Lättlästa böcker – Vilja förlag

Som jag skrev igår när jag presenterade Nypon förlag så är alltså Vilja förlag ett dotterbolag till Nypon. De fokuserar på lättlästa böcker för unga och vuxna. På Viljas hemsida beskriver de bakgrunden till starten av dotterbolaget:

Ingen vuxen ska vara hänvisad till barnböcker!

Allt började med att jag träffade en sfi-lärare i Borås. Det var en tidig vår, året var 2010. Hon berättade att de på sfi ofta läste barnböcker för att träna språket. Barnböcker är ofta bra böcker, det är ju inte det det handlar om. Men om du är 35 år, nyanländ, och håller på att lära dig svenska så är det inte alltid särskilt stimulerande att läsa barnböcker.

Då fick jag idén till Vilja förlag. Det var uppenbart att det behövs fler förlag som ger ut lättlästa böcker för vuxna. Böcker som till sitt innehåll är relevanta för en vuxen person. Böcker som varken dumförklarar eller förlöjligar. Och självklart böcker som ger lust att läsa. Ger lust att vilja utveckla sitt språk.

En jättebra beskrivning, och så sant. Självklart ska inte vuxna behöva läsa barnböcker trots att de har behov av lättlästa böcker. För lättlästa böcker är absolut inte = barnböcker så som många tror, tvärtom, lättläst är något helt annat.

Precis som hos Nypon så delas också Viljas böcker in i olika nivåer utifrån bokens svårighetsgrad. Det finns fem lättlästnivåer, där X-Small är den lättaste, sedan följer följer Small, Medium, Large och X-Large. Skillnaden mellan de olika lättlästnivåerna beskrivs tydligt på Viljas hemsida här.

Vilja förlag har på senare tid också börjat med en utgivning av lättläst på engelska. Flera av Viljas böcker finns också översatta till andra språk, som somaliska och arabiska. Böckerna kan användas på olika sätt för att göra det lättare att läsa böcker på svenska. Att först läsa en bok på sitt modersmål och sedan läsa den på svenska skapar förförståelse för handlingen och personerna vi möter i berättelsen. Läsningen på svenska underlättas på så sätt. Boken på modersmålet kan läsas parallellt med den svenska boken i en klass, eller så kan eleverna läsa samma bok på sina respektive modersmål och diskutera den på svenska. Många av Viljas böcker ingår i en serie för att förenkla för läsaren. Till alla Viljas böcker erbjuds kostnadsfritt arbetsmaterial för pedagoger och elever.

Jag har läst sex böcker ur Viljas utgivning:

Även till Vilja förlag har Christina Wahldén skrivit flertalet böcker. Vardag är en serie som handlar om just vardagliga händelser, böcker som berättar om livet och vardagen här i Sverige och om hur det går till i det svenska samhället. De vänder sig främst till nyanlända. Förskolan Myran är en av titlarna i serien. Den handlar om Sana som har en dotter som heter Amira. Amira är två år och det är dags att börja på förskolan. Sana är orolig över förskolestarten. Helst vill hon ta hand om Amira själv, men hon måste ju jobba. När inskolningen är över märker dock Sana att Amira trivs och har det bra på förskolan. Boken handlar om något som de allra flesta föräldrar kan känna igen sig i och det är mycket känslor inblandade. Man känner med Sana när Amira är ledsen och Sana inte vill lämna henne på förskolan, men man känner lika mycket på slutet när Sana är lättad och glad över hur bra Amira har det. Lixvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

En annan titel i Vardag-serien heter Äldreboendet Björkgården. Den handlar om Sara som inte kommer från Sverige. Det gör däremot Liv, hennes kompis. Livs mamma bor på ett äldreboende som heter Björkgården. En dag får Sara följa med dit för att hälsa på Livs mamma. Hon tycker att det är konstigt att svenskarna låter andra personer ta hand om sina gamla föräldrar. Men samtidigt förstår hon att Livs mamma behöver mycket hjälp och att Liv inte skulle kunna jobba om hon skulle ta hand om sin mamma. Olika länder tar hand om sina gamla på olika sätt helt enkelt. Det här är en bra bok som behandlar en av alla kulturkrockar som kan uppstå. Den visar att det kan finnas skillnader, men att inget behöver vara bättre eller sämre än något annat. Lixvärdet är 13 och lättlästnivån är Small.

