Pojken i graven är en nyutkommen bok av Camilla Lagerqvist som skrivit många barn- och ungdomsböcker, ofta med ett historisk och/eller övernaturligt tema. När jag började läsa denna nya bok trodde jag att det skulle vara en mysrysare som typ Ingelin Angerborns böcker. Det kändes så med tanke på omslaget och titeln. Men det visade sig att jag hade fel, och det var inte något negativt. Visserligen förekommer en kyrkogård i början av boken. Syskonen Malin och Bosse upptäcker att deras mormor smyger sig ut på nätterna och kommer tillbaka med jordiga stövlar. En gång följer de efter henne. De hittar henne på kyrkogården där hon står framför en grav. På gravstenen står det:

Lukas f. 1923, d. 1936

Mormodern är hysterisk och tjatar på barnen att de ska hjälpa henne gräva fram och öppna kistan. Den är fylld med tegelstenar. Vem var Lukas och varför låg inte hans skelett i graven? Malin och Bosse bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände med Lukas. Längs vägen gör de fasansfulla upptäckter.

Pojken i graven ger läsaren insyn i en mörk tid i Sveriges historia, nämligen den då man spärrade in personer med psykiska funktionshinder på mentalsjukhusen runt om i landet. Boken utspelar sig på 1960-talet och som läsare får man många tidstypiska detaljer och även en inblick i hur det var att växa upp på det årtiondet. Barnen tar hjälp av en kringresande cirkus för att komma till mentalsjukhuset där deras morbror växte upp, vilket ger extra krydda till berättelsen. Som vuxen tycker jag att det var väldigt intressant att ta del av den svenska mentalsjukvårdens historia. Frågan är om boken är lika lockande för barnen i målgruppen (9-12 år). Men jag tror att den passar de som både vill ha spänning, lite mystik, familjehemligheter och historia. Jag tror den skulle passa mycket bra som högläsningsbok i en klass. Dels för att den aldrig blir riktigt läskig, utan bara spännande, och dels för att det finns så mycket att prata om, diskutera kring och knyta an till undervisningen om man vill.

Pojken i graven är utgiven av B Wahlströms och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag har läst många böcker för mellanåldern på sistone eftersom jag förberett bokprat inför läslovet. En av de böcker jag ska prata om är Expedition Rädda revet av Christina Wahldén.

Har ni sett filmen Hitta Nemo? Clownfiskar, som Nemo i filmen, sveps ut i havet och sedan använder de sitt luktsinne för att hitta hem igen. Men som ni vet råder en klimatkris. Jorden har feber, temperaturen är för hög och havet har blivit varmare och surare. Det drabbar inte minst Stora Barriärrevet och djuren som bor där väldigt hårt. Clownfiskarna får svårare att hitta hem eftersom havet blivit surare. Sköldpaddornas ägg dränks innan de ens får chans att kläckas. Fiskarna simmar djupare ner i havet för att det är svalare där, och då kommer inte fåglarna åt att äta fiskarna som de brukar. Därför blir det också färre fåglar. Allt påverkar, allt hänger ihop.

Att allt detta hänger ihop får Alice i den här boken lära sig. Hon följer nämligen med sin mamma som är marinbiolog och sköldpaddsforskare till en ö i Stora Barriärrevet. Alice solar, badar, dyker, går på upptäcksfärd och spanar på alla fåglar, sköldpaddor och mantor som lever där på andra sidan jorden. Men ju mer hon får veta om klimatförändringarna som sker, desto fler frågor uppstår. Och vem är den mystiska spökflickan som bara Alice kan se?

Expedition Rädda revet är en bok som kombinerar ett viktigt, aktuellt ämne med mystik och en övernaturlig historia. Man får lära sig väldigt mycket om Stora Barriärrevet och klimatkrisen, vilket är roligt och intressant, men kanske blir det lite för mycket. Det märks att författaren brinner för sitt ämne och har gjort en gedigen research vars resultat hon gärna vill dela med sig av. Men det gör också tyvärr att boken får en lite väl faktatyngd känsla. Särskilt andra delen av boken. Jag gillar däremot Alices egna klimatfunderingar. Det är ju inte helt lätta frågor. Hennes mammas jobb till exempel. Forskningen mamman bedriver är viktig, men enda sättet hon kan ta sig till ön är via flyg. Alice funderar mycket kring detta och även vad hon själv och hennes klasskompisar kan göra för miljön.

