Rensat

Jag har tillbringat veckan med att rensa. Det är en fördel med att flytta, man kan rensa och slänga och sälja. Vi har bland annat sålt ett bord, ett skrivbord och en sänggavel. Jag har rensat bland för små barnkläder och bland böcker.

Jag har uppdaterat min lista på böcker till salu idag. Den finns här.

De barnkläder som jag har till salu finns på bloggen Barnbloppisen. Den delar jag tillsammans med fem andra mammor. Vi lägger ut kläder kontinuerligt, så titta in då och då, det finns alltid mycket fina kläder till salu där. Kläderna är sorterade dels enligt storlek och dels i kategorier. När plaggen säljs så raderas också inlägget, så bloggen är ständigt uppdaterad. Vill man köpa något eller några plagg så är det bara att skriva en kommentar eller maila. Kontaktuppgifter finns i inlägget eller spalten till höger.

Jag har inte haft tid att läsa så mycket på sistone. Jag har en del projekt på gång och det börjar närma sig deadline. Så småningom avslöjar jag nog vad det är för projekt jag har pysslat med 😉

Inger Jalakas

På sistone har jag sträckläst fyra böcker av Inger Jalakas. Hon har skriven en lång rad böcker, bland annat om ensamstående mammor, hundar och autism. Men för några år sedan etablerade hon sig också som deckarförfattarinna med en serie om kriminalinspektör Margareta Nordin. Hittills har det kommit ut fyra böcker i serien.

Sinne utan svek
Soraya flyr genom natten. Hon plockas upp av en lastbilschaufför och hon kommer så småningom till sjukhuset, där de upptäcker att hon förlorat minnet till följd av en hemsk händelse under natten. Samma natt brinner en medeltidskyrka ner och en död människa hittas vid altaret. Kan de båda händelserna ha något gemensamt? Kriminalinspektör Margareta Nordin och hennes kollegor vid länskriminalpolisen i Göteborg sätts för att lösa fallet.

Boken påminner en del om Mankells böcker om Wallander, eller Beck-filmerna. Skillnaden är att det är en trettiosexårig lesbisk kvinna som är huvudperson. En annan skillnad är att Jalakas bok är djupare än andra kriminalromaner, det finns något mer bakom, än bara en mordgåta att lösa. I just den här boken så finns det religiösa förtecken, i och med att en kyrka brinner, vilket leder polisen in på områden som satanism, frågan om kvinnliga präster och om homosexualitet.

Den ryske mannen
En man hittas hängd på Indoeuropeiska institutets vind i Göteborg. Först tror man att det är självmord, men sedan inser man att det snarare är mord. Samma morgon får Margareta Nordin beskedet att hennes mamma saknas efter tsunamikatastrofen. Hon får brottas med jobbiga känslor på det privata planet samtidigt som hon utreder mordet på den estländske mannen som hittades på vinden.

Det här är fortsättningen på Sinne utan svek. Men man behöver inte läsa böckerna i kronologisk ordning för att kunna följa med i händelserna. Även denna bok är mer än en kriminalroman. Tsunamikatastrofen får stort utrymme, händelserna i boken utspelas parallellt med att katastrofen inträffar. Jag tycker att den förra boken hade fler bottnar, den gav mig mer än den här boken. Jag tycker också att boken känns för kort, slutet kommer för snabbt. Den ryske mannen är dock ändå läsvärd och väldigt lättläst.

Ur min aska
En barnpedofilliga avslöjas i Göteborg. Margareta Nordin ställs inför sitt tyngsta fall hittills. Samtidigt krackelerar en, till synes lycklig, barnfamilj. Vad döljer sig bakom radhusidyllen? Hur kan lagen tillåta att en brottsling går fri? Måste man skipa sin egen rättvisa?

I denna bok får diskoteksbranden i Göteborg ett visst utrymme. Barnporr, alkoholism och psykiska problem är andra teman. Offrens situation får stort utrymme, man får en bra skildring över vad som händer en person när ett brott begås mot honom och hans familj. Det här är Jalakas bästa bok om Margareta Nordin. Den engagerar mig mest och känns också som den mest välskrivne och bearbetade boken. Den är skrämmande och gastkramande.

