Du hör inte hit, Beiron

Något som väldigt många längtar efter är att ha någonstans att höra hemma. En plats där man kan känna sig trygg, familj och vänner som bryr sig om en, någonstans där man kan vara sig själv och bli uppskattad för den man är. Exakt det handlar den här boken om – Du hör inte hit, Beiron. Beiron är en hund, en byracka, som bor i skogen med sina kompisar. En dag ser han ett anslag om att det ska vara en stor hundutställning. Beiron beger sig dit, men väl på plats upptäcker han att hundarna tävlar i olika klasser beroende på vilken ras de är. Han försöker passa in i några av klasserna, han klär ut sig till pudel, dalmatiner och bulldog, men ingenstans passar han in och de andra hundarna säger hela tiden att ”du hör inte hit, Beiron”. Till slut så beger han sig hem igen. Bedrövad och ledsen för att han inte passade in någonstans på utställningen. Men väl hemma möts han av alla sina vänner som saknat honom när han var borta och nu har de anordnat en jättefin välkommen hem-fest till honom. Och nu känner han precis vart han hör hemma.

Du hör inte hit, Beiron är skriven och illustrerad av Anna Härmälä och utgiven av En bok för alla. Jag tror att många kan känna igen sig i bokens tema och att det också är något som behöver uppmärksammas. Boken skulle fungera bra som ingång för diskussioner om temat på förskolan. Dessutom gör slutet att många läsare säkert kan känna sig hoppfulla även om de ibland känner precis som Beiron. Till sist, ett plus också för de färgglada, myllrande och detaljrika illustrationerna. En väldigt fin bok tycker jag, och den uppskattades också av alla mina barn.

Funktionsvariationer i barnlitteraturen

Trots att det finns massor av människor i samhället som har någon form av funktionsvariation och funktionsnedsättning dessutom är en av de sju diskrimineringsgrunderna så finns det förvånansvärt få barnböcker där funktionsvariationer skildras. Som barn med funktionsvariation är det förstås jätteviktigt att få känna sig inkluderad och ha möjligheten att läsa böcker där man kan känna igen sig. Likaså som barn till en vuxen med funktionsvariation, eller om man har en person med funktionsvariation i sin närhet. Men det är faktiskt lika viktigt för alla att få läsa barnböcker som speglar ett inkluderande samhälle, ett samhälle som speglar verkligheten precis så som det faktiskt ser ut oavsett när det handlar om kön, sexualitet, etnicitet, funktionsvariationer eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det kan finnas två typer av barnböcker som speglar funktionsvariationer. Dels har vi de böcker som faktiskt handlar om en funktionsvariation, exempelvis hörselskada eller adhd, där kanske huvudpersonen själv har en funktionsvariation alternativt en person i huvudpersonens närhet, och där barnboken fokuserar på att beskriva funktionsvariationen och hur det är att leva med det. Dels har vi de barnböcker som är inkluderande på så sätt att funktionsvariationer skildras, men att det aldrig blir ett huvudfokus. Där är Olika och Idus två förlag som verkligen har tänkt till när det gäller illustrationerna i sina böcker. Där kan man se exempelvis personer i rullstol (likväl som personer med olika hudfärger) på bilderna i barnböcker som egentligen handlar om något helt annat, just för att böckerna skildrar samhället så som det faktiskt ser ut, alternativt att någon av karaktärerna har en funktionsvariation även om det aldrig är i centrum eller problematiseras. Jag tycker att det är superbra ur ett mångfaldsperspektiv att sådana barnböcker finns och jag hoppas att alla förlag, alla författare och alla illustratörer så småningom kommer att ha ett inkluderande tänk när de jobbar i framtiden. Här vill jag också nämna Rabarbertjuven av Vanja Persson som är en deckare för de yngre barnen och där huvudpersonen aka deckaren Liam är rullstolsburen, men det nämns aldrig i texten, utan fokus ligger på att lösa själva deckargåtan.

Men här nedan tänkte jag fokusera på den andra typen av barnböcker där funktionsvariationer speglas, nämligen där själva funktionsvariationen står i centrum för berättelsen. Jag har nämligen läst tre sådana fina barnböcker den sista tiden som alla är värda att uppmärksammas.