Boken ligger förstås helt rätt i tiden och jag vet att många barn i målgruppen är intresserade av klimatet och att läsa om hur de själva kan påverka. Den skulle funka ypperligt som högläsningsbok, inte minst med tanke på att den ger upphov till många frågor, funderingar och diskussioner som man kan utgå ifrån sedan i undervisningen. Men självklart passar den också bra som läsa själv-bok. Jag kommer att tipsa om den tillsammans med de lättlästa faktaböckerna Fakta om plast i havet och Fakta om klimatförändringar som båda kan vara intressanta att läsa om man vill lära sig ännu mer. Till sist måste jag bara ge ett stort plus för omslaget som jag tycker är jättefint.

Expedition Rädda Revet är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Husets hjärta är en skräckroman för slukaråldern skriven av Mårten Melin. Den handlar om Ninni och Signe som tar sig in i ett till synes öde hus för att rädda sig undan en storm som plötsligt börjar när de är på promenad. Det har alltid gått rykten om det där huset, att folk har gått in i huset och aldrig kommit ut igen. Och det dröjer inte länge förrän de inser att saker och ting inte står rätt till i huset. Det är som om huset lever. Att huset har en puls, en egen vilja och ett hjärta. Och huset vill att tjejerna ska stanna kvar. För alltid…

Det här är en liten, kort, snabbläst skräckberättelse som verkligen är hårresande läskig. Boken har ett snyggt, trevligt format där omslaget går i svart, vitt och rött och även de många illustrationerna går i samma färger. Den har betydligt fler bilder än böcker för den här målgruppen vanligtvis brukar ha och det kan locka även de som annars inte gillar att läsa tjocka bildlösa kapitelböcker. Illustrationerna av Mattias Olsson samspelar väl med texten och ibland får man detaljer i bilderna som texten inte berättar, så de gör mycket för berättelsen. Boken går i ett rasande tempo och texten är avskalad från alla onödiga miljö- och karaktärsbeskrivningar, vilket bidrar till att den blir snabb- och lättläst. Jag tror detta därför är en bra bok för den ovane läsaren. Kanske någon som gillar att se på skräckfilmer, men sällan läser. Detta är dock inte enbart en bok för dem, den är så välskriven att den passar alla läsare som vill bli skrämda, såväl den inbitne skräckfantasten som de som är nyfikna på skräckgenren. Stämningen byggs upp allt mer ju mer man läser. Från början är det en snäll berättelse om en nyinflyttad tjej som gärna vill ha fler vänner på den nya orten. Men snart eskalerar det, stämningen blir allt kusligare och berättelsen allt mer läskig. Till slut är det en riktigt obehaglig stämning, men boken har som väl är ett lyckligt slut.

Som jag konstaterat många gånger tidigare är det svårt att skriva recensioner om böcker som är riktigt bra. Så är det också med Husets hjärta. Jag har svårt att formulera varför den här boken är en riktig pärla, jag kan bara konstatera att den är det och hoppas att så många som möjligt från nio år och uppåt läser den. Det finns ingen övre åldersgräns tycker jag. Själv ska jag bokprata om den nästa vecka och jag tror att den kommer att bli utlånad direkt!

Husets hjärta är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Ingelin Angerborn är äntligen här med en ny mysrysare för mellanåldern. För några år sedan kom Hjärta av damm och nu är uppföljaren Hjärta av sten här. Hjärta av damm handlade om Bella som går en teaterkurs på Gamla Ekmanska Teatern under höstlovet. Där lär hon känna Hilding och Nelli och dessutom upptäcker de nyfunna kompisarna att det spökar på teatern. I den här nya boken, Hjärta av sten, är det Nelli som är huvudperson. Hon har precis flyttat med sin mamma till ett gammalt hotell som de håller på att renovera. Nelli har alltid kunnat se andar, ända sedan hon var liten. Det som utspelade sig på Gamla Ekmanska Teatern var därför inget som gjorde henne särskilt förvånad eller oroade henne. Men när hon kommer till det gamla hotellet som nu ska bli hennes hem möter hon något nytt. Närvaron i det gamla huset är annorlunda. Mörk, stark och olycksbådande. Vem är det som söker kontakt och varför.

Nellis vänner Bella, Hilding och Mårten ska tillbringa påsklovet hos Nelli i det gamla hotellet och de får ett påsklov de sent ska glömma. Nellis bonussyster börjar prata om en flicka som finns i huset. Mamma försöker förklara det med att Alva har fått en låtsaskompis, men Nelli är inte särskilt övertygad. Hon tror att Alva kan se något annat. Eller rättare sagt någon annan…

