Rabén & Sjögren

Adios hockeyhora

- carola

Adios hockeyhoraAdios hockeyhora handlar om Elsa som precis är på väg att börja ett nytt liv. Efter att ha hängts ut som hockeyhora i sociala medier och inte varit i skolan på hela hösten flyttar hon från mamma i Sundsvall till pappa i Örnsköldsvik. Samtidigt byter hon namn från Silje till Elsa.

Tågresan tar två timmar. Elsa har konstant ont i magen. På andra sidan rutan susar träden förbi. Täta skogar. Grå himmel. Medan tåget kränger raderar hon flera appar från telefonen. Instagram, Facebook, Youtube … Farväl Silje Sjölund, tänker hon.

Hon mår fortfarande inte bra. Hon jagas av det som hänt och blir ständigt påmind. Filmen på henne verkar aldrig sluta spridas. Nya konton dyker ständigt upp. Men nu är det dags att lägga det bakom sig och börja det nya livet. Ingen i nya skolan ska få veta vad som hänt. I sin nya klass träffar hon Leo, fotbollskillen som postar handskrivna brev till någon. Och som också har en mörk hemlighet, eller kanske flera. Elsa och Leo blir förälskade, men deras kärlek är långt ifrån enkel och båda bär på ett stort bagage.

Adios hockeyhora är en riktig bladvändare. Den är ganska tjock, men gick snabbt att läsa eftersom den har så starkt driv. Man hamnar verkligen i de ungas vardag på gymnasiet. Det är trovärdigt och autentiskt. Boken tar upp ämnen som unga lätt kan relatera till och känna igen sig i: vänskap, kärlek, familj, syskon, framtid, fester, sociala medier, identitet. Den är sorglig, hjärteknipande, engagerande och hoppfull på samma gång och man relaterar lätt till karaktärernas känslor. Den har en häftig titel men ett omslag som kanske inte riktigt gör boken rättvisa. Hoppas ändå att många hittar till boken, för det här är en av de bästa ungdomsböcker jag läst på länge. Ser fram emot att få läsa mer av Kristina Falk.

Vi vill ha fredagsmys

- carola

Vi vill ha fredagsmys!Äntligen är det fredag! Elly och Alba har planerat sitt fredagsmys in i minsta detalj. De ska se på Frost och så ska de äta hallon, blåbär och chips. Men Ellys mamma har inte lyssnat alls. Det finns varken chips eller bär. Bara tråkiga popcorn.

– HALLON, BLÅBÄR och chips, skriker Elly, för att mamma verkligen ska höra och förstå.
– Men vi har inga bär. Om ni absolut måste ha det får ni gå ut i skogen och plocka, säger mamma.

Det menade hon förstås inte riktigt, egentligen tycker hon att Elly och Alba är alldeles för små för att gå ut i skogen ensamma. Men tjejerna smiter iväg till skogen ändå, trots att det är mörkt och lite läskigt, för bär och chips är faktiskt livsviktigt på fredagsmys.

Men i skogen hittar de inga bär. Istället hittar de Ellys coola och sura granne Thea som gråter så att tårarna sprutar. Ja faktiskt lipande som en småunge, trots att det är hon som brukar kalla Elly och Alba för småungar.

Det här är en humoristisk vardagsberättelse om hur jobbigt det kan vara att känna sig liten, men också att det inte heller alltid är så lätt att känna sig stor. Boken är skriven av DN-journalisten Emma Bouvin som nu barnboksdebuterar och hon gör det på ett skickligt sätt med rolig text och dialoger man verkligen kan känna igen sig i. Illustrationerna av Emma Göther samspelar fint med texten och skildrar såväl humorn som allvaret och barnperspektivet.

Addi går på utflykt

- carola 1 Comment

Addi går på utflyktAddi går på utflykt är den tredje boken i bilderboksserien Kompisarna på förskolan av Ellen Karlsson och Laura Di Francesco. De första två titlarna heter Maj och Zarah bråkar och Mille går till förskolan. Böckerna vänder sig till de yngsta läsarna och handlar om det stora i deras vardag, nämligen livet på förskolan.

I denna bok ska kompisarna på förskolan gå på vårutflykt. Addi är minst på förskolan och för Addi är det första gången med utflykt. Addi har längtat så mycket. Det är så spännande, ända tills de kommer fram till den stora parken och alla kompisarna springer iväg och leker. De har ju varit där förut och vet direkt vad de vill göra. Addi har aldrig varit i den stora parken och vet inte vart han ska springa. Rutschkanan är för hög, cyklarnas trampor sitter för långt ner och linbanan känns läskig. Addi tycker inte om att vara på utflykt längre. Men som tur är så kommer kompisarna på precis vad som passar Addi: gungan, kompisgungan. Maj och Zarah lyfter upp Addi och alla kompisarna hjälper till att göra fart. Sen vill kompisarna gunga tillsammans och pedagogen Bosse ger fart. Nu är det äntligen roligt med utflykt, tycker Addi.

