Kitoko

KitokoKitoko bor med bara sin pappa efter att mamma reste iväg på sitt viktiga uppdrag och aldrig kom tillbaka. De flyttar hela tiden och glömmer alltid någonting. Men en sak finns alltid kvar, nämligen hoppet. Åtminstone säger pappa det. Men trots att Kitoko letar överallt i lägenheten kan hon inte hitta det där hoppet. En dag orkar inte pappa någonting alla, inte ens gå upp ur sängen. Vilken tur att Kitoko kan klara sig rätt bra själv. Hon gör frukost själv, svarar i pappas telefon och bläddrar i lokaltidningen. Och vilken tur att hon har en fantastisk förmåga. Kitoko har nämligen en fantasivärld dit hon kan försvinna. Där finns vännen Connal som har svar på alla hennes svåra frågor. Där kan Kitoko också besöka viktiga minnen som finns sparade.

Kitoko är en bilderbok om ett barn som har det tufft hemma, men där kärlekens och fantastins kraft hjälper henne att ta sig igenom de svåra stunderna. Det är en fin text om ett tungt ämne. Illustrationerna hjälper dock till att lätta upp helhetsintrycket, de är lekfulla, fantasirika, färgfyllda, levande, glada, spännande och de väcker nyfikenheten, fantasin och framförallt hoppet till liv. För hoppet är ju faktiskt alltid med oss. Och så länge vi kan minnas allt fint vi delat med varandra finns också förmågan kvar att skapa nya minnen tillsammans. Det kanske är tungt och jobbigt nu, men det kommer bli ljusare och lättare.

Bilderboken är skriven av Kayo Mpoyi, illustrerad av Linn Grebäck och utgiven av Rabén & Sjögren.

Regnbågsbebisen

En gång hade jag en bebis, den bodde i min pappas mage. Alla vuxna sa att bebisar inte kan bo i pappors magar, men min gjorde det i alla fall.
Sen kom den ut.

RegnbågsbebisenBarnjaget i den här bilderboken berättar kaxigt och självsäkert om sin regnbågsbebis. Bebisen kan göra allt möjligt verkar det som. Det spelar ingen roll att grannarna säger att bebisar inte kan prata, den här bebisen kan det i alla fall. Den kan säga bajs och bajskorv hundrafemtiotolv gånger om dagen, vilket är lika kul varje gång. Och regnbågsbebisen kan faktiskt springa, en gång sprang den till och med bort!

Regnbågsbebisen är en färgsprakande, fantasifylld bilderbok som är humoristisk, tänkvärd och inspirerande. Den frammanar igenkänning och skratt samtidigt som den utmanar vuxenläsarens förmåga, eller oförmåga, till fantasi. Flickan som berättelsen handlar om fantiserar om att hon har en egen bebis som inte är som alla andra bebisar, samtidigt som hon ändå efterhärmar föräldrarollen. Extra kul är knorren på slutet, där flickan tröttnar på sin regnbågsbebis och den därpå byter skepnad till att bli hennes tvillingsyster istället, varpå en ny fantasilek påbörjas.

Det här är författaren och illustratören Josefine Engströms bilderboksdebut och den är utgiven av Natur & Kultur.

Vi vill ha fredagsmys

Vi vill ha fredagsmys!Äntligen är det fredag! Elly och Alba har planerat sitt fredagsmys in i minsta detalj. De ska se på Frost och så ska de äta hallon, blåbär och chips. Men Ellys mamma har inte lyssnat alls. Det finns varken chips eller bär. Bara tråkiga popcorn.

– HALLON, BLÅBÄR och chips, skriker Elly, för att mamma verkligen ska höra och förstå.
– Men vi har inga bär. Om ni absolut måste ha det får ni gå ut i skogen och plocka, säger mamma.

Det menade hon förstås inte riktigt, egentligen tycker hon att Elly och Alba är alldeles för små för att gå ut i skogen ensamma. Men tjejerna smiter iväg till skogen ändå, trots att det är mörkt och lite läskigt, för bär och chips är faktiskt livsviktigt på fredagsmys.

Men i skogen hittar de inga bär. Istället hittar de Ellys coola och sura granne Thea som gråter så att tårarna sprutar. Ja faktiskt lipande som en småunge, trots att det är hon som brukar kalla Elly och Alba för småungar.

