Vem kan motstå de fina färgglada bilderböckerna om charmiga Svea? Tidigare har jag recenserat Svea planterar, Svea klär på sig, Svea tvättar och Svea äter. Men det finns ännu fler böcker om Svea, nämligen Svea målar, Svea bygger, Svea handlar och Svea klipper.

I Svea målar har Svea hittat mammas läppstift och målar med. Mamma tar bort det, men Svea vill måla mer. Då lägger mamma ut ett långt papper på golvet och tar fram färger och penslar. Men som alla andra barn vill Svea förstås måla på sitt eget sätt. Hon börjar med att måla sin ena hand. Sedan blir det hela kroppen. Oj, nu måste Svea bada.

I Svea bygger har Sveas föräldrar köpt en hylla till Svea där hon ska få ha alla sina saker. De kommer hem med en stor kartong och nu är det dags att försöka få ihop alla delar. Men så saknas en skruv. Föräldrarna letar överallt. Svea bygger en koja av den stora kartongen under tiden. Till slut hittar pappa skruven och den får Svea skruva in.

I Svea handlar ska Svea följa med pappa till affären. Hon får dra sin egen korg och stoppar i både det ena och det andra. Pappa lägger tillbaka. Plötsligt försvinner Svea! Dramatik! Pappa letar överallt. Till slut hittar han henne, hon är förstås vid godishyllan! Hon vill ha godis, men det är ju inte lördag idag så det blir gråt och sura miner. Men pappa frågar om hon vill hjälpa till vid kassan istället och det vill Svea.

I Svea klipper har Svea hittat en sax. Både mammas tidning och toapapperet blir fransigt. Och så testar Svea att klippa bort en bit av sitt hår. Men det ångrar hon snabbt. Kanske går det att tejpa tillbaka? Mamma hjälper Svea fixa frisyren och sedan kan de pyssla tillsammans.

Det fantastiska med de här böckerna är förstås den stora igenkänningsfaktorn. Svea är 1½ år, full med bus, nyfikenhet och upptäckarglädje. Hon ser världen så som barn gör och såväl de barn som får boken uppläst för sig som deras föräldrar kan lätt känna igen sig i Sveas vardag. Det handlar inte om några dramatiska händelser i böckerna om Svea, utan istället är det vardagliga händelser, vilket ytterligare skapar igenkänning. Det finns många liknande böcker, men de flesta har några år på nacken och det är bra att dessa finns med sina nutida illustrationer. Exempelvis ser kundkorgarna i affären ut precis som de gör på riktigt och pappa betalar med kort istället för pengar. En annan bra sak är att böckerna skildrar vardagen precis som den faktiskt är i många småbarnshem, mamma som inte får sitta på toa i fred till exempel eftersom Svea har hittat saxen och när hon vrålar är det bara för mamma att dra upp byxorna och sticka dit. Vilken förälder känner inte igen den situationen, liksom 🙂 Dessutom är ju Svea otroligt charmig och illustrationerna är bara så underbara med glimten i ögat hela tiden. Jag gillar också helhetstänket bakom böckerna, där varje bok har sin egen färg på bokrygg och även på många ställen inne i själva boken. Det här är verkligen en serie som alla barnfamiljer med små barn bör ha hemma i bokhyllan.

Böckerna om Svea vänder sig till de allra minsta barnen, 0-3 år, men även barn i åldern 3-6 år verkar tycka om dem eftersom de nog känner igen sig själva och eventuella småsyskon. Böckerna är skrivna av Linda Palm, illustrerade av Jessica Lindholm och utgivna av Idus förlag. De finns bland annat att köpa på Adlibris (här, här, här, här) och på Bokus (här, här, här, här).

För några år sedan kom en bilderbok som hette Är det du, mämmä. Den handlade om Lilla Lammet som efter en lång vinter äntligen fick komma ut och äta färskt gräs och röra sig fritt. Men tyvärr kommer Lilla lammet bort från sin mamma. Vi får följa lammet när det letar efter sin mamma. Det blir en upptäcktsfärd på bondgården där Lilla lammet träffar på en humla, en tupp, ko och flera andra djur. Det blir roligt för den lilla läsaren när lammet gång på gång hör fel. En ko blir en sko, en mus blir ett hus, en katt blir en hatt. Till slut får Lilla lammet såklart ett ja på sin fråga Är det du, mämma?.

