade barnboksförfattare och illustratörer. Här har hon gestaltat några av våra mest centrala känslor i bild. Här finns hunger, längtan efter gemenskap, ånger, oro och upprättelsens glädje fint skildrat i detaljrika, levande illustrationer.

Limpan är sugen är utgiven av En bok för alla och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

De osynliga

De osynligaRoy Jacobsens roman De osynliga utspelar sig i ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde. Boken baseras tydligen på verkliga händelser som skett mellan 1913 och 1928 och platsen är ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten. Vid bokens inledning får vi möta Ingrid som då är tre år. Hon är barn i en fiskefamilj på ön. Öns invånare består av Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Och så Ingrid då, hon som är i fokus i denna roman. Vi får följa henne under hela hennes uppväxt, fram till rjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig kvinna.  Av sin mor fick hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far fick hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där.

Det här är en vardagsskildring, lite lik Kristina Sandbergs trilogi om Maj och Karin Wahlbergs serie Lasarettet. Vi får följa med Ingrid och hennes familj i vardagen som är präglad av fisket och naturens växlingar. Förutom vardagsgöromål handlar det mycket om relationer, främst då förstås familjerelationer. Vad är egentligen en familj? Hur binds människorna i en familj samman och hur nära står man varandra när man är de enda invånarna på ön. Kanske låter det som att boken är långsam och tråkig, men det är den inte alls.

Det här är den första boken jag läser av Roy Jacobsen, men definitivt inte den sista. Jag gillar hans språk och berättarteknik. Han har en speciell stil – berättelsen är vacker trots att Jacobsen är sparsam med känslouttryck. Språket kan sägas vara lika osentimentalt, fåordigt och kargt som ön och dess invånare. Ändå är den så vackert berättad. Den är gripande och engagerande, jag berörs så av Ingrid och hennes familjs öde. Det är en fin skildring av det strävsamma livet och slitet för uppehället för en fiskarfamilj på en ö i nordnorska under första världskriget. Här finns också många teman, som fattigdom, klass, utsatthet, sårbarhet, livet, sorg, depression, identitet och mycket annat som vore intressant att diskutera i en bokcirkel. Det finns två till romaner om Ingrid som jag ser fram emot att läsa. Jag kan inte riktigt släppa henne.

De osynliga är utgiven av Norstedts och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Det andra inte ser

Det andra inte serTove är inte som vanliga tonåringar. Hon kan nämligen se de som gått över till andra sidan. När hon flyttar från Stockholm till ett knarrigt hus i Dalarna tillsammans med sin storasyster och mamma är det för att familjen ska få börja om på nytt. Det har hänt alldeles för mycket den senaste tiden. Mest påtagligt är att pappa Anders inte finns längre. Med sig till Dalarna har familjen också mormor Tekla som efter en allvarlig brand knappt kan gå eller prata. Nystarten på landet blir dock inte riktigt som de tänkt sig. Tove får snart reda på att huset bär på en historia och mystiska saker börjar hända.

Jag hade svårt för vissa delar i boken, som slutet som visserligen var oväntat, men som känns alldeles för abrupt och enkelt. Trovärdigheten känns inte heller så hög – Tove saknar inte Stockholm det minsta och jag köper inte riktigt att en tonårstjej bara följer med på en sådan flytt utan att alls sakna vännerna, skolan och det invanda. Familjen låter också bara mormor ligga i ett gästrum hela dagarna och går bara in med mat till henne emellanåt, vilket inte heller känns riktigt trovärdigt när nu mamman lovat att hon inte ska behöva bo på äldreboende. Det som däremot är riktigt bra beskrivet är den pirrande kärlekshistorien mellan Tove och Chang, syskonrelationen mellan Tove och Vivi samt skräckpartierna i berättelsen.

