Trots att jag älskar svenska deckare, såväl i bok- som filmformat, så har jag inte läst Camilla Läckbergs böcker. Jag har läst någon av de första, men sedan har jag inte alls hängt med förrän jag nu i helgen läste Fyrvaktaren. Fyrvaktaren är den sjunde delen i Camilla Läckbergs Fjällbackaserie (Forum bokförlag). I Fyrvaktaren har ön Gråskär, eller Gastholmen som den kallas i folkmun, en central roll. Ön kallas för Gastholmen eftersom det sägs att de som dör på ön aldrig lämnar ön, utan de stannar kvar och har något att berätta för de levande. Till Gastholmen kommer Annie och hennes son en mörk natt. De flyr från något fruktansvärt och de flyr till den enda plats där hon någonsin känt sig trygg. Strax därefter hittas kommunens ekonomichef mördad i sin lägenhet. Först kan polisen inte alls förstå varför han är mördad. Snart visar det sig att han har besökt Gråskär och Annie strax innan han dog. Ju mer polisen börjar kartlägga den döde mannens liv, desto fler hemligheter kommer de på spåren.

Jag blev positivt överraskad av Fyrvaktaren. Jag vet inte varför jag slutade läsa Camilla Läckbergs böcker. Men nu kommer jag nog att låna hem de som jag inte läst och plöja igenom dem i sommar. Jag tycker verkligen om persongalleriet, framförallt att få följa Erika och Patriks vardag med småbarn, föräldraledighet och karriär. Miljöebeskrivningarna från Fjällbacka med omnejd är också härliga. Språket är enkelt och böckerna lättlästa. Har du inte läst Fjällbackaserien så är det ett perfekt tillfälle att göra det nu i sommar.

Drömmen förde dej vilse är den nyaste boken i serien om Maria Wern skriven av Anna Jansson (Norstedts). I denna bok får vi stifta bekantskap med en gammal Gotlandsmyt. Det sägs nämligen att det finns en kvinna som drunknat på sin egen bröllopsnatt. Sedan dess försöker hon locka med sig män ned i djupet på grund av sin osalighet. En tidig försommarmorgon hittas en sjuksköterska mördad i Botaniska trädgården. Hon är klädd till brud och det är väl inte så konstigt att folk börjar tänka på den gamla myten igen.

Som vanligt är det kriminalinspektör Maria Wern som utreder fallet tillsammans med sina kollegor. Parallellt med mordutredningen får vi följa Marias privatliv, framförallt när det gäller förhållandet med Per Arvidsson. Däremot figurerar inte Marias barn i denna bok, vilket känns både tomt och konstigt. Det känns som att den här boken utspelar sig på väldigt kort tid, vilket jag inte har upplevt med tidigare böcker. Det jag däremot förvånas över är hur mycket fantasi Anna Jansson har. Det här är den elfte boken om Maria Wern, men det verkar inte finnas något slut på kreativa och kluriga mordgåtor. Som vanligt levereras härliga Gotlandsmiljöer. Persongalleriet är ungefär detsamma som i tidigare böcker och nu när jag läst alla böcker i serien så känns det nästan som om jag känner personerna. Anna Jansson har ett bra språk och hon är skicklig på såväl person- och miljöskildringar. Anna Jansson levererar alltid bra deckare, vissa i serien är bättre än de andra och Drömmen förde dej vilse hör tveklöst till de bästa i serien om Maria Wern.

Missa inte att Anna Jansson också har skrivit en serie deckare för barn där Maria Werns son Emil har huvudrollen. De tre första böckerna i serien Emil Wern – detektiv släpps den 18 juni och då kan ni läsa recension av böckerna här på Barnboksbloggen!

Svinajakten är den första boken om den ensamstående advokaten Petra Wester. Hon bor vanligtvis i Stockholm, men har sommarhus på Österlen. Där blir hon indragen i ett mord på en gammal klasskompis. Petra Wester har huvudrollen, men förstås är det ett par skånska poliser som är med också och löser mordet.

Svärmaren är bok nummer två om Petra Wester. I den här boken hittar Petra sin biträdande jurist Victoria Fors död på advokatbyråns Stockholmskontor. Det blir förstås återigen en polisutredning och Petra dras in även i den eftersom hon måste försöka reda ut bland Victorias ärenden och klienter.

Böckerna är skrivna av Anna Bovaller och utgivna av Norstedts. De här böckerna är inga traditionella deckare utan de är mer gammeldags, mer som 50-talets kriminalromaner. Vi får inte detaljerat följa polisens arbete utan det är en pusseldeckare där mordgåtan visserligen är i centrum, men också mycket annat som människornas relationer och utsatthet. Det jag tycker är jobbigt med böckerna är det stora antalet personer som figurerar där. Jag har svårt att hålla reda på dem alla och deras inbördes relationer. Sedan är jag inte överförtjust i språket. Jag är nog mer för de moderna polisdeckarna ändå. Jag lyckas inte riktigt fastna för någon av böckerna, men har hört många som verkligen gillar böckerna, så tycker du om sådana böcker så rekommenderar jag att du läser dem ändå.