Jag tyckte mycket om den bilderboken och har läst den många gånger för mina barn. Nu är uppföljaren äntligen här. Kan inte sova, mämmä heter den och den handlar också om Lilla Lammet och dess äventyr på bondgården. I den här boken har Lilla lammet svårt att sova. Mämmä föreslår att hon ska räkna får, det har man gjort i alla tider. Plötsligt börjar stjärnorna tändas på himlen. De bildar vackra figurer. Lilla lammet är törstig. Hon vågar egentligen inte gå till bäcken men gör det ändå, trots att hon är rädd för vargen! Det blir ett litet äventyr där hon tror att hon träffar vargen, men det lilla barnet som tittar i boken kan se att det är räven, ugglan och haren.

Båda böckerna är jättefina. De handlar om spännande äventyr, men det är lagom spännande för den lilla läsaren. Det är också mycket humor i böckerna, lite tokroligt sådär som så ofta uppskattas av barnen. Jag tror att jag gillar dem mycket eftersom det leks med språket och att det är där en hel del av humorn ligger. Man får lära sig en del om livet på en bondgård och det finns mycket att prata om. Kärleken mellan lammet och hennes mamma är så vackert skildrad. Dessutom är illustrationerna av Mia Maria Güettler oerhört fina. Böckerna om Lilla Lammet och Mämmä är skrivna av Stefan Casta och de är utgivna av Opal. Den senaste boken, Kan inte sova, mämmä finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Maj månads tema var ju Mamma, pappa, barn. När man pratar om detta tema, eller om familjer, så utgår man nästan alltid från en kärnfamilj bestående av just mamma, pappa och barn. Jag var inte ens själv särskilt normkritisk när jag bestämde just det temat till Temaläsning 2017. Jag borde ha tänkt ytterligare ett steg innan jag skrev ner just de orden.

Som tur är så finns det ju faktiskt några som gör just det, tänker ett extra varv. Och jag uppmärksammar gärna de som gör det inom barnlitteraturens värld. Olika förlag är ju ett paradexempel eftersom de är så duktiga på att skapa och ge ut inkluderande böcker där såväl olika familjeformer får synas likväl som olika hudfärger, sexualiteter, etniciteter, religioner, funktionsvariationer och så vidare.

En av Olikas senaste titlar är Vi tvättar bilen. Det är en enkel småbarnsbok som handlar om ett så vardagsnära tema som att tvätta en bil. Ofta är det kanske pappan i en familj som tvättar bilen. Här är det mammorna. Men det är inte bara mammor som kan tvätta bilar, även barn kan, om de bara får vara med. Här sätter man nämligen också fokus på barns delaktighet i vardagen, vilket gör att en vardagssyssla kan förvandlas till ett lekfullt äventyr istället för att vara ett tråkigt måste. Tänk om man gjorde så med fler sysslor. Här är det också alltså en familj med två mammor och ett barn som får synliggöras, vilket ger ytterligare ett plus. Jag gillar också det faktum att den ena mamman är korthårig och att mammorna har håriga ben, vilket dessutom förmedlar att kroppar kan se ut hur som helst.

Vi tvättar bilen är helt enkelt en fin småbarnsbok! Boken är skriven av Sarah Vegna och illustrerad av Astrid Tolke. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Vem-böckerna har ju varit oerhört populära hos de yngsta barnen i många år nu. Många av böckerna i serien handlar ju om relationer av olika slag och så gör även Vems syskon? Här angriper författaren syskontemat på ett lite annorlunda sätt än som annars brukar vara fallet med syskonböcker. Boken handlar nämligen om en familj med två barn som nu ska få ett tredje barn. Från början är bebisen ganska tråkig, den ligger ju bara still. Men de vuxna säger att den snart blir roligare. Och mycket riktigt, snart börjar bebisen gå. Men hela tiden går den till Gnis – aldrig till Knatt. Och den där avundsjukan drar igång ett riktigt syskonbråk som nog de flesta flerbarnsfamiljer kan känna igen sig i. Träffsäkert, humoristiskt, men med ett stråk av allvar och mycket tröst och bekräftelse.