Det andra inte ser är en snabbläst mysrysare, en slags blandning mellan feelgood och skräck. Perfekt för att locka tonåringar, unga vuxna till läsning, även de som annars sällan brukar tycka om att läsa. Jag tror också att boken passar för en bred målgrupp, både när det gäller ålder, kön och intressen. Jag gillar också att boken är lagom läskig och dessutom innehåller mycket mer än bara skräck. Sådana här böcker behövs och efterfrågas ofta, så det är en bok jag lär rekommendera ganska ofta framöver.

Det andra inte ser är skriven av Christoffer Holst, utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

På natten är allt sant

På natten är allt santPå natten är allt sant är en ungdomsbok av Lina Stoltz som bäst kan beskrivas som en modern Romeo och Julia-berättelse. Boken handlar om Liv som är tillsammans med Hannes. Deras kompisar ogillar invandrare. Samma inställning, fast tvärtom, har Jemal och hans killgäng. Jemal planerar att bli ihop med Zarah och har inte alls tänkt bli tillsammans med någon kaxig svennetjej. Men Livs och Jemals vägar möts. Och känslor kan man inte råda över. Ibland krånglar livet till det och fel saker känns ibland helt rätt.

I den här boken får vi alltså följa förälskelsen mellan två unga personer som har många hinder på sin väg. De träffas i smyg. De ljuger för sina kompisar och familjer. De försöker hålla sig ifrån varandra. Men det går inte. De kan inte hålla emot förälskelsens stormar. Det är helt omöjligt. Parets förälskelse skildras så gripande och autentiskt. Man riktigt känner pirret dem emellan. Kanske är själva upplägget rätt klyschigt, vi har läst det så många gånger förut. Men ändå inte på det här sättet. Och det finns så många fina bifigurer, som Livs syster Tove och pensionären Gunnar. En fin, romantisk berättelse om kärlek med förhinder. Jag kan tänka mig att det är många som behöver läsa den här berättelsen. Kanske känna igen sig. Eller bara drömma sig bort i den fina kärleksskildringen. Dessutom är ämnen som identitet, fördomar, rasism, grupptryck, olikheter och att våga stå upp för det man tycker och känner alltid aktuella.

På natten är allt sant är utgiven av Barents Publisher och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

 

En smakebit på søndag

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Jag har nyss läst ut ungdomsboken På natten är allt sant som kortfattat kan beskrivas som en modern, svensk Romeo och Julia. Den handlar om Liv som är tillsammans med Hannes och deras kompisar gillar inte invandrare. Samma inställning, fast tvärtom, har Jemal och hans killgäng. Han planerar att bli ihop med Zarah och inte med någon kaxig svennetjej. Men ibland krånglar livet till det och fel saker känns helt rätt.

Sent på kvällen när Jemal satt vid köksbordet och bredde smör på en brödskiva kom pappa in och ställde sig mitt emot honom. Vid den tiden brukade farsan vanligtvis redan ha gått och lagt sig för att orka stiga upp i ottan och åka till bageriet. Nu lade han armarna i kors över bröstet, eller snarare över kulmagen, och frågade:

-Har du blivit kristen?

-Men, nej! Jag har ju sagt till mamma att det bara är ett halsband, svarade Jemal.

-Men varför ha ett kors om du inte är kristen? Det är som att gå omkring med bilnycklar utan att äga en bil, sa pappa.

Jemal såg inte riktigt logiken i hans resonemang, men fann det inte värt att diskutera. Om Liv hade gett honom en nyckel hade han väl hängt den om halsen istället.

-Visa mig! sa pappa.

-Vad?

-Korset.

Han höll kvar den stränga rösten och Jemal suckade, men drog fram smycket så det hamnade utanpå t-shirten.

-Jag har fått det av någon. Det är en present.

Jemal tog med sig snörgåsen och gick mot sitt rum. Varför försöka förklara för någon som inte ville fatta? Det var bara ett fucking halsband.

-Av vem? Varför ger nån ett kors till dig när du är muslim? ropade pappa efter honom.

Pappa som mest var religiös när det passade honom av någon anledning borde inte fästa så stor vikt vid saken.

