Svenska deckardamer

Temat för denna månad i min utmaning Temaläsning 2016 handlar om deckare, och när det handlar om deckare är det svårt att inte nämna fenomenet med de svenska kvinnliga deckarförfattarna. Deckargenren är överhuvudtaget rik på kvinnliga författare, det gäller inte bara i Sverige, utan också i andra delar av världen. Visste ni att den första svenska detektivberättelsen också skrevs av en kvinna, nämligen av Aurora Ljungstedt. Hon gav ut novellen Hastfordska vapnet redan 1870 och den har kommit att betraktas som den första svenska detektivhistorien. Även bakom den första ”moderna” svenska deckaren står en kvinna, nämligen Kjerstin Göransson-Ljungman, som debuterade 1939 med pusseldeckaren Tjugosju sekundmeter snö. En del anser att det är en av de bästa svenska kriminalromanerna genom tiderna. Maria Lang är också en välkänd svensk deckarförfattarinna som främst var stor under 1950- och 1960-talen, liksom Kerstin Ekman, Jenny Berthelius och Ulla Trenter.

Under 1990-talet sinade dock strömmen av lovande kvinnliga deckarförfattare i Sverige och därför instiftades Polonipriset, som skulle gå till just lovande kvinnliga deckarförfattare. Kanske var det det som var startskottet för genren att åter växa, för redan året efter att priset instiftades gavs det ut ett dussintal deckarromaner skrivna av svenska kvinnor. Under åren 1998-2007 debuterade fler än 80 svenska kvinnliga kriminalförfattare. Nya namn tillkommer ständigt än idag och flera av våra svenska deckardamer röjer stora framgångar inte bara i Sverige, utan också utomlands. Jag läser själv många av dessa svenska kvinnliga deckarförfattare och tänkte därför kort presentera några av mina egna favoriter, men som sagt, det finns många många fler också.

 

Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvist är journalist och har arbetat i drygt tio år på Högskolan i Skövde, bland annat som kommunikationschef och presschef. Hon debuterade 2009 med Den svarta löparen, vilken också kom att bli den första boken i en serie deckare om rektor Emma Lundgren och kriminalkommissarien Filip Alexandersson. Böckerna utspelar sig i Skövde. Hittills har det kommit fyra böcker om Emma och Filip. Jag har läst alla: Den svarta löparen, Den som törstar, Liv i överflöd och De blå damerna. Kristina Appelqvist har också påbörjat en ny serie, där litteraturforskaren Helena Wallner är i huvudrollen. Hittills har det kommit ut två delar i denna serie, nämligen Minns mig som en ängel och Flickan framför muren. I år kommer den tredje delen, Smultron, bröllop och döden. Det jag gillar bäst med Kristina Appelqvists böcker är dels att de är så välskrivna och dels att de utspelar sig i en akademisk miljö, vilket annars väldigt få deckare gör.

 

Carin Gerhardsen

Carin Gerhardsen är matematiker och har arbetat som IT-konsult med bland annat GSM-basstationsutveckling, JAS-simulator och börshandelssystem. Hon debuterade med en filosofisk roman, men blev känd med den så kallade Hammarbyserien. 2008 kom den första boken i serien, Pepparkakshuset. Böckerna handlar om en grupp poliser som leds av kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Södermalm i Stockholm. Totalt har det getts ut åtta böcker i denna serie och 2015 kom den avslutande boken i serien. Jag har läst dem alla: Pepparkakshuset, Mamma pappa barn, Vyssan Lull, Helgonet, Gideons ring, Hennes iskalla ögon, Tjockare än vatten och Falleri Fallera Falleralla. Det jag gillar bäst med Carin Gerhardsens böcker är att de tar upp aktuella och brännande ämnen. Barns utsatthet är bland annat ett ämne som återkom i hennes första böcker och det var jobbigt att läsa om, men det bidrog starkt till hur gripen jag blev av böckerna. Det ska bli intressant att se om hon kommer med fler böcker i framtiden, kanske en ny deckarserie?