Vems syskon är skriven och illustrerad av Stina Wirsén och utges av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Har man ett mångfaldstema på en barnboksblogg är det omöjligt att inte nämna Olika förlag. Deras motto är ”barnböcker ut & in – ut med stereotyper – in med möjligheter”. Det sammanfattar rätt bra deras koncept tycker jag, där hela deras utgivning är väldigt genomtänkt ur ett mångfaldsperspektiv. Såhär står det på deras hemsida: ”Vi ger ut böcker som speglar samtidens mångfald i sätt att vara och sätt att leva, roliga och spännande böcker som utmanar förlegade stereotyper och ger fler barn och unga möjlighet att vara sig själva, må bra och förverkliga sina drömmar i ett öppet och inkluderande samhälle.” Deras utgivning består till största delen av barnböcker, från pekböcker till de minsta upp till böcker för tonår och unga vuxna. De tillhandahåller också bokpaket för utbildning och metodböcker som riktar sig till vuxna som jobbar med barn och unga. Jag har recenserat många, många av deras böcker tidigare eftersom jag gillar de flesta av dem, men här nedan kommer ytterligare ett gäng.

Varför finns jag av Karin Salmson är en filosofisk bok där ett barn ställer den existenstiella frågan: ”Varför finns jag”. Hens mamma svarar: ”För att jag ville ha dig”. Barnet ställer många lekfulla frågor och med humoristiska associationer får vi följa berättelsen om hur just detta barn blev barn till just sin förälder. Många böcker berättar om hur de flesta barn kommer till, i en heterosexuell relation, med ett samlag och där barnet växer i sin mammas mage. Men idag finns det många andra familjebildningar och flera olika sätt som barn kan komma till på. Därför är det befriande härligt att läsa denna bok som fokuserar på assisterad befruktning där en ensamstående kvinna åkt till en storkklinik för att skaffa det barn som hon längtat efter. Jag älskar de charmiga, lekfulla och färgglada illustrationerna av Lina Sandquist. Boken vänder sig till 0-3 år.

Konrad och karamellerna är den tredje boken om Konrad, en härlig kille som utmanar könsnormerna. De tidigare böckerna heter Konrads klänning och Konrad lussar och de har blivit uppmärksammade eftersom han visar normöverskridande känslor, använder klänning och väljer att vara lucia. I den här nya boken handlar det om syskonrelationen mellan Konrad och hans syster Hedvig. Konrads godis är slut men inte godissuget. Som tur är så har Hedvig kvar av sitt godis, men hon vill inte dela med sig hur mycket som helst. Hur ska han lösa det? Här möter vi Konrad i kjol, utan att det problematiseras. Dessutom skildras en varm och närvarande mormor i boken, vilket känns extra kul (fram för mer äldre i barnböckerna tycker jag). Boken är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerad av Caroline Röstlund. Boken vänder sig till 0-3 år.

Titta skogen är första delen i en ny serie pekböcker med naturtema, skrivna av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerade av Maija Hurme. Böckerna är tänkta att handla om ett barn som är ute i skohen med sin pappa och det ska komma en bok om varje årstid. I böckerna använder barnet alla sina sinnen och tittar, känner, smakar och lyssnar. I Titta skogen är de alltså ute i skogen där de bland annat hittar en blomma att lukta på, en humla att lyssna på och en kotte att tugga på. Kul idé att introducera djur- och naturord för de minsta barnen, så vitt jag vet är det få pekböcker som innehåller dessa ord. Kul också att känslorna involveras tillsammans med orden och begreppen. Huvudpersonerna är mörkhyade. Illustrationerna är finstämt vackra. Jag ser fram emot kommande böcker i serien. Boken vänder sig till 0-3 år.

