Precis som att det kan finnas massor av olika slags familjer så kan det också finnas massor av olika slags hem. Bilderboken Hemma visar på en stor mångfald när det gäller hem. Ett hem kan ju se ut på många sätt. Det kan vara ett hus eller en lägenhet, det kan vara mitt i hjärtat av en storstad, mitt ute i vildmarken, i ett skepp på havet eller i en hemlig underjordisk håla under jord. Det finns långa hem, korta hem, stora hem, små hem, prydliga hem och stökiga hem. Och i alla dessa vitt skilda hem finns förstås också vitt skilda människor som bor där.Hemma visar upp en massa av alla dessa hem – och dess människor. Illustrationerna är något utöver det vanliga med massor att se, upptäcka och fascineras av. Författare/illustratör är Carson Ellis och boken är utgiven av Natur & Kultur.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Trots det letar många förgäves efter just sina historier på våra museer. Museernas ansvar för att synliggöra mångfald och olika identiteter har visat sig svårt att axla. De ska vara drivande i frågor om allas lika värde och bör omsorgsfullt inkludera alla möjliga grupper i den kollektiva berättelsen. Men mångfaldsarbete kring genus och HBTQ-frågor möts ibland av motstånd och det finns brister i olika system och funktioner i museernas vardag.

Boken Genusförbart diskuterar kring hur museer kan använda mångfalds- och genusarbete i verksamhetens olika delar. Författarna är övertygade om att ett mångfalds-, genus- och HBTQ-perspektiv måste integreras i alla delar av museernas verksamheter. Om en utställning ska vara genusmedveten måste även exempelvis marknadsföringen vara det. Därför måste all personal vara medvetna och såväl ledning som personal måste jobba åt samma håll. Vidare är det viktigt att museernas samlingar får ett genuslyft.

Genusförbart innehåller många konkreta tips och råd, liksom idéer för arbete med genus och mångfald både för att producera en utställning och för att utveckla samlingar, presentationer och möten med besökare. Dessutom delar författarna med sig av inspirerande erfarenheter och intervjuer från andra som trampat samma väg tidigare. Bokens fokus ligger helt klart på museer, men jag tror faktiskt att andra verksamheter kan få en hel del goda råd härifrån. Den är lättläst, omfångsrik och framförallt inspirerande.

Bokens redaktörer är Katherine Hauptman och Kerstin Näversköld, men bokens kapitel är skriven av en lång rad olika kunniga och engagerade personer. Förlaget Nordic Academic Press har gett ut boken och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I mitt förra inlägg skrev jag om en bilderbok som heter Stjärnfamiljer. Här handlar det också om stjärnfamiljer, fast den här boken riktar sig till de vuxna. Stjärnfamiljejuridik – svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv vänder sig till de som är studenter eller yrkesverksamma inom familjerätt, men också till privatpersoner som vill lära sig mer. Idag är det inte konstigt att familjer ser ut på många olika sätt i samhället. Men familjelagstiftningen har inte riktigt hängt med på samma sätt. Även om vi på många sätt värderar olika familjer lika i samhället annars, så är inte familjejuridiken lika för alla. Det finns nämligen människor som har svårare att bilda familj på ett rättsligt säkert sätt.

Boken innehåller sex delar där de fyra första behandlar centrala familjejuridiska teman, nämligen ekonomi, bostad och arv, att få barn och bli erkänd som förälder/förhållanden mellan barn och förälder samt namn. Den femte delen består av en normkritisk diskussion och den sista presenterar juridiska strategier för olika familjekonstellationer. Tanken är att man dels ska kunna lära sig om hur den svenska familjelagstiftningen fungerar, men dels också att det ska skapas en utgångspunkt för förändring av lagstiftningen genom att synliggöra de normer som hittills har styrt lagstiftningen. Dessutom vill författarna visa hur man utifrån dagens förutsättningar trots allt kan skapa rättsligt skydd för olika former av familjer.

Stjärnfamiljejuridik behandlar ett ganska tungt och stundvis komplicerat ämne och det är inte heller en bok som är tänkt att läsas från pärm till pärm. Därför kan man inte säga att den är lättläst. Men den är långt ifrån så svårläst som man kanske kan tro. Tvärtom så förklarar den allt på ett pedagogiskt sätt och med många exempel och även illustrationer, så det är faktiskt lätt att förstå även om man är en vanlig privatperson utan större juridisk kunskap. Boken känns omfattande och innehållsrik, jag tror den innehåller i stort sett allt man behöver veta. Jag gillar också själva idén bakom boken, den är väldigt inkluderande och skänker erkännande, glädje och hopp till alla som lever i stjärnfamiljer. Jag hoppas innerligt att det här kommer att bli ett standardverk hos alla som jobbar med sådana här frågor och som studerar juridik och familjerätt.

