Egentligen är det lite fel att läsa Marta och pulkatjuven nu när det är sommar och varmt – den utspelar sig nämligen mitt i smällkalla vintern. Men den är så bra så det spelar ingen roll. Dessutom kan det vara skönt att få längta lite till vintern. Marta älskar snö. Hon har fått en pulka av sin farmor i present och hon har längtat tills snön skulle komma så hon kunde få åka pulka till förskolan. Äntligen är dagen här. Pappa och Marta tar pulkan till förskolan. Den röda fina pulkan. Men när mamma hämtar på eftermiddagen är pulkan borta. Någon har stulit Martas pulka! Vem är pulkatjuven? Nästa dag sker något ännu märkligare. Pulkan står på förskolan igen, precis där de lämnade den dagen innan. Marta tar bästisen Philly till hjälp för att lösa mysteriet med den hemlighetsfulla pulkatjuven. Och det visar sig vara någon man minst av allt kunde ana…

Marta och pulkatjuven är en mysig, spännande bok som handlar om mod, vänskap och vikten av ärlighet, men också hur viktigt det är med lek och att vara sig själv. Det är en bra högläsningsbok för det finns många saker att diskutera. Är det okej att stjäla någons pulka bara för att man själv får lust att åka? Och är det okej att smita från förskolan så som Marta gör? Kul också med en bok som utspelar sig på vintern men utan att handla om julen, det finns det faktiskt ingen uppsjö av. Dessutom gillar jag de fina, mjuka, milda illustrationerna som speglar mångfalden i samhället på ett inkluderande sätt. Boken tar också barnets känslor på stort allvar och har ett fint barnperspektiv. Det här är en bok jag gärna kommer att rekommendera.

Marta och pulkatjuven är skriven av Annika Jeppsson, illustrerad av Emma Ganslandt och utgiven av Idus förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Lila klättrar upp är berättelsen om en flicka som tycker om att klättra, klänga och balansera. Författaren Noa Becker som har skapat denna bilderbok har berättat att berättelsen handlar om hans dotter: ”När hon var liten älskade hon att klättra, och aldrig någonsin ville hon somna”. Boken är utgiven av Olika förlag, förlaget som gärna ger ut böcker som tänjer på normer av olika slag och Lila klättrar upp utmanar genusnormer genom att visa en flicka som ägnar sig åt aktiviteter som flickor sällan gör i barnböcker.

Läsaren får också räkna med barnet i boken, en aktivitet som brukar uppskattas av många små läsare. När Lila lärde sig räkna till tre klättrade hon tre steg och när hon lärde sig räkna till fem klättrade hon fem steg. Snart lärde hon sig räkna till tio och då faller det naturligt att läsaren räknar hur många steg hon klättrade då. En dag är Lilas älskade katt borta. Hon har klättrat ända upp på taket! Vilken tur att Lila lärt sig klättra hela tio steg. Men att komma ner är svårare. Tur då att pappa finns.

Lila klättrar upp är en charmig bilderbok som dels handlar om att räkna och klättra och dels skildrar Lilas och hennes pappas fina relation och Lilas kärlek till katten Duma. Boken har fina, varma illustrationer av Shira Korash. Tyvärr verkar boken slutsåld på nätbokhandlarna, men den finns att låna på biblioteket.

Inger och Skabaran handlar om Inger som vill att hennes pappa ska leka med henne. Hon hade så många roliga och spännande idéer och det var viktigt att pappa skulle vara med. Det ville förstås pappa gärna men han hade så många saker han bara måste göra först. Jobba, ringa, se färdigt programmet på TV och laga middag. Det tyckte Inger var tråkigt och hon blev väldigt arg, satte sig på golvet och väntade på att något roligt skulle hända. Och det var då hon såg den lilla figuren som satt i pappas sko. ”Jag heter Skabaran” sa figuren. Snartälskling, Nånannangång och Kanskesenare bodde också i pappas fickor och under pappas säng och de påminde honom om vad han måste komma ihåg att göra. Inger tyckte att nu fick det vara nog och samlade ihop alla figurerna i en liten rosa ask. Det skulle hon nog inte ha gjort för nästa morgon var ingenting som vanligt …

Själva idén med boken är kul – jag tror såväl barn som vuxna kan känna igen sig i situationen med barnet som vill leka och den vuxne som känner sig styrd av alla vuxenlivets krav och måsten. Först tyckte jag att det var väldigt tråkigt att boken är illustrerad i stort sett endast i svartvitt. Men så såg jag i följebrevet att det var ett medvetet val i syfte att aktivera barnen och stimulera dess fantasi. Bilderboksskaparnas intention är nämligen att de barn som vill själva ska kunna färglägga boken. Såhär skriver de: ”Vi tror nämligen att barnen i många fall har en bättre och mycket intressantare uppfattning om vad saker och ting ska ha för färger än vad vi vuxna har”.

