Min systers dotter har många pappor är fortsättningen på I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig. Böckerna handlar om Ombeni som har flytt till Sverige från krigets Kongo, efter att hennes föräldrar och bror blivit brutalt mördade av rebellerna och hon och hennes systrar blivit tillfångatagna och utsatta för systematiska våldtäckter av rebellerna. Hon har lyckats bygga upp en ny tillvaro i Sverige, men tänker varje dag på sina systrar som var kvar hos rebellerna när hon lyckades fly.

I Min systers dotter har många pappor har hennes ena syster också lyckats fly till Sverige. Med sig har hon sin nyfödda dotter, ett resultat av de många våldtäckterna i Kongo. Systern Maua och hennes dotter flyttar in hos Ombeni. Plötsligt är de två vuxna, ett barn och en hund i en liten etta. Systern är också svår att få kontakt med, hon har svårt att ta till sig sin egen dotter och de vet inte ens om systern och hennes dotter får stanna i Sverige.

De båda böckerna kan läsas fristående, men jag rekommenderar att man läser båda eftersom de är så himla bra! De är otroligt gripande och stundvis jobbiga att läsa, men också fyllda av hopp och glädsje stundvis. Dessutom är det väldigt viktigt att det som händer i Kongo (och på många andra ställen i världen) synliggörs. Boken skildrar också på ett bra sätt hur det är att komma ny till Sverige och försöka bygga upp ett nytt liv när man har ett sådant bagage som dessa systrar har. Böckerna är också superbra diskussionsunderlag för gymnasieklasser.

Under Bokmässan i Göteborg i september delades Spårhunden ut, ett pris som Svenska Deckarakademin varje år delar ut till en barn- eller ungdomsbok. I år gick priset till Åsa Anderberg Strollos ungdomsbok Hoppas. I juryns motivering kunde man bland annat läsa följande:

en annorlunda och gripande berättelse om att vara på väg in i vuxenlivet.

Hoppas är alltså en ungdomsbok som handlar om hemlöshet, ensamhet och hopp. Vi får följa Jonna som går på gymnasiet i Kolsva. Men ett par dagar före jul får hon nog. Hon tar sin jacka och skolväska och rymmer till Stockholm. Hon har en naiv tanke om att kunna få jobb i någon butik under julhandeln och kunna hitta någonstans att bo. Men ingenting blir förstås som hon vill, och livet som hemlös är också krångligt. Alldeles för krångligt. Hon lär känna Alex och Elina och andra ungdomar. Var och en med sina problem och sina bagage. En del hoppas alltid för mycket, som Jonna. Andra har slutat hoppas, som Alex. Kanske går det inte att fly från sina problem. Men vad ska man göra istället. Är den sista utvägen egenligen ett möjligt alternativ?

Hoppas är en mörk skildring av samhället och det gör ont att tänka på att det faktiskt finns ett stort antal ungdomar som lever som Jonna, Alex och Elina. Boken är väldigt realistisk på så sätt och det känns jobbigt. Men samtidigt finns det många ljusglimtar i berättelsen och kanske kommer det ändå att ordna sig för tjejerna. Någonstans finns det ändå människor som bryr sig. Boken är välskriven och flyter på bra. Åsa Anderberg Strollo är skicklig på berättarteknik och hon är också bra på att skildra unga tjejer och deras språk. Hon har också skrivit två andra böcker som också är riktigt läsvärda: Blod och Bryta om. Jag har läst båda och det finns vissa likheter mellan böckerna. De handlar om tjejer och om att växa upp och bli vuxen. Bryta om handlar också om utsatta tjejer, precis som Hoppas. Vill ni läsa riktigt bra och gripande ungdomsböcker så tycker jag definitivt att ni ska kolla upp Åsa Anderberg Strollo!