Först ut är Lovisa och nötterna. Allergi är något som ju är jättevanligt i samhället, men som sällan skildras i litteraturens värld. Författaren till den här boken, Anna Hansson, är själv allergisk mot nötter och hon hoppas att boken ska leda till att ämnet uppmärksammas och fler får information om allergin. Boken handlar om Lovisa som ska åka på utflykt med sin klass. Eftersom hon är allergisk mot nötter har ingen av klasskompisarna nötter med sig som matsäck. Men barnen åker tåg till tivolit och längst fram i tåget sitter en man som inte alls tänker på att någon kan vara allergisk. Det leder till att Lovisa får svårt att andas och det slutar med ambulansfärd och sjukhusbesök för Lovisa. En jättefin bok om ett jätteviktigt ämne, dessutom finns det uttrycksfulla, färgstarka illustrationer av Maria Andersson Keusseyan som förhöjer läsupplevelsen ytterligare.

Tove va-va handlar om Tove, vars föräldrar kallar henne för Tove Va-va eftersom hon nästan aldrig lyssnar och alltid säger Va? Men det visar sig att det inte alls handlar om att Tove inte vill lyssna. Tvärtom, hon kan inte, för hon hör dåligt. Det här är en bilderbok som skildrar processen från det att Toves föräldrar märker att Tove inte hör som hon borde tills dess att Tove får prova hörapparater hos doktorn. Det är en skönlitterär bilderbok, men med en hel del faktainslag om örat, hörseln och hörselnedsättning. Väldigt pedagogiskt och förklarande, utan att bli för mycket. Författare är Tove Kullenberg och illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.

Även nästa bok handlar om hörselnedsättning. Pluto och stjärnorna av Mia-Maria Lindberg handlar om Linn som även hon hör dåligt. Hon älskar planeter, rymden och stjärnorna. Ofta sitter hon på skolbiblioteket och läser om detta för att få vara ifred och vila. Men just idag när vi läsare får möta henne sitter hon i ett väntrum. Hennes pappa är arg på henne för att hon har tappat bort sina hörapparater, och Linn vill helst av allt komma därifrån. Hon drömmer sig iväg till planeten Pluto när hon inte hör vad pappa och doktorn säger. Men när sköterskan Anna dyker upp blir Linn äntligen sedd. Hon får hjälp att prova ut hörapparater som sitter bättre, och det bästa av allt – Anna använder teckenspråk och tycker att Linn också ska lära sig det. Det här är en fin, lättläst bok om att ha hörselnedsättning. Längst bak i boken finns lite fakta, diskussionsfrågor och handalfabetet. Jag gillar boken, men måste säga att jag känner lite ont i magen när jag ser hur Linns pappa beter sig. Delar av boken verkar vara självupplevt av författaren och det märks, för det känns väldigt autentiskt skildrat.

Ja, här var några exempel på titlar jag själv läst den senaste titeln, men tipsa gärna om fler. 

Hon, han eller hen?

Är det viktigt vilket kön huvudpersonen har i barnböcker?

Jag tycker att det verkar som att det blir allt mer viktigt ju äldre målgruppen är som böckerna riktar sig till. Det finns ju flera bra exempel på småbarnsböcker, både pekböcker och bilderböcker, där man aldrig får veta huvudpersonens kön utan hen istället benämns som ”bebis” eller med sitt namn. Det finns också några bilderböcker där man helt enkelt använder sig av ”hen” rätt och slätt. Men sedan då? I böcker för äldre barn tror jag inte att det är lika vanligt att använda sig av det berättargreppet. Det som man däremot gärna ser i böcker för nybörjarläsarna och slukaråldern är att man gärna använder sig av kollektiva huvudpersoner, exempelvis en flicka och en pojke, för att på så vis kunna vända sig till båda könen och få fler läsare. Så är ju fallet till exempel med många äventyrs- och deckarböcker, där LasseMajas detektivbyrå bara är ett bland många exempel. Ungdomsböcker däremot består nästan uteslutande av en huvudkaraktär och där finns det ytterst få böcker där man inte nämner vilket kön huvudpersonen har, så vitt jag vet. Frågan är dock om de äldre målgrupperna verkligen tycker att det är viktigare att få veta könet, eller om det bara är en förväntan från författarna? Är det svårare att skriva böcker för äldre barn om man inte kan leva sig in i en huvudperson med ett bestämt kön? Vad tror ni? Och är det ens något som är betydelsefullt att tänka på eller diskutera kring?

