Veckans tema i Lyrans tematrio är olästa klassiker:

Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!

1. Den hemliga trädgården av Frances Hodgson-Brunett. Jag har hört så mycket gott om den och dessutom finns det tydligen referenser från den i många böcker, så jag misstänker att jag verkligen har missat något eftersom jag inte har läst den.

2. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Självklart har jag hört talas om den tidigare, men det var framförallt efter ett tidigare tema i Bokbloggsjerkan som jag blev sugen på att läsa den.

3. Jag har varken läst Jane Eyre, Stolthet och fördom eller Förnuft och känsla. Det känns som att det är en hel genre jag har missat här och därför skulle jag gärna vilja läsa dem. Framförallt är jag nyfiken på Jane Eyre.

Veckans tema i Lyrans tematrio är Andra världskriget. Eftersom jag skrev ett inlägg om böcker som på något sätt handlar om andra världskriget häromdagen så är jag så fräck idag att jag hänvisar till det inlägget, som ni kan hitta här. Missa det inte, för det innehåller många bra tips på barn- och ungdomsböcker som utspelar sig i skuggan av kriget.

Denna veckas fråga i Lyrans tematrio var rolig, men lite klurig:

Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.

Självklart finns det många böcker på det här temat, men när jag skulle börja klura ut några böcker så stod det helt still. Till slut bestämde jag mig för att fokusera på barnböcker, där står ju ofta firande i fokus, inte minst när det gäller jul och födelsedagskalas.

1. Fylla år av Lisen Adbåge. Den har jag recenserat här. En jättefin och innehållsrik bilderbok om födelsedagar fylld med Adbåges fantastiska illustrationer och berättarteknik.

2. Ingrid och Ivar firar jul respektive Ingrid och Ivar gör kalas. Jag har recenserat båda här. Två fina bilderböcker med de härliga karaktärerna skapade av Katerina Janouch där man får följa deras förberedelser och bestyr inför jul och kalaset.

3. Lilla huset på prärien av Laura Ingals Wilder. Den har jag recenserat här. Jag läste hela serien flera gånger när jag var yngre. Böckerna om nybyggarlivet i Amerika i slutet av 1800-talet fascinerade mig inte minst för att deras liv var så totalt olikt mitt eget. Jag minns att jag tyckte om att läsa om när familjen firade jul, hur stort det var, hur förväntansfulla de var, hur relationerna och familjen stod i centrum istället för julklapparna, hur maten förbereddes och hur glada och tacksamma barnen blev för de få, men betydelsefulla julklappar de fick.

Veckans Tematrio hos Lyrans noblesser anknyter till den stundande årstiden:

Veckans tema är att berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna. Var konkreta och berätta om en trädgårdsbok eller långsökta och berätta om en bok med en blomma i titeln.

Den här gången väljer jag att presentera tre deckare.

1. Solstorm av Åsa Larsson, vilket är den första delen om Rebecka Martinson som är född i Kiruna men som sedan länge lämnat barndomsstaden för att jobba som jurist i Stockholm. En dag får hon ett telefonsamtal från sin barndomsvän Sanna som ber henne komma hem och hjälpa henne. Sannas bror Viktor som är frikyrkopastor har hittats mördad mitt på altargången och Sanna tror att hon är misstänkt. En spännande deckare som utspelar sig i nordligaste norrland.

2. Vårlik av Mons Kallentoft, är den fjärde deckaren i hans serie om kriminalinspektören Malin Fors och det sägs att just denna bok är hans bästa. Jag har läst de flesta av hans böcker och jag har lite svårt för hans språk och berättarteknik som bland annat innebär kursiverade avsnitt. Men mordgåtorna är generellt sett intressanta och svenska deckare är oftast läsvärda eftersom man kan känna igen så mycket när man läser dem. Kallentofts böcker utspelar sig i Norrköping och där har jag varit så det blir ju lite extra spännande när man känner igen olika platser.

3. Svalan, katten, rosen, döden av Håkan Nesser, är den nionde delen i den prisbelönta deckarserien som utspelar sig i den fiktiva staden Maardam och som har kommissarie Van Veeteren i huvudrollen. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har läst just denna, men någon eller några av böckerna i serien har jag läst och jag fastnade inte för dem då.

Denna veckas tematrio hos Lyrans Noblesser är lite klurig tycker jag:

Berätta om tre texter som blandar verkliga personer/händelser och fiktion!

Det här är inte en genre som jag läser särskilt ofta och jag är också inte helt säker på vad som ingår i den genren.

1. En komikers uppväxt av Jonas Gardell handlar om tolvårige Juha Lindström och hans uppväxt i en påhittad Stockholmsförort. Huvudpersonens upplevelser är stark inspirerade av Jonas Gardells egna uppväxt och det sägs att den påhittade förorten Sävbyholm också är starkt inspirerad av Gardells egen uppväxtort Enebyberg. Det är en stark skildring och en bra skildring av 1970-talets Sverige, men det är svårt att veta vad som verkligen har hänt författaren och vad som är ren fiktion.

2. Ondskan är också en uppväxtskildring. Den är skriven av Jan Guillou och handlar om Erik Ponti (Guillous alter ego). Erik växer upp i Stockholm på 1950-talet med en styvfar som slår honom dagligen och en bror som är favoriserad. Efter att ha blivit relegerad börjar Erik på internatskolan Stjärnsberg (som har skolan Solbacka som förlaga) och där utspelar sig resten av boken med kamratuppfostran som en viktig ingrediens. Även här är det svårt att veta vad som är upplevelser ur författarens eget liv och vad som är påhitt.

