Det är julafton och ett våldsamt snöoväder lamslår Hudiksvall. På eftermiddagen nås Polisen av ett larm. Henna Pedersen, gift med Sveriges bästa fotbollsspelare, har hittats ihjälskjuten i hemmet med parets två små barn som enda vittnen. Familjen har just återvänt till Sverige efter många år i Italien. Det blir den hemvändande polisen Johan Rokka som får brottsutredningen på sitt bord. Det finns inte många ledtrådar att följa upp, men i ett försök för att få fram mer om offrets tidigare liv åker han till Italien. Han inser snart också att fotbollsstjärnan döljer något viktigt och att han egentligen aldrig kände sin fru. Parallellt med mordutredningen dras Johan Rokka in i en erotisk affär med dottern till hans barndomsvän. Dessutom inser Rokka, när ett ytterligare kallblodigt mord sker, att hans jobb och hans förflutna obönhörligen kommer att flätas samman.

Gabriella Ullberg Westin har skrivit något så ovanligt som en erotisk deckare som dessutom utspelar sig i Hudiksvall, Ensamfjäril. Det var därför inte svårt att förstå varför jag blev nyfiken på denna bok. Benämningen ”erotic crime” avskräckte mig till en början, men nyfikenheten tog till slut överhand. De erotiska avsnitten begränsar sig till ett litet urval avancerade sexscener som skildras väldigt detaljerat. Men det erotiska temat tar dock aldrig överhand, utan fokus ligger på kriminalhistorien och det tycker jag är bra. Det är en bra balans. Författaren själv sa i en intervju att de erotiska scenerna är ett sätt att lära känna karaktärerna ytterligare och det har hon en poäng i. Att boken utspelar sig i Hudiksvall är ett stort plus eftersom det är en plats som jag väl känner till eftersom jag bor i närheten. Överhuvudtaget är det en fördel att få ta del av hur polisarbetet går till på en polisstation i en mindre stad, där det inte finns så mycket resurser, där det är långa avstånd och där poliserna många gånger känner till offer likväl som förövare.

Själva deckargåtan då. Jodå, den är välskriven och man lockas hela tiden av att läsa mera. Lösningen på mordgåtan är inte förutsägbar och det innebär också att man som läsare lätt behåller fokus ända till slutet av boken. Någon gång under läsningen tyckte jag att det var lite väl många karaktärer som blev lite svåra att få överblick över. Men allting knöts ihop på ett bra sätt i slutet av boken. Det är en bra blandning mellan skildringen av polisarbetet och karaktärernas privatliv. Karaktärerna är intressanta, även om jag hade lite svårt för Johan Rokkas raka och hårda sätt till en början. Hans kollega Janna fascinerar mig och jag vill gärna läsa mer om henne i kommande böcker. Ensamfjäril är alltså författarens debut (och en mycket bra debut dessutom!) men författaren har redan flaggat på sin hemsida för att en uppföljare är på gång. Den kommer jag definitivt att läsa och jag ser fram emot att den ska komma ut.

Finns att köpa här och här.

Dolda fel och brister är den första boken i serien om Dicte Svendsen. Det är en blandning mellan deckare och spänningsroman tycker jag.

Dicte är journalist och mamma till en tonårsdotter. Boken inleds med att Dicte och hennes två väninnor ska fira hennes 40-årsdag, hennes skilsmässa och hennes nyinköpta hus. Det skulle bli en bra dag. Det blev det inte. Väninnorna går till en uteservering i Århus och när de sitter där gör Dicte en makaber upptäckt. I ån som flyter genom staden guppar en plastbalja. I baljan ligger ett nyfött spädbarn inlindat i handdukar. Barnet är dött.

Under utredningen gör man fynd som tyder på att barnet är av muslimsk härkomst. Det får främlingshatet i staden att blossa upp. Dicte och hennes väninnor involveras också i utredningen, vilket gör att deras egna liv ställs på sin spets.