 

Inger Jalakas

Inger Jalakas är journalist och författare. Hon är väldigt bred och skriver bland annat barnböcker och fackböcker. Men hon har också skrivit en deckarserie bestående av fyra böcker med den lesbiska kriminalinspektören Margareta Nordin i huvudrollen. Jag har läst samtliga: Sinne utan svek, Den ryske mannenUr min aska och Hat. Det finns en femte bok också, en fristående bok som utspelar sig före de andra böckerna, Borde vetat bättre, som har Margareta i en biroll och där man istället får följa mamman till ett nyfött barn som blivit kidnappat på BB. Det jag gillar med Inger Jalakas böcker är framförallt att hon var en av de första att ta in en helt ny slags huvudperson, en lesbisk kvinna istället för gubbarna som Beck och Wallander som man var van vid då. Dessutom skriver även hon om brännande ämnen och det finns ett djup i böckerna som är svårt att värja sig mot.

 

Katerina Janouch 

Katerina Janouch är journalist, författare och sexrådgivare (!). Hon var med och startade tidningen Elle, hon har skrivit en lång rad barnböcker, bland annat om Ingrid och Ivar, men också fackböcker och boken Anhörig som handlar om hennes makes långvariga alkohol- och kokainmissbruk och deras relation tillsammans. Hon har också skrivit en serie böcker om barnmorskan Cecilia Lund, en serie böcker som egentligen handlar lika mycket om Cecilias privatliv och relationer som själva deckarhistorien. Cecilia Lund är ju ingen polis utan en vanlig kvinna med småbarn och jobb som barnmorska. Hon lyckas dock snubbla över mystiska saker lite här och var och kan då inte låta bli att lägga näsan i blöt. De här böckerna är inte heller traditionella böcker fyllda av mord och blod, utan snarare är det en liten egen genre med en blandning av feelgood, kvinnoskildring och mycket spänning. Och de är bra. Jag har läst alla böcker utom den senast utgivna: Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan, Modershjärtat, Nattsländan, Blodssystrar och Barfotaflickan. I år kommer den nionde delen i serien, Skugghäxan. Det jag tycker om med böckerna om Cecilia Lund är dels att man får följa en barnmorskas arbete, vilket jag tycker är intressant, och dels att man inte bara får en deckargåta utan också får följa Cecilias privatliv så bra. Böckerna är trots sin spänning väldigt vardagsnära och har hög grad av igenkänning.

 

Anna Jansson

En av våra allra mest kända och produktiva deckarförfattarinnor i Sverige är Anna Jansson. Hon är sjuksköterska i grunden och har bland annat skrivit böcker om vårdetik tidigare. Hon har också skrivit en lång deckarserie med kriminalinspektören Maria Wern i huvudrollen. Dessutom har hon skrivit en barndeckarserie med Maria Werns son, Emil Wern, i huvudrollen. Böckerna om Maria Wern utspelar sig främst på Gotland. Böckerna är också filmatiserade med Eva Röse som Maria Wern. Jag har läst alla böcker i serien utom den senaste som jag håller på att läsa just nu, men av någon anledning har jag inte skrivit om de första böckerna i serien: Stum sitter guden, Alla de stillsamma döda, Må döden sova, Silverkronan, Drömmar ur snö, Svart fjäril, Främmande fågel, Pojke försvunnen, Inte ens det förflutna, Först när givaren är död, Drömmen förde dig vilse, Alkemins eviga eld, När skönheten kom till Bro, Dans på glödande kol, Skymningens barfotabarn, Alla kan se dig och Rädslans fångar. Böckerna är snabblästa och stannar inte kvar särskilt länge, men de är spännande, underhållande och jag gillar att följa Maria Werns privatliv. Dessutom gillar jag verkligen miljöskildringarna från Gotland.

 

Mari Jungstedt

Mari Jungstedt är journalist och författare. Hon har skrivit en deckarserie om kriminalkommissarie Anders Knutas och hans utredningsgrupp, som också har filmatiserats. Böckerna utspelar sig på Gotland, precis som Anna Janssons böcker. Hittills har det kommit ut 12 böcker i serien och jag har läst samtliga utom den sista men inte skrivit om de allra första i serien: Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln, Den dubbla tystnaden, Den farliga leken, Det fjärde offret, Den sista akten, Du går inte ensam, Den man älskar. I år kommer den trettonde delen, Det andra ansiktet. Jag tycker att böckerna har tappat lite på slutet och det är lite ojämn kvalitet på serien. Men böckerna är lättlästa och är spännande, underhållande samt har ett fint persongalleri.