3. Två av de böcker det har debatterats kraftigt om när det gäller sanningshalten är Liza Marklunds Gömda och Felicia Feldts Felicia försvann. Den sistnämnda, Felicia försvann, är en självbiografi skriven av dottern till Anna Wahlgren som bland annat skrivit Barnaboken och som är en av Sveriges mest kända profiler inom barnuppfostran. I boken berättar dottern om en uppväxt där mamman varit gift sju gånger, vilket resulterat i nio barn och en uppväxt som präglas av missbruk, misshandel och mobbing. Författaren hävdar att det här är hennes sanning och det är så boken bör läsas. Till skillnad från Ondskan och En komikers uppväxt har författaren inte valt något alter ego, utan det här är hennes egna memoarer. Trots det så har boken varit mycket ifrågasatt när det gäller sanningshalten, antagligen just för att mamman är rikskänd inom just området barnuppfostran. Mamman, Anna Wahlgren gick ut med ett öppet brev där hon skrev att mycket i boken inte är sant och att en del faktiskt är ren lögn. Att läsa den här boken känns lite som att välja sida, Felicia eller Anna, men troligen är väl att sanningen ligger någonstans i mitten. Vad man än anser om sanningshalten så är det en gripande skildring av en dysfunktionell familj.

Gömda kom redan 1995 och är skriven av Liza Marklund tillsammans med Maria Eriksson. Boken handlar om Maria eller Mia som hon kallas i boken och om hennes upplevelser av hot och förföljelse. Hennes ex förföljer nämligen henne och hennes nya familj så till den grad att de måste flytta runt inom Sverige och till slut måste de fly utomlands eftersom de aldrig kommer undan sina förföljare. Det finns flera böcker om Mia och jag läste dem alla med stor inlevelse när de kom ut. På den tiden hade Gömda undertiteln En sann historia och de flesta trodde att det verkligen var en sann skildring av Mias liv. Men 2008 kom en bok som hette Mia: sanningen om Gömda av journalisten Monica Antonsson. Där visar hon belägg för att mycket av det som står i Gömda inte alls är sann, trots att boken alltså har marknadsförts som en sann historia. Sanningshalten började då kritiskt att ifrågasättas, vilket bland annat ledde till att Bibliotekstjänst ändrade klassifikationen av boken från fackbok till skönlitteratur och att Liza Marklund uttalat sig om att boken trots allt hade en fiktiv karaktär. Men även här är faktum det att Gömda och de andra böckerna är en stark skildring av att leva med hot och förföljelse, oavsett om det är sanning eller fiktion.

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser handlar om mat:

Det har varit påsk och vi har smörjt kråset. Igår tillbringade vi dessutom stor del av dagen på IKEA med att titta på kök. Vi måste snart helt enkelt uppdatera vårt. Veckans tema blir därför mat, ett ämne det skrivs en hel del om i romaner också. Berätta om tre böcker som präglas av mat!

Två böcker som borde vara givna på detta tema är väl Choklad och En doft av apelsin av Joanne Harris. Men problemet är att jag inte har läst dem. Frågan är då om jag har läst några böcker där mat är en central del.

1. På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust var den första bok jag kom att tänka på. Den kanske inte handlar så mycket om just mat, men däremot är det ett bakverk som har en central plats, nämligen Madeleinekakan. Jag läste faktiskt en bit ur den första delen i serien i samband med att jag pluggade litteraturvetenskap.

2. Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild av Terese Alvén är den senaste bok jag läst. Jag har dock inte hunnit recensera den ännu. Men det är en läsvärd självbiografisk bok där vi får lära känna Terese och följa henne under hennes kamp mot anorexin.

3. För tio år sedan kom Smultron och svek som var den första delen i en serie av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Boken följdes sedan av Vinbär och vemod, Hallon och hat samt Lingon och Lust. Böckerna utspelar sig i Östersund och är relationsromaner som handlar om Liselotte och hennes familj. Liselottes man äger restaurangen La Stella i Östersund och därför är mat centralt i böckerna.

Veckans tematrio hos Lyran handlar förstås om påsken.

Häxor? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!

1. Lyran skrev själv om Vägen mot Bålberget. Boken handlar om häxprocesserna i Nyland på 1600-talet, men också om bygden i nutid och om historia och släktskap. Jag har inte läst boken ännu, men har den stående i bokhyllan. Jag är uppväxt i närheten, så därför ska det bli extra spännande att läsa boken.

2. Apropå häxor så måste jag förstås nämna Häxorna av Roald Dahl. Han var en av mina absoluta favoritförfattaren när jag var barn.

3. Påsken för mig är förknippad med påskekrim, alltså traditionen att läsa deckare under påsken, en tradition som ursprungligen kommer från Norge men som börjar bli alltmer populär även här i Sverige. Jag har flera deckare i min bokhylla som väntar på att få bli lästa. Bland annat längtar jag efter att få läsa Havskatten av Ann Rosman, Jordstorm av Mons Kallentoft, Skuggorna av Katarina Wennstam, Brott kan ej styrkas av Martin Melin och Flickan framför muren av Kristina Appelqvist. Tänk om dygnet kunde bestå av fler timmar så jag fick mer lästid 🙂