Även Johanna Nilsson har skrivit lättläst för vuxna. Poeten i glasburen läste jag för länge sedan och tyckte jättemycket om. Den handlar om Mahad som jobbar som spärrvakt i tunnelbanan. Egentligen är han poet och han drömmer om att kunna skriva sina dikter på svenska. Han längtar också efter att få prata med den unga kvinna som alltid springer förbi hans glasbur med näsan i en bok. Det visar sig att hon är författare. Boken har en fortsättning, Poeten och kärleken, som jag också måste se till att läsa. Johanna Nilsson har också skrivit en bok om flyktingar som heter Efter båten. Dessa böcker har ett lix-värde omkring 18 och tillhör lättlästnivån X-large.

Jag har drivit eget företag sedan 2008. Självklart blev jag därför sugen på att läsa boken Joana startar eget. Joana kommer från Brasilien,  men har bott i Sverige i några år. Hon bor i ett hus med sin svenske man och sina två barn. Hon städar ofta hemma och tycker om att ha rent och fint omkring sig. Därför föreslår Peter att hon ska söka jobb som städare när det är dags för Joana att söka jobb. Hon börjar jobba på en städfirma, men har svårt för sin chef som kontrollerar deras jobb och bara klagar. En dag bestämmer hon sig för att starta ett eget städföretag istället. Det är mycket att tänka på, men Joana fixar det. Boken är en bra introduktion för den som är nyanländ och vill starta eget företag i Sverige. Även för oss infödda svenskar kan ju det här med att starta eget vara en djungel med alla regler. Trots det kanske lite torra ämnet så är boken intressant att läsa och även humoristisk ibland. Boken är skriven av Carita Andersson. Lixvärdet är 18 och lättlästnivån är Large.

Biblioteket är skriven av Hans Peterson. Den handlar om Jonas som går med sina barn Ella och Ture till biblioteket. Där arbetar Stina och hon hjälper dem både att hitta de böcker de vill ha och visar hur det går till att låna böcker på biblioteket. Som bonus får läsaren lära sig hur det fungerar på biblioteket. Boken ingår i en serie med böcker som handlar om Jonas och hans fru Anna. Lisvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

Äppelpaj med extra vaniljsås är skriven av Annelie Drewsen och den handlar om Rafael som jobbar på äldreboendet Himmelsbro. Han har nyss haft semester och han ser fram emot att få träffa alla gamlingarna som bor på Himmelsbro igen. Men han ser också fram emot att få träffa kollegorna, och allra helst Stina förstås. Det pirrar i Rafael när han tänker på henne. Men det dröjer inte länge förrän Stina berättar för dem allihopa att hon ska sluta för att hon fått ett nytt jobb. Vad ska nu hända? Ska han våga berätta för Stina hur han känner eller ska han bara låta henne försvinna ur hans liv? Den här boken gillade jag jättemycket. En riktig kärlekshistoria, där de gamla på boendet får vara delaktiga. Välskrivet och oerhört bra gestaltat, man kan riktigt känna pirret mellan Stina och Rafael. Lixvärde 16 och lättlästnivå Large.

Kalldrag

kalldragKalldrag är en svensk skräckroman med en tjej som heter Therese i huvudrollen. Hennes man John har fått jobbet som VD för Gränshammars Bruk och de bestämmer sig för att testa på att bo i Gränshammar under fem år. De får hyra ett litet hus i utkanten av samhället och lämnar Stockholm för att bege sig till ett helt nytt liv. Therese har tidigare jobbat som ekonom, men ska ägna sig åt personlig utveckling efter flytten till Gränshammar. Hon känner nämligen att hon måste lära känna sig själv på nytt och ta reda på vad hon egentligen vill med sitt liv.

