Häromdagen på lunchen läste jag en novell: Omsorgen av Susanna Alakoski. Jag är ju med i Ugglan & Bokens novellutmaning för första gången och har därigenom verkligen fastnat för novellformatet. Inte minst på luncherna är det så härligt att läsa en novell och kunna känna att man blir färdig med en berättelse trots den korta lästiden en lunchrast ger. Ofta är novellerna tänkvärda och ger mig saker att fundera på under resten av dagen.

Susanna Alakoski är en mästare på att skildra vardagliga miljöer och då framförallt sådana miljöer som inte brukar skildras vanligtvis. I denna bok är det omsorgen som står i fokus, nämligen den omsorg som sker på ett gruppboende. Novellens huvudperson är Pernilla. Hon har bjudit hem kollegan Gun-Marie på middag och berättelsen äger egentligen bara rum under de få timmar hon förbereder maten och bjudningen. Vi följer henne under badet och dukningen. Men i tankarna finns Pernillas jobb och det är ju skildringen av hennes arbetsplats som är den stora behållningen med novellen. På gruppboendet där Pernilla jobbar som undersköterska bor sex personer som alla har allvarliga psykiska problem. Personalens omsorgsetik kolliderar med stelbenta kommunala direktiv och brutala sparbeting. Pernilla trivs på sitt jobb, men hon funderar ändå på om hon verkligen har valt rätt. Under förberedelserna inför bjudningen passerar interiörerna från arbetsplatsen revy och de anonyma intagna förblir inte längre anonyma utan framträder som personer med liv, kropp och själ. Och trots det otacksamma slitet som så ofta förekommer under arbetspassen kommer Pernilla fram till att hon älskar sitt arbete.

Jag har själv jobbat inom vården, dock mest inom äldreomsorgen. Det är inte riktigt samma sak som att jobba på gruppboende med personer som har SOL och LSS, men jag känner ändå igen mig i mångt och mycket. Och jag är säker på att Alakoski skildrar en realistisk, trovärdig och rättvis bild av arbetet på ett gruppboende. Berättelsen är finstämd och berörande just eftersom den lyfter människor som annars så sällan får synas. Men det finns något mer där också, något bitskt, för skildringen innehåller också en känga åt de politiker som inte förstår att de boende är människor och att omsorg handlar om mänskligt värde, bemötande, respekt och kärleken till människorna.

I Läs en novell IV kryssar jag ”Läs en novell där någon är rädd” eftersom nästan alla som bor på gruppboendet är rädda för någonting.

Omsorgen är utgiven av Novellix och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.