Blondi är Birgitta Anderssons självbiografi. Birgitta berättar om ett liv där hon som nyfödd nästan lämnades i en snödriva. När Birgitta var sju år blev hon våldtagen av en missbrukare. När hon var tolv år började hon prostituera sig. Som trettonåring var hon fullfjädrad prostituerad med hallick. Som tonåring utnämns hon av pressen som Sveriges gangsterdrottning. Boken inleds vid Birgittas barndom och beskriver tiden ända fram till hon skriver den här boken.

Det här är en sorglig historia om missbruk, prostitution, brott och straff. Birgitta spenderar sexton år av sitt liv på olika institutioner. Alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor, psykiatriska kliniker och slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.

Det här är en svidande bok om ett gripande människoöde. Birgitta berättar sin historia på ett osentimentalt vis. Det är också ett skakande tidsdokument men också en historia om en överlevnadsinstinkt. Läs den!

För några månader sedan läste jag den första delen i romanserien om Cecilia Lund. Den heter Bedragen och är skriven av Katerina Janouch (Piratförlaget). Nu har jag också läst del nummer två, Systerskap. Den tar vid där den första boken slutade. I förra boken visade det sig att Cecilias man hade varit otrogen. Nu är separationen ett faktum, Cecilia är nybliven varannan veckas mamma och deras hus ska säljas. Parallellt med att man får följa Cecilias vardagsdramatik så får man också följa en annan historia, där en rad övergrepp på unga kvinnor står i centrum. De båda historierna vävs sedan ihop på slutet.

Jag tycker att den här romanserien är riktigt bra. Bok nummer två i serien var nog snäppet bättre än den första boken. Den var också mer snabbläst. Det är inga extrema dramatiska händelser som står i centrum utan snarare saker som vem som helst kan råka ut för och saker som dagligen händer också. Man får följa huvudpersonens tankar och känslor och dessa är verkligen superbra skildrat. Man lever sig in i boken. Det är kanske ingen bok som stannar kvar länge, men det är riktigt bra underhållning och även igenkänning under tiden man läser. Jag som är utbildad doula (en kvinna som är med som stöd under förlossningar) och är väldigt intresserad av barn och förlossningar tycker också att det är en riktigt bra krydda att man hela tiden för följa Cecilias arbete som barnmorska på förlossningen. Precis som Bedragen så är alltså Systerskap en riktigt läsvärd bok. Nyligen har också del nummer tre kommit i serien: Hittebarnet. Har beställt denna som recex och jag hoppas den snart dyker upp, för jag vill läsa mer om Cecilia.

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson (Månpocket) har jag läst på under en lång tid. En snutt här och en snutt där, men jag har inte kommit mig för att läsa ut den förrän nu. 560 sidor chicklit har inte direkt varit högprioriterat när det har funnits så mycket annat. Nu har jag alltså läst ut den, men har nästan hunnit glömma den igen. Det är inte direkt någon bok som berör eller stannar kvar.

Boken handlar om Stella Friberg, succéförfattaren som tycks ha allt en kvinna kan drömma om. Men precis när hon ska börja skriva den tionde och sista boken i sin populära bokserie så får hon en läcka i badrummet och det blir upptakten för en hel rad med oväntade och omtumlande händelser som helt och hållet förändrar Stellas liv.

I baksidestexten står det att man får en träffsäker inblick i förlagsvärlden och en författares vardag, men jag vet inte om jag håller med om detta. Visserligen handlar boken mycket om författarskap och om just Stella Fribergs vardag. Men jag tvivlar på att alla författare är som mångmiljonären Stella Friberg. Det är bara att gå till mig själv som för tillfället skriver på min andra bok – jag är så långt ifrån Stella Friberg som man kan komma och min vardag ser definitivt inte ut som hennes. Här och där i boken ligger också insprängda sidor som är hämtade ur den bok som Stella Friberg skriver på just nu. Dessa sidor bläddrade jag helt förbi. Jag tyckte inte alls att de tillförde något till historien. Tvärtom retade jag mig på dem eftersom de var så illa skrivna. Själva storyn är egentligen bra och det finns många bra partier i boken. Framförallt gillar jag temat att en rik och berömd kvinna möter en relativt fattig VVS-kille. Men boken når inte riktigt ända fram och trots att det finns många bra ingredienser så blir inte resultatet bra i slutändan. Boken hade nog mått bra av att kortas ner lite. Men om man tycker om att läsa chicklit och är intresserad av att läsa om bokbranschen så kan man nog ge sig på boken ändå. Bara vanligt vatten är förutsägbar och långtråkig, men stundvis en rolig och underhållande bok.

Vad mina döttrar bör veta (Lind&Co) är skriven av Elizabeth Noble.

Barbara har cancer. Hon är mor till fyra döttrar. En dag ställs hon inför det svåra att hon måste ta farväl av sina döttrar. Men hur ska något sådant gå till? Hur ska hon någonsin kunna ta farväl av sina döttrar? De behöver henne ju. Barbara bestämmer sig för att skriva brev till dem. Det blir personliga brev till dem alla. Brev som innefattar hemligheter, drömmar och rädslor. Efter Barbaras begravning finner syskonen tröst i sin mammas brev.

 Boken är gripande, fin och rörande. En bok att läsa!

Rörmokaren är en politisk thriller skriven av Viggo Cavling. Boken är utgiven av Forum och i huvudrollerna står tre vänner som kommer från helt olika bakgrund, men som lärde känna varandra på internatskolan i Sigtuna. Mårten Leijon är Socialdemokraternas ”rörmokare”, den person som partiet ringer till när de behöver okonventionell hjälp (mutor till exempel). Adam Frejlif är stjärnreporter på Dagens Nyheter och längtar ständigt till nya scoop. Gabriel von Fersen är rikemansbarnet som lever i skuggan av sin bror som kommer att ärva allt – själv lever han som börsmäklare men har ständigt dålig ekonomi och drömmer om att göra det stora klippet. De tre vännerna lever ganska olika, men parallella liv. Men ju längre boken fortskrider, desto mer sammanflätas deras öden och frågan är hur deras vänskapsrelation klarar den hårdaste av prövningar. Vad är egentligen viktigast för dem, pengar eller vänskap?

Boken har fått lite ljumma recensioner, åtminstone bland de som jag läst. Själv tyckte jag att boken var medelmåttig i början, men tog sig bra mot slutet. Visserligen finns inget extraordinärt som sticker ut, varken språk eller gestaltning är egentligen speciellt bra. Själva temat är väl också sådär, med politikerföraktet och korruption som starkt lyser igenom. Men jag gillar ändå boken på något sätt. Dels är huvudpersonerna intressanta, de har helt olika bakgrund och helt olika liv, ändå har de något gemensamt och jag gillar trots allt hur de gestaltas. Dels tycker jag också om greppet med Mårten som rörmokare, det kändes nytt, spännande och intressant. Rörmokaren är ingen bok som stannar kvar, men den har ett stort underhållsvärde. Skulle det komma en uppföljare skulle jag läsa även den.