Gosedjuret är den senaste i raden av lättlästa och läskiga böcker som är utgivna av Bonnier Carlsen under devisen Läs på egen risk. Boken är skriven av Petrus Dahlin som ju är känd för att skriva rysare för barn och den här är inget undantag. Gosedjuret handlar om Gabriel som får höra av en jämnårig kille att det är fånigt och barnsligt att leka med gosedjur. Han gör sönder sina gosedjur och slänger ner dem i sopnedkastet. Endast coola kaninen får vara kvar. Men sedan börjar läskiga saker hända honom. Han tror att han bara har otur, men faktum är att gosedjuren nog har ett finger med i spelet. Det blir läskigare och läskigare och det till och med slutar läskigt, med en kvardröjande kall kår på ryggen. Författaren spelar lite på känslan att man inte riktigt vet vad som är på riktigt och inte. Riktigt bra skrivet, även för mig som är vuxen. Jag förstår varför det står Läs på egen risk, man bör nog inte vara alltför räddhågad för att klara av dessa böcker. I serien finns också två tidigare utgivna, nämligen Dataspelet och Varuhuset, också de skrivna av Petrus Dahlin, och de håller lika hög kvalitet och läskiga nivå även de. Rekommenderas varmt till nybörjarläsare som verkligen vill bli skrämda. Eller som högläsningsbok. Det kan finnas behov av förklaring, det är inte helt säkert att de yngre barnen i målgruppen drar rätt slutsatser om vad som händer, så det skadar inte med en vuxen i närheten under läsningen.
Gosedjuret finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Under ett års tid har författaren Doris Dahlin och fotografen Per-Erik Åström besökt flyktingförläggningar i sin gamla hemstad Härnösand. Där mötte de flera av de personer som under 2015 och 2016 tog sin tillflykt till vårt land. Nu har de samlat några av deras berättelser i boken I väntan på besked – flyktingar berättar. Det som de alla har gemensamt är ju just det att de befinner sig i ett slags vacuum eftersom de ännu inte vet om de får stanna i Sverige eller inte.
Spöket Henri har verkligen otur. Först får han mässlingen, sen gulsot, därefter trillar han ner från ett träd och bryter armen. Och så en dag blir han så sjuk att han måste till sjukhuset. Tur att doktor Bobo finns där, som vet precis hur man opererar spöken.
Min hemliga farbror handlar om Malte som ska få åka och hälsa på sin farbror Luigi i Italien, alldeles själv! I en hel vecka! Men det som Maltes mamma och pappa inte vet är att Luigi har en liten liten cirkusbil som han åker omkring med och uppträder på gator och torg. Inte vet de heller att Luigi har lovat Malte att lära honom några cirkuskonster när han är och hälsar på. Det gäller att mamma och pappa inte blir oroliga, därför har Malte lovat att höra av sig varje dag. Det gör han också – han skickar bilder med sin mobil så föräldrarna ser att allt är lugnt och stilla…
Vandraren utan ansikte – skräckhistorier för orädda är skriven av Andreas Palmaer och innehåller 12 korta skräcknoveller om allt ifrån spöklika barn och monster i garderoben till tevespel som spårar ur, dockor som blir levande och mystiska Skype-samtal. Till skillnad från många andra skräcksamlingar för målgruppen så är det här berättelser som utspelar sig i nutid, i en vardag som barn känner igen och kan relatera till, vilket kanske gör berättelserna extra läskiga. Jag har läst flera av berättelserna för en grupp barn på Halloween och de höll med om att de var kusliga och rysliga. Jag gillar dem också, framförallt förankringen i nutiden, men också att de är välavvägda – lagom långa, lagom läskiga, och väldigt spännande.
Nu är det höst och älgjakten pågår för fullt. Kanske har ni, som jag, frysen full av älgkött? Det är en ynnest att kunna ha sådan lyxig råvara från våra lokala skogar att basera sina middagar på. Jag använder älgkött till det mesta, lasagne, köttfärssås, tjälknöl, stek eller vad vi nu är sugna på att äta. Men ibland kan det vara kul att få lite ny inspiration. Nyligen utgivna boken Laga älg och annat vilt är just en sådan inspirationskälla. Här finns recept för alla styckningsdetaljer, indelade på kapitel som Smårätter, Färs- och korvrätter, Rygg och filé, Stekar och långkok samt Annat vilt. Det finns också Tips och goda råd, samt Kryddor och tillbehör. Boken är skriven av Anders Levén som haft jakt och vilt som sitt största intresse i snart tre decennier. Han skriver själv att stoltheten och glädjen att laga till ett villebråd som man fällt själv – och som man dessutom kanske kan servera med en spännande jakthistoria till, är svårslagen. Men även om man inte jagar själv är ju råvarorna från skog och mark den bästa grunden för en bra måltid.
Häromdagen skrev jag om Johanna Thydells senaste bilderbok, Dumma teckning, som ju blivit Augustprisnominerad. Passande nog har hennes första bilderbok kommit i nytryck för några månader sedan. Det är en gris på dagis heter den. Den gavs första gången ut 2012 och har sedan dess blivit en älskad klassiker.
I augusti lyssnade jag till Fredrik Backmans Björnstad, en bok som jag till min stora förvåning insåg att jag verkligen älskade. Efter lång väntan har jag äntligen fått läsa uppföljaren, Vi mot er, och jag tyckte lika mycket om den. I den här boken berättas det om vad som hände i Björnstad månaderna efter de fruktansvärda händelser som skakade staden i första boken. Det handlar framförallt om rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed, om att hockeylaget i Björnstad ska läggas ner men som räddas i sista stund och sedan om den ursinniga kampen om pengar, makt, politik och överlevnad som härjar mellan rivalerna och som slutligen exploderar när städernas båda hockeylag möts. Det handlar om hockey, om vad den sporten gör med en stad som lever för sitt hockeylag. Men framförallt handlar den om människorna, alla de människor som lever för hockeyen eller som lever i skuggan av den.