Bennis brandbil

Bennis brandbilPå förskolan Smörblomman finns det ett lådbilsland. Det är nog det allra bästa stället i hela världen. Eller i alla fall det bästa stället på hela Smörblomman. Där finns ambulans, polisbil och brandbil. Pella kör polisbilen. Alla lyssnar på Pella Polis. Men brandbilen behövs inte och ingen tittar heller på Benni. Det är nästan som om Benni inte finns. Snart är det dags för utflykt. Alla barnen ska gå iväg till Lilla Dungen. De tar med gummistövlar och matsäck. Men Benni är inte på humör att följa med. Han stannar kvar på förskolan. Men det dröjer inte länge förrän det börjar lukta rök från Lilla Dungen.

Benni hämtar sin brandbil, tar på brandhjälmen och beger sig iväg till Lilla Dungen för att rädda sina förskolekompisar. Under stor dramatik släcker han elden. Fast.. Oj! Det var ju ingen brand. Det var en brasa. En grilla korv-brasa. Nu är allt blött. Barnen är blöta, korvarna är blöta och korvbröden också. Oj oj. Fast lite senare visade det sig att det var nog väldigt bra att Benni kom med sin brandman ändå… Benni! Världens bästa brandman med världens bästa brandbil!

Bennis brandbil är en charmig och varm bilderbok med fint barnperspektiv. Som läsare kommer man snabbt in i barnens vardag på förskolan med lek och full fart. Samtidigt innehåller boken såväl humor som stora känslor. Och så blir man ju presenterad för den spännande brandbilen och allt vad den innehåller. En bok där det både finns mycket att prata kring och mycket att se och upptäcka i illustrationerna. Bennis brandbil är den första bilderboken i serien Lådbilslandet. Nästa bok kommer att handla om Pella Polis och tredje boken handlar om Addis och ambulansen.

Bennis brandbil är skriven av Emelie Andrén och illustrerad av Jeanette Milde. Den är utgiven av bokförlaget Alfabeta. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Fantastiska småkryp

Sniglar och snäckor    Maskar

Äntligen en faktabokserie för de yngsta barnen! Berghs förlag har börjat ge ut en fin serie faktaböcker om småkryp för barn i äldre förskoleåldern. Fantastiska småkryp heter serien och hittills finns två böcker, men två till kommer senare i vår.

Sniglar och snäckor – glänsande skogssniglar och snäckor med huset på ryggen, visst är de fina? I regnet ger de sig ut för att äta blommor och blad. De har tusentals små tänder. På tungan! Och snäckor har ett skal som ger skydd och hjälper till att hålla fukten. De gillar fukt, faktum är att de blir uttorkade av solen. Därför är de helst ute på kvällen och natten när det är svalt och fuktigt.

Maskar – de är trädgårdsmästarens bästa vänner. De äter döda löv och deras bajs gör jorden fin att odla i. Maskar andas genom huden och de har hela fem hjärtan! På en enda äng kan det finnas över en miljon maskar. Maskar blir också uttorkade av solen. Om en mask är i solsken längre än en timme så dör den!

Ja, allt detta och mycket mer får man reda på i dessa fina faktaböcker. De är färgglada med charmiga, detaljrika illustrationer och enkel, sparsmakad text insprängd i bilderna. Den fakta som presenteras om sniglarna, snäckorna och maskarna är precis på lagom nivå för de äldre förskolebarnen. Det är intressanta, fascinerande saker vi får lära oss om de fantastiska småkrypen. Jag kommer definitivt att köpa in dessa böcker till biblioteken där jag jobbar. Det är så ofta man får frågor om liknande böcker för förskolebarn och tyvärr är många böcker på så svår nivå för den åldern, så det är superbra att det kommer enkla faktaböcker även för de yngre barnen. De funkar dessutom även bra för barn i lågstadieåldern som en introduktion och intresseväckare för att lära sig mer om småkryp. I maj kommer ytterligare två böcker i denna serie, en bok om Myror och en om Tusenfotingar.

Fantastiska småkryp – Maskar och Fantastiska småkryp Sniglar och snäckor är skrivna av Susie Williams och illustrerade av Hannah Tolson. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) samt på Bokus (här och här).

Kallare än is

Kallare än isKallare än is är den tredje fristående spänningsromanen om psykologen Anna Varga som arbetar vid den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Boken är skriven av Helena Kubicek Boye (som själv är psykolog) och de tidigare två böckerna i serien heter Innan snön faller och Den ljusaste natten.