Den här serien vänder sig till barn mellan ungefär 1-3 år och handlar alltså om vardagen på förskolan och om kompisrelationer. Varje bok har en ny karaktär som huvudperson. Addi, Maj, Zarah, Mille och Alma – alla är de olika, men alla är kompisar. I den här boken är temat att vara minst och att våga prova nya saker. Något de flesta kan känna igen sig i. Men det handlar också om att se varandra och hjälpa varandra. Texten är enkel och lagom lång. Vill man så finns det en del man kan prata om kring bokens teman. Illustrationerna är färgglada och livliga. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella

- carola

Se upp, Stella och Är du rädd, Stella är två färgglada och fint skildrade bilderböcker av Susanne Trydal och Ellen Ekman.

Se upp, Stella!  Är du rädd, Stella?

Se upp, Stella är första bilderboken om femåriga Stella. Hon har världens bästa storasyster, Agnes. Hon är cool, och mycket äldre än Stella, hon går till och med i skolan. Stellas storasyster kan nästan allting. Och en dag berättar hon att Stella kan bli blind om hon sitter sådär nära teven, för det blev en kille i Agnes klass. Det fastnar i Stella. Hon oroar sig, kan inte somna på kvällen och morgonen därpå tänker hon att det är lika bra att börja öva redan nu på att vara blind. Hon övar och övar hela dagen. Men det visar sig ju förstås att hon inte alls ska bli blind, utan Stella ska få glasögon. Jättefina glasögon!

Kopplingen mellan det som Agnes säger om teven och att Stella ska få glasögon är inte glasklar, jag hade gärna också sett steget där hon besökte optikern. Men det är kul att det kommer en bok om att få glasögon. Det är ju många små som får glasögon och säkert oroar sig innan, men den här boken visar snarare att det är en lättnad och lite coolt att få det. Boken är varm och rolig och även en fin skildring av syskonskap.

I Är du rädd, Stella ska Agnes vara barnvakt åt Stella i några timmar. De släcker ljuset och samlar alla gosedjur i sin koja. Men Agnes är förstås lurig som vanligt och vill ta chansen att berätta spökhistorier. Det vågar Stella. Nästan i alla fall. Men frågan är vem som egentligen blir mest rädd…

Denna bilderbok utforskar också syskonskapet, men handlar även om rädslor. Jag gillar att man ibland ser lite andra saker i bilderna än det som texten säger. En flirt med den vuxna läsaren och även något man kan diskutera. Som uppslaget där Stella berättar att det gick jättebra förra gången Agnes var barnvakt åt henne och att Agnes är världens bästa barnvakt, samtidigt som bilden säger något helt annat, nämligen ett kök fyllt med kaos och stök, brända muffins, en översvämmad diskho och omkullvält saftglas. Fint också att coola Agnes också får bli rädd och även fint att se samhörigheten och värmen som finns i familjen.

Båda böckerna har stor igenkänningsfaktor och illustrationerna har massor av detaljer, färger och känslofyllda uttryck. Kombinationen mellan vardag och humor, värme och glimten i ögat gör dessa bilderböcker till fina högläsningsböcker som man kan läsa om och om igen.

En hemlig väg

- carola

En hemlig vägLo längtar efter sin mormor. Men mormor är sjuk och Lo får inte åka dit. Sådan tur då att Lo har Silvring, den hemliga katten som bor inne i hennes sovrumsvägg. För en hemlig katt vet förstås en hemlig och förunderlig väg som visar sig gå ända till mormor på sjukhuset.

En hemlig väg är en bilderbok om längtan efter en älskad mormor och lyckan i att ha en hemlig vän. Det är också en bilderbok fylld av äventyr, av magi och fantasi. Illustrationerna är fartfyllda och färgsprakande. Här ryms en hel fantasivärld mellan bokens pärmar. Jag gillar hur man ser att den hemliga vägen går parallellt med de vanliga gatorna. Man ser husen och människorna i periferin, men man förstår att de inte ser Lo och Silvring. Jag tycker också om att det finns ett mångfaldsperspektiv i berättelsen, likväl som ett barnperspektiv i och med att man tar barnets längtan och fantasi på allvar och låter det få utrymme.