 

Anna Karolina

Till skillnad från exempelvis Anna Jansson och Mari Jungstedt som jag nyss nämnt så är Anna Karolina en ganska ny bekantskap i deckarvärlden. Hon är polis och kriminalförfattare. Hon debuterade med Stöld av babian som utkom 2014 och förra året kom fortsättningen. Böckerna handlar om den unga polisen Amanda som lever i en hemlig relation med den kriminellt belastade Adnan. Jag har läst båda böckerna: Stöld av babian och Står dig ingen åter och jag hoppas verkligen att det snart kommer fler böcker av Anna Karolina. Det som jag gillar med böckerna är framförallt att de känns nyskapande. Även om de, precis som många andra deckare, har poliser i huvudrollen så är Amanda en ny frisk fläkt och jag gillar att hon är en sådan som går sin egen väg. Dessutom är själva kriminalhistorierna väldigt spännande, inte minst i den första boken då det är en väldigt rå och nästan äcklig berättelse, men detta balanseras också upp bra eftersom vi får följa Amandas privatliv och polisernas utredningsarbete som också känns trovärdigt och realistiskt. Ett ytterligare plus är relationen mellan Amanda och Adnan som också känns ny och fräsch i genren.

 

Åsa Larsson

Åsa Larsson är jurist och deckarförfattare. Hon debuterade 2003 med Solstorm, den första delen i en serie böcker med Rebecka Martinsson i huvudrollen. Böckerna utspelar sig i Kiruna, en plats där också författaren har vuxit upp. Solstorm fick Svenska Deckarakademins pris som årets bästa debutant och den har också filmatiserats. Jag har läst alla de fem böcker som utkommit, men bara de två sista har jag skrivit om: Solstorm, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör, Till offer åt Molok. Jag gillar att böckerna utspelar sig i Norrland och det är också fantastiska naturskildringar i Åsa Larssons böcker. Huvudpersonen Rebecka är advokat och man får även följa polisen Anna-Maria Mella. Jag har läst att Åsa Larsson har en uttalad ambition att ha kvinnor i huvudrollerna och män som bifigurer och hon vill dessutom undvika stereotyper, och det tycker jag att hon har lyckats riktigt bra med. Det är en av de saker jag gillar skarpt med hennes böcker och det andra är djupet i böckerna, det här är nämligen inte bara vanliga deckare som man snabbt släpper, utan de lockar till eftertanke.

 

Camilla Läckberg

Ska man skriva en lista över svenska deckardrottningar så måste man förstås ha med Camilla Läckberg. Hon är i grunden civilekonom och har skrivit en serie deckare som utspelar sig i Fjällbacka på svenska västkusten. De är också filmatiserade. Hon har också skrivit barnböcker, medverkat i tv och skrivit låttexter. Hennes deckarserie har Patrick Hedström, som är polis, och hans fru författaren Erica Falck i huvudrollen. Böckerna heter Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren, Änglamakerskan och Lejontämjaren. Jag har läst några av böckerna och har den sista boken i serien stående hemma i oläst-hyllan, men jag har inte riktigt fastnat för hennes böcker, även om jag vet att de förstås är väldigt populära.

 

Liza Marklund

Liza Marklund är en annan av giganterna när det handlar om svenska deckardamer. Hon skrev boken Gömda 1995 och debuterade som deckarförfattare med Sprängaren 1998. Det är den första boken i serien om Annika Bengtzon. Den boken fick hon också Polonipriset för. Faktum är att hon var den förste att få det nyinstiftade Polonipriset. Liza Marklund var den första att introducera en kvinnlig hjälte i en genre där annars detektiverna bara var män. Dessutom var hon den förste att introducera bihandlingar där man också får följa huvudpersonernas privatliv, vid sidan om själva deckargåtan. Liza Marklund är en av våra mest säljande författare i Sverige. Flera av böckerna har filmatiserats. Liza Marklund är också en av grundarna bakom Piratförlaget. I serien om Annika Bengtzon ingår böckerna: Sprängaren, Studio Sex, Paradiset, Prime Time, Den röda vargen, Nobels testamente, Livstid, En plats i solen, Du gamla du fria, Lyckliga gatan och Järnblod. Den sistnämnda boken, Järnblod, utkom 2015 och med den satte hon punkt för hela serien. Jag har läst alla böcker utom den sista och jag tycker mycket om dem, dels för att de var så nyskapande när de kom, och dels för att huvudpersonen Annika var så befriande annorlunda än de karaktärer man annars var van vid i deckare. Annika är journalist och  mitt i karriären, och hon jonglerar livet med man och barn samtidigt med känslorna inför de tuffa kollegorna på Kvällspressen.