Här tänker jag hur som helst tipsa om tre småbarnsböcker där könet på huvudpersonerna aldrig framkommer:

     

Toto tittut är en bok i klassiskt pekboksformat som riktar sig till de allra yngsta barnen som vill ha en kort, enkel berättelse. Här får läsaren också vara interaktiv eftersom det finns hål här och var på boksidorna. På ett uppslag exempelvis så gungar Toto och då kan man med hjälp av fingrarna hjälpa till att få fart på gungan. På ett annat uppslag får läsaren sticka in näsan eftersom Totos näsa är borta och Toto vill låna läsarens näsa istället. Toto är en bebis med grön tröja och kort hår som aldrig benämns med han eller hon, utan bara som Toto och läsaren får istället själv föreställa sig om huvudpersonen är en han eller hon, eller om det ens är viktigt. Texten är kort och på rim. De interaktiva inslagen känns kul och bilderna är härligt färgglada och detaljrika. Boken är skriven och illustrerad av Emma Virke och utgiven av Lilla Piratförlaget. I serien om Toto finns det i skrivande stund totalt fyra böcker.

Bäbis tränar har också ett litet format, men inte med hårda kartongsidor som boken om Toto. Det är synd tycker jag, för den vänder sig till samma målgrupp som boken om Toto och det finns många fördelar med det klassiska pekboksformatet. Även här möter vi en bebis, som helt enkelt har fått heta Bäbis. Hen är tecknat så att det lika gärna kan vara en tjej som en kille, det är inte viktigt. Boken inleds med att Bäbis mamma ska ut och träna, och under tiden bestämmer sig Bäbis också för att träna, på sitt eget vis, hen hoppar i fåtöljen, springer runt runt, leker med dammsugaren och till slut somnar hen på mammas pilatesboll. Med mycket humor, vardagsnära illustrationer och färgglada bilder får vi ta del av Bäbis småbarnsliv. Boken är skriven och illustrerad av Ann Forslind och utgiven av Alfabeta. I skrivande stund finns det tolv böcker i serien om Bäbis.

I Lilla Bebin tittut får vi möta Lilla Bebin, som också det kan vara antingen en pojke eller en flicka beroende på läsarens förväntningar. Vi får också ta del av den klassiska leken tittut som de flesta barn tycker om att leka, och det gör också Lilla Bebin. Längst bak i boken finns en spegel där läsaren kan leka tittut med sig själv. Här är alltså också en bok som uppmanar till interaktivitet, vilket lär gå hem hos de små läsarna. Jag gillar också de charmiga och färgsprakande illustrationerna. Boken är skriven av Catharina Larsdotter Norén och illustrerad av Johanna Lundqvist Björn och det är Idus bokförlag som har gett ut boken. Det här är den första boken i serien om Lilla Bebin.

 

Som eld

Tidigare idag skrev jag om Skarven av Sara Lövestam. Det var hennes första bok för 9-12 år. Hon har också kommit ut med en bok för tonår/ungdom (från 12 år), vilket var den första bok hon skrivit som inte riktar sig till vuxna. Den heter Som eld och är i stort sett lika bra som Skarven. Otroligt skickligt att behärska att skriva till så skilda målgrupper.

Som eld handlar om Lollo och Anna, två tjejer som båda tillbringar sommaren i skärgården, men som annars är rätt så olika och framförallt har de väldigt olika bakgrund. De skulle troligen aldrig ha träffats om de nu inte skulle visa sig tillbringa sommaren på samma plats. Men nu träffas de alltså och inte nog med det, de blir också kära.