Johanna Nilsson är en av mina absoluta favortförfattare och jag har läst allt hon skrivit. För några veckor sedan hörde jag att hon hade skrivit en ny bok, men under pseudonym. Francys evangelium heter boken och den är skriven av Amanda Lind (Damm förlag). Boken är den första delen i en serie som heter Sthlms red och tanken är att det ska komma fler delar i serien så småningom.

Francy är något så ovanligt som hustru, småbarnsmamma och maffiaboss. Hon pendlar mellan att amma nyfödda dottern Belle och avrätta personer som har tabbat sig. Pappan var ledare för Firman och Francy uppfostrades från det hon var liten till att bli den som skulle ta över familjens brottsimperium. Boken utspelar sig i en genuin Stockholmsmiljö.

Anledningen till varför Johanna Lind valt att skriva bakom pseudonym är för att hon vill ta ett nytt steg i sitt författarskap. Den här boken är helt olik de andra i hennes författarskap och hon vill inte jämföra den här boken med tidigare böcker och hennes ”vanliga” sätt att skriva. En klok idé tycker jag.

Vad tycker jag om boken då? Ja, jag måste säga att jag hade höga förväntningar innan jag läste boken. Jag hade den på min vill-läsa-lista redan innan jag fick veta vem som låg bakom boken. När jag sedan fick veta att det var Johanna Nilsson kunde jag knappt vänta tills boken kom hem till mig. Den innebar ingen besvikelse, men den var inte heller riktigt så bra som jag hade trott. (Betänk då att jag hade VÄLDIGT höga förväntningar). Hon är ju suverän på att skriva och behärskar språket till fulländning och de delarna finns med i denna bok också. Sedan så är det en blandning mellan humor och rått våld. En ganska svår blandning, men Johanna lyckas. Persongalleriet är lite tunt, men ändå bra. Det är lite för lite action i boken. Med tanke på genren så borde det hända mer. Men jag gillar skarpt själva storyn, det är verkligen en unik idé.

Lilla hjärtat (Bra böcker) är skriven av Sophie Hannah. Det är en ganska läskig bok, även om det inte är någon deckare eller skräckroman egentligen. Det är en mer psykologisk thriller. Boken inleds med att Alice lämnar sin två veckor gamla dotter Florence hemma för att få en stunds välbehövlig avkoppling på spa. När hon kommer hem inser hon att det inte är Florence som ligger i sängen utan ett helt annat barn. Var är Florence? Problemet är att ingen tror henne, varken maken David eller polisen. Tiden rinner iväg och Alice blir mer och mer desperat. Men allt är inte som man kan tro…

Jag läste ut den här boken ganska snabbt. Det är ingen bok som stannar kvar eller gör mig berörd. Karaktärerna känns inte särskilt levande och jag är inte så imponerad av språket. Men själva storyn är väldigt bra och boken är väldigt underhållande och läsvärd ändå.

De senaste kvällarna har ägnats åt att sträckläsa Marie Jungstedts senaste deckare Den farliga leken. Det är bok nummer åtta i kriminalserien som utspelar sig på Gotland. Den här gången är det en modefotograf som hittas svårt misshandlad under en modefotografering på Gotland. Den som hittar honom är Jenny, en vanlig gotländsk tjej som har hittats av en modellagentur och hoppat av gymnasiet för att jobba som modell. I periferin finns också Agnes, en annan ung tjej som drömde om att vara modell, men som var för tjock. Hon bantade sig till anorexia. Jennys och Agnes liv sammanflätas på ett liv som de aldrig kunde tro. Precis som vanligt är det Anders Knutas och hans gäng som ska lösa fallet.

Jag har läst alla Marie Jungstedts böcker som utkommit hittills och tyckt om dem. Jag gillar att de utspelar sig på Gotland. Jag gillar också persongalleriet, framförallt har jag fattat tycke för Emma och Johan som tyvärr fick lite för lite utrymme i den här boken. Jag hade också önskat att få följa polisarbetet lite mer noggrannt och även polisernas privata relationer lite mer. Fokus i den här boken låg på modebranschen och framförallt Jenny och Agnes upplevelser. Slutet tycker jag var lite för hastigt – alla trådar knöts inte ihop. Annars så var det en spännande bok, ett annorlunda slut och på det stora hela en helt okej, underhållande deckare.