 

Johanna Mo

Johanna Mo är långtifrån en lika väletablerad deckarförfattarinna som Liza Marklund ännu, men hon har en speciell berättarstil och hennes deckare är också böcker man inte släpper så lätt. Hennes deckarserie har kriminalkommissarien Helena Mobacke i huvudrollen. När den första boken inleds har precis Helena kommit tillbaka till jobbet efter en lång sjukskrivning. För en tid sedan rasade nämligen hennes liv ihop då hennes son dog under tragiska omständigheter, Helena fick en slags depression och såväl hennes man som vänner övergav henne. Men nu är hon tillbaka i arbetslivet och hon kastas direkt in i att bli chef för en ny utredningsgrupp som ska ha ansvaret för mer komplicerade mordfall. Hittills har det kommit tre böcker i serien, Döden tänkte jag mig så, Vänd om och var stilla, Allting trasigt ska bli helt. Jag har läst de första två böckerna och ser fram emot att läsa även den tredje. Det som gör Johanna Mos böcker speciella är att de är ytterst välskrivna och att de uppmanar till eftertanke. De innehåller mer än bara en mordgåta. De har teman som är aktuella och brännande. Dessutom har de ett rikt och intressant persongalleri.

 

Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson är en spännande författarinna. Hon är statsvetare i grunden och har arbetat bland annat som säkerhetspolitisk analytiker och rådgivare för Säkerhetspolisen, Rikspolisstyrelsen, Utrikesdepartementet och Försvarshögskolan. Hon har skrivit facktexter om Mellanösternkonflikten och EU:s utrikespolitik, men 2009 valde hon att förverkliga sin barndomsdröm att bli skönlitterär författare. Debuten hette Askungar och med den inledde hon sin deckarserie som handlar om en utredningsgrupp inom polisen som består av den legendariske kriminalkommissarien Alex Recht, den unge kriminalinspektören Peter Rydh och så Fredrika Bergman som är civilanställd utredare. Böckerna i serien är Askungar, Tusenskönor, Änglavakter, Paradisoffer och Davidsstjärnor. Kristina Ohlsson har också börjat på en ny serie där än så länge Lotus Blues och Mios blues ingår, men dessa har jag inte läst. Hon har också hunnit skriva flertalet barn- och ungdomsböcker. Serien om Fredrika Bergman är riktigt bra. Jag gillar det faktum att Kristina Ohlsson har introducerat en civilanställd utredare, det är lite nytt med tanke på alla vanliga poliser och journalister som man annars hittar i denna genre. Hennes böcker är också välskrivna och rent berättartekniskt så är Kristina Ohlsson väldigt skicklig som författare.

 

Ann Rosman

Ann Rosman är en unik författare i denna genre. Hon skriver deckare, men hennes böcker har alltid ett historiskt tema, vilket gör dem till något alldeles extra. Hon har en fil kand inom IT och företagsekonomi och har tidigare arbetat som konsult med ansvar för affärssystem, men under en föräldraledighet skrev hon sin första bok, Fyrmästarens dotter, som var inledningen på en deckarserie med Karin Adler och andra poliser i Marstrand i huvudrollerna. Böckerna i serien är Fyrmästarens dotter, Själakistan, Porto Francos väktare, Mercurium och Havskatten. Den sistnämnda står fortfarande i min olästhylla, men jag ser fram emot att få läsa den snart. Det är en fröjd att läsa Ann Rosmans böcker med tanke på att de är väldigt välskrivna och att hon har gjort ett gediget researcharbete inför skrivandet. Miljöskildringarna är också något utöver det vanliga.

 

Sofie Sarenbrant

Sofie Sarenbrant är journalist och författare. Hon debuterade med Vecka 36 år 2010 och fortsättningen, I stället för dig kom året därpå. Böckerna handlar om höggravida kvinnor som försvinner och tvingas föda barn som sedan kidnappas. Sofie Sarenbrant har också skrivit en serie böcker med Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning i huvudrollen. Böckerna i serien heter  Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår och Avdelning 73. I år kommer nästa del i serien, Tiggaren. Sofie Sarenbrant är skicklig på att skapa unika mordgåtor och att bygga upp spänning. Det är kanske inga böcker som stannar kvar i medvetandet, men de är underhållande och framförallt spännande.