Det dröjer inte länge efter att de flyttat in som Therese inser att det är någon konstigt som pågår i huset. Något övernaturligt. Både hon och femåriga dottern Sara märker av det. John däremot märker ingenting. Han jobbar ständigt och avståndet mellan honom och Therese växer sig större för var dag som går. Therese känner sig som en inkräktare och utböling i det nya samhället. Hon känner sig utstirrad och har svårt att komma in i samhället, men som tur är lyckas hon lära känna och bli kompis med Mia som innehar ortens blomsterbutik. Det visar sig dock att hon drar in Mia i det som händer i huset, något som visar sig vara betydligt värre än vad någon av dem har kunnat tro.

Therese ägnar mycket tid åt att läsa in sig på lokalhistoria för att försöka förstå vad det är som händer i huset. Det visar sig att huset ligger alldeles intill ett berg där man i århundraden har brutit malm i bergets gruva. I den gruvan har fyra gruvarbetare slagits ihjäl av en annan gruvarbetare, Pär Klang. Det är honom som Therese har sett intill huset, i ålderdomliga kläder med en gruvhacka i handen…

Ja, det här är alltså en skräckroman och det övernaturliga temat i boken är såväl spännande som skrämmande. Ett döende gruvsamhälle utgör en bra fond för skräcktemat och det är lätt att leva sig in i det som händer. Men det som jag tycker är bokens största behållning är att den inte enbart är en skräckroman utan också så mycket mer. Den är nämligen också en bra skildring över ett gruvsamhälle, eller vilket mindre samhälle som helst, hur det är att komma ny till ett litet samhälle (vilket jag gjort två gånger i mitt liv och starkt kan relatera till), hur invånarna i samhället blir påverkade av vad som händer på ortens största företag, hur nedläggningar, åtstramningar, varsel och uppsägningar kan påverka en hel bygd, hur det kan vara att leva i ett samhälle där kanske inte alla känner alla, men alla åtminstone känner till alla, hur svårt det är som nyinflyttad att komma in i en gemenskap, hur svårt det är att skaffa nya vänner i vuxen ålder, hur svårt det ibland kan vara att hitta vad man vill göra med sitt liv, hur ett äktenskap kan gå från att vara lyckligt till olyckligt, hur det kan vara att vara alkoholist och beroende av sitt jobb… och mycket, mycket mer.

Visst ser jag lite förbättringsmöjligheter. Redan på första sidan av boken hittade jag ett stavfel, vilket gjorde att jag oroade mig lite för vilken kvalitet resten av boken skulle hålla. Karaktärerna upplevde jag lite väl platta. John fick man inget grepp om alls och på slutet försvann han väldigt fort ut ur berättelsen. En sak som jag funderade över under läsningen var varför man inte fick ta del av familjens förflutna. Det nämns knappt alls någon farmor/mormor, gamla kompisar, arbetskompisar osv från tiden i Stockholm. Det känns inte riktigt realistiskt att de skulle lämna precis allt när de flyttade om det bara var för ett jobbs skull som de flyttade. Men nu är jag inne och petar på detaljer som egentligen inte har sådär jättestor betydelse för läsupplevelsen. Allt det bra i boken uppväger de här detaljerna många, många gånger om.

Kalldrag är en riktig sträckläsarbok. Den är snabbläst och lättläst, och det är svårt att lägga ifrån sig den eftersom man vill veta vad som ska hända härnäst. Extra kul är det förstås att författaren Markus Sköld kommer från Hofors (även om han bor i Stockholm nu) och att det också är Hofors som ligger till grund för det fiktiva Gränshammar. Jag bor inte alls långt från Hofors, även om jag inte kan säga att det är en plats jag brukar besöka särskilt ofta. Nu blir jag dock nyfiken på att besöka orten på nytt för att se om jag känner igen några av platserna från boken och jag blir även sugen på att läsa Vattnet drar av Madeleine Bäck som också sägs vara en skräckroman som utspelar sig i Hofors!