Boken handlar alltså om Lollos och Annas kärlekshistoria, en historia som visserligen kompliceras lite av just det faktum att tjejerna är av olika samhällsklasser – det känns som att det är ett större problem än att de är kära i någon av samma kön och det tycker jag är väldigt fint och inkluderande. Men det är också det här som skiljer Som eld från Skarven. Här handlar det ”bara” om kärlekshistorien, medan i Skarven fanns det också en yttre handling i form av en gammal mordgåta. Å andra sidan får man komma karaktärerna djupare i Som eld och deras känsloliv beskrivs mer detaljerat.

I boken får man följa både Lollo och Anna, i vartannat kapitel, vilket gör att man får ta del av båda tjejernas upplevelse av samma historia. Det gillar jag. Jag gillar också att boken öppnar för många diskussioner med ungdomar om kärlek och samliv. Jag gillar också karaktärerna och deras kärlek som skildras väldigt vackert. Och jag älskar Sara Lövestams språk. Men det fattas något för att jag ska tycka lika mycket om den som Skarven. Kanske är det just det att det inte finns någon annan handling än just förälskelsen mellan tjejerna, vilket gör att boken upplevs långsam och händelselös ibland. Kanske är det att slutet kom lite för plötsligt och ouppklarat. (Hoppas det innebär en uppföljare där man får ta del av vad som händer när sommaren har tagit slut och skolvardagen är åter). Kanske beror det på att karaktärerna hade kunnat fördjupats ytterligare ett snäpp. Svårt att veta, men hur som helst rekommemderar jag Som eld, för läsvärd är den absolut och dessutom handlar den ju om ett väldigt viktigt tema.

Som eld är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skarven

Skarven är en bok som berör och som är svår att glömma efter läsningen. Vid en första anblick är det en äventyrsroman. I baksidestexten står det nämligen såhär:

Det är något mystiskt på Skarvön. Den spöklika ön där döda träd sträcker sina grena mot himlen och svarta fåglar ruvar i sina bon – den brukar alltid vara öde, men nu är det en människa där. Han rör sig som om han inte vill bli sess, men Johanna ser hans mörka silhuett från skärgårdsbåten.

Johanna som alla kallar Johan.

Ludde som längtar efter mysterier.

Olivia som aldrig får göra något för sina föräldrar.

Tillsammans åker de till Skarvön för att göra efterforskningar och plötsligt befinner de sig i centrum för en riktig mordgåta.

Egentligen hade det här kunnat vara baksidestexten till vilken spännande äventyrsbok som helst för barn i slukaråldern (9-12 år). Och det är en spännande bladvändare där det är full fart, högt tempo och något händer hela tiden. Men, det är också något annat, något mer. Den uppmärksamme läsaren kanske lade märke till meningen ”Johanna som alla kallar Johan” och det är nämligen det som är den lilla extra ”kryddan” i boken. En av huvudpersonerna, Johan, känner sig inte hemma i sin killkropp. Han känner sig som en tjej, vill se ut som en tjej, och vill kallas för Johanna. En betydande del av boken handlar därför om Johans/Johannas tankar kring detta, om hur hon berättar om detta för sina kompisar och sina föräldrar och hur deras reaktioner blir. En annan del av boken handlar om Olivia. Anledningen till varför hon aldrig får göra något för sina föräldrar är tragisk, men även tragiska händelser kan man bearbeta och det är just vad som händer hennes föräldrar. Jag vill inte spoila en massa nu, men kort sagt kan man säga att det här är en rafflande bok där det förvisso händer otroligt mycket spännande i den yttre handlingen, men där det dessutom händer nästan ännu mer i den inre handlingen.

Boken är skriven av Sara Lövestam och jag tycker att den är otroligt skickligt skriven. Det här att berättelsen har flera bottnar och att den behandlar den viktiga frågan om transsexualitet utan att för den sakens skull låta det temat ta över berättelsen. Det är liksom inte bokens huvudfokus, utan det är bara en av delarna, vilket gör Johannas och hennes funderingar inkluderande, precis som det ska vara. En annan viktig sak är att författaren verkligen tar målgruppens tankar på allvar. Kul är också att detta är Sara Lövestams första bok för denna målgrupp, hon har tidigare bara skrivit för ungdomar och vuxna. Om det här är hennes debut för målgruppen – hur ska då kommande böcker bli?!

