Gruvan handlar om Ellen, elva år, som tillbringar sommaren på Utö med sin pappa, hans nya flickvän och Ellens stora syskon Adrian och Jossi. Ellen är ganska ensam, hon har svårt att acceptera den nya familjemedlemmen och storasyskonen retar henne ofta. Dessutom måste hon läsa minst en kvart varje dag i sin sommarlovsbok. Men så hittar hon en helt annan bok, nämligen en gömd dagbok, i ett skjut ute på sommarstugans tomt. Det visar sig vara en dagbok skriven av ett annat barn, Anton, men den är skriven redan 1948, på en tid då barnen tvingades arbeta i järngruvan som låg på ön. Ellen dras snabbt in i dagboken och händelserna i Antons liv. Dessutom upptäcker hon ett olöst mysterium bland dagbokssidorna, ett mysterium som visar sig ha med spöket Utöskräcken att göra. Kan Ellen bli den som löser allt över 170 år senare?
Gruvan är skriven av Sara Lövestam som har skrivit exempelvis mellanåldersboken Skarven för några år sedan, men också ungdomsboken Som eld. Dessutom har hon skrivit flertalet vuxenromaner och så är hon förstås känd för sina innovativa grammatikböcker för vuxna. Jag har läst båda hennes tidigare böcker för barn och unga, och gillat dem mycket, men jag tycker nästan att Gruvan är snäppet bättre. Det är en riktigt spännande story där nutid och dåtid blandas genom att man får lära känna två barn från olika tider med olika villkor och olika förutsättningar, men som visar sig ha en hel del gemensamt och vars båda liv dessutom sammanflätas. Boken är skickligt skriven och jag sträckläste den på bara någon timme, det fanns hela tiden ett driv som gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig den, och då är jag ändå inte ens i bokens målgrupp. Jag hade kanske velat lära känna karaktärerna lite mer, framförallt Ellens familjemedlemmar som bara figurerar i utkanterna. Bokens stora behållning är skildringen av Antons uppväxt och hur livet på Utö och i Sverige såg ut på den tiden han växte upp. Det finns mycket att diskutera i boken och många viktiga teman, så boken skulle passa perfekt som högläsning i mellanstadiet.
Gruvan är utgiven av Lilla Piratförlaget och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Den förstnämnda boken är en stor bok med hårda kartongsidor, precis som i pekböcker, fast i ett generöst bilderboksformat. Den håller således för mycket bläddring även med små barnfingrar. På de generösa sidorna finns illustrationer fyllda med detaljer att upptäcka. De olika uppslagen fokuserar på olika aktiviteter som man brukar göra under dagen på en förskola, så som ”Nu ska vi äta”, ”Ute på gården” och ”Sch! Nu ska vi sova”. Varje uppslag har dels en stor miljöbild på högra sidan och detaljer på vänster sida där det står vad saker och ting heter. Ganska klassiskt för en pekbok alltså. Det finns ingen berättelse i boken utan tanken är att man ska titta på bilderna, upptäcka saker och lära sig nya ord. Men det finns mycket man kan prata om i bilderna och detaljerna. De flesta av bilderna är från barns vardag även om det finns bilder som inte är så vanliga här i Sverige. Urinoar finns nog inte på så många förskolor idag exempelvis. Längst fram i boken finns också ett antal barn man sedan kan leta efter inne i boken. Ett plus för att det finns människor av olika hudfärger osv i boken. Men varför heter den ”Vad gör man på dagis”? Varför inte översätta titeln till ”förskola” istället för ”dagis”? Vad gör man på dagis är utgiven av Ordalaget och finns bland annat att köpa på 
I Boken om att gå på förskolan får vi möta ett barn, Dam-Dam, och följa hen under en helt vanlig dag på förskolan, från morgonens promenad med mamma dit, till pappas hämtning på eftermiddagen. Men vad händer egentligen däremellan? All denna tid där vi vuxna inte har företräde men som vi genom boken kan dela med våra barn. Dam-Dam är gissningsvis någonstans mellan 1-2 år och boken vänder sig till ungefär samma målgrupp. Det är väldigt verklighetsnära och igenkänningsfaktorn är stor. Det handlar om lek, fruktstund, relationer, vänskap, äta, sova, gå på toa, byta blöja, dela med sig, sakna, längta, göra illa sig, trösta, ja allt från stort till smått som kan hända under en dag på förskolan. En normkreativ bok att läsa om och om igen fylld med charmiga bilder av Mervi Lindman. Boken om att gå på förskolan är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på 
Erik har just kommit hem från skolan. Det var sista dagen före lovet. Snart var det jul och nyår och ett långt jullov väntade. Han hade fått bra betyg och kände sig väldigt glad. När han kom hem lade han sig på sängen för att vila lite. Han var precis på väg att somna när mobilen ringde. Ett nummer han inte kände igen. Mårten från biblioteket som ville att han skulle hämta en bok han hade beställt. Han bestämde sig för att hämta den på en gång så det var gjort. Men när han kom fram till skolan var det något som inte stämde. Skolan var helt öde. I biblioteket fanns Mårten, men han var inte sig själv – han hade inget ansikte, det var bara ett stort, köttigt hål! Mårten reste sig från stolen och gick emot honom…
Jag föll pladask för en nyutgiven bok som heter Odla din egen miniatyrträdgård. En väldigt inspirerande bok som visar hur man kan skapa små trädgårdar med stort innehåll. Det kan vara i en liten kruka, ett terrarium eller varför inte i en skål av något slag. Det finns oändliga projekt man kan inspireras av eller varför inte göra sitt egna projekt. Boken är indelad i fem olika avsnitt: Miniatyrlandskap (med exempelvis minidjungel, lövskog eller suckulentlandskap), Terrarier (med bland annat kaktusterrarium, vårlöksterrarium eller terrarium med köttätande växter), Vertikala trädgårdar (som hängande trädgårdar, väggträdgårdar och kransträdgårdar), Trädgårdar med vatten och djur (innehållande projekt som miniatyrdammar, trädgård i en låda eller trädgård för småkryp) och till sist Köksträdgårdar (där till exempel teodling, kryddträdgård och ananaslund presenteras). Det finns också ett kapitel med tips för hur man ska lyckas med odlingen som handlar om plantering, skötsel, vattning, gödsling samt skadedjur och sjukdomar.
