Alla våra vagnar är en småbarnsbok som handlar om olika slags vagnar. Gåvagnen, cykelvagnen, spårvagnen, kundvagnen, dockvagnen…

Jag fascinerades av den här boken. Det är på ett sätt en klassisk pekbok som presenterar och benämner olika slags vagnar. Men det är också så mycket mer. För utöver alla dessa vagnar skildras en hel dag för två små barn. De klär på sig på väg till förskolan, åker dit i barnvagnen, leker, äter mat, åker hem, bråkar, handlar mat och till slut somnar de i barnvagnen på vägen hem igen. Ett vardagsäventyr för de minsta alltså, samtidigt som vi får lära oss olika slags vagnar.

Boken är skriven av Frida Naemi Persson och illustrerad av Sara Gimbergsson. Texten är kortfattad, rytmisk och upprepande. Den är uppbyggd på samma sätt genom boken: ”barnvagnen – heja den!”, ”matvagnen – hämta den”, ”spårvagnen – vinka den” förutom vid ett par tillfällen, som när syskonen sitter bredvid varandra i barnvagnen och bråkar: ”Min vagn! Sitta den!”. Illustrationerna breder ut sig över hela uppslagen och de berättar mycket mer än texten, det är här hela dagen utspelar sig med förskola, affär och promenad. Illustrationerna är varma, mjuka i milda färger. Det finns ett fint barnperspektiv i boken och ett fantastiskt samspel mellan författare och illustratör. Helt klart en ny favorit bland småbarnsböcker för mig!

I småbarnsboken Ingen fara får vi följa med två barn ut på ett vardagsäventyr i närområdet. Kanske är det två syskon som tar på sig overallerna och beger sig iväg. De klättrar, leker och gräver. Inget är någonsin en fara. Inte förrän de krockar och det kommer blod. Men det löser sig snabbt med lite plåster och lite vila, sen kan de fortsätta sitt äventyr igen.

Ingen fara är skriven av Henrik Wallnäs och illustrerad av Erik Svetoft. Den har kort, enkel text och vänder sig till de minsta barnen. Boken är i hård kartong med tjocka sidor och rundade hörn. Meningarna är barnanpassade, rytmiska och upprepande. Det är lätt att känna igen sig och det är lagom spännande på en nivå som barnen kan relatera till. Den knapphändiga texten kompletteras av illustrationerna som förtydligar och utvidgar texten. Illustrationerna är även de enkla men samtidigt uttrycksfulla, även om jag hade önskat mer varierande ansiktsuttryck hos karaktärerna. Extra kul blir det med katten som händer med på de flesta av bokens bilder. Tillsammans skapar text och bild ett läsäventyr för de minsta barnen.

Måsen är en småbarnsbok av Hanna Albrektson som handlar om flyttfåglar, flykt, mod, mångfald och förändring. Det är en konst att skriva om så många och skilda ämnen med få ord och enkelt språk i en småbarnsbok, men Hanna Albrektson gör det på ett ypperligt sätt.

Boken handlar om Måsen som bor i staden och som tycker att tillvaron är rätt grå och trist. Han känner sig inte riktigt hemma. Så möter han en svala som tycker att Måsen kan följa med söderut när det blir höst tillsammans med de andra flyttfåglarna. Måsen tvekar, det krävs ju mod för att våga göra en sån sak. Men hur det än är så följer Måsen med. Det blir en lång och stundvis farlig resa. De reser dag och natt och över vidsträckta hav. Men så en dag ser de äntligen land. Ön är fylld av fåglar av alla de slag. Det är varmt och solen skiner. Det är vackert och klara färger. Här stortrivs Måsen. Faktiskt så mycket att när det väl blir dags att flyga tillbaka till staden väljer Måsen att stanna:

-Flyga hem? Jag är redan hemma, säger Måsen. Åk ni så ses vi till hösten igen!

Måsen har äntligen funnit sig tillrätta och hittat sitt hem. Den här boken har så mycket och det finns så många teman att prata om ifall man vill. Men man kan också läsa den bara som en fin berättelse om en mås.

Hanna Albrektson har illustrerat boken själv och det gör att text och bild förstås samspelar fint. Mycket sägs i bilderna, i detaljerna och i ansiktsuttrycken. Men också i färgerna, det är grått och dystert i staden, mörkt och dramatiskt längs den farliga vägen söderut och till sist ljust och färgglatt på paradisön där de till slut hamnar. Det här är en riktig liten pärla för de minsta barnen!