Skarven är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pappa är sjöman

För några år sedan kom en annorlunda bilderbok som heter Pappa är sjöman av Jonatan Wiegert. Istället för vanliga illustrationer innehåller den bilder med klassiska tatueringsmotiv som pinuppor, skepp, döskallar och ankare. Till bilderna är det en kort, enkel berättelse om en pappas liv på havet och hur han träffade sitt livs kärlek där ute på havet. Kanske låter det konstigt med en bok för barn som innehåller sådana motiv. Men varför inte? Väldigt många är tatuerade idag och de klassiska tatueringsmotiven är fortfarande populära. En sådan här bok kan fungera som ingång till att prata om tatueringarna och även att visa på ett samhälle där tatueringar förekommer och är accepterade. En bok som skildrar samtiden så som den faktiskt ser ut helt enkelt.

Böckerna om Puck

Serien om Puck har skapats av Annakarin Garhamn och böckerna ges ut av Bonnier Carlsen. I serien om Puck finns det två böcker hittills, nämligen Puck går till frisören och Puck flyger flygplan.

I Puck går till frisören är det dags för Puck att gå till frisören eftersom Pucks hår har blivit så långt att hen inte ser någonting. Att gå till frisören är ganska kul. Man får håret tvättat, man får välja frisyr i en stor bok, man får sitta still jättelänge och till sist kan man få håret färgat blått.

I Puck flyger flygplan ska Puck och mamma åka bort. Men innan de kan åka måste de visa passet, lägga väskorna på ett rullband och gå igenom säkerhetskontrollen. Sedan är det äntligen dags att kliva på flygplanet och börja åka högt uppe i luften.

Det här är två egentligen ganska klassiska böcker för barn som berättar vad som händer när man ska klippa håret respektive flyga flygplan. Liknande böcker har ju funnits i flera årtionden som berättar om hur det går till att besöka doktorn, sluta med blöja, börja gå på pottan, börja på dagis och så vidare. I det avseendet är det här ganska ordinära böcker, de är fyllda med fakta och information om hur dessa händelser går till, fast det presenteras på ett skönlitterärt och humoristiskt sätt, så det blir aldrig tråkigt, tvärtom. Det som däremot är nytt i dessa böcker är att Puck varken benämns som hon eller han, utan boken handlar helt enkelt bara om ett barn som heter Puck. Om Puck är en tjej eller kille är upp till läsaren att tolka. Om det nu ens är viktigt. Jag gillar också de detaljrika, humoristiska bilderna och själva berättarstilen. Mina barn uppskattade dessa böcker mycket. De finns bland annat att köpa hos Adlibris (här och här) och hos Bokus (här och här). Missa inte att en tredje bok i serien om Puck kommer ut nu i vår.

Tova-Li och sommarlovet

Kommer ni ihåg när man kom tillbaka till skolan efter sommarlovet och alla skulle berätta om sin sommar? I en del klasser gjorde man det på samlingen, i en ring på golvet, och när man blev äldre fick man ibland skriva uppsats om vad man gjort på sommarlovet. Jag växte upp i en liten by, två mil utanför en liten stad i Norrlands inland under 1980-talet. Det var alltså inte sådär superflashiga saker som klasskompisarna hade gjort. Vi hade inte heller några uppenbara klasskillnader mellan oss i klassen. Men jag minns ändå känslan, tänk om de andra har gjort jättemycket och jag jättelite, tänk om det inte duger det som jag berättar. Jag kan bara tänka mig att dagens barn känner det också, och idag ser ju samhället och Sverige lite annorlunda ut. Jag tror säkert att det finns ganska många barn runt om i landet som är oroliga för den där första dagen efter sommarlovet, då det är dags att berätta att man typ inte gjort nånting, för föräldrarna har inte råd…

En av dessa barn är Tova-Li. Ja, Tova-Li är en fiktiv karaktär i en bok som heter Tova-Li och sommarlovet. Den boken handlar precis om den där första dagen. Alla barnen berättar om resor de gjort, upplevelser de varit med om och saker de fått. Och så Tova-Li då, som lever med en arbetslös och troligen ensamstående mamma, som inte alls har råd att göra alla de där häftiga sakerna. Vad har hon att berätta egentligen? Men det visar sig att hon minsann har en del att berätta hon med, och att de andra barnen till och med blir nyfikna. För man kan ju faktiskt ha roligt utan pengar också. Det finns en massa saker som man kan göra alldeles gratis. Bygga en koja i skogen till exempel. Och sova en natt utomhus!

