Fågeln i mig flyger vart den vill

Fågeln i mig flyger vart den villBerta Hansson (1910-1994) var en svensk bildkonstnär född i Jämtländska Hammerdal. Hon räknas, vid sidan av Siri Derkert och Vera Nilsson, som en av Sveriges mer betydande expressionistiska konstnärer och hon är känd för sina inkännande porträtt som ofta föreställer barn.

Boken Fågeln i mig flyger vart den vill är inspirerad av Berta Hanssons måleri och barndomsår utifrån efterlämnade dagboksanteckningar, brev och skisser. Hon växte upp på landsbygden i Jämtland med flera syskon. Hon drömde tidigt om att bli konstnär, men det förväntades att hon skulle bli kvar i hemmet och ta hand om hushållet. Inte minst eftersom hon förlorade sin mor i TBC när hon var 16 år. Berta var dock väldigt fast vid sin dröm och en dag bestämde hennes pappa att hon fick bege sig iväg och studera. Hon utbildade sig till folkskollärare, men varje ledig stund tecknade och målade hon. De elva första åren i hennes yrkesliv som lärare tjänstgjorde hon i Fredrika i Lappland och det var under de åren som hon lade grunden för sitt konstnärskap. Känd blev hon när författaren och konstnärinnan Elsa Björkman-Goldschmidt under ett besök i skolan i Fredrika upptäckte hennes porträtt av skolbarnen. Hon tog med sig några av Bertas målningar till Stockholm och sedan dröjde det inte länge förrän hon öppnade sin första egna utställning i Stockholm med ett sextiotal oljemålningar. Det blev hennes stora genombrott. Så småningom fick hon ateljé i Stockholm och reste även ut i världen för att med egna ögon uppleva den konst hon tidigare bara sett i böcker eller fantiserat om. Då skrev hon i sin dagbok: ”Fågeln i mig brer ut sina vingar och flyger vart den vill”. Hennes drömmar blev uppfyllda, hon nådde sitt mål och fågeln i henne blev äntligen fri.

Boken Fågeln i mig flyger vart den vill är alltså inspirerad av Berta Hanssons liv. Det är svårt att säga hur mycket som är sant när man inte har någon inblick i konstnärinnans liv, men det spelar inte så stor roll för oavsett vilket så är det en alldeles underbar berättelse som innehåller flera bottnar. Såhär står det i baksidestexten:

Vad gör man då det känns omöjligt att leva upp till allt som förväntas av en? Vad gör man då den enda människa som förstår försvinner? Om man befinner sig någonstans i gränslandet mellan barn- och vuxendom och bär på en längtan efter något som man själv knappt kan sätta ord på?

Den texten visar några av alla de många teman som boken innehåller: sorg, längtan, drömmar, mål, kompromisslöshet och fantasins kraft att förändra. Det finns mycket att diskutera och det är en bok som är svår att glömma. En vecka efter läsningen tänker jag fortfarande på den. Både själva berättelsen, texten och bilderna är svårförglömliga. Det som slår mig när jag tittar på den här boken är hur vacker den är. Hela boken andas sådan exklusivitet, perfektion. Illustrationerna är uttycksfulla och lämnar knappast någon oberörd. De är skapade i flertalet tekniker med mycket collageteknik. Boken är tryckt på tjockt papper, vilket förstärker den lyxiga känslan. Jag skulle lätt kunna tänka mig att ha flera av målningarna ur boken som tavlor hemma. Den är lite svårkategoriserad, en del kallar den för bilderbok för äldre barn, andra kallar den för bilderboksroman, grafisk roman eller bildberättelse. Det är betydligt mer text än i vanliga bilderböcker och den är också betydligt tjockare. Men texten är enkel och barnanpassad, även om jag skulle säga att textmässigt passar den bäst för åldern 9-12 år. Jag tror att boken är en bra allåldersbok, extra passande för syskon där barn i olika åldrar alla kan få ut något av det, oavsett om det är att förlora sig in i bilderna eller att njuta av berättelsen och språket. Det finns också ett intressant efterord där man får läsa mer om Berta Hansson, skrivet av Alexandra Sundqvist. Det är verkligen en speciell bok, ett stycke kvinnohistoria förpackad i ett lyxigt yttre med uttrycksfulla bilder som tål att upplevas om och om igen. Jag hoppas att många hittar den här boken och att förskollärare och lärare, inte minst bildlärare, upptäcker den och använder den i undervisningen. Men också att den används för högläsning och diskussioner lika väl som att läsa själv så man kan fantisera och drömma sig bort bäst man vill.