Boken är skriven av Erik Mägi och Lina-lea Zimmerman och det är Gleerups som har gett ut den. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Stjärnfamiljer är en bilderbok som jag faktiskt inte sett tidigare, men som jag fick tips om inför mitt mångfaldstema och det visade sig ju vara en riktig pärla. Den handlar kort och gott om olika familjer och budskapet är helt enkelt att familjer kan se ut på många olika sätt. I boken möter läsaren massor av olika barn och deras familjer och texten är på härligt rim. Bilderna är jättefina, färgglada, spralliga, charmiga och varma. Man blir så glad av den här boken. Läs den gärna för era barn! Och ni som jobbar på förskola eller lågstadiet – använd den gärna som diskussionsunderlag. I slutet av boken finns arbetsmaterial att använda sig av om man vill arbeta med boken. Stjärnfamiljer är skriven av Minna Paananen och illustrerad av Erika Dobbertin. Den är utgiven av Beta Pedagog.

Mia undrar detta i Helgfrågan denna vecka:

Har du någon form av läsplanering?

Är det viktigt med en planering?
Jag håller nog med Mia själv där faktiskt. Jag gör både månads- och veckoplaneringar. Dels för att jag ska ha lite koll på bloggens månadstema och vilka recensioner jag vill hinna med. Dels också för att jag måste kunna prioritera läsningen till skolan också. Jag är föräldraledig med mitt fjärde barn just nu och lästiden är inte direkt stor, så det gäller ofta att prioritera rätt. Däremot kan jag ju säga att mina planeringar sällan håller. Men tanken är ju god i alla fall.

Veckans fråga i bokbloggsjerkan handlar om research:

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Min första tanke var att jag gillar research. Det blir ju betydligt mer trovärdigt när man känner att författaren har koll på vad hen skriver om. Men vid lite eftertanke inser jag också att det finns risk för överdrift, när en författare snirklar in sig i detaljerade beskrivningar av något som egentligen inte är viktigt för historien, och kanske gör det gång på gång, då kan det störa själva berättelsen.

Men mycket beror på vad det är för bok också. En faktabok, biografi eller liknande, då krävs det ju research, där är det väldigt viktigt, även i exempelvis deckare så kan det vara viktigt för handlingen och intrycket av boken att det känns trovärdigt, men i ”vanlig” skönlitteratur är det mer bonus. Det beror också på vad det handlar om för ämne. Böcker om sådana ämnen som jag själv tycker är intressant att läsa om kan ju förhöjas om jag får chansen att grotta ner mig i en välformulerad och insatt författares skildringar, medan långa skildringar om något som jag inte alls är insatt om snarare kan trötta ut mig. Till sist handlar det också förstås om att placera in det rätt i berättelsen. Även det som är intressant att läsa om kan ju störa om det är placerat på fel ställe i boken.

Men till sist, det som nog stör mig allra mest är nog rena stavfel, slarvfel och sakfel, sådana som borde vara sååå lätt att hitta om man bara hade korrekturläst lite noggrannare. Det har jag ett praktexempel på här nedan, en pekbok för barn 0-3 år, som jag recenserat för BTJ idag och där ordet ”pekböcker” är felstavat inte bara en utan två gånger i den korta baksidestexten…

Har man ett mångfaldstema på en barnboksblogg är det omöjligt att inte nämna Olika förlag. Deras motto är ”barnböcker ut & in – ut med stereotyper – in med möjligheter”. Det sammanfattar rätt bra deras koncept tycker jag, där hela deras utgivning är väldigt genomtänkt ur ett mångfaldsperspektiv. Såhär står det på deras hemsida: ”Vi ger ut böcker som speglar samtidens mångfald i sätt att vara och sätt att leva, roliga och spännande böcker som utmanar förlegade stereotyper och ger fler barn och unga möjlighet att vara sig själva, må bra och förverkliga sina drömmar i ett öppet och inkluderande samhälle.” Deras utgivning består till största delen av barnböcker, från pekböcker till de minsta upp till böcker för tonår och unga vuxna. De tillhandahåller också bokpaket för utbildning och metodböcker som riktar sig till vuxna som jobbar med barn och unga. Jag har recenserat många, många av deras böcker tidigare eftersom jag gillar de flesta av dem, men här nedan kommer ytterligare ett gäng.