Boken är peppande och sprudlar av hopp och glädje. Jag tror att igenkänningsfaktorn kan vara hög för många barn i början av boken och att de blir stärkta i det som de känner. Men boken förmedlar styrka och inspiration till dem. Är man bara kreativ så finns det massor av saker man kan göra ändå liksom. Dessutom speglar förstås boken en verklighet som kanske andra barn inte känner igen sig i, och det är ju förstås också viktigt.

Som ni säkert vet så har jag tema mångfald denna månad på bloggen och jag tycker att den här boken passar in där. För mångfald handlar inte alls bara om kön och etnicitet, tvärtom, det finns många delar att uppmärksamma. Klasskillnader exempelvis, och det där att kanske inte ha råd med samma saker som de andra. För några veckor sedan så skrev jag om en bilderbok som behandlar samma tema, nämligen Veckan före barnbidraget, och den är också väldigt läsvärd.

Tova-Li och sommarlovet är skriven av Camilla Gunnarsson. Hon har tidigare skrivit en bok som heter #tillsammans #utanför, som jag också tycker mycket om. Den handlar om att vara med, att vara utanför, att vara mobbad, att vara utfryst. Också viktiga, brännande ämnen. Jag ser fram emot att följa hennes författarskap. Tova-Li och sommarlovet är kort och lättläst, den passar bra att läsa själv eller att läsa högt. Den är illustrerad av Jonas Olsson, fina färgstarka och glada bilder som ger samma positiva känsla som texten. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tycker att den passar minst lika bra eller bättre till 6-9 år.

Att bli bonusfamilj

Något som vi ser ofta numera i det samtida samhället är bonusfamiljer. Idag är det inte längre naturligt att man lever tillsammans resten av livet så som man gjorde förr när man ingick äktenskap. Tvärtom, idag består många familjer av bonusmammor, bonuspappor och bonusbarn. Men att bilda dessa familjer är inte alltid så enkelt. Många frågor och många problem kan uppstå och sådana gånger kan det kännas skönt att ha en bok att titta i, få tips och råd av och kanske också känna igen sig i.

Redan 2009 recenserade jag boken Bli en lycklig styvmamma av Victoria Edler. Den recensionen kan ni läsa här. 2011 kom också Jesper Juul med en bok som heter Bonusföräldrar: möjligheter och fallgropar. Men sedan dess har det inte direkt getts ut någon uppsjö av böcker som vänder sig till just bonusföräldrar och bonusfamiljer. I alla fall inte förrän 2016, då det faktiskt kom två sådana böcker!