Borde vetat bättre
Ett nyfött barn blir kidnappat på Östra sjukhuset i Göteborg. Mamman, Helena Hansson, har nyligen flytt från sin sambo som har misshandlat henne. Hon tror att kidnappningen gjorts av barnets far, för att hämnas på hennes flykt från honom. Kriminalinspektör Margareta Nordin kopplas in på fallet och får fundera på om mamman har rätt eller om det är någon helt annan som är kidnapparen.

Det här är egentligen den första boken om kriminalinspektör Margareta Nordin. Fast den är utgiven på ett annat förlag (Tre böcker) och Margareta är inte huvudperson utan figurerar mest som en bifigur. Själv läste jag den sist och böckerna behöver heller inte komma i kronologisk ordning. Den fokuserar alltså mindre på Margareta än de andra böckerna. Hon kommer in rätt sent i boken, i början får man mest följa Helena. Även denna bok rymmer större djup än bara en spännande historia. Barnlöshet och kvinnomisshandel är två centrala ämnen. Boken känns annorlunda mot de andra tre, men är ändå minst lika läsvärd.

Inger Jalakas böcker är överlag välskrivna och genomarbetade. Hon har gjort ordentlig research inför böckerna. De känns trovärdiga och autentiska. Böckerna är spännande och varje bok rymmer en bra deckargåta. Men det stoppar inte där, de rymmer fler bottnar än så. De är bra skildringar över vad som händer med människor och relationer när brott begås i närheten. De är också bra skildringar över rättssamhället och ger ofta kritik mot rättsystemet. Jag tycker också om att det är en ny sorts huvudperson, jag är trött på gubbar som Beck och Wallander, det var dags nu för en ung, lesbisk kvinna att ta över. Böckerna är lättlästa och engagerade, riktiga sträckläsningsböcker.

I augusti kommer den fjärde boken om Margareta Nordin ut. Den heter Hat och utges även den av Normal förlag.

Titta vad jag kan

Titta vad jag kan är skriven av Ylva Ellneby. Hon är förskollärare, special- och talpedagog. Boken lotsar föräldrarna genom barnets olika utvecklingsperioder. Man får veta vad barnet behöver i sina olika perioder av utveckling. Man får veta hur man kan stimulera utvecklingen på bästa sätt, t ex genom lekar, avslappning och beröring. Det finns många bra, konkreta råd. Boken känns modern, genomarbetad och innehållsrik. Den är lättläst och har många fina illustrationer.

Handel med döden

Handel med döden av Simon Kernick är en ganska annorlunda bok. Den handlar om en polis som extraknäcker som yrkesmördare. Detta gör han för att kunna ta lagen i egna händer och skipa den rättvisa som han inte lyckas skipa som polis. Till slut går något fel och han mördar tre till synes oskyldiga människor. Samtidigt jobbar han med att lösa ett mord på en 18-årig tjej. Boken utspelas i London.

Boken är spännande och fartfylld. Det händer något hela tiden. Jag hade svårt att komma in i den först, eftersom jag läste andra böcker samtidigt, men när jag väl valde att fokusera på bara den här boken så sträckläste jag resten av boken. Den är verklighetstrogen och välskriven.

Det negativa med boken är framförallt att huvudpersonen är så förutsägbart lik alla andra huvudpersoner i liknande böcker. En ensamstående, rökande, supande, medelålders man som dessutom är cyniker. Vi har sett det förut; Wallander och Beck t ex.

Det är bra underhållning, ett bra språk och den är lättläst. Perfekt bok om man ligger hemma och är sjuk.