Fågeln i mig flyger vart den vill är skriven och illustrerad av Sara Lundberg som tidigare bland annat illustrerat vinnaren av 2009 års Augustpris, Skriv om och om igen. Boken är utgiven av Mirando bokförlag och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Oktoberläsningen

I sammanställningen för september månads läsning hoppades jag på mer och större läsupplevelser i oktober. Tyvärr infriades det inte riktigt. Jag håller på att läsa fortsättningen på Björnstad, Vi mot er, men är inte klar med den än. Annars har månaden mest ägnats åt läsning av augustiprisnomineringarna eftersom jag blev inbjuden att prata om dem i Hudiksvalls biblioteks bokpodd. Men de har jag inte skrivit om förrän nu i november, så de räknas inte heller denna månad.

Under oktober månad har jag därför bara läst:

Barn- och ungdomsutmaningen – En bok utgiven 2017 – läste jag:

Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

20. En bok om något du brinner för (Ge ut din bok)

27. En hyllvärmare (Gnisselzonen)

Temaläsning 2017 – Liv & Död– läste jag dessa:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 läste jag:

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Sigge, så får man inte göra

För det MESTA har Molly ingenting emot att Sigge är med. Men ibland blir det bara för RÖRIGT allting. Sigge, så får man inte göra!

Sigge, så får man inte göra handlar om syskonskapets vedermödor. Oftast är det roligt för Molly att ha Sigge som lillebror. De gillar båda att göra samma saker, som att lyssna på sagor, döpa duvor och bygga saker. Men ibland händer det att Sigge är dum. Som när han åt på hennes favoritbok. Då är det inte roligt längre. Så får man ju inte göra! Som tur är så blir ju faktiskt det mesta bra till slut och Molly inser hur mycket hon älskar sin lillebror. Det här är en bilderbok för de yngre barnen med ett väldigt enkelt språk och stora, färgglada och uttrycksfulla bilder som verkligen skildrar både det positiva och det negativa med att ha syskon.

Sigge, så får man inte göra är skriven och illustrerad av Daisy Hirst och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

För att väcka hon som drömmer

För att väcka hon som drömmer är titeln på Johanna Nilssons senaste bok. Hon är, som jag nämnt många gånger tidigare, en av mina absoluta favoritförfattare och jag var därför väldigt nyfiken på den här boken. När jag dessutom såg att den blev Augustprisnominerad blev förväntningarna höga. Nu efteråt känner jag mig däremot lite ambivalent, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om boken.

För att väcka hon som drömmer handlar om Josefin. Hennes mamma har cancer och ligger på sjukhus. När Josefins mamma blev sjuk rasar hela världen samman. Hela familjen brister. Marcus som tillhör samma kyrka som Josefins familj blir hennes räddning. Han är den enda som lyssnar, den enda som förstår. Men det visar sig snart att Marcus har sina egna problem och snart blir Josefin den som lyssnar och tröstar. Men Josefin räcker ju inte heller till.

Det här är stundvis en tung bok att läsa. Precis som i de andra Augustprisnominerade böckerna finns även här många teman, att bli vuxen, tro och andlighet, sjukdom, sorg, saknad, längtan, ångest, självskadebeteende, tvångssyndrom, ätstörningar, psykisk ohälsa, relationer, familjeband, drömmar, kärlek… Ja, listan kan göras lång. Jag skulle vilja diskutera boken i en bokcirkel. Det finns så oerhört mycket att diskutera kring.

Huvudpersonen Josefin är, precis som hela hennes familj, djupt troende och hon försöker förhandla med Gud. Hon försöker offra sig själv för att hennes mamma ska få leva. Och hennes offer blir ganska radikala. Hon har en stark övertygelse om att ifall hon offrar sig själv så som Jesus gjorde kommer hennes mamma att bli frisk. Samtidigt har hon ”vanliga tonårsbekymmer” som handlar om skola, kärlek, kompisar och så är det ju det där med familjen. Hela familjen påverkas verkligen starkt av att mamman är sjuk. Pappan orkar inte finnas där för sina barn längre, han har fullt upp med sin egen oro. Lillasystern går in i någon slags småbarnsstadie igen och storebrodern stänger in sig själv. Ingen mår bra. Och Marcus, som hans mamma försöker gifta bort, och som mår så dåligt psykiskt att han vill ta livet av sig. Ja, det finns mycket ångest och svärta i den här boken.

