Skred är en feelbadroman om en kvinna som har allt. Hon har ett meningsfullt jobb, en man och två friska barn. Trots det har hon ständigt en gnagande oro i bröstet. Hon springer mellan förskolan, lekparkerna, jobbet och tvätthögarna. Ändå känner hon sig aldrig tillräcklig. Aldrig en tillräckligt bra mamma, aldrig en tillräckligt bra partner, aldrig tillräckligt bra på jobbet, aldrig tillräckligt lyckad. Hon försöker med hela sitt väsen att räcka till, men tappar istället successivt taget om sig själv och om livet. Tills hon bara ser en enda väg ut.

Skred är en kort roman, liten till formatet, som går snabbt att läsa. Men det är en bok som gör avtryck. Språket är avskalat, men samtidigt poetiskt, vilket borde göra läsningen till en fröjd. Men svärtan, mörkret, den sugande spiralen som obönhörligen går nedåt gör boken till ångestfylld läsning. Extra jobbigt är det förstås att jag som heltidsarbetande fyrbarnsmamma till viss del kan relatera till huvudpersonens kravfyllda vardag. Huvudpersonen tappar fotfästet på grund av alla krav hon känner från jobbet, familjen, samhället och inte minst hennes egna inre krav att vara en närvarande, kärleksfull, engagerad mamma och partner.

Enligt Försäkringskassan har kvinnors stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 160 procent de senaste sju åren. För många blir huvudpersonens ständiga kamp att få ihop livspusslet alltså stor igenkänning. Det kan vara en tröst att få känna igen sig, att känna att man inte är ensam om att känna och tänka som man gör. Och boken förmedlar faktiskt också ljus, hopp och en viss förtröstan. Men Skred kan också ses som ett debattinlägg – varför ser samhället ut såhär? Hur blev det såhär? Och är det verkligen såhär vi vill leva våra liv?

Skred är utgiven av Ordfront förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokens författare Marit Sahlström arbetar som pedagog och föreläsare med fokus på unga i riskzonen för utanförskap. Hon är uppvuxen i en liten by i Hälsingland, men är numera bosatt i Stockholm. I maj kommer hon till Hudiksvalls bibliotek för ett författarsamtal om skrivande, stress, psykisk ohälsa och samhället.

 

3 januari 1904

Jag är på väg nu.

Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här.

Jag fortsätter senare.

Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram sin dagbok igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden. Först då tar Lilly itu med sina egna känslor, förväntningar och förhoppningar.

I En ny tid får vi, efter detta första stycke som kan betraktas som prolog, därefter följa Lilly från 8 oktober 1927 då doktor Bagge ligger för döden till den 1 november 1932 då hon hittat en ny man och dessförinnan hunnit leva ensam och kanske har hon också hunnit hittat sig själv.

Det är en kort och lättläst bok som utspelar sig på den danska landsbygden. En lågmäld, finstämd, intim och poetisk betraktelse i dagboksform. Lilly arbetar från början som friskolelärare och gifter sig snart med bygdens läkare som är tjugo år äldre. Ett äktenskap som inte verkar innehålla särskilt mycket kärlek och ömhet. Lilly anpassar sig helt efter maken och glömmer snart bort hur hon var som person innan hon träffade honom. När maken dör blir hon fri, men hon också hans röst i en inre, tyst dialog. Hon städar ut honom, och även sig själv, för en ny doktorsfamilj väntar på att få ta över doktorsvillan. I samband med att hon rensar, städar och slänger går hon också längs minnenas allé. Hon erinrar sig episoder som hänt, och hon ifrågasätter hur hon levt sitt liv hittills samtidigt som hon försöker resonera sig fram till vad hon ska göra med sitt framtida liv. Det handlar mycket om relationer och om livet. Om hur livet blev som det blev och om det liv som inte blev. Det handlar också om förändring och nya tider. Hur hittar man sig själv (igen) och hur gör man det i en tid av förändring?

Boken är som sagt väldigt lågmäld, det sker inga större händelser i boken samtidigt som den ju handlar om ett helt liv. Ett intimt kvinnoporträtt där man får ta del av ett helt vanligt äktenskap mellan två helt vanliga människor där mannen är den dominerade parten. Doktor Vigand Bagge är nämligen kärv, tystlåten, ibland rent av oförskämd och hans förehavanden påverkar många människor i bygden, inte bara Lilly. Det är intressant att ta del av hur man levde på den tiden och hur tillvaron kunde te sig på tjugotalet. Skildringen av det lilla danska samhället är så fin och de människor som skildras blir så levande. Såväl miljöbeskrivningar som personporträtt tecknas med varsam hand. Även om boken är tunn och lättläst är den inte snabbläst, för det finns mycket att njuta av och fundera kring medan man läser, så pauserna under läsningen blir många.

En ny tid är utgiven av Historiska Media och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En ny tid är den första av två böcker om makarna Bagge. Doktor Bagges anagram är del två. Det är dock ingen kronologisk fortsättning på den första boken, utan den skildrar istället Doktor Bagges perspektiv på makarnas äktenskap. Vigand Bagge är en gåtfull man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Han uppmanas skriva en text om sin läkargärning, vilket han till en början drar sig för. Men när han väl fattar pennan inser han att formuleringarna blir långt mer personliga än han tänkt sig.

Doktor Bagge berättar om sin läkargärning, om de långväga patientbesök dit han förs med häst och vagn. Han berättar om de anagram han skapar under sina långa resor och under de sömnlösa nätterna. Han berättar också om äktenskapet med Lilly, och det vi fått veta från Lilly i den första boken ställs till stor del i nytt ljus. Han är en handlingens man som föreläser om hygien och räddar så många liv han kan. Men han bär på en mörk hemlighet, ett misslyckande där flera barn i en lärarfamilj dog inom ett dygn i hans vård. Dessutom bär Doktor Bagge på en dödlig sjukdom, vilket han också behåller för sig själv. Inte ens hustrun får veta hur det är ställt. Inte förrän det nästan är för sent.

Böckerna passar bra ihop, de kompletterar varandra, skildrar olika delar av ett äktenskap och ger varandra nyanser och nya perspektiv som berikar läsningen. Framförallt tycker jag om att få Vigand Bagges syn på varför paret aldrig fick några barn. Man får också läsa en del om hans uppväxt, något som troligen bidragit till hur han själv beter sig i äktenskapet med Lilly. Men jag vet inte om man blir så mycket klokare på Vigand Bagge ens efter att ha läst hans egna ord. Egentligen inte Lilly heller. De båda är komplexa personer som är svåra att komma riktigt nära.

Böckerna är dock helt fantastiska, även om huvudpersonerna kanske inte helt igenom känns sympatiska. Ida Jessen skildrar de vanliga människornas liv under det förra seklets första decennier. Det gör hon med fingertoppskänsla, fina Jylländska miljöbeskrivningar och ett otroligt vackert språk.  Jag gillar också hur så mycket av berättelsen utspelar sig i tomrummet mellan raderna.

Doktor Bagges anagram är också utgiven av Historiska Media och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.