Barfotaflickan

BarfotaflickanBarnmorskan Cecilia Lund är tillbaka! Barfotaflickan heter den åttonde boken i den populära serien av Katerina Janouch. Precis som många av de tidigare böckerna i serien tar även denna bok avstamp i ett aktuellt samhällstema, denna gång tiggare. Boken inleds nämligen med att en papperslös tiggarkvinna en natt kommer in på förlossningen. Hon föder en pojke, men dagen efter förlossningen försvinner hon spårlöst. Ingen vet vart hon tagit vägen eller varför hon lämnat sitt nyfödda barn. Samtidigt sker en rad dramatiska händelser i Cecilias familj, där bland annat sonen Marcus och Cecilias syster Maria blir drabbade. Cecilia stöter på svåra frågor, såväl privat som i sitt yrkesliv, som hon grubblar över. Ändå kan hon inte riktigt släppa den försvunna nyblivna mamman och hon försöker därför ta reda på vad som har hänt henne.

Jag har läst och tyckt om alla böcker i serien om Cecilia Lund hittills och Barfotaflickan var inget undantag. Precis som tidigare böcker så är även denna bok snabbläst och har ett starkt driv. Jag gillar blandningen mellan spänning och vardagsliv. Framförallt tycker jag om de delar där man får läsa om Cecilias liv som separerad fembarnsmamma och barnmorska. Egentligen behöver inte böckerna det där spänningsmomentet, utan skulle vara lika bra utan. Men det är klart att det tillför en liten extra krydda. Visst kan man tycka att det känns lite krystat att Cecilia ska vara med om så mycket dramatiskt, det är nog få personer som i sin vardag lyckas råka ut för så mycket som Cecilia i verkliga livet. Men de realistiska delarna av Cecilias vardagsliv tycker jag ändå väger upp den biten. Dessutom tycker jag att det är så roligt att få en inblick i en barnmorskas jobb. Återigen har Katerina Janouch alltså lyckats och jag hoppas att det blir många fler böcker om Cecilia Lund.

Barfotaflickan är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En syster i mitt hus

En syster i mitt husJag läste att Kulturkollo skulle diskutera boken En syster i mitt hus av Linda Olsson i Facebookgruppen Kulturkollo läser och jag blev då sugen på att läsa den för att vara med och diskutera. Dessutom hade jag tur att få ett exemplar tillskickat från förlaget, Brombergs, så jag har läst den nu i sommar.

En syster i mitt hus handlar om Maria och Emma som är systrar. De har dock inte setts på flera år, inte sedan begravningen av deras mamma för några år sedan. Innan dess har de också haft en sporadisk kontakt och inte särskilt djup kontakt heller. På begravningen råkade Maria säga till Emma att hon borde komma och hälsa på henne i Marias hus i Spanien. Maria tror aldrig att Emma kommer att göra det, men så plötsligt har hon bestämt sig för att komma dit. Till en början känns deras samvaro väldigt obekväm. Trots att det var Maria som föreslog att Emma skulle komma dit känns det som att Emma stör och inkräktar på Marias ensamhet. Ensamheten som hon såväl behöver efter att ha gått igenom en tragedi för något år sedan. Men allt eftersom dagarna går närmar de sig varandra och öppnar sig för varandra. De talar om den döda mamman som de båda har haft olika relationer till. De talar om den tragedi som Maria var med om. Och så småningom talar de också om det onämnbara – den tredje systern som inte finns bland dem längre. Den mest älskade systern dessutom.