När man läser en Angerborn-rysare vet man vad man får. Hjärta av sten är precis som hennes övriga böcker välskriven och riktigt mysryslig. Det är en kuslig stämning genom hela boken och miljön är förstås precis perfekt för den här typen av böcker. Det är precis lagom spännande och lagom läskigt för målgruppen. I en intervju med Ingelin Angerborn fick hon frågan om det blir fler böcker om Nelli, Bella och de andra, och det verkar som att det finns möjlighet. Jag skulle gärna vilja läsa en bok ur Hildings eller Mårtens perspektiv. Det vore roligt att få ta del av karaktärernas fortsatta liv. Kommer hotellet att kunna öppna igen? Kommer Bella och Hilding att fortsätta vara ihop? Och hur kommer det egentligen att gå med den nya spirande kärlekshistorien i kompisgänget? För att inte tala om vilka spöken de kommer att möta härnäst. Jag hoppas verkligen det kommer fler böcker i Hjärt-serien. I och med att böckerna är fristående behöver man dock inte läsa dem i rätt ordning, utan det går utmärkt att läsa denna nya bok även om man inte läst föregångaren.

Hjärta av sten är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

När jag var på Bokmässan såg jag utdelningen av Svenska Deckarakademins utmärkelse Spårhunden som tilldelas 2019 års bästa barn- och ungdomsdeckare. Tre böcker var nominerade: Hilda och hamsterstölden av Christina Lindström, Ingen kommer undan av Anna Knutsson, Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck samt Gastens öde av Kjell Thorsson. Det blev Gastens öde som tog hem priset och självklart blev jag nyfiken att läsa den.

Gastens öde är en deckare för mellanåldern med tre barn i huvudrollen: Shirin, Gabriel och Leo. De är sinsemellan ganska olika, Shirin är datorexperten som aldrig slutar prata, Leo är tystlåten och ofta inne i sin egen värld. Gabriel älskar utmaningar och lösa problem. De tre har varit bästa vänner ända sedan lågstadiet. Och varje dag går de samma väg till skolan: genom skogen, förbi dammen och förbi Sjömansgården.

Men så en dag hittas ett lik nere vid dammen. De tre vännerna bestämmer sig för att gå dit och spana, men de hittar inga spår och blir snart bortjagade av polisen som inte vill bli störda. Snart börjar dock folk i deras omgivning att bete sig märkligt. Trion bestämmer sig därför att starta en egen utredning, oavsett vad polisen säger, och snart är de insnärjda i en klurig mordgåta.

Gastens öde är en snabbläst och inte alltför lång bok för barn i åldern 9-12 år. Den är lagom läskig. Visst handlar den om en mordgåta, men med betoning på den kluriga deckargåtan och spaningen. Det är inget frossande i äckliga eller blodiga detaljer. Tempot är högt och det finns ett driv som gör att man vill läsa vidare. Detta i kombination med spänningen och att boken bara har 124 sidor tror jag gör att den kan locka läsare som annars inte är storläsare. Det är dessutom mycket dialoger, flera överraskningar och oväntade vändningar och ett relativt oväntat slut. Jag tror att det här är en bok som kan locka många läsare. Frågan är bara om omslaget gör dem lockade till läsning eller om det krävs att man säljer in boken via bokprat? Jag har köpt in den till mitt ena bibliotek så vi får väl se. Boken skulle även kunna funka som högläsningsbok.

Gastens öde är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns att låna på biblioteket eller köpa hos Adlibris och Bokus.

Spökjägare är en spännande, lagom läskig och samtidigt rolig kapitelbok för mellanåldern om spöken och relationer. Boken handlar om Holly som är 12 år och hennes lillebror Elvir. De måste bo ett tag hos sin faster Ingrid i Vilaholm, en liten stad där de aldrig tidigare varit eftersom deras pappa vägrar åka dit efter en händelse som inträffade för många år sedan. Nu är deras pappa dock på sjukhus och det finns ingen annan än Ingrid som kan ta sig an barnen. Så fort Holly och Elvir anländer till tågstationen ser de ett foto av en försvunnen flicka. Flora. Snart dyker också två killar upp och berättar att det är spöken som har tagit henne och att de har en spökklubb. Holly suckar. Hon har aldrig hört något töntigare. Det är ju bara weirdos som tror på spöken…  Rätt snart inser dock Holly att saker och ting inte är som de borde vara i Vilaholm. Och det där med att spöken inte skulle finnas, det tror hon inte längre på när hon ser dem med egna ögon.