Men trots all svärta så finns det också hopp, och jag känner en stark önskan att få följa karaktärerna. De är skildrade med inlevelse och jag känner starkt för flera av dem, inte minst Josefin och hennes lillasyster, jag skulle vilja vara där och ta hand om dem, krama dem och finnas där för dem under denna svåra tid de går igenom. Få skriver så bra som Johanna Nilsson och det är en fröjd att få läsa hennes prosa. Men något är det som skaver och som gör att jag har lite svårt för boken. Jag tror inte det handlar om att det är för mycket ”kyrkligt”, tvärtom tycker jag att det är väldigt intressant att få ta del av den världen. Jag tror inte heller att det handlar om att det är för mycket svärta. Jag tror att många tonåringar idag kan känna igen sig i något av det som Josefin och Marcus känner och upplever. Troligen inte i allt, för det är lite för tillspetsat, men i något i alla fall. Kanske är det att det känns orealistiskt som jag reagerar på. Att det blir lite för mycket helt enkelt. Kanske är det berättarperspektivet med den allvetande berättaren som gör att jag inte riktigt förstår Josefin fullt ut, det där med offret hon håller på med. Det känns för långt ifrån mig själv. Kanske handlar det helt enkelt bara om att jag hade lite för höga förväntningar? Någonting är det i alla fall som gör att jag inte känner den läsupplevelse jag trodde att jag skulle få av en Johanna Nilsson-bok som dessutom är Augustnominerad. Men läsvärd är den absolut, och som sagt, tänk att få diskutera den här i en bokcirkel!

För att väcka hon som drömmer är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Om dagen tar slut

Fanny säger att världen kommer gå under. Det har hennes pappa sagt, att en dag kommer alla djur och människor att dö. Kan det verkligen vara sant? Kanske herr Capello i leksaksaffären vet? Herr Capello berättar att dinosaurierna dog ut en gång i tiden för att en stor meteorit slog ner på jorden. Tänk om det händer igen? I så fall blir det här den sista sommaren. Då kommer jag inte få reda på vad jag blir när jag blir stor, jag får inte se lillebror växa och jag kommer inte få någon chans att pussa Joline. Kanske vet mamma hur det kommer bli?

Om dagen tar slutOm dagen tar slut är en bilderbok som handlar om något så ovanligt som samtidsångest. Den handlar om en liten pojke som oroar sig för att världen kommer att gå under. Han vill inte dö. Han vill att världen ska fortsätta finnas, att han och hans lillebror ska växa upp och så vill han bli sophämtare när han blir stor. Men han är rädd och oroar sig hela dagen. När kvällen kommer tar han med sig alla sina gosedjur i sängen för att det ska kännas bättre, men som tur är så finns ju mamma där och kan trösta och förklara, och så inser pojken att det nog kommer en dag imorgon också och flera, många dagar efter det.

Det är ett ovanligt tema i en bilderbok, men i den tid vi lever i där media översköljer oss med undergångsskildringar som krig, pandemier, miljöförstöringar och alla katastrofer som kan inträffa eller faktiskt inträffar, så kan det nog vara svårt som barn att härbärga alla de känslor som väcks och svårt att sortera bland intrycken. Många barn blir nog rädda av rubriker i tidningar, bilder på teve och vuxnas prat. Det här är en trösterik bok för alla dessa barn. Överhuvudtaget är det en bok om rädsla, ångest, hopp och längtan som verkligen tar barns känslor på allvar och som kan öppna för många fina samtal. Ett stort plus för den fina, varma, omtänkssamma mamman som bekräftar barnet men också skänker lugn och trygghet till pojken. Per Gustavssons bilder till är helt fantastiska.

Om dagen tar slut är utgiven av Opal bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Det här är berättelsen om Lilla Hon.