Det är inte svårt att tänka sig att den här boken handlar om relationer och systerskap. Nu har jag inte läst särskilt mycket av Linda Olsson, men jag har förstått att hon ofta skriver om relationer av olika slag. Och det verkar vara hennes grej. Hon är duktig på att skildra den komplicerade relationen mellan systrarna. Samtidigt tycker jag att det blir mycket upprepningar. Systrarna går som katten kring het gröt och undviker varandra in i det längsta, åtminstone när det gäller att prata på djupet. När de väl börjar prata så går det också i cirklar och när boken slutar har de visserligen kommit betydligt längre än i början av boken, men så himla mycket starkare är relationen dem emellan egentligen inte. Det är mycket ältande, mycket anklagelser. Och det är väl så det är i verkligheten också, när man ska bearbeta ett barndomstrauma i vuxen ålder. Det är säkert oerhört nyttigt för de inblandade. Men särskilt spännande att läsa om är det tyvärr inte. Jag stör mig också lite på att systrarnas samtal känns lite för uppstyltade med tanke på att de inte är vana att prata, varken med varandra eller egentligen alls. Däremot innehåller boken fantastiska miljöskildringar som får mig att vilja åka till den katalanska kusten direkt.

En syster i mitt hus finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Järnblod

Så var den alltså här, den sista, avslutande romanen om kriminaljournalisten Annika Bengtzon, Järnblod. I många år har jag följt henne och hennes liv på tidningen, men också hennes privatliv där hon först levde i ett misshandelsförhållande med Sten hemma i uppväxtorten Hälleforsnäs, och senare i Stockholm där hon så småningom träffade Thomas och fick två barn med honom. På slutet av bokserien har hon levt som singel och därefter skapat en stor bonusfamilj med Jimmy, hennes barn och hans barn. Som journalist har hon dock genom serien varit trogen tidningen Kvällspressen, men genom bokserien har man kunnat se att medievärlden förändras, papperstidningar läggs ner, journalisterna tvingas bli multireportrar och webben tar allt större plats. Författaren Liza Marklund är duktig på att skildra vad som händer i samhället, vad som händer i omvärlden och vilka förändringar som sker runt omkring oss. Och eftersom denna serie har funnits i så många år så är det också lätt att skönja tidens förändringar. Den första boken i serien, Sprängaren, utkom redan 1998 och den sista boken, Järnblod, kom ut 2015. Flera av böckerna är också filmatiserade.

I Järnblod är det dags för papperstidningen att gå i graven och chefredaktören Anders Schyman är tänkt att vara den som för tidningen Kvällspressen dit. Det påverkar förstås alla anställda på ett eller annat sätt. Men något annat som påverkar Annika Bengtzon betydligt mer personligt är att hennes syster är försvunnen. Annika och Birgitta har inte särskilt mycket kontakt och det här inte Annika haft med sin mamma heller under åren sedan hon flyttat från uppväxtorten. Men nu tvingas Annika åka tillbaka till Hälleforsnäs och konfronteras med sin barndom och sitt förflutna. Samtidigt som systerns försvinnande gnager i Annika så sker också en uppmärksammad rättegång om ett bestialiskt mord på en uteliggare.

Liza Marklund är en författare som har fått väldigt mycket kritik för sina böcker, men hon har också blivit väldigt uppmärksammad som författare. Många anser att hon är den som inledde vågen av svenska deckardrottningar, som nu är ett givet fenomen i den svenska litteraturen. För sin första bok Sprängaren fick hon det första Polonipriset för bästa svenska kvinnliga deckarförfattare. Samtidigt har hon blivit väldigt kritiserad för sina böcker om Mia (Gömda och Asyl) som handlar om en kvinna som pga hot och våld från sitt ex tvingas fly för sitt liv tillsammans med sina barn. Boken sades vara en sann historia, men det kom ut att det var betydligt mer fiktion i böckerna än vad författaren och förlaget gav sken av. Hur som helst så tycker jag att Liza Marklund är en duktig författare och jag gillar framförallt det faktum att hon gärna skildrar kvinnors utsatthet och andra aktuella teman.