Martin Jern har producerat och skrivit manus till filmen Rum 213 som är filmatiseringen av Ingelin Angerborns otroligt populära mysrysare för mellanåldern. Nu har han själv skrivit en bok delvis i samma anda med spöken, läskigheter och övernaturliga fenomen. Men boken är inte bara spännande och skrämmande, den har också ett stort mått av humor och är stundvis ganska skruvad. Ett kul grepp att kombinera läskigheterna med humor, vilket kan locka även de som annars kanske inte väljer de läskiga böckerna. Det finns också andra teman i boken, som ensamhet, utanförskap, psykisk ohälsa, att ha en förälder som inte orkar ta hand om barnen och så en enorm syskonkärlek mellan Holly och Elvir. Jag gillar att det finns allvar inblandat i humorn och läskigheterna, det gör att boken får flera bottnar. Jag gillar också skildringen av karaktärerna. Varken Holly, Elvir eller Alva känns stereotypa utan tvärtom intressanta och mångfacetterade. Boken ser tjock ut, den har strax över 250 sidor, men den är väldigt lättläst och snabbläst med mycket luft kring texten och korta kapitel. Språket är rappt och actionstyrt, vilket drar upp tempot ytterligare och bidrar till att man läser snabbt för att få veta vad som händer. Dialogerna är kryddat med mycket tonårsspråk, vilket en del kanske uppskattar för igenkänningens skull men det kan också vara till nackdel då slang är så beroende av tid och plats, så det är lätt att språket känns inaktuellt. Jag som jobbar i skola och har fyra barn känner inte igen alla uttryck, troligen för att de inte används just här. Det kan som sagt vara lite känsligt att krydda språket alltför mycket. Men bortsett från detta är dialogerna trovärdiga och rikliga, vilket också bidrar till att boken är en riktig bladvändare. Jag hade gärna velat veta mer om platsen Vilaholm och de händelser som inträffat där tidigare, nu nämns de mer i förbifarten i slutet. Men jag antar att det är för att detta är första delen i en ny serie och att detta kommer att utvecklas i kommande delar. Jag skulle gärna läsa fler böcker om Holly, Elvir och de andra spökjägarna. Ett plus för det snygga omslaget med den självlysande titeln.

Spökjägare är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.

Nu finns en ny serie böcker för hästälskarna skriven av välkända Pia Hagmar. Serien heter Två världar och första boken i serien heter En egen häst. Boken handlar om Juli som precis har börjat sexan. Hon har gått på ridskola i fem år och är duktig, men har börjat tröttna. Det känns omöjligt att utvecklas och tävla utan en egen häst och Juli vet att hon aldrig kommer att få någon. Men det visar sig att saker också ting inte är som de alltid har varit. En kväll när Juli kommer hem från stallet står hennes föräldrar ute på gården och bråkar och skriker åt varandra. Mamma sätter sig i en bil och sticker därifrån, utan att ens se åt Juli. Det är så katastrofen börjar, och sedan fortsätter den. Men det Juli och vi som läsare kommer att se är att en katastrof också kan vara början på någonting nytt. Juli går igenom en jobbig tid medan hennes föräldrar bråkar och funderar på hur de ska fortsätta med sina liv. Till slut bestämmer de sig för att skiljas. Och det är också det som leder till att Juli faktiskt får en egen häst till slut. Dessutom väntar en resa till Irland tillsammans med mamma!

En egen häst är en bok som kommer att vara ständigt utlånad av hästälskarna, precis som Pia Hagmars övriga böcker och andra böcker i genren. Men boken handlar inte bara om hästar och livet i stallet. Relationer får också stort fokus. Både relationen mellan Juli och hennes vänner, mellan Juli och stallets hästskötare Signe, och så förstås mellan Juli och hennes föräldrar. Julis föräldrar sätter sig själva främst och glömmer helt bort Juli under sin egen tragik. Det är nästan outhärdligt för mig som vuxen och mamma att läsa om. Ogreppbart. Men samtidigt vet jag ju att detta tyvärr är vardagen för många och det är viktigt att kunna spegla sig i litteraturen. Därför passar den här boken också mycket bra för den som vill läsa om skilsmässor och familjerelationer överhuvudtaget, men som kanske inte är hästintresserad. Hästfokuset tar inte över, utan är mer som en krydda till handlingen.

Jag gillar handlingen i den här boken och jag tror att den är väldigt viktig. Jag reagerade dock lite på sättet boken är skriven på. Dels för att det känns som att Juli är äldre än sina 11 år. Hon får ta ett väldigt stort ansvar, hon blir bortglömd av omgivningen trots hennes relativt låga ålder och hon pratar på ett sätt jag inte riktigt förknippar med målgruppen. Dels så reagerar jag också på att det så tydligt känns att det här är en del av en serie. Boken presenterar, men fördjupar sig inte i persongalleriet och det finns många lösa trådar i slutet av boken. Det är inte alltid ett lyckat grepp i barnböcker. Jag tror dock inte att detta kommer att vara något som läsarna i målgruppen lär fastna vid, utan jag tror att hästälskare i åldern 9-12 år kommer att sluka En egen häst och kommande böcker om Juli. Boken är utgiven av B Wahlströms och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.