Boken var lättläst och snabbläst, ibland var den medryckande men ibland långtråkig. Jag gillar att boken ger en dagsaktuell inblick i det danska samhället. Jag föredrar egentligen svenska deckare, men det är ingen större fel på den här boken. Jag läste någonstans att författaren är Danmarks svar på Lisa Marklund och det kan nog stämma. Det är mycket som är förutsägbart och karaktärerna upplevs platta. En helt vanlig deckare alltså, en stunds trevligt tidsfördriv, men ingen bok som stannar kvar särskilt länge.

Dolda fel och brister är alltså första delen i en dansk deckarserie. Hittills har det kommit ut fyra böcker om Dicte. Det har också gått en deckarserie på tv som bygger på dessa böcker, men den har jag inte sett. Böckerna om Dicte är skrivna av Elsebeth Egholm. Jag läste denna bok i pocket och den är utgiven av Ponto pocket.

Det här julklappstipset handlar konstigt nog om en bok jag faktiskt inte har hunnit läst ännu. När jag hade min Birger-tävling i slutet av november så hade jag som tävlingsfråga ”Vilken bok önskar du dig i julklapp”. Den bok som allra flest tävlande svarade att de önskade sig var Lejontämjaren av Camilla Läckberg. Och faktum är att jag tror att det kommer att vara rätt så många paket som innehåller denna bok i år.

Lejontämjaren är Camilla Läckbergs nionde bok om författaren Erika Falck och polisen Patrik Hedström. Det är den första Fjällbackadeckaren på hela tre år, så Läckbergs fans har fått vänta länge på en ny bok. Recensionerna verkar övervägande positiva och på flera håll har jag läst att detta är Camilla Läckbergs starkaste bok i serien, så jag förstår att förväntningarna från fansen är höga. Jag tror att alla som gillar deckare och spännande kriminalhistorier lär tycka om denna bok. Själv ser jag också fram att läsa boken när jag får tid och möjlighet. Lejontämjaren är utgiven av Forum bokförlag.

Lejontämjaren inleds med att flera tonårstjejer är försvunna och en av dem hittas då hon blir påkörd av en bil och ligger svårt skadad ute på en kall vinterväg i närheten av Fjällbacka. Det blir förstås Patrik och hans kollegor som utreder fallet. Det visar sig snart att fallet har kopplingar till en gammal historia, en historia som Erika Falck arbetar med. Den historien kretsar kring en ung kvinna som förälskar sig i en lejontämjare när en cirkus besöker Fjällbacka. Lejontämjaren blir kvar i Fjällbacka, han och kvinnan bildar familj. Men något går snett. Kvinnan mördar sin man, lejontämjaren och än idag sitter hon inspärrad efter att ha dömts för mordet. Den historien vill Erika Falck skriva om och den historien har alltså kopplingar till Patriks nutida fall.

Johanna Mo hade skrivit två kritikerrosade romaner när hon bestämde sig för att skriva en deckarserie. Döden tänkte jag mig så är den första delen i deckarserien med  kriminalkommissarien Helena Mobacke i huvudrollen.

När boken inleds står Helena Mobacke inför ett helt nytt jobb. Hon ska jobba hos söderortspolisen med att leda en nybildad utredningsgrupp med ansvar för mer komplicerade fall. Det är första gången hon jobbar på ett helt år och hon hoppas på att få en mjukstart. Hennes son dog nämligen under tragiska omständigheter för ett år sedan och då slutade även Helena att leva. Hon isolerade sig, hennes man lämnade henne och även vännerna försvann en efter en.

Helenas första fall startar med att en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Bara någon dag senare blir en kvinna nedknuffad. Stockholmsborna flyr tunnelbanan, perrongerna står tomma och skräcken sprider sig runt staden. Helena Mobacke kämpar med att försöka leda den svåra utredningen samtidigt som hon kämpar med sina egna demoner. Snart tvivlar både omgivningen och hon själv på att hon ska orka.