Allt hon vill är att få komma in i kuddrummet och leka med de andra eleverna. Men de låter henne bara vara med om hon först går upp ensam på skolans vind. Och där sägs det att det spökar… Men spöken finns väl inte? Inte på riktigt?

Det här är en förskräckligt, ryslig och otäck berättelse. Men den är också knasig, spännande och rolig. Och den slutar ganska lyckligt. I alla fall för vissa…

Den förskräckliga historien om Lilla HonSå står det på baksidestexten till Augustprisnominerade Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. Det är en minst sagt speciell bok. Det är en riktig spökhistoria med många skräckelement inblandade. Den är ryslig, bloddrypande och morbid. Men den har också en del humor, åtminstone galghumor. Dessutom är den förvånansvärt hjärtknipande.

Boken handlar om en flicka som kallas för Lilla Hon. Hon är en duktig flicka som drömmer om att få vara med de andra barnen och framförallt hägrar kuddrummet i skolan. Att få leka i kuddrummet vore verkligen drömmen. Men de andra barnen retar henne. Mest älskar de att skrämma henne, för hon verkar vara ganska lättskrämd. De berättar historier om alla som spökar i skolan, om Lärarinnan, Matfarbrorn, Slöjdflickan och Bibliotekspojken. Lilla Hon går på dem allihopa och blir jätterädd. En dag bestämmer sig eleverna för att lura Lilla Hon. De säger att hon ska gå upp ensam på vinden där det spökar. Klarar hon av det får hon vara med och leka. Hon vill ju vara till lags och hon drömmer om kuddrummet, så hon går dit. Men snart inser hon att hon är utsatt för ett spratt och inlåst på vinden. Och mycket riktigt – det spökar faktiskt där. Men det visar sig att spökena kanske inte är så farliga trots allt. Inte för henne i alla fall. Det blir lite skruvat emellanåt efter att hon träffat spökena. Slutet blir lite annorlunda mot vad jag trodde, men det var riktigt bra.

Lilla Hon är en otroligt fint skildrad karaktär, en modig tjej som behandlas illa trots att hon inte borde behöva bli behandlad så. Hennes föräldrar bryr sig knappt om henne, märker inte ens att hon försvinner. Hon är ett osynligt barn. Det är så hjärtknipande emellanåt. Mina tankar förs mot gotiken och dess spökberättelser när jag läser om Lilla Hon. Det är mycket skräck, men det finns något annat också. Något mer. Den förskräckliga historien om Lilla Hon handlar nämligen betydligt mer om känslor än de traditionella spök/skräck-berättelserna. Det finns ensamhet, utsatthet, rädsla, ja, väldigt mycket jobbiga känslor. Det är en typisk sådan bok som kan läsas på två olika nivåer. För barnen så är det de burleska skräckelementen som väcker rysningar tror jag, men för oss vuxna är det Lilla Hons totala utsatthet, att inte hon blir sedd någonstans av vuxenvärlden, varken av lärare, föräldrar eller någon annan, det är det som åtminstone får mig att rysa. Omskakande är det ord jag känner när jag tänker på boken.

Per Gustavsson har som vanligt skapat uttrycksfulla bilder och det som är bra med boken är det faktum att när det är läskigt i texten så är det verkligen också läskigt i bilderna. Det läskiga förstärks definitivt i bilderna och det gillar jag.

Precis som när det gäller de andra av årets Augustprisnominerade böckerna så har även denna bok väldigt många olika ämnen att diskutera om. Utanförskap, mobbing, frånvarande föräldrar, rädsla, ensamhet… Böcker är ju ofta en bra ingång till att prata om tunga ämnen och jag kan tänka mig att det här skulle vara en bra högläsningsbok att ha just som en ingång. Men den funkar också bra som läsa-själv-bok och att bara läsa som en underhållande och ryslig spökhistoria utan att behöva gå in djupare på de tyngre temana om man absolut inte vill.

Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Anrop från inre rymden

Anrop från inre rymdenAugustprisnominerade Anrop från inre rymden är en novellsamling av Elin Nilsson. Den vänder sig till barn från 9 år och handlar om allt från kärlek till vänskap, från glädje till sorg, om konflikter och lojaliteter, helt enkelt om livet, när det är som svårast och enklast på samma gång.

