Adrian håller på att bli galen. Någon smusslar ner anonyma brev i hans skolväska och i jackfickorna. Brev som blir alltmer hotfulla. Det står att om inte Adrians mamma omedelbart slutar skriva ”vämjeliga lögner” i tidningen så kommer något hemskt att hända både henne och Adrian. Men vem är det som skrivit breven, och varför?

Som journalist blev jag förstås nyfiken på den här boken. Hot hör trots allt till många journalisters vardag och det händer förstås att deras familjer blir lidande, så Dunkla hot handlar om ett högaktuellt, intressant och viktigt ämne. Boken vänder sig till 12-15 år och det känns som en lagom målgrupp med tanke på att boken är rätt så läskig och det är ett ämne som kan vara svårt att greppa för yngre.

Dunkla hot är den andra boken om Adrian. Den första boken i serien heter Gåtan Felicia Hill och den har jag inte läst. Kanske är det därför jag inte riktigt kommer in i den här boken. Jag har lite svårt för språket. Jag tycker att mycket känns stelt och tillrättalagt istället för målande och gestaltande. Karaktärerna i boken blir levande först i mitten och slutet av boken. Det är inte självklart varifrån hoten kommer och det är förstås bra, men det utmynnar inte i någon spännande deckarhistoria. Inte heller är det tillräckligt kusligt för att kännas som en skräckroman. Det är en väldigt realistisk bok och frågan är om det verkligen räcker i det här fallet. Tyvärr känns det som att boken spretar för mycket. Jag har också svårt för bokens omslag, det känns för omodernt, inte minst med tanke på ett så aktuellt ämne.

Boken är skriven av Elsie Petrén och utgiven av B Wahlströms förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.