Anna Varga har i denna bok bytt jobb från att ha jobbat inne på det rättspsykiatriska slutna sjukhuset till att nu jobba på öppenvårdspsykiatrin i Säter. Efter de omtumlande dödsfallen som skett på hennes förra arbetsplats och som vi läst om i de tidigare böckerna känns övergången till öppenvården först som en befrielse. Men när en ung kvinna, Felicia Frost, hittas död på isen utanför Säter och det dessutom visar sig att den unga kvinnan var en av Annas patienter påbörjas en internutredning. Polisen kör fast i sin utredning och då börjar Anna själv göra efterforskningar. Det visar sig att familjen Frost bär på en hel del hemligheter. Samtidigt blir vargjakten inställd, något som väcker starka åsikter i Säter. När sedan en varghona hittas lemlästad delas samhället i två läger.

Detta är alltså den tredje boken jag läser om Anna Varga. Kvaliteten har varit lite varierande, men nu tycker jag att författaren har blivit varm i kläderna. Boken är spännande, lättläst och snabbläst med ett starkt driv. Kapitlen är korta, tempot är högt och det finns många cliffhangers som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Det är intressant att en psykolog står i huvudrollen och man får ett helt annat perspektiv än om det bara varit poliser man fått följa. Man får också inblick i sådant som annars är en sluten värld, så som mentalsjukvården och kriminalvården, vilket också är intressant. Jag gillar också att boken utspelar sig i ett litet samhälle, framförallt också ett samhälle som är så präglat utifrån den verksamhet som bedrivs där. Vissa delar av boken känns lite mindre trovärdiga, som att Anna Varga gör så långtgående efterforskningar på egen hand utan att ta minsta hänsyn till vilka konsekvenserna skulle bli. Slutet blev riktigt spännande och fick mig att sträckläsa boken. Dessutom slutar den med en rejäl cliffhanger, så nu kan jag knappt vänta tills jag får läsa nästa bok i serien.

Kallare än is är utgiven av Bokfabriken. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Monsterhistorier

MonsterhistorierMonsterhistorier är en lättläst bok för nybörjarläsaren som innehåller berättelser om olika, mer eller mindre knasiga monster. Den är skriven av Cornelia Funke. Ett av monstren sväljer en hel buss med skolbarn, ett monster gömmer sig i spöktågstunneln på tivoli, ett monster länsar kylskåpet om nätterna…. Totalt finns det sju berättelser. Boken har 63 sidor och det finns rikligt med färgillustrationer på sidorna, så varje berättelse är ganska kort. Längst bak i boken finns en lärarhandledning skriven av Maria Björsell tänkt för den som arbetar i skolan, på fritidshem eller som bara vill prata med sitt barn om det man läst tillsammans.

Idén med boken är bra, barn i lågstadieåldern tilltalas ofta av monster och det är bra att kombinera det läskiga med humor så det blir tokroligt och mysrysligt snarare än riktigt läskigt. Men jag fastnar ändå inte riktigt helt för några av berättelserna. Kanske behöver man helt enkelt arbeta med berättelserna efteråt för att få ut det bästa av dem. Därför är det ju bra att boken innehåller en lärarhandledning.

Monsterhistorier är utgiven av En bok för alla. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Barnbruden

BarnbrudenI bilen har jag under de senaste veckorna lyssnat på Barnbruden av Anna Laestadius Larsson på väg till och från jobbet. Boken är den första delen i en serie som utspelar sig vid Gustav III:s hov. När berättelsen börjar är det juni år 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia.

Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar. I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen, den stumma flickan som tar hand om andras skit.