Tillbaka till Järnblod då. Den sista och avslutande delen av Annika Bengtzon. Det var lite andaktsfullt att börja läsa boken. Det är ju en serie som har följt mig i så många år och det kändes märkligt att den nu skulle vara till ända. Jag hade såklart starka förhoppningar om att Liza Marklund skulle lyckas knyta ihop säcken och var rädd att de inte skulle infrias. Men det behövde jag inte vara rädd för. Jag har läst flera recensioner där de skriver att Liza avslutade med flaggan i topp och det är en bra sammanfattning. Hon knöt ihop många trådar och gav oss läsare en värdig avslutning på serien. Själva deckarintrigen är spännande och en riktig bladvändare, men bokens stora behållning är just det som sker med huvudpersonen Annika. Den här boken har mer mörker och tyngd i sig än många av de andra böckerna i serien och det passar extra bra nu som avslutning på serien. Jag kommer att sakna Annika och allt det som hon har stått för, men det känns som rätt beslut att avsluta bokserien nu och någonstans känner jag mig också färdig med Annika Bengtzon. Jag tror dock att Liza Marklund säkert har något nytt spännande projekt på gång och jag ser fram emot att få se vad det skulle kunna vara.

Järnblod är utgiven av Piratförlaget. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Döden kvittar det lika

Döden kvittar det likaAndreas jobbar som läkare på ett sjukhus i Halmstad. En dag kommer det in en medvetslös kvinna till operation. Det är hans älskarinna. Hemma i den fascinonabla villan finns hans fru och barn. Olyckan får sanningar att bubbla upp till ytan, medan Andreas förtvivlat försöker hålla ställningarna. Snart börjar livet sakta raseras omkring honom.

Döden kvittar det lika är en deckare/thriller/relationsroman som utspelar sig i sjukhusmiljö. Det är Anne-Marie Schetleins debutbok. Hon är själv sjuksköterska och kan därmed skildra de vårdande miljöerna på ett mycket trovärdigt sätt. Jag gillar själv att läsa böcker som utspelar sig i sjukhusmiljö, gärna deckare som exempelvis Jonas Moströms deckarserie, så det var anledningen till varför jag blev nyfiken på den här boken.

Relationer är ett viktigt och centralt tema i den här boken. Ensamhet och en längtan efter kärlek är också centralt. Man får följa flera personers livsöden i den här boken. Dels förstås Andreas, och dels de kvinnor som finns runt honom, både frun och älskarinnan. Men också flera andra som jobbar på sjukhuset får vi lära känna. Det visar sig så småningom att trådarna till alla dessa livsöden knyts samman i slutet av boken, och boken uppmanar till en viss eftertanke. Det finns en hel del krim-inslag i boken, men det är ingen renodlad deckare. Det finns inte heller något slut där man får veta vem mördaren är. Någonstans har jag läst att det här var första delen i en triologi, så kanske fördjupas deckargåtan i kommande böcker. Boken är lättläst med korta kapitel, men jag fastnar ändå inte riktigt. Dels får jag inget riktigt grepp om huvudpersonerna. De är intressanta och har gripande livsöden, men jag kommer dem inte riktigt inpå livet. Och dels så får jag inget riktigt kläm på själva storyn. Jag kände en del förvirring under läsningen. Men kanske får man svar på några av sina frågor i de kommande böckerna.

Som debutbok var Döden kvittar det lika bra och jag tror att författaren har betydligt mer att ge, så det ska bli spännande att se hennes fortsatta utgivning. Början och slutet var riktigt bra, det var främst i mitten hon tappade lite. Ett stort plus dock för att författaren håller på spänningen ända fram till slutet. Det är definitivt ingen förutsägbar bok, vilket jag gillar skarpt. Men än så länge platsar författaren inte in bland mina favoritdeckardrottningar på listan jag publicerade häromdagen.