Ordet är fritt

Förra måndagen startade Ordet är fritt hos Månpocket. Författarna Maria Ernestam och Johan Theorin har skrivit ett inledningskapitel samt skapat ett antal huvudkaraktärer. Sedan var det upp till vem som helst att skriva nästa kapitel. I natt var deadline. Själv skickade jag in mitt bidrag 23.45. Här har man framförhållning 🙂

Nu är det öppet för röstning fram tills på torsdag. Gå gärna in och rösta på mitt bidrag med författarnamnet Bokmamman. Man behöver inte vara registrerad på sidan för att kunna läsa bidragen eller rösta.

På måndag presenteras det vinnande bidraget. Två redaktörer väljer ut det bästa bidraget av de som har fått flest röster. Detta bidrag blir sedan avstamp för nästa del i projektet när kapitel 3 ska skrivas. Totalt blir det 12 kapitel. När alla kapitel är skrivna så kommer boken att publiceras som svenska folkets debutroman, vilket blir i maj.

DN har skrivit om projektet här. Månpocket presenterar också löpande information om projektet på sin sida.

Trotsboken

Barnpsykologen Malin Alfvén och journalisten Kristina Hofman har tillsammans skrivit en bok som heter Trotsboken. Den ingår i tidningen Vi föräldrars serie med föräldraböcker. Jag har läst flera av böckerna i samma serie, och de håller verkligen en hög kvalitet.

Trotsboken handlar om de perioder i barnets utveckling som brukar kallas för trotsperioder. Det är inte bara en period, som man kanske har trott, utan det är flera perioder, och de återkommer till och med när man är vuxen. Fast då kanske man inte visar det på samma sätt.

Under det första levnadsåret är det hela sju utvecklingssprång. Därefter kommer nya utvecklingsperiod vid ungefär två års ålder, fyra år, sex år, nio år, tolv år samt förstås tonårsperioden. Även graviditeten är en slags trotsperiod. Alla dessa trotsperioder har vardera ett kapitel. Dessutom tillägnas ett kapitel åt särskilt krävande barn.

Framförallt får man mycket fakta om vad det är som händer med barnet under trotsperioderna, vilket gör att man lättare kan förstå deras agerande. Man får också veta vad utvecklingen leder till, varför det trots allt är bra med dessa perioder. Det finns tips och råd till hur man som förälder kan underlätta för barnet och slippa vissa konfliktsituationer. Dessutom finns många föräldraberättelser som man kan känna igen sig i.

En bra bok för att få förståelse och tips inför utvecklingsperioderna eller trotsåldrarna!

Bokfemman vecka 8

Veckans tema i Bokfemman är sorg. Det kan man ju tolka på många sätt. Det första man tänker på är kanske död, men det behöver inte vara så. Ett lätt tema denna gång. Skönt eftersom pjäser verkligen inte är min grej 🙂 Däremot är det ett väldigt personligt ämne och det är svårt att motivera böckerna kortfattat.

Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.

Det gick en propp – Anita Jekander
För tio år sedan drabbades min pappa av en stroke. Jag var bara 17 år då och hade inte så stor kunskap om det hela. Det gick förhållandevis bra, men min gamla pappa är inte riktigt kvar. För några år sedan hittade jag den här boken. På bokrean tror jag, om jag inte minns fel. Författaren själv har drabbats av stroke och saknade en bok att läsa då. Hon har sammanställt sin egen berättelse och andras berättelser, samt fakta och expertintervjuer. Förra året var det min mammas tur. Det gick också bra, till och med bättre än för min pappa. Nu visste jag vad jag hade att vänta mig. Jag var äldre denna gång, men jag hade också mer kunskap och framförallt förståelse, vilket jag har den här boken att tacka för. För mig innebar stroken en sorg, men boken gav tröst.