Var är pappas skor är också en bok för de yngsta barnen. En dag är det dags för en pappa och hans barn att bege sig till jobbet respektive förskolan, men pappas skor är plötsligt borta. Många skor hittar de, men inga är pappas skor. Som tur är visar det sig att de skor barnet har på sig faktiskt passar pappan. Även här är det en inkluderande bok där pappan har klänning, halsband och högklackat på fest, men pappan kan också vara ute i skogen i stövlar på älgjakt. Föreställningar om manlighet och könsnormer utmanas därför på ett bra sätt och det finns en hel del att diskutera kring om man vill. Boken är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Bettina Johansson (härligt fria, glada och färgstarka illustrationer dessutom). Boken vänder sig till 0-3 år.

Nej! är en bok om att säga just nej, men också om att säga ja. Nej – duvan får inte äta upp barnets vagn, nej – nyckelpigorna får inte passa lillebror och nej – dammsugaren får inte äta upp skorna. Men ja – alla får hjälpa till att pussla. På ett konkret sätt kommer man med den här boken in på frågor om bestämmanderätt och att det är okej även för barn att få säga nej ibland. Boken är skapad av konstnären Ingrid Sandsborg och den är skapad i en slags collageteknik där riktiga foton blandas med teckningar. Barnen på bilderna visar en mångfald av olika hudfärger och det finns också ett barn med Downs syndrom exempelvis. Boken vänder sig till 0-3 år.

Den vilda ballongfärden är den andra boken om Sassa och marsvinet Parmesan. Jag har inte läst den första, men i den här boken beger de sig ut på ett härligt äventyr upp i det blå i en luftballong. Boken inleds med att Sassa och hennes farfar har åkt på semester med husbilen. Farfar vill stanna på campingplatsen och ta det lugnt, men Sassa är rastlös. Därför tar hon med sig sitt marsvin ut på ett farligt och spännande, men roligt äventyr. Det är mycket fantasi i boken, men man vet inte riktigt vad som är fantasi eller verklighet, det blir bara ett stort äventyr och det spelar inte heller någon roll om det är realistiskt eller inte. Jag gillar karaktären farfar, och jag gillar framförallt hans förhållningssätt till Sassas rastlöshet och längtan efter äventyr. Boken är skriven av Ola Norén, illustrerad av Karin Olu Lindgård och vänder sig till 3-6 år.

Jakten är en fantasifull bok som börjar med att en frukt blir stulen, vilket blir starten på en spännande jakt, för tjuven måste ju fast! Det intressanta med den här boken är vem tjuven är. Barnbokskaparen SannaBorell som både har skrivit och illustrerat fick idén till Jakten efter ett samtal med sitt barn som hade väldigt tydliga bilder av vem som kan vara tjuv och inte, vem som är ond och vem som är god. Men det är ju inte så svart eller vitt i verkligheten, vilket den här boken visar på ett lekfullt och spännande sätt. Boken vänder sig till 3-6 år.

Bra bestämt handlar om Mirjam, en flicka som vet vad hon vill. Just nu vill hon inte att mamma och mammas kille Pierre ska pussas. Men kan hon bestämma att de inte får pussas? Kan hon bestämma vilka som får tycka om varandra? Hur mycket kan vi egentligen bestämma över? Boken skildrar på ett lekfullt sätt just det där med bestämmanderätt och vad vi egentligen kan bestämma över. Den skildrarockså en viljestark flicka. Dessutom skildras en familjeform som sällan annars skildras i barnböcker, nämligen den ombildade familjen, bonusfamiljen, som ju är så vanlig i samhället idag. Boken är skriven av Anders Alzén, illustrerad av Maria Borgelöv. Den vänder sig till 3-6 år.

Spökskolan är en ny serie från Olika som handlar om olika elever som helt enkelt går på en spökskola. Eleverna är inte spöken, men passar inte heller in bland människorna. Tanken är att böckerna ska ha olika huvudpersoner. Den första boken, Spionen på spökskolan, handlar om Silas som bor tillsammans med sina mammor och lever ett vanligt liv tills dess att han en dag plötsligt börjar bli osynlig. Boken är skriven av Jesper Lundqvist och den vänder sig till 9-12 år.