Inger och Skabaran är skriven av Gustave Lund som är kompositör, musiker, författare och skådespelare, kanske mest känd under artistnamnet Gurra G i gruppen Just D. Bilderboken är illustrerad av konstnären och illustratören Per Åleskog. Inger och Skabaran är utgiven av EA förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris.

Första sagoskatten – Djur är en innehållsrik antologi där alla berättelser handlar om djur. Såväl riktiga djur som låtsasdjur. Här kan man läsa om välbekanta Mamma Mu och grisen Benny, men också om lejonet Leopold, bullterriern Rosa och många, många fler. Här finns nämligen berättelser, verser, sagor och ramsor från många av Sveriges mest kända barnboksförfattare. Boken är rikt illustrerad av några av våra mest älskade barnboksillustratörer. Här blandas olika stilar, olika karaktärer, olika slags berättelser till en härlig antologi som passar såväl stora som små. Bidrag finns från exempelvis BArbro Lindgren, Charlotte Ramel, Sarah Sheppard, Lisen Adbåge, Astrid Lindgren, Lena Sjöberg, Pija Lindenbaum, Jujja Wieslander och Lennart Hellsing. Första sagoskatten – Djur är utgiven av Rabén & Sjögren.

I serien Första sagoskatten finns även andra antologier, en med ramsor och visor och en med jultema. Antologier och samlingsvolymer är perfekta presenter, till exempel till dop och födelsedagar. Eftersom böckerna innehåller berättelser på olika nivåer kan de växa med barnet och räcker därför länge.

För några år sedan lanserade Rabén & Sjögren det som de kallar för adventsböcker, det vill säga barnböcker med 24 (eller fler) kapitel som släpps lagom till december och tanken är att man ska läsa ett kapitel om dagen fram till julafton. Jul i Stora Skogen av Ulf Stark och Eva Eriksson var en av dessa böcker. Där väntade djuren i Stora skogen förväntansfullt på att tomten skulle komma och man fick följa dem i deras julförberedelser. Sommar i Stora Skogen är uppföljaren till den boken. Här får vi åter möta djuren i Stora skogen, fast nu är skogen i sommarskrud.

Luften är full av fågelkvitter. Hos kaninfamiljen är det full fart när kaninbarnen provsmakar växterna som farfar plockat. Skägglaven får dem att skratta, skutta runt och leka tomte. De minns hur roligt det var att fira jul med Vrese, den gamla gårdstomten. Kanin vill veta när det blir jul igen. Kaninmamma säger att det dröjer, men hon har hört om nåt som kallas midsommar. En fest som på julen fast nu på sommaren.

Har man julgran? undrar ungarna. Dansar man och har hatt? Uggla, som vet, säger att midsommaren är så full av trolldom och kärlek att man måste passa sej! Men att en del leker och dansar, några gifter sej och somliga har hatt. Det blir en förtrollad midsommar, med både bröllop och fest. Men dessförinnan drar en storm in över Stora Skogen. Alla djuren måste fly för livet. Bara Vrese kan rädda dem …

För barnen som läste och älskade Jul i Stora Skogen är Sommar i Stora Skogen en efterlängtad fortsättning och chans att åter få träffa alla härliga karaktärer som nu är välbekanta. Men även om man inte tidigare har läst om djuren i Stora Skogen är detta en fin bok. Det är humor, spänning och saga i härlig sommarstämning. Eva Erikssons vackra, stämningsfulla illustrationer förhöjer läsupplevelsen ytterligare ett snäpp. Berättelsen är som gjord att förtrollas av och eftersom även denna bok är indelad i kapitel skulle den fungera ypperligt som sommarlovsbok. Eller varför inte läsa ett kapitel om dagen som nerräkning inför sommarlovet.

Sommar i Stora Skogen är skriven av Ulf Stark, illustrerad av Eva Eriksson och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och Bokus.

