Skytten är den senaste i raden av Jonas Moströms deckare. Han började skriva en serie böcker om kriminalkommissarie Johan Axberg i Sundsvall. Därefter skrev han någon bok om överläkare och psykiatriker Nathalie Svensson för att därefter låta båda sina karaktärer mötas också ingå i samma gärningsmannaprofilgrupp som verkar över hela Sverige. Därmed träffas Johan och Nathalie på olika platser i Sverigeför att lösa spektakulära brott. Nathalie har dock sin hemmabas i Uppsala och Johan i Sundsvall. Skytten är den sjätte fristående delen i serien om Johan och Nathalie. Det är inte Moströms bästa bok, men den är läsvärd. Kanske en passande deckare att sluka under julhelgerna?

Boken inleds med att Nathalie Svensson och Johan Axberg svänger in till sjukhuset i Uppsala där Nathalies mamma är inlagd i väntan på en levertransplantation. Utanför entrén till sjukhuset blir de vittnen till hur transplantationskirurg Isabella Falk kallblodigt skjuts till döds av en person i rånarluva. För en kort sekund möter Johan den maskerade skyttens hatiska blick och medan Nathalie försöker rädda kollegans liv tar Johan upp jakten på skytten. När det visar sig att en av Nathalies farligaste patienter har hotat Isabella Falk ber Uppsalapolisen både Nathalie och Johan om hjälp med fallet. Ligger motivet i Isabella Falks privatliv eller är det ett av stadens kriminella gäng som hämnats för en misslyckad operation där en av deras ledare dog? Kanske finns det en koppling till kirurgens många Thailandsresor?

Skytten handlar alltså inte om den gärningsmannaprofilgrupp vi lärt känna i de andra böckerna om Johan och Nathalie och jag saknar de karaktärer som ingår i den. Här är det Johan och Nathalie som står i centrum och i stort sett själva löser hela fallet, även om det förstås är en Uppsalapolis som leder utredningen och en hel stab av andra poliser som också är med i utredningen. Dem får man dock ingen större känsla för och man får inte heller lära känna dem särskilt väl. Johan och Nathalie har som vanligt svårt att hålla sig ifrån varandra, men de kommer heller ingen vart med sin relation, vilket börjar bli tjatigt. Slutet öppnar dock för en fortsättning i kommande bok. Intrigen håller ett högt tempo och hela fallet tar inte särskilt många dagar att lösa. Detta bidrar till att man gärna läser i ett sträckläsartempo och boken tar därför snabbt slut. Den är lättläst och underhållande för stunden. Organhandelsspåret är intressant och bokens största behållning. Men jag kommer på mig själv att irritera mig stundvis. Inte minst på Johan Axbergs kvinnosyn och skildringen av Nathalie Svensson som tyvärr har blivit sämre och sämre för varje bok. Nä, jag hoppas karaktärerna skildras mer sympatiskt i nästa bok, att de fördjupar sin relation och att nästa bok förläggs tillbaka till de välkända Sundsvallsmiljöerna.

Skytten är utgiven av Lind & Co och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

När inget annat återstår är den första boken om profileraren Ella Werner och tillika den första boken jag läser av Mats Ahlstedt som har skrivit en lång rad deckare vid det här laget. Ella Werner är i den här boken relativt nyutexaminerad och nyanställd profilerare vid Göteborgspolisen. Hon är med andra ord civilanställd, vilket inte alla kollegor är så förtjust i. Hon får också en chef som hon inte riktigt vet var hon har. Dessutom kastas hon in i ett speciellt första fall. Det är mordet på en ung man som hon får ta tag i. Ledtrådarna leder henne ut till ett enligt beläget hus på Brännö där den excentriske forskaren Egon Guthlin bor. Han har utvecklat en banbrytande substans som kan rädda miljoner människor från Alzheimers. Men forskningen går inte riktigt som han tänkt sig och hans förflutna kommer ikapp honom. Snart visar det sig också att hans närstående är i fara, däribland hans brorsdotter Sandra som han älskat som sin egen dotter.