Fältguide för bonusfamiljen är skriven av Moa Herngren. Hon lever själv i en bonusfamilj och skriver personligt om sina erfarenheter. Men hon har också intervjuat massor av människor för att få deras råd och tips, både ”vanliga människor” och olika experter, familjeterapeuter och psykologer. Här kan man läsa om allt från relationer till praktiska saker kring ekonomi, boende och juridik. Hon tar bland annat upp hur man får till det där med födelsedagar, semestrar och högtider, olika familjekulturer, svartsjuka, att hantera exen, vilken roll man ska ha till sina bonusbarn, vad man gör om bonusfamiljen krisar, vem som ska betala vad och många andra frågor/problem som kan uppstå. Men det är inte fokus på att det kommer att uppstå problem, tvärtom är Moa duktig på att framhäva att det också finns fördelar med att leva i bonusfamilj. Det finns jättemånga praktiska råd i boken och jag gillar också att läsa om andra familjers erfarenheter och hur de löst olika situationer, för det är ju faktiskt så att alla familjer är unika och de lösningar som passar en familj kanske inte alls passar en annan. Jag gillar också att boken är modernt, grafiskt och snyggt formgiven och att den är lättläst och lättillgänglig. Jag skulle dock önska att den var i inbundet format istället för storpocket, då den är rätt så tjock och man kanske vill ha den som uppslagsbok att gå tillbaka till fler gånger. Fältguide för bonusfamiljen är utgiven av Bonnier Fakta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Stora bonusfamiljsboken är skriven av Helene Arkhem. Den innehåller i stort sett samma bitar som Fältguide för bonusfamiljen. Många kända experter bidrar med tips, råd och konkreta verktyg, men också många föräldrar som själva har erfarenheter i att leva i bonusfamilj. Här kan man också läsa om hur det är att dejta som singelförälder, en historisk bakgrund till familjebildning, hur det ser ut i Sverige idag, hur man bäst gör för att första träffen med barnet ska fungera bra, hur man smidigast flyttar ihop och hur man får barnen att känna sig välkomna i det nya hemmet, vilken roll man ska ha som bonusförälder, kända bonusfamiljer, att ha barn varannan vecka, att få en gemensam bebis, svartsjuka, hur man upprätthåller passionen och tvåsamheten i ett hus fullt av ungar, konflikter, kriser, hur man får det att fungera med nya släktingar (låtsasmormor och plastfarfar exempelvis), hur man får en rättvis ekonomi i bonusfamiljen och hur man löser det med semestrar och högtider. Formgivningen i den här boken ser lite annorlunda ut. Den påminner om att läsa en tjejtidning, typ Veckorevyn eller Amelia, vilket gör den här boken lite mer svårläst än den andra (enligt mig i alla fall). Men det finns massor av goda råd att ta till sig av i denna bok. Jag gillar verkligen att man får ta del av så många olika familjers lösningar och erfarenheter. Möjligen går Fältguide för bonusfamiljen lite mer på djupet, medan Stora bonusfamiljsboken tar upp fler olika dilemman och situationer. Jag kan dock inte välja någon favorit, utan jag föreslår att ni läser båda, för de kompletterar varandra väldigt bra. Stora bonusfamiljsboken är utgiven av Harper Collins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Böckerna om Mix

Serien om Mix är skapad av Malin Lilja och Matilda Salmén och det är Olika förlag som har gett ut böckerna. Hittills finns två böcker i serien, Mix kör och Mix jobbar.

I Mix kör får Mix prova på att köra en lång rad olika fordon, bil, buss, hjullastare, traktor, tåg och så vidare, och till slut kommer hon ända till rymden i en häftig rymdraket. Men i slutet av boken är hon tillbaka på förskolan, mamma har kommit för att hämta henne och det är dags att cykla hem.

I Mix jobbar får Mix prova på olika yrken, det är allt från polis och brandsoldat till att köra grävmaskin och att vara läkare. Även här slutar det med att Mix kommer tillbaka till vardagen och sin mamma igen.

De här böckerna kan alltså tolkas som att de utspelar sig i Mix lek och fantasivärld. När min äldsta tjej hörde mig läsa de här böckerna så tyckte hon därför att de inte kändes realistiska – vem låter ett barn vara med i en brandbil och släcka bränder i verkligheten liksom. Men mina yngre barn slukade böckerna helt och hållet. Själv tycker jag att det är superbra att man visar på att allt är möjligt (både för tjejer och för killar) och det som är så bra med Olika förlags böcker är ju att även illustrationerna är inkluderande. Det finns tjejer som kör buss och tåg, men det finns också karaktärer som är killar, det finns karaktärer i rullstol och karaktärer med flera olika hudfärger istället för den stereotypiska vita. I pressinfon som följde med böckerna som recensionsexemplar står det att Mix gestaltar tydliga ADHD-styrkor eftersom hon är nyfiken och testar allt med samma intensiva intresse- och upptäckarglädje. Det var dock inget jag tänkte på när jag läste böckerna. Däremot gillar jag att de förmedlar glädje, nyfikenhet och att de har fina färgglada och inkluderande bilder. Mix jobbar och Mix kör finns bland annat att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här). Böckerna vänder sig till barn från 1 år och uppåt.