Oj vad du är bra och Oj vad du kan är två böcker med olika framsidor i samma bok. Man kan nämligen läsa den från två håll. Från ena sidan läser man Oj vad du är bra, en bok som handlar om självkänsla, hur man känner för sig själv som person. Från andra sidan läser man Oj vad du kan som handlar om självförtroende, det vill säga tron på sina prestationer.

Boken beskrivs som en måbra-bok och tanken är att den ska stärka självkänslan och självförtroendet hos det barn man läser boken för. Boken peppar barnet och pekar på egenskaper och förmågor som är bra hos just det barnet. Det finns en tom rad där man ska fylla i namnet på det barn man läser boken för, så att barnet får ett mer personligt budskap. Man kan också under läsningen välja ut de egenskaper som passar just det barn man läser för, eller byta ut texten, så den passar bättre. Varje barn har ju sina egna unika positiva egenskaper som man kan lyfta fram.

Det finns ingen direkt berättelse i boken utan det finns en huvudperson som tillsammans med sina djur ”pratar” till läsaren genom peppande fraser som ”du är fantastisk”, ”du är bra”, ”tänk att det bara finns en av dig i hela världen”, ”du är en bra kompis”, ”du är modig” och så vidare. Tanken är alltså att man kan fylla i och byta ut till sådant man tycker att just ens barn är bra på eller sånt man vill uppmärksamma. Den del som handlar om självkänsla gillar jag, den känns inspirerande och peppande. Den del som handlar om självförtroende gav mig dock en lite bitter eftersmak. Här frågar huvudpersonen ”Vill du visa oss vad du kan” och sedan får läsaren olika frågor: ”kan du stå”, ”kan du gå”, ”klappa dina händer”, ”trumma på dina tår”, ”sjunga blinka lilla stjärna”, ”ropa jag är bäst” och så vidare. Även här kan man visserligen byta ut vissa delar. Men jag tänker att barn med funktionsvariation nog inte blir så peppad av denna del, utan snarare tvärtom. Det känns inte så inkluderande att ta för givet att alla kan stå och gå till exempel. Jag är inte heller så mycket för att byta ut ord i texten, för barnen i den här målgruppen (3-6 år) är smarta och en del kan redan stava och läsa, vilket gör att de kan märka att man byter ut vissa ord och meningar. Kul dock att boken uppmanar till interaktivitet. Ett plus också för de mangainspirerade glada, fina, varma och färgglada illustrationerna.

Tanken bakom boken är god och man kan säkert ha stor användning av den, både hemma och i förskolan, men man bör ha läst igenom den i förväg och funderat ut hur man ska läsa den för det specifika barn man ska läsa boken för. Tanken är nämligen att man bara ska läsa den för ett barn åt gången så det verkligen blir ett personligt budskap. Därför kan det bli svårt att använda den i en barngrupp.

Oj vad du kan/Oj vad du är bra är skriven och illustrerad av Marina Brovinger och Gabrielle Nilsson. Den är utgiven va Visto bokförlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag älskar inte vakna … och vakna älskar inte mig. Jag älskar inte kom nu … och kom nu älskar inte mig. Ja, de flesta, både barn och vuxna kan nog känna igen sig i bilderboken Jag älskar inte. Att bli väckt på morgonen, tvinga i sig gröt, kämpa sig in i overallen och stressa sig iväg till förskolan. Bättre start på morgonen kan man ha. Tyvärr är detta vardagen för de flesta i ekorrhjulet. Vilken tur då att det faktiskt finns ljuspunkter också. För barnet i den här bilderboken är det kompisen Leylo på förskolan. För när förälder och barn kommer fram till förskolan efter den stressiga, trista morgonen finns Leylo där och berättarjaget säger att hen älskar älskar Leylo … och Leylo älskar mig.

Jag älskar inte bygger på igenkänning för morgontrötta barn och deras vuxna. Men förutom vardagskaos handlar den också om förskolekärlek, något som också många läsare kan känna igen sig i. En finstämd, men samtidigt humoristisk bilderbok. Texten är enkel, men med en rytm som gör den till en fröjd att läsa högt. Illustrationerna är mycket uttrycksfulla, en hel del av berättelsen utspelar sig endast i bilderna, så som alla morgonmotgångar som sker mitt i vardagskaoset, liksom den morgontrötthet och milda vresighet som både föräldrar och barn uppvisar. Ett plus för att bilderna visar på karaktärer med annan hudfärg än vit utan att det problematiseras i texten.

Jag älskar inte är skriven av Vanja Burden, illustrerad av Nathalie Ruejas Jonson och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket och att köpa på Adlibris och på Bokus.