När inget annat återstår marknadsförs som en psykologisk thriller. Jag tror att det är en hårfin gräns mellan den genren och deckare. Det som är intressant i den här boken är att man får följa polisarbetet ur en civilanställd persons perspektiv. Det innebär att det blir mer utredningsarbete och grävande snarare än actionfyllt och hårdkokt. Däremot tycker jag att det är en del saker som haltar i historien. Varför Sandra inte släpper in Jacob till exempel. Varför Simon engagerar sig så mycket helt plötsligt. Och att Ella som nyanställd jobbar så självständigt och många gånger tar tvivelaktiga initiativ helt ovanför sin chefs huvud. Karaktärerna är inte heller så levande, man kom dem inte särskilt nära. Nej, jag blev inte särskilt imponerad, det finns bättre svenska deckare att läsa eller lyssna till. Jag vet faktiskt inte om jag ska ge nästa bok i serien en chans eller inte. Boken är i alla fall snabbläst och lättläst med korta kapitel och passar för den som vill ha en stunds underhållning snarare än en bok som stannar kvar länge hos läsaren.

När inget annat återstår är utgiven av Bokfabriken och finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris och Bokus.

Anna Jansson är kanske mest känd för deckarserierna om Maria Wern (för vuxna) och hennes son Emil Wern (för barn) som båda utspelar sig på Gotland. Men nu har hon kommit ut med första delen i en helt ny deckarserie som utspelar sig i Örebro, vilket är hennes hemstad. Den första delen heter Dotter saknad. Denna nya serie har en helt ny huvudrollsinnehavare, kriminalinspektör Kristoffer Bark.

Kristoffer Bark är en erfaren och duktig utredare. Men för fem år sedan försvann hans dotter Vera och då rämnade hans värld. Hon försvann från sin egen möhippa. Man befarar att hon drunknat och polisutredningen är nerlagd sedan länge. Kristoffer vägrar dock att ge upp, han vandrar mil efter mil längs Hjälmarens strand i sökandet efter sin dotter eller åtminstone efter något som helst tecken som visar vad som egentligen hände. Det är ovissheten som tär mest på Kristoffer. Det är också denna ovisshet som får Veras mamma Ella att dricka för att försöka fly undan verkligheten.

Tre år efter att Vera försvann var det ytterligare en kvinna som försvann på samma plats. Även den utredningen har egentligen avslutats. Men Kristoffer får i uppgift att titta på den igen som ett cold case. När han och hans utredningsgrupp öppnar upp Camillas utredning igen inser de att den finns samband mellan de båda kvinnornas försvinnanden. Dessutom får de snart ett lik på halsen.

Det här är en deckare, men också en bok om en förälders värsta mardröm. Det är också en berättelse om ett försummat barn och vad som kan ske med ett försummat barn när verkligheten blir outhärdlig. Det handlar om vanföreställningar, psykisk ohälsa och om personliga demoner.

Jag tror det var en bra idé att Anna Jansson började på en ny deckarserie. Hon har skrivit 20 böcker om Maria Wern och även om de är bra, spännande och läsvärda känns det som att skrivandet av dem börjar gå lite på rutin. Dotter saknad är lika välskriven som Anna Janssons andra böcker, men det känns som att hon har ny energi och att hon har mer berättarglädje än hon haft i de senaste böckerna. De teman som tas upp i boken är lika aktuella och intressanta som i Wern-böckerna. Person- och miljöskildringarna är också lika bra. Det är kul att få lära känna en ny stad. Jag har varit i Örebro några gånger, men mest åkt igenom, så jag känner inte till alla platser som Jansson skriver om. Kristoffer Bark är en person med både bra och dåliga sidor. Han känns levande och trovärdig. Slutet var kanske lite väl abrupt, men det fanns en twist som inte var helt förutsägbar. Detta är första delen i serien Bergslagens Blå och jag ser fram emot att läsa kommande böcker. Boken är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Igår skrev jag om Katarina Wennstams reportagebok Flickan och skammen. Jag har också läst en av hennes deckare här på sistone. Eller rättare sagt lyssnat på den i bilen. Skuggorna heter boken som är den tredje boken i serien om polisen Charlotta Lugn och försvarsadvokaten Shirin Sundin. Här handlar det om en grupp kvinnor som söker upp och misshandlar män som tidigare blivit dömda för att ha misshandlat kvinnor. De slår tillbaka, ger igen, på männen som hatar kvinnor. Männen som rättsväsendet inte kunnat stoppa. Kvinnorna dyker upp från ingenstans, slår till och försvinner igen. Öga för öga, tand för tand.