Även Mörkt vatten är den första boken i en ny serie, Isporten. Den handlar om Jamina som alltid har känt sig annorlunda. Hon kan exempelvis klara kyla bättre än andra och hålla andan nästan hur länge som helst. Men när Milo börjar i hennes skola upptäcker hon att det finns fler som är som hon. Så småningom upptäcker också väktaren Ismail deras speciella förmågor. Ismail vaktar den sista isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet, och det visar sig att denna värld håller på att förloras och det är bara Jamina och Milo som kan rädda Islandet. Tanken är att det ska bli fem böcker i serien Isporten. Den är skriven av Jonna Berggren och vänder sig till 9-12 år.

    

Flera gånger tidigare har jag skrivit om Olikas serie med fotbollsböcker där tjejer står i fokus, till exempel här och här. Nu har två nya delar i denna serie kommit. Dels Ta chansen, Charlotte som är den femte och sista boken om backen Charlotte Rohlin som skildrar utmaningen i att våga försöka uppnå sina mål och dels Snygg fint, Therese som skildrar fotbollsspelaren Therese Sjögran när hon ska flytta till en ny ort, ny skola och ett nytt fotbollslag. Böckerna är skrivna av Jennifer Wegerup respektive Anja Gatu och är illustrerade av Bettina Johansson respektive Maria Borgelöv. De vänder sig till 6-9 år.

Är det viktigt vilket kön huvudpersonen har i barnböcker?

Jag tycker att det verkar som att det blir allt mer viktigt ju äldre målgruppen är som böckerna riktar sig till. Det finns ju flera bra exempel på småbarnsböcker, både pekböcker och bilderböcker, där man aldrig får veta huvudpersonens kön utan hen istället benämns som ”bebis” eller med sitt namn. Det finns också några bilderböcker där man helt enkelt använder sig av ”hen” rätt och slätt. Men sedan då? I böcker för äldre barn tror jag inte att det är lika vanligt att använda sig av det berättargreppet. Det som man däremot gärna ser i böcker för nybörjarläsarna och slukaråldern är att man gärna använder sig av kollektiva huvudpersoner, exempelvis en flicka och en pojke, för att på så vis kunna vända sig till båda könen och få fler läsare. Så är ju fallet till exempel med många äventyrs- och deckarböcker, där LasseMajas detektivbyrå bara är ett bland många exempel. Ungdomsböcker däremot består nästan uteslutande av en huvudkaraktär och där finns det ytterst få böcker där man inte nämner vilket kön huvudpersonen har, så vitt jag vet. Frågan är dock om de äldre målgrupperna verkligen tycker att det är viktigare att få veta könet, eller om det bara är en förväntan från författarna? Är det svårare att skriva böcker för äldre barn om man inte kan leva sig in i en huvudperson med ett bestämt kön? Vad tror ni? Och är det ens något som är betydelsefullt att tänka på eller diskutera kring?

Här tänker jag hur som helst tipsa om tre småbarnsböcker där könet på huvudpersonerna aldrig framkommer:

     

Toto tittut är en bok i klassiskt pekboksformat som riktar sig till de allra yngsta barnen som vill ha en kort, enkel berättelse. Här får läsaren också vara interaktiv eftersom det finns hål här och var på boksidorna. På ett uppslag exempelvis så gungar Toto och då kan man med hjälp av fingrarna hjälpa till att få fart på gungan. På ett annat uppslag får läsaren sticka in näsan eftersom Totos näsa är borta och Toto vill låna läsarens näsa istället. Toto är en bebis med grön tröja och kort hår som aldrig benämns med han eller hon, utan bara som Toto och läsaren får istället själv föreställa sig om huvudpersonen är en han eller hon, eller om det ens är viktigt. Texten är kort och på rim. De interaktiva inslagen känns kul och bilderna är härligt färgglada och detaljrika. Boken är skriven och illustrerad av Emma Virke och utgiven av Lilla Piratförlaget. I serien om Toto finns det i skrivande stund totalt fyra böcker.