Äntligen är Ingelin Angerborn här med en ny bok. Skuggornas hus heter den och den lär bli minst lika populär som hennes andra mysrysare. Den vänder sig till mellanåldern, 9 till 12 år och den har en pojke i huvudrollen, Sakarias. Hans pappa hade lovat att ta med honom och fiska på lovet, men pappa måste jobba, som alltid, och mamma har inte heller tid. Därför åker han på eget bevåg till farmor och farfar. De har nyligen flyttat och Sakarias har inte besökt dem så mycket den senaste tiden. Huset de bor i är ett riktigt gammalt hus som påminner om ett spökhus. Och mycket riktigt, det dröjer inte länge förrän märkliga saker händer, saker som inte kan ha någon naturlig förklaring. Sakarias är med på en teckningskurs på museet där farmor jobbar och när han ska rita är det som om någon annan styr pennan åt honom. Han ritar hela tiden en flicka och hennes häst. Men vem är det och hur kan han rita henne. Sakarias och hans nyfunna kompis Salma bestämmer sig för att ta reda på vem flickan med hästen är och vad hon vill just Sakarias.
Låt oss hoppas på det bästa är en självbiografisk roman skriven av Carolina Setterwall. I boken skildrar hon hur hennes lilla familj brutalt slogs sönder av ett dödsfall. Carolina levde tillsammans med sin sambo Aksel och deras son Ivan i en lägenhet i Stockholm. När Ivan var 8 månader hände det som absolut inte fick hända. Hon sov inne hos sonen eftersom han ammade nätterna igenom. I sovrummet sov Aksel. På morgonen gick Carolina och Ivan in till honom för att säga god morgon. Men Aksel hade dött i sömnen i gryningen. I boken skildrar Carolina tiden efter dödsfallet, hur förkrossad och lamslagen hon blir, men hon berättar också om deras alltför korta historia tillsammans och gör upp med såväl döden och livet som med föräldraskapet och kärleken. Boken är väldigt naket skriven och personligt hållen. Man känner verkligen hur sorgen, men också ilskan, ligger bakom vartenda ord.
Igår skrev jag om Rysliga förskolan som är den första delen i en ny serie från Rabén & Sjögren som heter Rys & Mys. Mortina – ett helt vanligt zombiebarn ingår i samma serie. Det står både på förlagets hemsida och på internetbokhandlarna att Mortina är den tredje delen i serien, men jag har inte lyckats ta reda på vilken bok som är nummer två? Lite konstigt, men det spelar ingen större roll för vad jag förstår så är ändå alla böckerna fristående.
Rysliga förskolan är den första delen i en helt ny serie från Rabén & Sjögren som kallas för Rys & Mys och är tänkt att vara en serie med lagom läskiga bilderböcker för små läsare. Boken inleds med att det är en ganska vanlig vardagsmorgon hos Jolly och Milo. De har bråttom till förskolan, eller rättare sagt deras mamma har bråttom till jobbet. Hon är sen och dessutom ringer hennes telefon vilket gör henne ännu mer stressad. Därför föreslår Jolly att hon kan lämna lillebror Milo på hans avdelning idag. Först när mamma pussat hejdå och rusat iväg hör Milo hur tyst det är på förskolan idag. De går från rum till rum, men det finns varken barn eller fröknar på Milos avdelning. Torkskåpet låter läskigt, ungefär som en häxa som hackar fladdermusvingar till en trolldryck, men när Jolly tittar efter ser de att det bara är helt vanliga vantar på tork. Samlingsmattan ser ut som ett sjöodjur, kuddrummet ser ut som att det finns en hel hög urgamla bergatroll och hela tiden låter ett hackande ljud från någonstans. Det låter som om någon hackar mot golvet med långa, vassa monsterklor. Men självklart är det bara barnens fantasi som spelar dem ett spratt, i kuddrummet finns bara kuddar, samlingsmattan har en gosebläckfisk på sig och i köket står fröken Ayla och hackar gurka för snart är det ju dags för frukost.