En hemlig väg är både skriven och illustrerad av Katarina Strömgård och bilderboken utnyttjar samspelet mellan text och bild genom att låta bilderna berätta en hel del av det som händer, och som inte återfinns i texten. Boken är en fristående uppföljare till bilderboken En hemlig katt, där Lo träffar Silvring för första gången och får sin hemliga katt. Båda böckerna har så vackra, mjuka, drömska illustrationer som man kan förlora sig i.

Såret

- carola

SåretEmma Adbåge är mästerlig på att skildra livet på en skolgård ur ett barns perspektiv. Lekarna, relationen med kompisar, gruppdynamiken. Hon fick Augustpriset 2018 för bilderboken Gropen och jag skulle bli förvånad om hon inte blir nominerad även för Såret. Hennes nya bilderbok, Såret, handlar om att vara i centrum, att bli synlig och att plötsligt vara den som alla vill prata med. Det är pirrigt och härligt med uppmärksamhet, men vad händer sedan, när såret och därmed uppmärksamheten så småningom försvinner? Vem bryr sig om ett litet ärr?

PANG! Rakt på marken låg jag och fattade inte nåt. Jag såg bara himmel och lite jacka.

– Lever du!? ropade Sisse.

– Jag tror det, viskade jag.

Sen hördes en massa fotsteg, för hela skolgården hade hört smällen. Ettorna kom, tvåorna kom, Niklas i fyran kom och några på fritids kom. Alla i kören kom, långa Anna i trean kom, och sen kom halva femman och två från sexan.

När huvudpersonen trillar och blöder strömmar det dit folk från hela skolgården – alla vill se såret. Sen hamnar huvudpersonen i någon slags VIP-position, hen blir till och med buren runt skolan i så kallad kungastol. Alla ville veta allt om sår och de jobbade med sår i alla ämnen under resten av skoldagen. Huvudpersonen njuter av uppmärksamheten. Men så småningom blir såret till en skorpa och därefter till ett ärr. Vad händer med uppmärksamheten då? Boken slutar lite för snabbt för att vi ska kunna få reda på det. Men det viktiga är just själva olyckan på skolgården och allt den för med sig. Och det skildrar som sagt Emma Adbåge på ett mästerligt sätt.

Eftersom Emma står för både text och bild är samspelet däremellan förstås helt sömlöst. Hon arbetar mycket med färg och form och olika dimensioner, till exempel färgen röd som i blod och de vuxna som är väldigt långsmala och sträcker sig långt över barnen. Blickarna säger också väldigt mycket om personernas tankar och känslor, de har väldigt uttrycksfulla miner och ansiktsuttryck. Jag tänker att det finns mycket att samtala i en barngrupp om denna fina bilderbok.

Hur vet man att en hund

- carola

Hur vet man att en hund är en hund?
Det har man bara bestämt. Den skulle lika gärna kunna heta bjäfs. Eller grums. Eller baobab.
Vem har bestämt det?
Har mamma bestämt det?

Hur vet man att en hundI Hur vet man att en hund? får man följa med ett par barn på en svindlande promenad, i ett svindlande samtal om mammor, hundar, vägen hem och ett slut som kanske inte är ett slut. Texten är lite som samtal brukar vara, den vindlar från ett samtalsämne till ett annat, fyllt av nyfikna frågor, intressanta svar, kluriga tankar och smarta funderingar. För hur kan man säkert veta att det verkligen är som man tror att det är? Att höger är höger och inte vänster, att månen är en måne och inte en gammal ost eller att mamma är mamma och inte en bjäfsig hund. Det här är en bok att läsa högt, och sedan prata kring, fundera över och njuta av tillsammans.

Boken är skriven av Naima Chahboun som är poet och tidigare gett ut diktsamlingar samt bilderboken Ingenting och allt tillsammans som hon gjorde tillsammans med Magdalena Cavallin. I Hur vet man att en hund? samarbetar hon istället med Joanna Hellgren, illustratör och serietecknare som Augustnominerats två gånger. Bilderna i denna bok är fantasifyllda, detaljrika och precis som texten vindlande, svindlande, närmast drömska och de ger ofta upphov till olika funderingar, precis som texten, vilket gör att detta är en bilderbok man kan återkomma till om och om igen.

Allt vi tappar och hittar

- carola

Allt vi tappar och hittarLyckan i att hitta en vacker sten. En sån man alltid drömt om: lagom rund, och alldeles len. Att ta hem den, tvätta den med tvål och torka den med finservetter. Och sedan förskräckelsen när man upptäcker att den plötsligt är borta. Jackfickorna är tomma. Man har tappat den!