Vem tar hand om mamma – Anna Bäsén
Jag har jobbat flera år inom vården och framförallt demensvården. Därför insåg jag tidigt vad som höll på att hända med min farmor när hon gradvid började tappa minnet. Min farmor betydde (och betyder) väldigt mycket för mig. Hon var min dagmamma när jag var liten. Hon var som en extra förälder för mig. Hon har lärt mig mycket och utvecklat mig som person. För mig var det en stor sorg när hon insjuknade i Alzheimers. Hennes jag, allt det som gjorde henne till den person som jag kallade för farmor, utslocknade gradvis. Hon levde i flera år på ett demensboende och levde i sin egen lilla värld. Hon kände inte ens igen mig de sista åren hon levde. Hon dog förra året (för övrigt samma vecka som mamma fick sin stroke) men jag hade redan sörjt henne, när sjukdomen tog över. En tröst för mig var att farmor fick leva sina sista år på ett jättebra demensboende med engagerad personal som alltid hade tid över. Vem tar hand om mamma är ett inifrån-reportage från äldreomsorgen. En bok som visar hur äldreomsorg fungerar i Sverige, svart på vitt. Alla har inte fått lika bra omvårdnad som min farmor, vilket även jag har sett med egna ögon när jag har jobbat. Den här boken får mig att känna sorg över att alla äldre inte har fått uppleva lika bra vård som min farmor.

Bröderna Lejonhjärta – Astrid Lindgren
Den här boken har väl alla läst som unga. En av de få barnböcker som faktiskt lyfter fram död och sorg och visar att det är en naturlig del av livet.

I taket lyser stjärnorna – Johanna Tydell
Jennas mamma har cancer och är döende. Samtidigt ska Jenna försöka ha ett fungerande liv med skola och annat som tillhör vardagen för en tonåring. Boken är fullkomligt underbar. Den skildrar så svåra ämnen på ett så enkelt och gripande sätt. Språket är fantastiskt. En bok som borde vara obligatorisk att läsa i högstadiet.

Ro utan åror – Ulla-Carin Lindqust
Boken handlar om nyhetsankaret och journalisten Ulla-Carin Lindquists tröstlösa kamp mot sjukdomen ALS. En otroligt stark och gripande bok.

Medan jag skriver så inser jag att det finns massor med bra böcker på temat sorg. Tisdagarna med Morrie är jättebra och har ett unikt tema. Ronja Rövardotters klassiska avsnitt där Mattis säger ”Du fattas mig” är oförglömligt.

Klassikerutmaningen – Röda rummet

I utmaningen Klassikerns år så är tanken att vi varannan månad ska läsa en klassiker och sedan recensera dem på våra bloggar. Först ut är Röda rummet av August Strindberg.

Jag har hållit på att läsa den i 1½ månad nu. Det har tagit emot att läsa i den, jag har mycket hellre läst i någon av de andra böckerna som jag haft igång samtidigt. Men nu har jag tagit mig i kragen och läst ut den, för att få det gjort. Jag får väl erkänna att jag har skumläst delar av boken. Jag hade aldrig läst ut den om det inte vore för utmaningen.

Boken har ingen handling och persongalleriet består av många personer. Det är svårt att hålla reda på alla personer, särskilt som att författaren hoppar mellan de olika karaktärerna hela tiden. Det finns inget berättar-jag och ingen röd tråd. Kanske hade det hela passat bäst som en novell-samling. Jag tycker att boken är svårläst och rörigt. Till saken hör dock att jag läste en pocket-utgåva, med liten och kompakt text. Jag har hört många säga att språket är så vackert i den här boken, men jag tyckte mest att det gamla språket gjorde boken ännu mer svårläst.

Boken är däremot läsvärd för sin skildring av samtiden. Det finns många bra miljöbeskrivningar, många beskrivningar av livet i Stockholm under slutet av 1800-talet. Det finns mycket diskussioner om samhället, om politik och religion. Boken är en satir över kulturmänniskor, konstnärer och författare – men också över förläggare, journalister och kritiker.

Klassikernas klassiker är läst, och jag kan bocka av den på min ”vill-läsa-lista”, men tyvärr fick jag inte någon större behållning av boken än så.