Det här är en humoristisk vardagsberättelse om hur jobbigt det kan vara att känna sig liten, men också att det inte heller alltid är så lätt att känna sig stor. Boken är skriven av DN-journalisten Emma Bouvin som nu barnboksdebuterar och hon gör det på ett skickligt sätt med rolig text och dialoger man verkligen kan känna igen sig i. Illustrationerna av Emma Göther samspelar fint med texten och skildrar såväl humorn som allvaret och barnperspektivet.

Mormor vid havet

Mormor vid havetMormor vid havet är en poetisk och vacker bilderbok om kärleken till havet och kärleken till en mormor. Ett barn berättar att hens mormor bor vid havet, i ett hus på stranden. Barnet åker ofta till sin mormor och de trivs bra ihop. De går runt på stranden, letar skatter, hittar överraskande och ovanliga saker, badar, samlar snäckor, fikar, pysslar och myser tillsammans. Boken har så fint barnperspektiv, det är hela tiden barnet som beskriver sin mormor ur hens perspektiv:

Hon är så gammal, jag vet inte hur gammal hon är.

Men hon är i alla fall lika gammal som jag, för vi har alltid känt varandra – min mormor och jag.

Mormor beskrivs också som en modig, stark kvinna. Hon far på stora vågor och fiskar stora fiskar. Hon är stark och snabb som en haj och simmar lika fort som vinden. Illustrationerna är i yttersta samspel med texten, de är finstämda, milda, mjuka, detaljrika, varma akvareller som också har glimten i ögat. Texten är enkel, men språket är poetiskt och rymmer mycket mellan och bortom raderna. Det är en bok som tål många omläsningar, man hittar något nytt varje gång. En bok att njuta av, kanske tillsammans med en älskad farmor eller mormor eftersom boken hyllar vänskap över generationsgränserna. Boken är skriven och illustrerad av Moa Graaf och det är Bonnier Carlsen som ger ut den.

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella är två färgglada och fint skildrade bilderböcker av Susanne Trydal och Ellen Ekman.

Se upp, Stella!  Är du rädd, Stella?

Se upp, Stella är första bilderboken om femåriga Stella. Hon har världens bästa storasyster, Agnes. Hon är cool, och mycket äldre än Stella, hon går till och med i skolan. Stellas storasyster kan nästan allting. Och en dag berättar hon att Stella kan bli blind om hon sitter sådär nära teven, för det blev en kille i Agnes klass. Det fastnar i Stella. Hon oroar sig, kan inte somna på kvällen och morgonen därpå tänker hon att det är lika bra att börja öva redan nu på att vara blind. Hon övar och övar hela dagen. Men det visar sig ju förstås att hon inte alls ska bli blind, utan Stella ska få glasögon. Jättefina glasögon!

Kopplingen mellan det som Agnes säger om teven och att Stella ska få glasögon är inte glasklar, jag hade gärna också sett steget där hon besökte optikern. Men det är kul att det kommer en bok om att få glasögon. Det är ju många små som får glasögon och säkert oroar sig innan, men den här boken visar snarare att det är en lättnad och lite coolt att få det. Boken är varm och rolig och även en fin skildring av syskonskap.

I Är du rädd, Stella ska Agnes vara barnvakt åt Stella i några timmar. De släcker ljuset och samlar alla gosedjur i sin koja. Men Agnes är förstås lurig som vanligt och vill ta chansen att berätta spökhistorier. Det vågar Stella. Nästan i alla fall. Men frågan är vem som egentligen blir mest rädd…

Denna bilderbok utforskar också syskonskapet, men handlar även om rädslor. Jag gillar att man ibland ser lite andra saker i bilderna än det som texten säger. En flirt med den vuxna läsaren och även något man kan diskutera. Som uppslaget där Stella berättar att det gick jättebra förra gången Agnes var barnvakt åt henne och att Agnes är världens bästa barnvakt, samtidigt som bilden säger något helt annat, nämligen ett kök fyllt med kaos och stök, brända muffins, en översvämmad diskho och omkullvält saftglas. Fint också att coola Agnes också får bli rädd och även fint att se samhörigheten och värmen som finns i familjen.

Båda böckerna har stor igenkänningsfaktor och illustrationerna har massor av detaljer, färger och känslofyllda uttryck. Kombinationen mellan vardag och humor, värme och glimten i ögat gör dessa bilderböcker till fina högläsningsböcker som man kan läsa om och om igen.