Bäbis tränar har också ett litet format, men inte med hårda kartongsidor som boken om Toto. Det är synd tycker jag, för den vänder sig till samma målgrupp som boken om Toto och det finns många fördelar med det klassiska pekboksformatet. Även här möter vi en bebis, som helt enkelt har fått heta Bäbis. Hen är tecknat så att det lika gärna kan vara en tjej som en kille, det är inte viktigt. Boken inleds med att Bäbis mamma ska ut och träna, och under tiden bestämmer sig Bäbis också för att träna, på sitt eget vis, hen hoppar i fåtöljen, springer runt runt, leker med dammsugaren och till slut somnar hen på mammas pilatesboll. Med mycket humor, vardagsnära illustrationer och färgglada bilder får vi ta del av Bäbis småbarnsliv. Boken är skriven och illustrerad av Ann Forslind och utgiven av Alfabeta. I skrivande stund finns det tolv böcker i serien om Bäbis.

I Lilla Bebin tittut får vi möta Lilla Bebin, som också det kan vara antingen en pojke eller en flicka beroende på läsarens förväntningar. Vi får också ta del av den klassiska leken tittut som de flesta barn tycker om att leka, och det gör också Lilla Bebin. Längst bak i boken finns en spegel där läsaren kan leka tittut med sig själv. Här är alltså också en bok som uppmanar till interaktivitet, vilket lär gå hem hos de små läsarna. Jag gillar också de charmiga och färgsprakande illustrationerna. Boken är skriven av Catharina Larsdotter Norén och illustrerad av Johanna Lundqvist Björn och det är Idus bokförlag som har gett ut boken. Det här är den första boken i serien om Lilla Bebin.

 

Tidigare idag skrev jag om en pekbok/bilderbok med ovanliga illustrationer, nämligen Pappa är sjöman, som har illustrationer från klassiska tatueringsmotiv. Titta väder är en pekbok som också har rätt ovanliga illustrationer – de är nämligen virkade! Boken handlar om ett av våra vanligaste samtalsämnen (åtminstone för oss vuxna), nämligen vädret! Vi får följa med och upptäcka bland annat sol och regn, storm och åska, men också ta del av vad som man kan göra i detta väder, till exempel tappa mössan i blåsten, plaska i regnpölarna och äta glass i solskenet. Alltid finns det något att göra, för det finns ju inga dåliga väder, eller?

Det här är en bra bok som introduktion till att prata om vädret, för det är ju något som intresserar många barn. Jag gillar boken dels för själva idén, att göra en bok om väder, men dels också för bildernas skull. Allt på fotografierna är alltså virkade och det är superfint gjort. Det är Evalotta Helmerson som har virkat och Ola Kjellsson som har fotat.

De jobbar båda med form och design till vardags, men detta är deras första bilderbok. Boken är i klassiskt pekboksformat med hårda kartongsidor och rundade hörn. Den är utgiven på Vombat förlag.

Serien om Mix är skapad av Malin Lilja och Matilda Salmén och det är Olika förlag som har gett ut böckerna. Hittills finns två böcker i serien, Mix kör och Mix jobbar.

I Mix kör får Mix prova på att köra en lång rad olika fordon, bil, buss, hjullastare, traktor, tåg och så vidare, och till slut kommer hon ända till rymden i en häftig rymdraket. Men i slutet av boken är hon tillbaka på förskolan, mamma har kommit för att hämta henne och det är dags att cykla hem.

I Mix jobbar får Mix prova på olika yrken, det är allt från polis och brandsoldat till att köra grävmaskin och att vara läkare. Även här slutar det med att Mix kommer tillbaka till vardagen och sin mamma igen.

De här böckerna kan alltså tolkas som att de utspelar sig i Mix lek och fantasivärld. När min äldsta tjej hörde mig läsa de här böckerna så tyckte hon därför att de inte kändes realistiska – vem låter ett barn vara med i en brandbil och släcka bränder i verkligheten liksom. Men mina yngre barn slukade böckerna helt och hållet. Själv tycker jag att det är superbra att man visar på att allt är möjligt (både för tjejer och för killar) och det som är så bra med Olika förlags böcker är ju att även illustrationerna är inkluderande. Det finns tjejer som kör buss och tåg, men det finns också karaktärer som är killar, det finns karaktärer i rullstol och karaktärer med flera olika hudfärger istället för den stereotypiska vita. I pressinfon som följde med böckerna som recensionsexemplar står det att Mix gestaltar tydliga ADHD-styrkor eftersom hon är nyfiken och testar allt med samma intensiva intresse- och upptäckarglädje. Det var dock inget jag tänkte på när jag läste böckerna. Däremot gillar jag att de förmedlar glädje, nyfikenhet och att de har fina färgglada och inkluderande bilder. Mix jobbar och Mix kör finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här). Böckerna vänder sig till barn från 1 år och uppåt.