Edna, som låg i tevesoffan och som hört hela samtalet, svarade istället för Jemal.

-Han har en tjej.

Det fick pappa att fortsätta intervjun med henne. Jemal hörde inte exakt vad de sa och ångrade att han stängt dörren. Han var precis på väg att sticka ut huvudet när pappa stod på tröskeln.

-Har du fått det av en tjej?

-Mmm, svarar Jemal.

– Det är hon som är kristen, inte du?

-Ja.

Pappa stod tyst en stund och bara iakttog honom. Att Jemal tittade tillbaka utan att flacka med ögonen eller ändra sin version avgjorde saken.

-Varför sa du inte det direkt?frågade pappa.

-För ni har inte med det att göra.

-Vi har alltid med det att göra, sa pappa.

-Okej, okej, sa Jemal.

-Bra, bra, sa farsan.

På natten är allt sant är en välskriven, brännande ungdomsbok. Recension kommer på bloggen alldeles strax.

Snöret, fågeln och jag

Bildresultat för snöret fågeln jagSnöret, fågeln och jag är Ellen Karlssons debutbok. För mig är hon mest känd för böckerna om barnen på Förskolan Havet som jag skrev om häromdagen – Jojje 5 år och Uma 5½ år (och fler titlar är på väg). Jag blev därför nyfiken på att läsa Snöret, fågeln och jag som dessutom är illustrerad av välkända Eva Lindström.

Detta är en liten kapitelbok som handlar om Selma. Äntligen är det sommarlov och hon ska få vara på landet med mormor och morfar. När hösten kommer ska hon börja i en ny klass. En ny klass med nya barn som hon inte känner och som inte känner Selma. Hon ser inte fram emot det, hon tycker att det är jobbigt med alla nya barn och hon har ju ingen bästis. Men nu är det som sagt sommar och hos mormor och morfar spelar det inte så stor roll att hon inte har någon bästis. Inuti Selma pickar dock en fågel som påminner henne om allt hon inte kan. En fågel i hennes hjärta som hon inte kan springa ifrån. Den följer med och den gör som den vill, fågeln inuti. Men en dag träffar Selma en vän, en flicka som kallas för Snöret. Nu blir allt annorlunda. Snöret gör lite som hon vill och inte alltid som man ska eller borde. Selmas sommar blir inte alls som hon tänkt sig, utan mycket bättre, och plötsligt pickar fågeln i Selmas hjärta inte lika mycket längre!

Snöret, fågeln och jag är en så fin kapitelbok. Den vann Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker 2013 och jag förstår verkligen varför. Det är en hjärtvärmande berättelse om Selma och en hyllning till alla barn som också är ensamvargar precis som Selma. Hon upplever att hon är konstig för att hon inte har någon bästis, alla andra barn har kompisar och bästisar utom Selma. Är det något fel på henne? Hos mormor och morfar träffar Selma också John, en vuxen som valt att vara ensam utan familj och kompisar. Selma tänker:

”Det är så konstigt. När man är vuxen får man tydligen vara själv hur mycket man vill, men om man är barn måste man ha bästis och leka hela tiden för annars är man konstig.”

Det är så klockrent. Alla barn vill inte ha kompisar. Ändå vill vuxenvärlden så gärna vara där och försöka styra lekarna och aktiviteterna så att alla får vara med. Drar man sig undan anses man som konstig. Varför är det inte accepterat att vara som Selma? Jag gillar verkligen att det åtminstone är accepterat i den här boken. Selmas tankar och funderingar är så inkännande och fint skildrade. Jag brukar inte gilla Eva Lindströms illustrationer, men i den här boken kändes hennes naivistiska, spretiga bilder faktiskt rätt. Snöret, fågeln och jag är en varm, humoristisk, träffsäker och charmig högläsningsbok om vänskap, ensamhet och mod, som jag tror många kan känna igen sig i, såväl barn som vuxna. Jag såg att det tydligen finns två böcker till om Selma och i höst kommer de i en samlingsutgåva på Natur & Kultur. Den kommer jag garanterat att lägga händerna på så fort den finns att köpa.