Charlotta Lugn och hennes kollegor står inför uppgiften att spåra och gripa dem. Samtidigt blir det Shirin Sundin som ska försvara en av de gripna kvinnorna och då ställs hon inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma. Vem är offer och vem är förövare? Och vad händer med ett samhälle när rättssystemet sätts ur spel och medborgarna tar saken i egna händer?

Det är många intressanta frågor som tas upp i denna bok, om än i skönlitterär form. Intressanta frågor som sällan har något självklart svar. Jag som läst de tidigare delarna, Svikaren och Stenhjärtat, tyckte dock inte att detta var den bästa boken hittills i serien, stundvis var den ganska seg. Samtidigt så läser man den kanske inte i första hand för deckarintrigen, utan för samhällsskildringen och det viktiga ämnet. Uppläsningen av Alexandra Rapaport var suverän. Och Katarina Wennstam skriver som vanligt välformulerat, engagerande och med aktuella, brännande ämnen i fokus. Nu efteråt har jag också förstått att de fall som ligger till grund för historien är verkliga fall, och då förstår jag varför de känns så trovärdigt skildrade. Extra intressant är det att läsa den här boken efter att ha läst Wennstams faktaböcker om mäns våld mot kvinnor eftersom jag nu har mer kött på benen och reagerar på ett annat sätt än jag kanske annars hade gjort. Som i de flesta andra svenska deckare får vi ju också följa Charlotta Lugns och Shirin Sundins privatliv vid sidan om de jobbrelaterade frågorna och det är ju alltid kul att få lära känna och följa karaktärerna och deras relationer. Skuggorna nominerades till Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska kriminalroman det är den kom ut, 2014. Nästa bok i serien är Skymningsflickan och den ska jag också ta tag i framöver.

Skuggorna är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

Skamvrån är den sjunde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. I den föregående boken, Syndabocken, låg hennes fokus på att komma in i mammarollen igen efter sitt fejkade dödsfall i ännu förra boken. Numera är ju Emma tvåbarnsmamma, men trots att minsta dottern Elli bara är sex månader är Emma redan tillbaka på jobbet. Nu har hon en ny partner, Krille, som hon har svårt att hålla fingrarna ifrån. Den gamla parhästen och tillika pappan till Elli, Nyllet, är pappaledig.

Det visar sig vara ett komplicerat fall som Emma och Krille ska jobba med och dessutom har fallet förgreningar ända till Dalarna. En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv att gå att rädda? De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Det är upp till Emma och Krille att försöka hitta detta samband. Men klockan tickar och fler offer dyker upp.

Boken är spännande och går i ett rasande tempo, som bäddat för sträckläsning. Sofie Sarenbrant brukar ju ofta skildra aktuella samtidsfrågor och det gör hon även i denna bok. Nu är det psykisk ohälsa och självmord som kommer i fokus. Den traditionella mammarollen belyses också i och med att Emma återgår till jobbet snabbare än genomsnittsmamman i Sverige och att därmed pappan tar över föräldraledigheten. Jag stör mig på varför anhöriga till huvudkaraktärer i deckare alltid drabbas av brott som karaktärerna måste lösa. Jag förstår att det är ett berättargrepp som gör att man blir mer berörd, men det minskar ju samtidigt trovärdigheten. Jag tycker också fortfarande att Emma och Nyllet skulle passa så bra ihop, så jag tycker det är så synd att de inte får chansen att lappa sin relation i den här boken. Men fler böcker kommer i serien och den här avslutas med en rejäl cliffhanger, så nu kan man ju bara inte låna bli att läsa även den kommande boken. I maj 2020 kommer den åttonde delen om Emma Sköld och titeln presenteras nu på Bokmässan.