 

En bok om kärlek för de allra, allra minsta, finns det ens? Jodå. Bäbis kär är ett jättefint exempel på en kärleksbok för de yngsta. Som ni kanske vet så finns det en hel serie om den charmiga Bäbis. Bäbis arg, Bäbis ledsen, Bäbis rädd, Bäbis kan, Bäbis dansar och allt vad de heter. Det är väldigt enkla pekböcker, perfekta för barnen som precis håller på att bli för stora för vanliga pekböcker och vill höra en kort, enkel berättelse anpassad för de yngsta med vardagliga händelser att identifiera sig med och föremål de känner igen.

I Bäbis kär kommer grannflickan på besök och hon är ju så fin! Inte konstigt att Bäbis inte vill släppa henne ur sikte! Jag tycker mycket om böckerna om Bäbis och det har alla mina barn också gjort när de befunnit sig i målgruppen. Korta, kärnfull text med enkla, träffsäkra illustrationer. Och precis som de andra böckerna i serien så är även Bäbis kär en fullträff. Den är skriven och illustrerad av Ann Forslind, utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Häromdagen fick jag hem fyra stycken färgglada och fina böcker för de allra minsta barnen från Förlaget.

Lilla grodan räknar är en badbok. Den är tillverkad i PVC-fri plast och kan alltså tas med i badet! Den har ett greppvänligt handtag och om man trycker på den så piper den. Boken handlar om grodan som älskar insekter och tycker om att räkna dem. En fjäril, två nyckelpigor och så vidare ändå upp till fem.

Min egen tygbok – Snigel – är en rolig pekbok med många roliga detaljer. Det är en mjuk tygbok som är otroligt len att känna på. Här och var sticker det upp små flärpar att pilla på. I bokens rygg finns ett praktiskt handtag så barnet själv kan hålla i den. Det finns en skallra, prassel och pipljud, allt som små barn gillar. Även här ligger fokus på räkning, 1 sol, 2 fåglar och så vidare upp till 5.

Min första bitbok – Lejon är en liten mjuk pekbok som har en ring så den kan hängas upp i sängen, barnvagnen, bilbarnstolen eller skötbordetför att alltid ha en bokleksak nära till hands. På framsidan finns ett bithörn för kliande tänder, det finns skallra, flikar och prassel som kan uppehålla en bebis länge. Inuti boken finns några av våra mest kända vilda djur avbildade, så som apa, krokodil och elefant.

Godnatt Uggla är en krambok som kan fungera som godnattbok eller snuttebok för barnet. Det är som en blandning mellan bok och kudde. Ovandelen och baksidan är mjuk och len och har formen av en uggla. På ugglans mage finns en mjuk tygbok med en godnattsaga om en uggla som säger godnatt till alla sina vänner. En perfekt bok att läsa inför läggdags och som barnet sedan kan ha hos sig i sängen.

Alla dessa böcker vänder sig till barn mellan 0-3 år, (Godnatt uggla 0-6 år) men det är nog framförallt de allra yngsta som lockas av dessa böcker. Min 5 månaders bebis tyckte väldigt mycket om dem, framförallt Min egen tygbok – Snigel. Perfekt med mjuka tygböcker för de små, så de kan titta själva utan att göra illa sig på vassa hörn. Perfekt också med alla detaljer som prassel, skallror, pipljud och flärpar som ju oftast roar de minsta. Den färgglada designen lockade även mina mellanbarn som är 4 och 5 år. Framförallt gillade de Godnatt Uggla. Själv tycker jag att Förlaget har skapat en jättefin serie böcker för de minsta som kombinerar lek och läsning. Har du ett litet barn i din närhet som ska få en present så kan du gärna titta närmare på dessa böcker – de lär garanterat bli uppskattade!