I åtta lättlästa noveller får vi läsa om olika huvudpersoner som lever olika tonårsliv och möter olika saker i sin vardag. Det handlar om att bli ovän med sin bästa vän, om att få en vikarie till klassen, om att vara hemligt förälskad, om att få uppleva sin första kyss, om en förälder som behöver en… Ja, väldigt allmängiltiga saker att le åt, känna igen sig i, drömma sig bort i. Vardagsrealism när det är som bäst helt enkelt.

Precis som med många andra novellsamlingar så tilltalar vissa noveller mig mer, andra mindre. Men, det intressanta med den här boken är att den känns så komplett. Novellerna ska läsas allesammans och tillsammans ger de ett ytterligare perspektiv, förutom att de berör också en och en, var för sig. Jag gillar att författaren valt att använda novellformatet – det behöver få ett uppsving och den här boken kan locka in barn och ungdomar till novellernas förtjusande värld.

Ja, överhuvudtaget är det ett stort plus för formatet, boken har ett lättläst format i och med novellformen, det är enkelt att läsa en novell då och då, det gör inget om man lägger bort boken ett tag, det är ändå olika karaktärer och händelser i nästa novell och man hinner läsa klart en novell även under en ganska kort lässtund. Jag gillar också att det är olika typer av karaktärer som skildras, så alla får chansen till igenkänning. Jag gillar också att fastän alla novellerna till synes har olika karaktärer, teman och handling så finns det flera saker som de har gemensamt, som skapar en röd tråd. Alla noveller handlar om gränsen mellan barndom och tonår/vuxen, att frigöra sig, att växa, utvecklas. Och förstås om saker som händer när man befinner sig just där. Till sist gillar jag Elin Nilssons fingertoppskänsla – att lyckas beröra så djupt med något så vardagligt. Jag skulle gärna vilja se den här som högläsningsbok i en 5:a eller 6:a med diskussion efter varje text.

Anrop från inre rymden är utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Dumma teckning!

Dumma teckning!Johanna Thydell som ligger bakom en lång rad ungdomsböcker samt bilderbokssuccén Det är en gris på dagis är nu tillbaka med en ny bilderbok, Dumma teckning. Jag var nyfiken på den redan innan, men när jag dessutom såg att den blivit Augustprisnominerad kunde jag ju inte låta bli att läsa den för mina barn.

Dumma teckning handlar om Mint och hennes storebror. De sitter och ritar och Mint vill vara lika bra på att rita som Storebror, helst bättre, fast det är ju svårt eftersom han är tre år äldre. Dessutom vet hon inte ens vad hon ska rita och då är det ju ännu svårare. Så kommer hon på att hon ska rita snön och det är ju en jättebra idé. Ända tills det går fel. Helt fel! Hon blir så arg så hon börjar klippa i teckningen. Hon vill förstöra allt, så arg är hon! Men istället blir det tvärtom: det visar sig att hon har gjort något perfekt utan att ens veta om det, och nu får hon visa Storebror hur man gör.

Det är helt otroligt hur man kan få in så många teman i en bilderbok med så pass få ord. Boken skildrar hur det är att vara ett yngre syskon som ser upp till det äldre syskonet samtidigt som hen vill vara lika duktig själv. Boken skildrar också ilska, hur ilska kan gestaltas och att det är okej att känna ilska. Den skildrar skaparvånda, hur det kan vara när man kör fast, känner sig tom på idéer och har noll inspiration. Dessutom skildrar boken hur det är att ha höga krav på sig själv och hur man kan känna sig misslyckad när det inte blir som man tänkt. Men, den visar också glädjen och stoltheten när man lyckas. Allt är dessutom gestaltat på ett humoristiskt sätt och med så träffande ord så att det precis känns som att sitta där i köket och lyssna på syskonbråk mellan två barn. Adbåges bilder är som alltid underbara, hon är ju en mästare på att gestalta känslor som alla kan känna igen sig i, för det här är en bok som kan tilltala många åldrar. Och Thydells underbara språk är som alltid lysande. Tillsammans har de lyckats hitta ett perfekt samspel mellan text och bild. Det finns så mycket igenkänning i den här boken, på många nivåer, och så mycket att relatera kring och diskutera om. Verkligen en bok som tål många omläsningar. Och verkligen en bok som är värd ett Augustpris!

Dumma teckning är skriven av Johanna Thydell, illustrerad av Emma Adbåge, utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.