Boken är utgiven av Hoi förlag och finns bland annat att köpa på Adlbris och på Bokus.

Davidsstjärnor

DavidsstjärnorSom jag skrev i inlägget om deckardamer förra veckan så har jag läst alla Kristina Ohlssons böcker i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Har dock inte skrivit om Davidsstjärnor tidigare. Den handlar, intressant nog, om en gammal israelisk legend som berättar om Papperspojken som enligt myten kommer om natten och rövar bort sina offer. En lärare på Salomonskolan skjuts till döds inför barn och föräldrar och bara några timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning. Alla spår leder till Israel och upprepade gånger nämns Papperspojken. För Fredrika och Alex blir detta inledningen på ett av de svåraste fall de någonsin haft.

Det som gör Kristina Ohlsson till en så skicklig deckarförfattare är att hon har en tyngd bakom det hon skriver. Att bygga en hel intrig på en idag nästan bortglömd legend gör att storyn känns unik och fräsch. Samtidigt finns persongalleriet kvar som vi känner igen från tidigare böcker. I den här boken finns det många lösa trådar, men man behöver inte vara orolig, självklart knyter Kristina Ohlsson ihop dem elegant på slutet och hela pusslet fogas samman. En helt annan sak som jag gillar med hennes böcker är den snygga formgivningen av omslaget och inbindningen med den tyginklädda ryggen. Jag läste någonstans att en recensent tyckte att boken borde ha hetat Papperspojken istället och det håller jag verkligen med om. Det hade varit ett perfekt namn. Men bortsett från det så tycker jag att Davidsstjärnor är en riktigt bra deckare som håller en hög kvalitet, precis som författarens tidigare böcker.

Davidsstjärnor är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Fallet Anna Frid

Fallet Anna FridJag blev nyfiken på Fallet Anna Frid eftersom jag läste om boken att det skulle vara en lättläst deckare, och jag blev framförallt nyfiken på hur man skriver en lättläst bok utan att själva deckargåtan blir alltför lätt. Jag fick ett recensionsexemplar av LL-förlaget och boken kom precis i rätt tid för att jag skulle kunna läsa den under april månad då temat i min utmaning Temaläsning 2016 var just deckare.

Fallet Anna Frid inleds med att fru Ek en morgon går ut för att hämta tidningen, då hon får se en livlös kropp ligga intill blomlådorna. Det visar sig vara en av grannarnas dotter, Anna Frid. Hon har fått ett kraftigt slag över huvudet och hon är alltså död. Nu börjar polisens jakt efter Annas mördare och det är polisen Erik Glad som leder jakten och sökandet. Det finns till en början flera misstänkta, men efter ett tag börjar polisen ställa sig frågorna Vad är det egentligen som har hänt? Och vems fel är det egentligen att Anna Frid är död?

Fallet Anna Frid är alltså en lättläst bok. Förlaget delar in sina böcker i tre nivåer, Lätt, Lättare och Lättast. Den här boken ligger på nivå 2, lättare, och det innebär: ”I nivå 2 texterna längre. Men handlingen är enkel och väl disponerad, ord är välkända, meningarna förhållandevis korta.” Boken kategoriseras som vuxenbok och jag tycker också att den passar bäst för vuxna, men den kan också läsas av tonåringar. Jag kan tänka mig att det kan vara intressant att läsa den här boken i en klass för att diskutera den såväl under läsningen som efteråt. Boken innehåller förvisso en klassisk deckarhistoria, där det kan vara intressant att diskutera ledtrådarna och de misstänkta. Men slutet är lite förvånande för att vara en deckare, och där finns det ännu mer att diskutera kring. Jag tycker att boken var lättillgänglig och med tanke på temat så finns där också ett driv som gör att man vill läsa vidare för att veta vad som händer. Boken rekommenderas därför varmt för den som vill läsa en lättläst, spännande bok som man inte glömmer direkt man har lagt ifrån sig den.