Varför finns jag av Karin Salmson är en filosofisk bok där ett barn ställer den existenstiella frågan: ”Varför finns jag”. Hens mamma svarar: ”För att jag ville ha dig”. Barnet ställer många lekfulla frågor och med humoristiska associationer får vi följa berättelsen om hur just detta barn blev barn till just sin förälder. Många böcker berättar om hur de flesta barn kommer till, i en heterosexuell relation, med ett samlag och där barnet växer i sin mammas mage. Men idag finns det många andra familjebildningar och flera olika sätt som barn kan komma till på. Därför är det befriande härligt att läsa denna bok som fokuserar på assisterad befruktning där en ensamstående kvinna åkt till en storkklinik för att skaffa det barn som hon längtat efter. Jag älskar de charmiga, lekfulla och färgglada illustrationerna av Lina Sandquist. Boken vänder sig till 0-3 år.

Konrad och karamellerna är den tredje boken om Konrad, en härlig kille som utmanar könsnormerna. De tidigare böckerna heter Konrads klänning och Konrad lussar och de har blivit uppmärksammade eftersom han visar normöverskridande känslor, använder klänning och väljer att vara lucia. I den här nya boken handlar det om syskonrelationen mellan Konrad och hans syster Hedvig. Konrads godis är slut men inte godissuget. Som tur är så har Hedvig kvar av sitt godis, men hon vill inte dela med sig hur mycket som helst. Hur ska han lösa det? Här möter vi Konrad i kjol, utan att det problematiseras. Dessutom skildras en varm och närvarande mormor i boken, vilket känns extra kul (fram för mer äldre i barnböckerna tycker jag). Boken är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerad av Caroline Röstlund. Boken vänder sig till 0-3 år.

Titta skogen är första delen i en ny serie pekböcker med naturtema, skrivna av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerade av Maija Hurme. Böckerna är tänkta att handla om ett barn som är ute i skohen med sin pappa och det ska komma en bok om varje årstid. I böckerna använder barnet alla sina sinnen och tittar, känner, smakar och lyssnar. I Titta skogen är de alltså ute i skogen där de bland annat hittar en blomma att lukta på, en humla att lyssna på och en kotte att tugga på. Kul idé att introducera djur- och naturord för de minsta barnen, så vitt jag vet är det få pekböcker som innehåller dessa ord. Kul också att känslorna involveras tillsammans med orden och begreppen. Huvudpersonerna är mörkhyade. Illustrationerna är finstämt vackra. Jag ser fram emot kommande böcker i serien. Boken vänder sig till 0-3 år.

Var är pappas skor är också en bok för de yngsta barnen. En dag är det dags för en pappa och hans barn att bege sig till jobbet respektive förskolan, men pappas skor är plötsligt borta. Många skor hittar de, men inga är pappas skor. Som tur är visar det sig att de skor barnet har på sig faktiskt passar pappan. Även här är det en inkluderande bok där pappan har klänning, halsband och högklackat på fest, men pappan kan också vara ute i skogen i stövlar på älgjakt. Föreställningar om manlighet och könsnormer utmanas därför på ett bra sätt och det finns en hel del att diskutera kring om man vill. Boken är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Bettina Johansson (härligt fria, glada och färgstarka illustrationer dessutom). Boken vänder sig till 0-3 år.

Nej! är en bok om att säga just nej, men också om att säga ja. Nej – duvan får inte äta upp barnets vagn, nej – nyckelpigorna får inte passa lillebror och nej – dammsugaren får inte äta upp skorna. Men ja – alla får hjälpa till att pussla. På ett konkret sätt kommer man med den här boken in på frågor om bestämmanderätt och att det är okej även för barn att få säga nej ibland. Boken är skapad av konstnären Ingrid Sandsborg och den är skapad i en slags collageteknik där riktiga foton blandas med teckningar. Barnen på bilderna visar en mångfald av olika hudfärger och det finns också ett barn med Downs syndrom exempelvis. Boken vänder sig till 0-3 år.

Den vilda ballongfärden är den andra boken om Sassa och marsvinet Parmesan. Jag har inte läst den första, men i den här boken beger de sig ut på ett härligt äventyr upp i det blå i en luftballong. Boken inleds med att Sassa och hennes farfar har åkt på semester med husbilen. Farfar vill stanna på campingplatsen och ta det lugnt, men Sassa är rastlös. Därför tar hon med sig sitt marsvin ut på ett farligt och spännande, men roligt äventyr. Det är mycket fantasi i boken, men man vet inte riktigt vad som är fantasi eller verklighet, det blir bara ett stort äventyr och det spelar inte heller någon roll om det är realistiskt eller inte. Jag gillar karaktären farfar, och jag gillar framförallt hans förhållningssätt till Sassas rastlöshet och längtan efter äventyr. Boken är skriven av Ola Norén, illustrerad av Karin Olu Lindgård och vänder sig till 3-6 år.