Skamvrån är utgiven av Bookmark förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

I Mari Jungstedts senaste bok har lugnet lagt sig på Gotland efter turistsäsongen, men vädret är fortfarande vackert och havet varmt efter den långa, heta sommaren. Juridikstudenten Frida Vallskog och hennes tre klasskompisar bestämmer sig för att spendera helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan höstterminen drar igång på allvar. Men efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp och gör en fasansfull upptäckt. Hennes pojkvän och deras två vänner är döda. Hon är den enda överlevande. Kommissarie Anders Knutas och hans kollegor dras in i ett otäckt, skrämmande fall fyllt av frågor.

Jag ser dig är den femtonde boken om Anders Knutas. Jag har läst de tidigare och det är trevligt att få följa poliserna Anders och Karin och deras kollegor, liksom journalisterna Johan och Pia. Precis som i de flesta andra deckare av den här typen så är ju själva storyn runtomkring minst lika läsvärd och intressant att ta del av som själva kriminalhistorierna. Just i den här boken var inte heller deckardelen särskilt trovärdig. Jag fastnade inte för skildringen av studenterna och deras vänskap och tyckte att mordmotivet var lite väl svagt. Men boken var snabbläst och det är alltid roligt att få möta karaktärerna som nästan känns som gamla vänner vid det här laget. Självklart kommer jag att fortsätta följa Knutas och de andra karaktärerna om Jungstedt skriver fler Gotlandsdeckare.

Jag ser dig är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Förrädaren är Gabriella Ullberg Westins femte bok om polisen Johan Rokka som bor och arbetar i Hudiksvall. Det här är en lite annorlunda bok i serien. Dels för att den från början tillkom i samarbete mellan författaren och en fd kriminell, Johan Viktor, dels för att den delvis är baserad på verkliga händelser och dels för att denna bok inte utspelar sig i Hudiksvall som de andra böckerna, utan i Stockholm.

Boken inleds dock med ett mord på en rastplats utanför Hudiksvall. Johan Rokka och hans kollega Janna börjar arbeta med ärendet. Snart blir dock Rokka headhuntad till ett större jobb. Han ska bistå Stockholmspolisen med en väldigt speciell insats. Och så småningom visar det sig att mordet på rastplatsen har kopplingar till Stockholms undre värld, och inte nog med det, en av de huvudmisstänkta är dessutom Johan Rokkas barndomsvän. Det här fallet kommer att bli hans svåraste och mest personliga fall hittills.

I Förrädaren får vi inte bara följa Johan Rokka och polisarbetet, utan här får vi också lära känna den huvudmisstänkte, Viktor, och hans flickvän Mira. Det gör att boken får ytterligare en dimension. Allt är inte bara svartvitt, gott och ont, rätt och fel. Det finns en rätt stor gråzon också. Viktor till exempel dras in i ett brott han från början inte vill begå. Mira hamnar i en livsfarlig situation därför att hon valt att leva tillsammans med en kriminell pojkvän. Och Johan Rokka hamnar i dilemmat att utreda ett brott som hans barndomskompis är misstänkt för. Vems sida ska han stå på egentligen? Det är inte alltid helt självklart, vilket man upptäcker medan man läser. Man får sympatier även för de personer som står på fel sida lagen och man ser tydligt att en persons val skapar vågor som gör att livet påverkas även för många andra personer i hans eller hennes närhet. Dessutom inser man hur mycket ens barndom och uppväxt påverkar en som vuxen, även om man gör allt för att glömma sin bakgrund.