Tävling!

Dags för tävling här på Barnboksbloggen!

En lycklig vinnare vinner ett signerat ex av bilderboken Birger – det lilla storsjöodjuret hittar på som är skriven och illustrerad av Sara Strömberg och Anders Nilsson.

För att vara med i tävlingen vill jag att du svarar på tävlingsfrågorna:

  • Vad tycker du är det bästa med Barnboksbloggen?
  • Vad skulle du vilja läsa mera om på Barnboksbloggen?

Skriv ditt svar i en kommentar till detta inlägg eller mejla till barnboksbloggen@hotmail.com

Sista dag att tävla är onsdagen den 22 maj 2019 klockan 21:00.

Lycka till!

Birger är ett litet Storsjöodjur, som bor djupt ner i Storsjön tillsammans med sin pappa och sin vän Gula fisken. Birger älskar att äta tårta till frukost, gå på skattjakt och killa barn som badar under fötterna.
– Man får göra som man vill, säger Birger.

Den första boken ”Birger – det lilla Storsjöodjuret” kom 2008 och sedan dess har det blivit ytterligare sex böcker i serien, en pysselbok och ett goseodjur.

Mer om Birger och böckerna om Birger kan du läsa på förlagets hemsida och min recension av boken hittar ni här.

Tävlingen avslutad

Det var tyvärr inte så stort intresse för tävlingen – endast en tävlande, så bara en av de utlottade böckerna fick en vinnare denna gång. Stort grattis Anna! Mejla mig din adress så kommer boken på posten.

Jag lägger ut tävlingen igen så kanske även den andra boken hittar en vinnare.

Glass på en onsdag

Glass på en onsdagI Glass på en onsdag ska Ella följa med Noa hem efter förskolan. Hon är lite nervös, tänk om hon inte vet hur man uppför sig! Ella har till och med ont i magen på förskolan. Hon vill verkligen följa med Noa hem, hon har tjatat på mamma och pappa för att få göra det. Det är konstigt att man kan vara rädd för sånt som man längtar efter. Men det visar sig att hon inte alls behöver oroa sig. Noas mormor är jättesnäll och inte alls som Ella föreställt sig. Hon är lite knasig, totalt oförutsägbar och gör sånt som inte vuxna brukar göra. Och hemma hos Noas mormor får man till och med äta glass fastän det inte är lördag! När mamma kommer för att hämta Ella vill hon inte alls hem.

Jag blev nyfiken på att läsa den här bilderboken eftersom den är skriven av författaren till vuxenromanen En helt vanlig familj som jag verkligen fastnade för. När jag såg att Mattias Edvardsson skrivit en bilderbok kunde jag därför inte låta bli att leta rätt på den på biblioteket. Och jag blev inte besviken. Det här är en bilderbok med många bottnar. Ella är en försiktig, räddhågsen och grubblande liten tjej vars känslor får ta plats i första delen av boken. När hon kommer hem till Noa får hon ett nytt perspektiv och nya tankar, vilket utvecklar henne. Boken visar också att det finns flera olika sätt att vara på och olika slags familjer, och det ena sättet är inte bättre än det andra. Det är en bilderbok man blir glad och varm av. Boken innehåller en hel del humor och knas, och ger upphov till diskussioner med de barn man läser för. Vad får man göra och inte? Vilka regler är viktiga och vilka är totalt onödiga? Kan man ha olika regler hemma och på förskolan? Kan det finnas olika regler i olika hem? Ja, boken ger upphov till många frågor och tankar. Illustrationerna är härligt charmiga, varma och tokroliga – förlaget har valt precis rätt illustratör för att fånga känslan i boken. Senare i vår kommer en ny bok om Ella och Noa som jag ser mycket fram emot.

Glass på en onsdag är skriven av Mattias Edvardsson och illustrerad av Matilda Salmén. Den är utgiven av bokförlaget Opal och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.