Boken är välskriven med en spännande utredning att följa. Johanna Mo har lagt ner mycket arbete på att skapa ett rikt persongalleri, vilket tillför mycket till boken. Den som vill läsa en deckare med alla de välkända ingredienserna har en bra bok här. Men faktum att boken är mycket mer än en vanlig deckare. Den har en egen stil och känns mycket mer välskriven än deckare i allmänhet. Språket är riktigt bra och framförallt skildras karaktärernas inre liv väldigt bra. Boken är gripande och spännande.

Jag har också recenserat den andra boken i serien, Vänd om och var stilla, och jag läste på Facebook att Johanna Mo snart är klar med sin tredje bok i serien, så nu ser jag fram emot att läsa ännu mer om Helena Mobacke.

Du går inte ensam är Mari Jungstedts elfte bok om kommissarie Anders Knutas och Karin Jacobsson. Boken inleds med att treåriga Vilma försvinner från skönhetssalongen där hennes mamma arbetar en sensommarmorgon i september. Det finns inga vittnen eller spår från försvinnandet. När ytterligare en flicka försvinner, denna gång från den årliga höstmarknaden i Hemse, så intensifieras polisjakten. Denna gång leds den hektiska polisutredningen av Karin Jacobsson. Det är hennes första egna stora fall. Kollegan Anders Knutas kämpar samtidigt med att komma tillbaka till jobbet efter en depression. Medan polisarbetet fortskrider så försöker Karin och Anders att hitta tid att utforska sina allt starkare känslor för varandra.

Mari Jungstedt är ett begrepp när det gäller svenska deckare. Sedan sin debut 2003 har hon etablerat sig som en av Sveriges mest framgångsrika spänningsförfattare. Hennes böcker har sålt i över 2,7 miljoner exemplar enbart i Sverige och de utkommer i ett tjugotal länder.

Jag har läst alla böckerna i serien och jag tycker tyvärr inte att den här boken hörde till en av de bättre. Bokens tema, det som är alla föräldrars mardröm, verkade lovande. Men tyvärr blev det platt fall. Anders och Karin är sympatiska karaktärer som jag gärna följer. Men jag hade gärna sett mer från deras relation. Att det hände lite mer i deras privatliv. Storyn är inte särskilt spännande denna gång. Till bokens fördelar hör att den är lättläst och snabbläst. Bra underhållning. Men inte så mycket mer än så. Frågan är om Mari Jungstedt kommer att rycka upp sig till nästa bok eller om det faktiskt är så att Anders och Karin har gjort sitt i deckarvärlden. Kanske behöver hon börja om på nytt med nya karaktärer. Jag tycker också att den här boken har extremt mycket luft på sidorna och korta kapitel. Har verkligen de andra böckerna i serien haft så? Nej, jag ger inget toppbetyg till Du går inte ensam. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag.

I farans riktning är den sjätte kriminalromanen om kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans barndomsvän Nora Linde. I denna bok är det vinter på Sandhamn och en snöstorm viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna sin tillflykt till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet. Thomas får avbryta sin julledighet och inser att han står inför ett fall med en ovanligt utstuderad mördare och fallet får dessutom en krydda i form av främlingsfientliga strömningar, en svår vårdnadstvist samt en känd krigskorrespondent som är inblandad. Han letar efter den gemensamma nämnaren, men under tiden hinner fler dödsfall inträffa. Nora Linde har också sina yrkesmässiga problem där hennes heder sätts på spel och hon tvingas fatta ett ödesdigert beslut.

Viveca Sten har återigen skrivit en spännande deckare med de sympatiska vännerna Thomas och Nora i huvudrollen. Jag tycker dock att denna bok är en av de sämre i serien. Den är seg och stundvis lite tråkig. Spänningen sviktar emellanåt. Den här boken utspelar sig inte heller lika mycket på Sandhamn som tidigare böcker och det saknar jag. Slutet är också lite väl förutsägbart. Men trots allt så är I farans riktning en helt okej svensk deckare som ger en stunds underhållning. Boken är utgiven av Forum bokförlag.