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Handen

Handen : ett fall för WallanderHanden var Henning Mankells sista bok om kriminalkommissarie Kurt Wallander. Boken inleds med att Kurt äntligen får möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Ystad och ut på landet. Men det dröjer inte länge förrän han inser att den drömmen istället är en mardröm. Kurt hittar nämligen ett nedgrävt lik i trädgården och inte långt därpå hittas ytterligare ett lik. När den kriminaltekniska undersökningen är genomförd visar det sig att liken legat ett halvt sekel i jorden. Men varför har ingen anmält dem saknade under alla dessa år och vilka är egentligen de döda personerna? Kurt Wallander och hans kollegor tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att få svaret på sina frågor.

Handen är snarare en längre novell än en roman. Boken innehåller nämligen inte bara Handen, utan merparten av boken består av massor av extramaterial för Wallander-fansen. Bland annat finns ett uppslagsverk över hela Wallanders värld, med personer, platser och kulturella referenser. Det finns också en berättelse om hur bokserien om Kurt Wallander kom till. En sann Wallanderälskare lär tycka om den här boken, men för dig som vill läsa en rafflande deckarhistoria så finns det bättre val. Dock måste jag säga att denna bok är ett värdigt farväl till Wallander som jag följt så länge, läst alla böcker om och sett alla filmer om genom alla dessa år.

Handen – ett fall för Wallander finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Märkta för livet och Vita spår

Märkta för livet     Vita spår

Jag har fått en ny favoritförfattare att lägga till bland mina deckardrottningar. Emelie Schepp är en rätt ny deckarförfattare, som precis har släppt sin tredje bok. Jag har läst de första två som heter Märkta för livet och Vita spår. Böckerna har åklagare Jana Berzelius i huvudrollen, vilket jag tycker är extra kul eftersom jag alltid har varit fascinerad av juridik. Jag har faktiskt precis börjat på ett nytt jobb där det är just juridik som jag ska hålla på med hela dagarna. Det ska bli jättespännande. Men det är förstås inte samma typ av juridik som Jana Berzelius håller på med. För dessa böcker är ju deckare, och det innebär att det finns mordfall, deckargåtor och spänning från första sidan till den sista.

Märkta för livet är den första boken i serien. Den handlar dels om Janas bakgrund – en sommardag 1991 vaknar hon nämligen upp på ett sjukhus och har varken något minne av vem hon är eller varifrån hon kommer och dels handlar boken om nutiden, när hon som framgångsrik åklagare får uppdraget att leda förundersökningen gällande mordet på Hans Juhlén som är chef på Migrationsverket. Snart hittas också ett lik efter en liten pojke. Allt detta hänger samman, men hur? Ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon den mörka sanningen om sin egen bakgrund…

Vita spår är den andra boken i serien. Den inleds med att ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation en kall vinternatt eftersom en ung kvinna hittats död ombord på tåget och hennes väninna samtidigt har försvunnit. Jana kopplas in som förundersökningsledare och även här visar det sig att fallet blir personligt och att hon ställs öga mot öga med sin mörka bakgrund. Misstankarna pekar dessutom rakt mot en person i Janas absoluta närhet, en man som vet alldeles för mycket om Jana, och för att skydda sitt förflutna så måste hon hitta honom innan polisen gör det…

Båda böckerna är väldigt spännande. Tempot är högt och Jana är en person som man gärna vill veta mer om. Hon är kanske inte den mest sympatiska, men hon bär på hemligheter som man gärna vill ta del av. Deckargåtorna är spännande och man får en god inblick i såväl polisens som i åklagarens arbete. Dessutom får vi förstås följa Janas privatliv. Nu i dagarna har Emelie Schepp släppt sin tredje bok med Jana Berzelius i huvudrollen, Prio Ett, och jag ser självklart fram emot att få läsa den.

Märkta för livet och Vita spår finns att köpa på exempelvis Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här). De är utgivna av Wahlström & Widstrand respektive Månpocket.