Jakten är en fantasifull bok som börjar med att en frukt blir stulen, vilket blir starten på en spännande jakt, för tjuven måste ju fast! Det intressanta med den här boken är vem tjuven är. Barnbokskaparen SannaBorell som både har skrivit och illustrerat fick idén till Jakten efter ett samtal med sitt barn som hade väldigt tydliga bilder av vem som kan vara tjuv och inte, vem som är ond och vem som är god. Men det är ju inte så svart eller vitt i verkligheten, vilket den här boken visar på ett lekfullt och spännande sätt. Boken vänder sig till 3-6 år.

Bra bestämt handlar om Mirjam, en flicka som vet vad hon vill. Just nu vill hon inte att mamma och mammas kille Pierre ska pussas. Men kan hon bestämma att de inte får pussas? Kan hon bestämma vilka som får tycka om varandra? Hur mycket kan vi egentligen bestämma över? Boken skildrar på ett lekfullt sätt just det där med bestämmanderätt och vad vi egentligen kan bestämma över. Den skildrarockså en viljestark flicka. Dessutom skildras en familjeform som sällan annars skildras i barnböcker, nämligen den ombildade familjen, bonusfamiljen, som ju är så vanlig i samhället idag. Boken är skriven av Anders Alzén, illustrerad av Maria Borgelöv. Den vänder sig till 3-6 år.

Spökskolan är en ny serie från Olika som handlar om olika elever som helt enkelt går på en spökskola. Eleverna är inte spöken, men passar inte heller in bland människorna. Tanken är att böckerna ska ha olika huvudpersoner. Den första boken, Spionen på spökskolan, handlar om Silas som bor tillsammans med sina mammor och lever ett vanligt liv tills dess att han en dag plötsligt börjar bli osynlig. Boken är skriven av Jesper Lundqvist och den vänder sig till 9-12 år.

Även Mörkt vatten är den första boken i en ny serie, Isporten. Den handlar om Jamina som alltid har känt sig annorlunda. Hon kan exempelvis klara kyla bättre än andra och hålla andan nästan hur länge som helst. Men när Milo börjar i hennes skola upptäcker hon att det finns fler som är som hon. Så småningom upptäcker också väktaren Ismail deras speciella förmågor. Ismail vaktar den sista isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet, och det visar sig att denna värld håller på att förloras och det är bara Jamina och Milo som kan rädda Islandet. Tanken är att det ska bli fem böcker i serien Isporten. Den är skriven av Jonna Berggren och vänder sig till 9-12 år.

    

Flera gånger tidigare har jag skrivit om Olikas serie med fotbollsböcker där tjejer står i fokus, till exempel här och här. Nu har två nya delar i denna serie kommit. Dels Ta chansen, Charlotte som är den femte och sista boken om backen Charlotte Rohlin som skildrar utmaningen i att våga försöka uppnå sina mål och dels Snygg fint, Therese som skildrar fotbollsspelaren Therese Sjögran när hon ska flytta till en ny ort, ny skola och ett nytt fotbollslag. Böckerna är skrivna av Jennifer Wegerup respektive Anja Gatu och är illustrerade av Bettina Johansson respektive Maria Borgelöv. De vänder sig till 6-9 år.

Något som har blivit vanligt att se i stadsbilden idag är tiggare. På vissa orter är det en ganska het fråga det där om det ska vara okej att tigga utanför mataffärer eller inte och det florerar en del rykten angående tiggare. Jag upplever att många barn, både äldre och yngre, har mycket frågor kring tiggarna, varför de sitter där, varifrån de kommer, och så vidare. I storstäderna är hemlösa förstås också en angelägen fråga som säkert också många barn har frågor kring. Men som vuxen kanske det inte alltid är så lätt att närma sig sådana här frågor. Därför kan det vara bra att ha en bok att utgå ifrån. På senaste tiden har det kommit flera böcker som tar upp ämnet och här tänkte jag tipsa om tre som vi läst här hemma på sistone.