Äntligen fick jag läsa Johanna Lindbäcks nyaste bok, Välkommen hem. Jag har slukat alla hennes tidigare ungdomsböcker och länge sett fram emot denna nya bok. Den här boken utspelar sig i Luleå och handlar om Sara. Hon har precis kommit hem till Luleå igen efter att ha pluggat ett år i London. När hon kommer hem igen förväntar hon sig att det ska vara ungefär som förut, men det är det förstås inte. Strax innan hon åkte gjorde hon slut med sin pojkvän Mattias. Nu visar det sig att han har gått vidare utan henne, vilket inte Sara riktigt gjort. Relationen till kompisarna är inte heller riktigt som förr, framförallt inte till Bella, Mattias tvillingsyster som Sara tidigare räknade som en av sina bästa vänner. Till råga på allt ska Sara börja i en ny klass och inte nog med det – en dryg kille vid namn Adrian har också flyttat in i porten bredvid. Sara känner mer och mer hur hennes gamla jag krockar med den person hon blivit under året i London.

Välkommen hem är en typisk ungdomsroman/utvecklingsroman som har alla de vanliga ingredienserna: vanligt ungdomsliv, kärlek, vänskap, skola, föräldrar, fester och allt annat som tar upp ungdomars tankar. Men boken är också så mycket mer. Den är oerhört välskriven, som också de andra böckerna av Johanna Lindbäck. Personbeskrivningarna är realistiska och karaktärerna har både bra och dåliga sidor, vilket jag verkligen uppskattar. Miljöbeskrivningarna gillar jag också, och jag tycker om att hon skriver böcker som utspelar sig i norrland som motvikt till alla Stockholmsbaserade böcker – även om jag personligen tycker att alla hennes böcker borde utspela sig i Umeå, där jag bor 🙂 Något jag också tycker om är språket, som känns väldigt äkta. Möjligen är det lite för mycket svengelska i boken, men det ursäktar jag med att Sara nyss kommit hem från London. Vill du läsa en riktigt bra ungdomsbok, så läs Välkommen hem. Och skulle du mot all förmodan ha missat Johanna Lindbäcks övriga böcker så se till att läsa dem allihop omedelbums!

Sanningen om Alice är en skrämmande och rafflande ungdomsroman som jag sträckläste. Boken är skriven av Rebecca James och utgiven av Alfabeta förlag. Den handlar om Kate, vars lillasyster Rachel blir brutalt mördad. Familjen slås förstås i spillror och ingenting blir längre som förut. Kate väljer att flytta bort från den lilla stad där hon bott tidigare och inackorderar sig hos sin faster i Sydney. Där börjar hon kalla sig Katherine, byter efternamn och försöker starta ett helt nytt liv. Hon träffar en ny vän, Alice, och känner att hon börjar leva igen efter att ha varit som avtrubbad efter olyckan.

Men snart inser hon att hon inte kan komma undan det förflutna och spänningen tätnar. Alice är inte den som man trodde att hon var och allt blir bara mer och mer läskigt. Sanningen om Alice är en underhållande bok för den som tycker om psykologiska och skrämmande ungdomsböcker. Det är ingen bok som för evigt stannar kvar, men ger som sagt en god underhållning och boken är trots allt gripande på sitt sätt.

Daniel vantrivs både i skolan och med sig själv. Han har svårt att koncentrera sig och hamnar alldeles för ofta i bråk. Det känns som om det brinner i hans huvud. Nu ska han utredas för adhd. Han ser inte fram emot utredningen, han är rädd för att få en diagnos, men som tur är så lär han känna två personer som kommer att få stor betydelse för honom. Dels Emma med det röda håret som har en bror som har aspbergers och dels cirkusintresserade Catrine som bär på en mörk hemlighet.

Jag tror att det här måste vara den allra första ungdomsboken som jag läser om adhd. Nu har jag förvisso inte sökt aktivt efter sådana böcker, men jag tycker att det är superbra att det finns böcker där adhd tas upp på detta sätt. Fokus i boken är Daniel, inte hans funktionshinder. Det är en mycket bra skildring av adhd och hur det påverkar en som person. Boken är lättläst och passar jättebra för högstadieelever som själva har adhd eller liknande problematik, eller som inte har det men som vill veta mer om det, eller som bara vill läsa en bra, lättläst berättelse om en tonårskille. Det brinner i mitt huvud är skriven av Camilla Lagerqvist och utgiven av Tiden förlag.