Barnbruden är en bok som egentligen inte tillhör de genrer jag vanligtvis läser (historisk roman). Men jag fastnade ändå snabbt. Den är spännande och innehåller många olika teman som historia, kungligheter, maktlystnad, frihetstörst, kärlek, vänskap, relationer, klasskamp, och mycket mera. Den var lättlyssnad och jag kände direkt efter att boken var slut att jag också vill lyssna på de andra böckerna i serien. Detta är Anna Laestadius Larsson debut som romanförfattare, vilket gör mig väldigt förvånad eftersom den var så välskriven. Persongalleriet är intressant, miljöerna fint skildrade och språket flyter på. Jag är ingen historieälskare i vanliga fall, men det var väldigt intressant att få ett kvinnligt perspektiv och att få ta del av hur livet kunde te sig vid hovet på den tiden, både ur kungligheternas och tjänarnas perspektiv. Det känns som att författaren gjort sin research väl, hon strösslar rikligt med detaljer som känns trovärdiga, exempelvis när det gäller mat, kläder, mode, litteratur, kultur och mycket annat. De personer som finns med i romanen har funnits på riktigt och boken är baserad på historiska händelser, men resten är förstås fiktion. Men vem vet, det kan mycket väl ha gått till såhär.

Barnbruden är utgiven av Piratförlaget. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Varje dag är en vårdskandal

Varje dag är en vårdskandal : reportage från vård och vanvårdVarje dag är en vårdskandal är skriven av Sebastian Lönnlöv. Han jobbar idag som bibliotekarie och litteraturkritiker. Men han har sedan tidigare en påbörjad utbildning till sjuksköterska och han har även jobbat inom äldreomsorgen. Det är just om äldreomsorgen han har skrivit i den här boken. Han skildrar sina erfarenheter utifrån vårdbiträdets golvperspektiv. Han berättar om anekdoter från jobbet, men de är sällan av det positiva slaget. Tvärtom handlar det om en vårdskandal som pågick i det tysta, varje dag.

Han berättar om hur bristfällig inskolning han fick innan han började jobba som timvikarie, samtidigt som han förväntades vara självgående när han jobbade:

Varje dag var full av kritiska moment som de ansvariga sjuksköterskorna inte hade insyn i. Jag hade gärna lärt mig, men jag gjorde bara mitt jobb så väl jag förmådde, dag efter dag. Kanske inhämtade jag någon smula kunskap här och där, men det fanns inga regelrätta försök att öka min kompetens. Inga utbildningsresurser fanns som kunde slösas bort på timmisar. Ändå utförde vi en stor andel av allt arbete.

Han berättar om hierarkin hos de anställda, att han inte gjorde några ansträngningar för att ändra rutinerna eller komma med förslag på saker som skulle kunna förbättra verksamheten – han tog för givet att ingen var intresserad av klämkäcka praktikanter som försökte förbättra verksamheten.

Han berättar också om de dementa gamlingarnas totala utelämnande.

Faktum kvarstår: dementa är utelämnade till ickedementas godtycke. De kan ofta inte alls berätta om övergrepp, vare sig de allvarliga eller de vardagliga. Ett elakt ord. Ett alltför hårt handlag. Brist på tålamod eller respekt. De som lyckas berätta riskerar dessutom att inte betraktas som tillförlitliga. När en person inte kan berätta var hon befinner sig, eller hur gammal hon är, är det ofta omöjligt att skilja mellan sanning och förvirring.

Men han berättar också om personalens utelämnande till de dementa, som de ibland inte ens har någon aning om hur de ska hantera. Brist på utbildning, kunskap, erfarenhet är något som Sebastian tar upp om och om igen, liksom brist på tid, brist på personal, brist på resurser. Och detta får konsekvenser, såväl för de äldre som för personalen.

På demensavdelningen är våld mot personalen vardagsmat. Alla gick omkring med blåmärken och rivmärken på armarna, eftersom vi ständigt närmade oss personer som inte förstod sin omvärld och inte kände igen oss. Våldet var en del av ilskan i att inte längre se sammanhangen. Läget förbättrades inte heller av all oerfaren, ständigt utbytt och ofta alltför pressad personal.

Ilska var det vi ständigt mötte och alltid kunde räkna med. Den kom från äldre, anhöriga, chefer, sjuksköterskor. När de äldre var arga visste vi att det sällan gällde oss – vilka vi var som personer spelade säkert in, men hur underbart förstående och omtänksamma vi än var skulle vi fortfarande riskera att mötas med nyp, knutna nävar och vassa naglar.

Vi var projektionsytor för något annat. Samtidigt kunde vi, med mer tid och trygghet, ha skapat en rofylld miljö med mindre grogrund för ilska.

Det värsta våldet var inte inbyggt i demensen, utan i systemet som vi var en del av. Allt måste glida framåt så smidigt som möjligt. Det fanns sällan utrymme för kreativitet eller eftertanke. Vi gjorde vårt bästa, men vi räckte aldrig till. I längden skadade det mig som person. Jag blev bitter och slutade se det jag inte orkade ta in, samtidigt som mina händer blev torra och sprickorna sved av varje handtvätt, varje spritning, varje diskad tallrik.