En hemlig väg

En hemlig vägLo längtar efter sin mormor. Men mormor är sjuk och Lo får inte åka dit. Sådan tur då att Lo har Silvring, den hemliga katten som bor inne i hennes sovrumsvägg. För en hemlig katt vet förstås en hemlig och förunderlig väg som visar sig gå ända till mormor på sjukhuset.

En hemlig väg är en bilderbok om längtan efter en älskad mormor och lyckan i att ha en hemlig vän. Det är också en bilderbok fylld av äventyr, av magi och fantasi. Illustrationerna är fartfyllda och färgsprakande. Här ryms en hel fantasivärld mellan bokens pärmar. Jag gillar hur man ser att den hemliga vägen går parallellt med de vanliga gatorna. Man ser husen och människorna i periferin, men man förstår att de inte ser Lo och Silvring. Jag tycker också om att det finns ett mångfaldsperspektiv i berättelsen, likväl som ett barnperspektiv i och med att man tar barnets längtan och fantasi på allvar och låter det få utrymme.

En hemlig väg är både skriven och illustrerad av Katarina Strömgård och bilderboken utnyttjar samspelet mellan text och bild genom att låta bilderna berätta en hel del av det som händer, och som inte återfinns i texten. Boken är en fristående uppföljare till bilderboken En hemlig katt, där Lo träffar Silvring för första gången och får sin hemliga katt. Båda böckerna har så vackra, mjuka, drömska illustrationer som man kan förlora sig i.

Klättra i träd

Klättra i trädIn genom granhäcken och så upp, upp, upp! Där gömmer sig en hel värld av olika träd som fem barn bara längtar efter att klättra i. Eller fyra, Lillasyster är för liten och för tjatig. Det är Raketträdet som tar dem hela vägen upp i yttre rymden. Det är Spindelträdet i Djupa djungeln och slutligen Älvornas träd, det största, högsta och mest magiska av dem alla. Ska de någonsin lyckas ta sig upp till skatten som gömmer sig där uppe?

Klättra i träd är en bilderbok som handlar om barns gränslösa fantasi, men också om vänskap och gemenskap och vikten av att samarbeta och hjälpa varandra. Fem barn ska klättra i träd och leka, men de utesluter lillasyster, för hon är för liten och klarar ingenting. De drar upp repstegen när hon kommer, och sedan när hon är nära släpper de ner den hårt, så hon får den i huvudet. Lillasyster springer iväg och gråter, men det kanske är lika bra eftersom hon ändå bara är i vägen när man ska klättra i träd. Det blir ett ordentligt äventyr där uppe i trädet, men så plötsligt inser de att de har kommit för högt, de vet inte hur de ska ta sig ner. Tänk om de ramlar! Men vips så är lillasyster där igen. Och nu är hon riktigt bra att ha. Nerifrån ser hon exakt vart barnen ska sätta fötterna och därmed kan hon hjälpa dem ner. Tryggt och säkert. Tillsammans går de hem och dricker saft och äter bullar med lillasyster. Imorgon ska hon får vara med och klättra.

En fin berättelse som både handlar om det vardagliga och om gränslös fantasi, lek och äventyr. Texten är skriven av Björn Sundmark som är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och har forskat kring barnlitteratur. Klättra i träd är hans barnboksdebut. Den välkände illustratören Per Gustavsson ligger bakom illustrationerna som verkligen utnyttjar bilderboksmediets möjligheter, inte minst när barnen klättrar högre och högre och vi till och med får vrida boken på högkant för att se och läsa. Illustrationerna är i milda färger och har dessutom ett fint mångfaldsperspektiv.

Tant sol

Tant solHej! Här är jag! Jag är tant Sol.

Jag jobbar på himlen, i gulrandig kjol.

Tidigt på morgonen stiger jag opp.

Jag tänder ljuset och värmer din kropp.

I bilderboken Tant Sol av Lotta Geffenblad får vi lära oss mer om solen och om hur solen jobbar, hela tiden, till och med medan vi sover. Boken är skriven på medryckande, rytmisk vers och illustrationerna är milda, mjuka med solens lysande gula gestalt i fokus.

Jag är alltid på jobbet. Varje dag. Hela året.

Med guldgula slingor och glitter i håret.

Inuti är jag världens varmaste tant.

Femton miljoner grader – det är sant!