Timotej af Lilja har allt: pengarna, kläderna, våningen i fashionabla Chelsea. Hon har kompisar som lyssnar och killar som flirtar med henne. Men är Timmy verkligen kär i Måns, Wille, Paul eller John, eller hon helt enkelt är kär i kärleken?

Kär i kärleken är Lina Forss nya ungdomsroman. Det är en nostalgitripp tillbaka till när man var 16 år och osäker på livet. En bok att känna igen sig i alltså. Samtidigt lever Timotej ett liv som inte vanliga 16-åringar lever, med egen lägenhet i London bland annat. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag kan inte säga att jag älskar den och inte att jag hatar den. Den har många förtjänster, språket till exempel och de härliga karaktärerna som man bara inte kan låta bli att tycka om. Kärleken och ungdomstiden beskrivs också på ett mycket bra sätt, liksom relationer överhuvudtaget. Ändå är det något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag hade svårt att helt och hållet komma in i boken, trots att den egentligen är både lättläst och snabbläst. Kanske är det helt enkelt så att jag inte riktigt tillhör målgruppen, eller bara att det här inte var en bok för just mig. Bra och läsvärd är boken i alla fall om man tycker om den här typen av böcker.

Språkresan av Mats Berggren är, enligt Adlibris, en berättelse om en städad medelklasskilles förvandling. Det börjar dra ihop sig för sommarlov för Max. Hans mamma föreslår att han ska åka på språkresa, något hon lockar med för att försöka få bort honom från datorn. Hade hon vetat vad som skulle hända under språkresan och efteråt skulle hon nog aldrig ha kommit på idén. Max åker iväg till Whalabone i England under tre veckor. Där träffar han Leo och Simon som deltar på samma språkresa. Framförallt Leo är väldigt världsvan och kan allt om tjejer, alkohol och uteliv. Tillsammans går killarna ut och där träffar de tre engelska tjejer som de blir tillsammans med. Max blir ihop med Cate och allt är perfekt till en början. Men snart upptäcker han att han också fått Cates gamla kille Paul på halsen. Det blir ett utdraget bråk som eskalerar och snart känner killarna att de måste ladda för en ordentlig sammandrabbning med Paul och hans vänner. När killarna kommer hem till Sverige igen fortsätter Max det liv han börjat leva i England. Allt förändras.

Det här är den första bok jag läser av Mats Berggren, men tydligen har han skrivit många ungdomsböcker tidigare som blivit väl mottagna bland läsarna. Språkresan vänder sig till ungdomar från 12 år. Den är enkelt skriven och lättläst. Själv har jag svårt att identifiera mig med boken och även svårt att känna några större sympatier för huvudpersonen. Boken engagerar mig inte riktigt. Boken ger ingen större läsupplevelse för mig, men däremot kan jag tänka mig att det finns en hel del att diskutera om i boken, så varför inte använda den i skolan eller i andra grupper.

Ingen annan är som du är Ann-Helen Laestadius tredje bok om sametjejen Agnes som bor i Solna. I den här nya boken så har Henrik precis gjort slut med Agnes efter ett år, tre månader och elva dagar, utan att förklara varför. Agnes är deppig och förvirrad. Samtidigt får hon reda på att hon fått en plats på det samiska konfirmationslägret i Nikkaluokta, ett läger där 42 ungdomar kommer att samlas i en liten by vid Kebnekaises fot och diskutera religion, konfirmera sig, umgås med varandra och kanske också hitta den stora kärleken. Agnes är kluven inför att åka på lägret, men åker ändå och det visar sig att lägret förändrar allt för henne, men inte på det sätt som hon tror.

De två tidigare böckerna om Agnes, SMS från Soppero och Hej vacker, har jag läst tidigare och gillat skarpt. Jag tycker inte sämre om denna bok. Ann-Helen Laestadius skriver otroligt bra, både om en ung tjejs uppväxt med allt vad det innebär och problemet med den dubbla identiteten. Dialogerna och personbeskrivningarna är trovärdiga och miljöskildringarna får mig att vilja åka på fjällvandring under semestern. Att läsa om samekulturen och hur en ung tjej från Solna upplever den är väldigt intressant och jag vill bara läsa mer om Agnes. Hoppas det kommer många fler böcker i serien.