Gabriella Ullberg Westin är en skicklig författare och jag gillar verkligen hennes böcker. Förrädaren är inget undantag. Den är fartfylld, spännande och välskriven. Den innehåller mer djup än många andra böcker i genren. Jag uppskattar att Johan Rokka får utvecklas och den här boken gör att jag blir än mer nyfiken på hans bakgrund och hans förflutna. Jag saknar visserligen Janna och de övriga i Hudiksvallspolisen, men här får istället Johan Rokka ta större plats, vilket också är kul. Självklart saknar jag också Hudiksvallsmiljöerna, det är ju så kul när man har möjlighet att känna igen sig och så gillar jag ju deckare som utspelar sig på andra platser än just storstäderna. Men det funkar ändå i denna bok. Och trots att det är Stockholm som skildras denna gång så är miljöskildringarna lika välskrivna som vanligt.

Jag tror att Förrädaren är den bästa boken i serien hittills och nu börjar ju den långa väntan tills det finns en ny bok i serien att läsa. Inte minst med tanke på att boken slutade med en rejäl cliffhanger, nu vill man ju bara veta hur det går för de inblandade.

Förrädaren är utgiven av Harper Collins Nordic och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Broder Jakob är den femte delen i Emelie Schepps deckarserie om Jana Berzelius. Schepp har på kort tid befäst sin position som en av Sveriges bästa deckarförfattare. Hon har tilldelats priset som Årets deckarförfattare tre år i rad, 2016, 2017 och 2018 och det är välförtjänt tycker jag.

I den här deckarserien får vi alltså följa åklagaren Jana Berzelius och det är intressant att få ta del av mordutredningar från ett annat perspektiv än polisernas. Samtidigt får vi också följa poliserna Mia och Henrik och eftersom Jana jobbar nära dem får man en bra helhetsbild. Nu tror jag dock att Jana inte riktigt är representativ som åklagare, dels känns det som att hon är ute på fältet betydligt mer än vad som är brukligt för svenska åklagare (fast där kan jag ju ha fel) men dels så har ju Jana en alldeles speciell bakgrund, en bakgrund som hon delar med Danilo Peña som i denna bok befinner sig inspärrad på rättspsyk.

Boken inleds med att en kvinna hittas brutalt mördad i Norrköping och hon är den andra kvinnan som hittas mördad på samma brutala sätt. Kvinnornas ben är ihopsydda, som att mördaren velat få dem att se ut som sjöjungfrur. Snart blir ytterligare en kvinna anmäld försvunnen och polisen står inför en seriemördare.

Det blir många förvecklingar och det är inte särdeles lätt att lista ut vem som ligger bakom morden, varken för karaktärerna i boken eller för mig som läsare. Precis som tidigare böcker är även Broder Jakob välskriven. Språket flyter på liksom tempot, så det här är riktiga bladvändare. Jag gillar att författaren inte bara levererar en mordgåta, utan också låter oss komma nära inpå karaktärerna och deras liv med såväl glädje som sorg och problem. Jana är minst sagt en annorlunda och originell karaktär, men ändå sympatisk. I denna bok visar hon mer känslor och empati än tidigare, vilket jag gillar. Dock gick hon också över gränsen, vilket jag tyckte var en onödig bihistoria. Karaktärerna Mia och Henrik växer också i den här boken. Jag gillar också att boken kretsar kring flera intressanta teman som gör att man som läsare börjar fundera. Boken handlar om identitet, syskonskap och försoning. Hur långt är man beredd att gå för att skydda sitt syskon? Kul också att boken utspelar sig i Norrköping liksom i Vadstena (som är en av mina absoluta favoritstäder). Boken avslutas med ett slut som går lite för snabbt, men som också ger en rejäl cliffhanger, så nu är det bara att vänta på nästa bok i serien. Hoppas det inte dröjer alltför länge. Gillar du deckare och har missat den här serien så är det bara att sätta tänderna i dem, för böckerna är riktigt bra. Men läs dem i rätt ordning så du får hela bakgrundshistorien.

Broder Jakob är utgiven av Harper Collins och finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris eller Bokus.

För länge sedan ställde jag mig i bibliotekets reservationskö för att få läsa Christoffer Carlssons Järtecken. Förra veckan var det äntligen min tur och jag slukade den rätt snabbt. Såhär beskrivs boken:

En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen? Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.