Huvudpersonen ger sig ut tillsammans med bästisen Vide för att söka efter den förlorade stenen. Men istället för stenen hittar de en borttappad vante. Och en tant. Fast det är inte hennes vante. Och inte har hon sett någon sten heller, men hon berättar om den gången hon tappade bort en tjusig hatt, så hon vet precis hur det trist det är att tappa bort något man tycker om. Tillsammans beslutar de sig för att hitta vantens ägare, och snart träffar de på andra som också vill vara med och leta.

Boken blir lite som en katten på råttan – råttan på repet där vännerna möter person efter person och var och en har en historia om att förlora något. Boken har hög igenkänningsfaktor, för alla har vi väl någon gång förlorat något vi tycker mycket om. Men även om man har tappat bort något kan man ju hitta något som är minst lika bra, eller kanske till och med bättre!

Bilderboken Allt vi tappar och hittar är skriven av den augustnominerade författaren Elin Johansson. Berättelsen går i sakta, lågmält tempo, texten är poetisk och eftertänksam. Detta är ingen fartfylld bilderbok. Men den är stundvis humoristisk, charmig, tänkvärd och stämningen är varm och mysig. Illustrationerna är också stämningsfulla. Det är Siri Ahmed Backström som skapat dem och de är i varma, mjuka, milda färger. Slutet är extra fint, för även om inte stenen kom tillrätta så fick vännerna något annat – en gemenskap, och en fin fjäder! Ett plus för den mångfald och inkludering som illustrationerna serverar på ett självklart sätt utan att det nämns i texten.

Sagan om den lilla gråsparven

- carola

Sagan om den lilla gråsparven

Jonas Gardell har skrivit en klassisk saga eller kanske snarare fabel med underbara illustrationer av Martin Jacobson, nämligen Sagan om den lilla gråsparven.

Bilderboken handlar om fåglar, relationer, utanförskap, ensamhet, gemenskap och mycket mer. Mest berör den förstås hur man är eller bör vara mot varandra och trots att det råkar handla om fåglar i boken kan man förstås applicera det på människor. Samtidigt får man möjlighet att lära sig lite mer om fåglar och olika fågelarter genom boken även om det inte alls är någon faktabok om fåglar utan en lite sedelärande berättelse:

En dag kommer en liten gråsparv till trädgården där den malliga blåmesen och den självupptagna talgoxen bor. Gråsparven är trött och frusen och blir förvisad till det kala trädet allra längst bort i trädgården. Men allt är inte vad det ser ut att vara…

Det här är en bilderbok i ett generöst format och illustrationerna är också stora och generösa. Vissa är svartvita, andra är i färg och de täcker en sida eller ett uppslag. Illustrationerna är detaljrika, fantasifyllda och drömska. Färgerna används på ett så fint sätt för att fånga stämningen i bokens handling och det är ett helt magiskt samspel mellan text och bild. Texten påminner om texter i gamla sagor och som sådan är den kanske väl förnumstig, men å andra sidan passar det fint in i just denna bok. Slutet är en öppen uppmaning till läsaren, utifrån två olika alternativ, antingen kan gråsparven göra si eller så kan gråsparven göra så, hur tycker du att han ska göra? Och denna uppmaning tycker jag mycket om, för det öppnar upp för intressanta diskussioner med barnen.

Det som känns förbjudet

- carola

Det finns saker vi gör lite i hemlighet. Sånt vi hoppas på att ingen ska märka.

Som att tjuvlyssna eller ta den största tårtbiten själv.

Vi kan bara inte låta bli.

Det som känns förbjudetDet som känns förbjudet är en bilderbok som handlar just om sådana saker. Att ljuga till exempel, kanske för att göra någon glad eller slippa något jobbigt. Att snoka, bli avundsjuk, ta en extra kokosboll, spela i smyg när skärmtiden är slut, pilla på sånt man inte får eller borde röra vid, smyga iväg utan att någon märker, säga fula ord, fuska, fnissa eller härmas. Och det visar sig att alla människor ibland gör sådant som känns lite förbjudet. Vi tänker att vi inte borde, men vi gör det i alla fall. Och det är faktiskt helt okej.

Det är en intressant bok att läsa tillsammans med barn för det blir roliga och intressanta diskussioner. Boken är skriven med både humor och allvar. Illustrationerna av Hanna Klinthage samspelar fint med Annica Hedins text. Framförallt känslouttrycken är fångade på ett träffsäkert sätt. Det är roligt, lekfullt och boken bjuder verkligen in till samtal om vad som är tabubelagt eller hemligt och vad som känns förbjudet respektive vad som faktiskt är förbjudet på riktigt.