Varje dag är en vårdskandal är en ganska liten och tunn bok. Den har ett litet format, bara drygt 150 sidor och texten är luftig. Det innebär att den är snabbläst. Samtidigt är snabbläst något som skulle behöva citationstecken – trots att texten i sig är snabbläst är innehållet inte något som man snabbt tar till sig och sedan glömmer. Ibland behöver man lägga ifrån sig boken och begrunda vad som står. Händer detta verkligen i Sverige idag? Har det gått såhär långt? Ibland behöver man lägga bort boken och ta en paus, det blir för mycket, det kommer för nära. Jag rekommenderar den ändå till såväl ung som gammal. Alla kan vi behöva få insikt och insyn i hur äldreomsorgen tyvärr fungerar i vårt land. Helst i syfte att förändra. Vem ska annars våga bli gammal i Sverige?

Varje dag är en vårdskandal är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa som e-bok hos Adlibris eller Bokus.

När allt förändras

När allt förändras – SmakprovLeni tycker att livet är bra. Hon har sin allra bästa kompis Moa och är tillsammans med den snygge och omtänksamme David. Men David har betett sig lite märkligt på senaste. Och när Leni letar upp honom i skolans replokal går allt det perfekta sönder. Det finns ett innan och ett efter. Innan Leni går in i replokalen kan allt bli bra igen, hela livet kan fortsätta vara bra. Men efter Leni öppnat dörren och ser vad som händer där inne är allt försent. På en sekund förändras allt.

När allt förändras är en lättläst bok för tonåringar skriven av Emma Frey-Skøtt. Trots att boken är skriven med ett enkelt språk och på få sidor skildras något av det värsta man kan vara med om när det gäller relationer. Att bli sviken av två av de personer man älskar mest av allt och dessutom tvingas gå vidare och möta dem dagligen i skolan. Det måste vara tortyr och författaren lyckas verkligen förmedla hur ont detta svek gör för huvudpersonen. Men trots all denna svärta och smärta finns det också hopp och tröst i boken. Leni kommer upp till ytan igen efter att ha fallit djupt djupt ner. Hon kommer upp, hon går vidare, även om hon inte förlåter. Kanske kommer hon aldrig att förlåta och det behöver man inte heller göra. Men hon går i alla fall vidare med sitt eget liv. Och kanske finns kärleken där även för henne igen, helt oväntat. En lättläst bok för alla som är eller har varit hjärtekrossade. Att känna igen sig i, att bli tröstad av eller få hopp att gå vidare av.

När allt förändras är utgiven av bokförlaget Hegas. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Dillstaligan

Konstkuppen    Juvelkuppen

Jens Lapidus, som kanske är mest känd för sina böcker om Stockholms undre värld, däribland Snabba cash, har nyligen skrivit två barnböcker som är de första i en ny barnboksserie. Serien heter Dillstaligan och de två första böckerna är Konstkuppen och Juvelkuppen.

Böckerna handlar om Jonatan som älskar att skapa uppfinningar, men som inte har någon kompis att dela sina smarta idéer med. I alla fall inte förrän Zasha flyttar in i samma hus som honom och börjar i Jonatans klass. Äntligen får han användning för sina smarta uppfinningar eftersom han och Zasha startar Dillstaligan. Dillstaligan är ett tjuvgäng, men som också verkar i de godas tjänst.

När mat försvinner från närlivs, en oskyldig kvinna anklagas och märkliga figurer syns på konstmuseet dit de åkt på skolutflykt, ja, då kan de börja lägga pusselbitarna och med smarthet och mod göra sin första kupp – Konstkuppen.

I bok nummer två, Juvelkuppen, har Dillstaligan fått sin tredje medlem, Bollan, som kan kasta längre och högre än någon annan! När Zasha blir lurad på pengar och bortskämde Rick skryter extra mycket om alla sina prylar, är det dags för Dillstaligan att planera sin nästa kupp – Juvelkuppen.