Ja, tänk vad solen faktiskt gör och kan! Och så mycket fascinerande fakta som finns om solen. En del av denna presenteras i den här boken. Men det är ingen faktabok, tvärtom, det är en mysig bilderboksberättelse om Tant Sol och hennes jobb. Man lär sig om solen, skuggorna, årstiderna och olika väderfenomen av bara farten, utan att det blir krystat eller att det pedagogiska tar överhanden. Till sist blir det kväll och dags att sova och då kommer Tant Sols bästis Månen fram. Men för solen är det inte läggdags än, nu ska hon skina på månen så han syns och lyser.

Alla detaljer i illustrationerna gör att det finns mycket att se och upptäcka på bokens sidor. Och till detta den fina poesin, den underbara Tant Sol som skildras så varmt, de vackra bilderna, och hela helhetsupplevelsen av att läsa denna bok tillsammans. Detta är en riktigt högläsningspärla!

Såret

SåretEmma Adbåge är mästerlig på att skildra livet på en skolgård ur ett barns perspektiv. Lekarna, relationen med kompisar, gruppdynamiken. Hon fick Augustpriset 2018 för bilderboken Gropen och jag skulle bli förvånad om hon inte blir nominerad även för Såret. Hennes nya bilderbok, Såret, handlar om att vara i centrum, att bli synlig och att plötsligt vara den som alla vill prata med. Det är pirrigt och härligt med uppmärksamhet, men vad händer sedan, när såret och därmed uppmärksamheten så småningom försvinner? Vem bryr sig om ett litet ärr?

PANG! Rakt på marken låg jag och fattade inte nåt. Jag såg bara himmel och lite jacka.

– Lever du!? ropade Sisse.

– Jag tror det, viskade jag.

Sen hördes en massa fotsteg, för hela skolgården hade hört smällen. Ettorna kom, tvåorna kom, Niklas i fyran kom och några på fritids kom. Alla i kören kom, långa Anna i trean kom, och sen kom halva femman och två från sexan.

När huvudpersonen trillar och blöder strömmar det dit folk från hela skolgården – alla vill se såret. Sen hamnar huvudpersonen i någon slags VIP-position, hen blir till och med buren runt skolan i så kallad kungastol. Alla ville veta allt om sår och de jobbade med sår i alla ämnen under resten av skoldagen. Huvudpersonen njuter av uppmärksamheten. Men så småningom blir såret till en skorpa och därefter till ett ärr. Vad händer med uppmärksamheten då? Boken slutar lite för snabbt för att vi ska kunna få reda på det. Men det viktiga är just själva olyckan på skolgården och allt den för med sig. Och det skildrar som sagt Emma Adbåge på ett mästerligt sätt.

Eftersom Emma står för både text och bild är samspelet däremellan förstås helt sömlöst. Hon arbetar mycket med färg och form och olika dimensioner, till exempel färgen röd som i blod och de vuxna som är väldigt långsmala och sträcker sig långt över barnen. Blickarna säger också väldigt mycket om personernas tankar och känslor, de har väldigt uttrycksfulla miner och ansiktsuttryck. Jag tänker att det finns mycket att samtala i en barngrupp om denna fina bilderbok.

Azins längtan

Azins längtanI en stad uppe bland träden bor Azin med sin familj. De är fåglar, men ingen av dem flyger. De får inte. Det är Ugglan som har bestämt att alla ska stanna på marken. För deras egen säkerhets skull. Men Azin längtar. Hon längtar så efter att få pröva vingarna och sväva högt och fritt däruppe i det blå. Och när klasskompisen Salman visar Azin en förbjuden bok med flyginstruktioner, då kan Azin inte hålla sig längre. Hon bara måste prova. En kväll kastar hon sig ut. Nu gäller det bara att inte Ugglan ser henne…

Azins längtan är en bilderbok om att längta efter den frihet som man inom sig vet att man är värd. Det är också en bok om att ha ett stort mod i en liten kropp. Det handlar om diktatur, förtryck, kamp och revolution, fast just de orden uttrycks inte i texten utan där förmedlas bara Azins frihetslängtan, kulturens kraft och i slutet är det värme, hopp och glädje som kommer fram.

Boken är skriven av Peimaneh Mollazehi som 2020 debuterade med mellanåldersboken Den riktiga solen, som snabbt blev hyllad och senare nominerad till Barnradions bokpris. Illustrationerna som tar oss högt ovan träden är skapade av Lotta Geffenblad, illustratören som bland annat är känd för bilderböckerna om Prick och Fläck och som nu också är aktuell med bilderböckerna Tant sol och Tora och Tytte planterar.