Stenöga handlar om Harry som är på väg ut till ön Stenöga tillsammans med sin familj och bästa kompisen Claudan. Ön är mormors gamla hem, men nu är hon död och familjen ska sprida hennes aska i havet under en liten ceremoni tillsammans med Harrys morbror och hans familj. Det råder dock en konflikt mellan familjerna, då Harrys mamma är sur och arg på Harrys morbror. Nu ska de samsas på ön under en hel helg. Redan första kvällen bestämmer kusinen Zeb att de tre barnen ska smyga iväg från sina sovplatser och åka iväg med båten ut på ett eget äventyr. Harry är skeptisk, men Claudan hänger på och det dröjer inte länge innan de tre sitter i den dyra motorbåten som rusar fram under månen och stjärnorna.
Stenöga är en bok som rymmer väldigt mycket. Sorg, familjerelationer, spänning, äventyr och både inre och yttre dramatik. Under några få dagar ute i skärgården händer allt och allt förändras. Boken är skriven av Maria Frensborg och den är väldigt välskriven. Den är också ganska kort, drygt 150 sidor, och det är en konst att få med allt detta på så få sidor. Sorgen efter mormor, släktkonflikten, relationerna, allt det skildras med fingertoppskänsla samtidigt som det också finns en hel del humor i berättelsen och därtill det dramatiska båtäventyret på liv och död. Det är en bladvändare med ett starkt driv som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken i första taget. Den är spännande samtidigt som den är tänkvärd och det finns mycket att prata om kring boken ifall man väljer att läsa den tillsammans som högläsningsbok. Boken vänder sig till barn ungefär från nio år.
Efter sommarlovet kommer Silje och hennes klasskompisar tillbaka till skolan och då är allt förändrat. Siljes pappa har dött under sommaren. Nu tittar alla på henne och viskar om det. Alla tror att han tog livet av sig. Silje försöker navigera i den nya tillvaron. Pappa finns inte längre och han lämnade ingen förklaring efter sig, så frågetecknen är många. Kanske är det till och med mammas fel att han tog sitt liv. Det tror i alla fall Siljes storebror. Hemma hos Silje är sorgen påtaglig och såväl Silje som storebrodern och mamman är fullt upptagna med att var för sig försöka hantera sin egna sorg. Ingen av dem har ork att riktigt se de andra i familjen.