Det är en rätt talande beskrivning. Mordet som skedde 1994 har många efterverkningar. Det var Isaks morbror som blev dömd för mordet och nu undrar han om han har ärvt våldet och vad han är dömd att göra. Han var bara en liten pojke när tragedin inträffade. Nu är han en ung man som inte längre har kontakt med morbrodern, men på en liten ort känner alla alla och det innebär att han fortfarande är präglad av det som hänt. Samhället glömmer inte. Människorna i bygden vet vad som hände, trots att det nu är länge sedan. Men en av poliserna som bidrog vid utredningen då när Edward dömdes för mordet är osäker på om det verkligen var han som var den skyldige. Han kan inte heller glömma och kan inte låta bli att börja rota i fallet på nytt.

Järtecken är en välskriven bok med fina karaktärsskildringar och ett intressant utforskande av relationer, av människor boende på en liten plats och av vad ett brott gör med de närstående. Intressant är också det faktum att boken är lite svårplacerad vad gäller genre. Den är ingen renodlad deckare, inte heller en renodlad thriller. Kanske ”en roman om ett brott” ändå är den mest träffande beskrivningen. Den handlar om människor och relationer, men är ändå lika spännande som en rafflande deckare. Det känns dessutom mycket trovärdigt och allt är träffsäkert skildrat.

Christoffer Carlsson är författare och doktor i kriminologi. Han släppte sin debutbok 2010 och Järtecken är hans åttonde bok. Han har fått flera priser, exempelvis Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman och barn- och ungdomspriset Spårhunden. Järtecken är en av de nominerade till Årets bok 2019. För mig är detta den första bok jag läser av Christoffer Carlsson, men jag är imponerad av hans berättarstil, den välkomponerade handlingen och språket, så jag kommer definitivt att läsa fler böcker av honom.

Järtecken är utgiven av Albert Bonniers Förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Nu har jag lyssnat klart på andra delen i Herkulesserien av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Den heter Leon och tar vid strax efter att första boken, Zack, slutar. Vi återser de karaktärer vi lärde känna i första boken, nämligen kriminalinspektör Zack Herry och hans kollegor. Såhär står det i baksidestexten:

Filmen visar en skräckslagen pojke, fängslad i en bur i ett okänt bergrum. Som en mörk, lejonlik skugga rör sig kidnapparen i bakgrunden, under en klocka som obönhörligen räknar ner.

När kriminalinspektör Zack Herry ser den direktsända filmen förstår han vilket fruktansvärt öde som väntar pojken om de inte hittar honom i tid. Men samtidigt håller Zack på att förlora kampen mot sitt missbruk, och banden till hans vän och kollega Deniz slits sönder.

I ett mörkt och kallt Stockholm följer en skoningslös lek, en lek där Zack Herry aldrig har varit närmare döden.

Det är en invecklad historia och poliserna har sällan varit så involverade i en kamp mot tiden och klockan som de är nu. Samtidigt har de sina egna problem som de måste kämpa med. Zack håller på att förlora kampen mot sitt missbruk, han försöker finnas där för grannflickan Ester men misslyckas, han försöker stötta sin vän Abdullah som alltid har befunnit sig på fel sida om lagen och han rotar i det förgångna för att försöka ta reda på mer om sin uppväxt och om sin mammas död. Allt detta gör att han håller på att tappa greppet och banden till kollegan och vännen Deniz. Det gör det inte lättare för poliserna att lösa fallet ihop. Värre blir det när det som inte får hända ändå händer. När kollegan Niklas dödas i tjänsten bestämmer sig Zack för att hitta mördaren, vad som än händer.

Det här är en deckare med högt tempo och mycket fart. Precis som första delen är den rå, hetsig, actionfylld och stundvis obehaglig. Det är så långt ifrån en feelgoodbok man kan komma. Att det är barn inblandade gör det hela ännu jobbigare. Men det går inte heller att lägga ifrån sig boken, man bara måste veta hur det går, om poliserna kommer att vinna mot klockan och om mordgåtan kommer att lösas. Även om bokserien inte är några välskrivna mästerverk är de spännande och underhållande och självklart kommer jag att läsa även nästa del i serien.

Leon är utgiven av Bookmark förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.