Det här är alltså en ny deckarserie för lågstadiebarn, kanske företrädesvis de äldre lågstadiebarnen. Böckerna innehåller mycket humor och klurigheter. Jag tror att Lapidus hade roligt när han skrev dem! De är rikt illustrerade i färg av Gustaf Lord. Jag gillar att en tiggarkvinna skildras i den första boken och att Zasha har en pappa som sitter i fängelse, även de utsatta personerna får en plats i Lapidus böcker. Jag gillar också att böckerna vänder lite på begreppen. De handlar alltså om barn som bildar en tjuvliga, men de är inte onda och gör inte bara fel, de hjälper också människor och ställer saker och ting tillrätta. Det gör i sin tur att många moraliska frågor väcks. Vad är rätt, vad är fel – är det till exempel alltid fel att stjäla? Jag tänker att man skulle kunna läsa böckerna som högläsning i en klass och sedan diskutera kring dessa frågor.

Böckerna är utgivna av Bonnier Carlsen. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Så jävla kallt

Så jävla kalltSå jävla kallt är Lova Laksos debutbok. Den handlar om Karla som bor i Piteå men längtar bort. Hon längtar till värmen, till ljuset, till något helt annat. Till någonstans där hunden Hemingway inte är sjuk och måste avlivas. Tillsammans med kompisen Kaja och nästanpojkvännen Aziz beger hon sig ut på en road trip söderut genom Norrland för att rädda Hemingway. Men kanske allra mest för att rädda sig själv.

Det är en imponerande debut och som ungdomsbok är denna bok lysande. Alla de rätta referenserna finns där. Språket är träffsäkert och kvickt. Tempot är snabbt, energin hög och humorn finns ständigt närvarande. Identitetssökandet är i centrum och som norrlänning känner jag igen mig i att längta bort från snön och kylan, längta söderut. Det behövs verkligen fler ungdomsböcker som inte har det traditionella Stockholmsperspektivet. Dock fastnade aldrig jag riktigt för boken, eller för Karla som huvudkaraktär. Jag känner inte tillräckligt mycket för henne för att beröras på riktigt. Jag tror dock att det är många ungdomar som kommer att tycka väldigt mycket om Så jävla kallt. Själv är jag ju egentligen inte längre i målgruppen, trots att jag gärna fortsätter läsa ungdomsböcker. Men jag kommer att följa Lova Laksos fortsatta författarskap, har hon skrivit en såhär stark debut blir det spännande att läsa kommande böcker av henne.

Så jävla kallt är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Tänk snabbt vecka 16

Annandag påsk idag, men EnligtO tar inte ledigt från sin bloggutmaning Tänk snabbt.

Veckans fem snabba lyder:

Hanne-Vibeke Holsts Som pesten eller Pesten av Albert Camus?

rött eller vitt?

soffan eller sängen?

snabbläsare eller långsamläsare?

Nyheter i tidningar eller på tv?

Jag reserverade faktiskt Hanne-Vibeke Holsts Som pesten för någon vecka sedan. Hade hoppats att den skulle hinna komma till bibblan innan jag gick på påskledigt, men den kom på skärtorsdagen då jag redan var ledig. Så den ligger på bibblan och väntar på mig när jag kommer tillbaka till jobbet. Jag vet att den är tjock och det avskräcker mig lite, men jag har läst så mycket positivt om boken och den är ju väldigt aktuell, så jag ser fram emot att börja läsa den.

Jag dricker inte vin särskilt ofta, men om jag gör det föredrar jag vitt.

Precis som EnligtO föredrar jag sängen. Vår säng är en skönare läsplats än soffan. Men jag drömmer om en stor skön fåtölj i en mysig läshörna när vi renoverat klart huset.

Jag var en långsamläsare. Men jag har övat upp min läsförmåga under åren och blivit en snabbläsare. Dels på grund av att jag läser så himla mycket i jobbet för att kunna tipsa låntagarna (främst barnböcker) och dels för att jag pluggade till bibliotekarie på halvtid medan jag jobbade på heltid, och det skulle jag aldrig ha hunnit om jag inte ökat upp min läsförmåga. Så jag läser numera snabbt och det är väl bra på vissa sätt, men det kan också vara en nackdel i vissa lägen.

Jag föredrar helt klart nyheter i tidningar. Dels för att jag är en läsare snarare än en tv-tittare och dels kanske för att jag jobbat som skrivande journalist i många år. Tryckta tidningar är ett media jag känner mig trygg med, även om jag läser allt mer digitala tidningar nu också.