Pejjes många frågor – tiggare, längtan och mobiltelefoner är en bok som vänder sig till de lite äldre förskolebarnen och lågstadiebarnen. Det är en ganska omfattande bok textmässigt, den ska högläsas tycker jag, framförallt också för möjligheten att prata och diskutera tillsammans med barnet. Boken handlar om Pejje som ser en kvinna som tigger. Han är en riktig tänkare och börjar fundera över hur hennes liv ser ut och varför hon sitter där. Pejjes pappa hastar bara förbi henne utan att nämnvärt bry sig. Varför gör han det? Varför ser de vuxna ibland bara vad de vill se? Och hur kan kvinnan ha en mobiltelefon, hon som är så fattig? Ja, Pejje har många frågor. På kvällen pratar han och mamma länge. Pejjes många tankar och funderingar väcker också frågor hos läsaren och boken inbjuder verkligen till diskussion. Boken är framtagen i samarbete med Stockholms stadsmission och den är skriven av Inger Ekbom som är författare och leg. psykoterapeut. Boken är inspirerad av kampanjen Prata med barnen. Det är Bonnier Carlsen som utger boken.

Prinsessan Victoria är en bilderbok för de lite yngre förskolebarnen. Den är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Det är Olika förlag som har gett ut boken. Den handlar om ett barn (jag tror inte det sägs någonstans i texten om det är tjej eller kille och det är också oviktigt) som möter en hemlös kvinna som heter Victoria. Som prinsessan. En dag finns hon bara där, Victoria, hon sitter på bänken utanför barnets hus. Barnet ser att Victoria fryser och fixar så hon får varmare kläder. Barnet tänker mycket på Victoria och bryr sig om henne. Men en dag är Victoria borta igen, lika plötsligt som hon kom. Boken vänder sig till barn från 3 år. Den har dock flera lager och går att använda för diskussion ganska långt upp i åldrarna. Ett stort plus för förlagets inkluderande tänk där exempelvis huvudpersonen är mörkhyad och till synes bara bor med sin pappa, utan att något av detta problematiseras.

Vi letar skatt är också utgiven av Olika förlag. Det är en jättefin bilderbok på rim (!) som handlar om ett barn som ser en kvinna som tigger utanför en mataffär. Folk bara stressar förbi utan att se henne och det gör också barnets mamma (så träffsäker mening: ”Satt där en tant frågar mamma disträ och stoppar ner växel i sin portmonnä”). Men barnet stannar till och pratar med kvinnan. När barnet kommer hem och ska sova sen på kvällen ligger hen och tänker på kvinnan. Dagen efter hittar barnet till tältlägret där kvinnan bor, men då kommer polisen och ska avhysa dem. Då beger sig barnet och kvinnan ut på en skattjakt som slutar på ett sätt man aldrig kunde ana. Jag gillar den här boken jättemycket. Otroligt träffsäker text av Jesper Lundqvist och finstämda detaljrika bilder av Marcus Gunnar Pettersson.

Barnboksfemman fungerar så att jag varje vecka presenterar ett tema , t ex sorg eller kärlek, och sedan är tanken att du ska skriva om fem barn- eller ungdomsböcker som du förknippar med detta tema. Skriv så lite eller mycket du vill om varje bok (men självklart är det alltid intressant att få läsa någon liten motivering till varför du valde just dessa titlar). Skulle du inte komma på precis fem titlar får du såklart skriva de du kommer på.

I denna barnboksfemma är temat författardrömmar, så därför skulle jag vilja att ni listar barnböcker som ni önskar att ni själva hade skrivit. 

Något som väldigt många längtar efter är att ha någonstans att höra hemma. En plats där man kan känna sig trygg, familj och vänner som bryr sig om en, någonstans där man kan vara sig själv och bli uppskattad för den man är. Exakt det handlar den här boken om – Du hör inte hit, Beiron. Beiron är en hund, en byracka, som bor i skogen med sina kompisar. En dag ser han ett anslag om att det ska vara en stor hundutställning. Beiron beger sig dit, men väl på plats upptäcker han att hundarna tävlar i olika klasser beroende på vilken ras de är. Han försöker passa in i några av klasserna, han klär ut sig till pudel, dalmatiner och bulldog, men ingenstans passar han in och de andra hundarna säger hela tiden att ”du hör inte hit, Beiron”. Till slut så beger han sig hem igen. Bedrövad och ledsen för att han inte passade in någonstans på utställningen. Men väl hemma möts han av alla sina vänner som saknat honom när han var borta och nu har de anordnat en jättefin välkommen hem-fest till honom. Och nu känner han precis vart han hör hemma.

Du hör inte hit, Beiron är skriven och illustrerad av Anna Härmälä och utgiven av En bok för alla. Jag tror att många kan känna igen sig i bokens tema och att det också är något som behöver uppmärksammas. Boken skulle fungera bra som ingång för diskussioner om temat på förskolan. Dessutom gör slutet att många läsare säkert kan känna sig hoppfulla även om de ibland känner precis som Beiron. Till sist, ett plus också för de färgglada, myllrande och detaljrika illustrationerna. En väldigt fin bok tycker jag, och den uppskattades också av alla mina barn.