Bokfemman vecka 7

Veckans bokfemma handlar om pjäser. Jag tänkte inte alls vara med först. Jag brukar aldrig läsa pjäser, än mindre se dem. Men när jag kollat igenom övriga bidrag till bokfemman så kunde jag inte låta bli att skriva en egen. Vi läste ju faktiskt en del i litteraturvetenskapen. Jag skippar motiveringen dock.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

* Romeo och Julia -Shakespeare
* Lysistrate – Aristofanes
* Medea – Euripides
* Tartuffe – Moliére
* Antigone – Sofokles

När jag läst andras bidrag så blir jag sugen på att läsa Ett dockhem, Macbeth och Vem är rädd för Virginia Woolf. Kanske blir det mer pjäser framöver trots allt.

Hagamannen

Therese Cristiansson – Hagamannen, så våldtogs en stad

Författaren är kriminalreporter på Expressen och har tagit del av den stora utredningen kring Hagamannen. Den här boken fokuserar mycket på brotten och framförallt på offren. Författaren tar också upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv. Hon har intervjuat serievåldtäktsmän och redogjort för liknande våldtäktsfall i övriga Sverige. Boken är skrämmande. Den visar hur en hel stad hölls i ett skräckens välde under flera års tid. Den visar hur människorna blev påverkade och begränsade i sin vardag. Tjejer vågade inte gå ut själva, deras killar och pappor skjutsade dem överallt. Boken tar också upp många andra anmälningar på sexuellt våld i Umeå under tidsperioden, vilka inte kunde kopplas till Hagamannen. De flesta är idag olösta och nedlagda, på grund av att spaningsuppslag har saknats. Det är också skrämmande läsning. Boken ger en mörk bild av Sverige, men det finns också ljus. En engagerad allmänhet och en engagerad poliskår har faktiskt sett till att Hagamannen, Niklas Lindgren kunde gripas till slut.

Jag önskar att det vore mer information om just Niklas Lindgren. Vem är han, varför gjorde han detta? Och hans sambo, märkte hon verkligen ingenting under alla dessa år. Hans vänner, föräldrar, syskon, arbetskompisar, vad sa de, hade inte de heller märkt något? Det är frågor som jag har undrat över sedan Hagamannen greps och som jag hade velat få svar på från den här boken, men de lämnas obesvarade.

Annars är det en lättläst och läsvärd bok. Det är ett journalistiskt språk och författaren får bra grepp om läsaren. Boken är välskriven och genomarbetad, dock spretar den lite åt olika håll, eftersom författaren försöker att samtidigt, i samma bok, skriva både en bok om Hagamannen och en bok om våldtäkter i största allmänhet. Boken är som sagt skrämmande, samtidigt som den är en bra skildring över samhället idag. Det är en bra bok för att skapa debatt över sexualvåldet i Sverige.

Camilla Andersson & Anders Boström – Den 777:e mannen – polisens jakt på Hagamannen

Den här boken är annorlunda skriven. Författarna är två journalister som båda har anknytning till Umeå på något sätt. Boken är skriven i skönlitterär form som en deckare, typ Mankells Wallander-böcker. Det gör att det ibland känns påhittat, overkligt. Händelseförlopp skildras ibland noggrant, till exempel så berättas det om vad ett vittne åt till frukost, en dag år 2000, vem kan minnas det sju år senare när boken skrevs? Ibland undrar man som läsare vad som är sanning och vad som är fiktion. Boken är dock välskriven med mycket research bakom. Dock irriterar jag mig på att jag har hittat flera korrekturfel.

Det är mycket fokus på polisutredningen. Man får följa polisens arbete och man ser att de flera gånger har varit nära Hagamannen. Det är en intressant vinkling, men det gör tyvärr också att boken saknar psykologisk vinkling. Man får inte läsa om offren annat är i kortfattade fallbeskrivningar. Man får inte läsa om Niklas Lindgren, vem han var och varför han gjorde detta. Och man får inte läsa om vad hans omgivning tyckte och tänkte när de fick veta att han var Hagamannen.

Det är en lättläst och intressant bok, särskilt för oss som bor här i Umeå och minns hur det var under de år som Hagamannen härjade fritt. Men om man vill ha mycket information och få en psykologisk vinkling, då är det Christianssons bok man ska läsa.