 

Emelie Schepp

Emelie Schepp är en av de nyaste författarna på denna lista. Hon har tidigare arbetat som projektledare i reklambranschen, men jobbar numera som författare. Hon debuterade 2013 med första delen i serien om åklagaren Jana Berzelius. Hittills har det kommit två böcker i serien och den tredje släpps vilken dag som helst nu. Böckerna heter Märkta för livet, Vita spår och Prio ett. Jag gillar att Emelie Schepp har en åklagare i huvudrollen. Jag har alltid varit intresserad av juridik och fascinerats av den världen, så det är ett stort plus för mig att få ta del av den. Jana är en person som är lite svår att komma in på livet, men man får ändå lära känna henne bra genom böckernas gång. Överhuvudtaget är persongalleriet väldigt intressant och böckerna är välskrivna.

 

Ninni Schulman

Ninni Schulman är som så många andra kriminalförfattare journalist i grunden. Hon är också relativt ny som författare. Hon debuterade 2010 med den första boken i serien med poliserna Petra Wilander och Christer Berglund, samt journalisten Magdalena Hansson i huvudrollen. Böckerna utspelar sig i värmländska samhället Hagfors och jag gillar verkligen att de inte utspelar sig i Stockholm som så många andra deckare. Böckerna i serien heter Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig och Vår egen lilla hemlighet. Den femte delen i serien, Välkommen hem, kommer i år. Det jag gillar med böckerna är framförallt persongalleriet. Jag gillar att vi får följa både polisarbetet och en journalist. Att Magdalena Hansson är ensamstående mamma och hemvändare till Hagfors är ytterligare plus.

 

Annika Sjögren

Annika Sjögren är lärare och bor i Härnösand. Hon debuterade som kriminalförfattare 2007 med Där ingen vind blåser. Hennes böcker utspelar sig i skolmiljö och de utspelar sig i den norrländska kuststaden Härnösand, vilket jag tycker är extra kul eftersom jag har pluggat där, har vuxit upp i närheten och väl känner till staden. I huvudrollen finns Louise Sjöberg som är rektor. Böckerna i serien heter: Där ingen vind blåser, Som glöd blir till aska, Ur havet stiger vågorna och Allt vad marken gömmer. Jag har läst alla böcker, men det är några år sedan nu och jag kommer inte ihåg jättemycket av dem längre. Men jag minns att jag framförallt gillade just miljöskildringarna och personskildringarna. Jag tvekade lite innan jag tog med Annika Sjögren, eftersom jag känner att jag inte till hundra procent kan kalla hennes böcker för deckare. Det är snarare psykologiska thrillers än traditionella deckare. Men helt klart hör även den typen av böcker till kriminallitteratur, och jag tycker att de är läsvärda. Synd att det är några år sedan sista boken kom ut nu, hade gärna läst fler böcker av Annika Sjögren.

 

Viveca Sten

Viveca Sten är jurist, civilekonom och författare. Hon bor i Stockholm, men i flera generationer har hennes släkt också ägt ett hus på Sandhamn i Stockholms skärgård. Sedan barnsben har hon tillbringat alla sina somrar på ön och detta har inspirerat henne. År 2008 debuterade hon med första delen i serien om kriminalinspektören Thomas Andreasson och hans barndomskompis, bankjuristen Nora Linde. Böckerna utspelar sig alltså på Sandhamn. De har blivit rejäla försäljningssuccéer och har även filmatiserats. Böckerna i serien är: I de lugnaste vatten, I den innersta kretsen, I grunden utan skuld, I natt är du död, I stundens hetta, I farans riktning, I maktens skugga och I sanningens namn. Böckerna är väldigt välskrivna och mordgåtorna spännande. Jag tycker dock att kvaliteten på böckerna har varit lite spretig och skiftande. Kanske är det därför jag bara har läst fem av åtta böcker i serien? Men jag kommer nog att läsa resterande också skulle jag tro.

 

Gabriella Ullberg Westin

Gabriella Ullberg Westin är nog den nyaste deckarförfattaren här i min lista. Hon debuterade 2014 med Ensamfjäril, vilket är den första boken i en tänkt serie som utspelar sig i Hudiksvall och som har kriminalinspektör Johan Rokka i huvudrollen. Nästa bok i serien kommer senare i år och den heter Springpojken. När Ensamfjäril kom kategoriserades den att tillhöra den unika genren erotic crime. Det finns alltså vissa scener i boken som skildrar rätt avancerade sexakter. Men det erotiska temat tar absolut inte överhand. Tvärtom så är det här också en riktigt bra och välskriven deckare med intressanta karaktärer. Ett stort plus för min del är förstås att boken utspelar sig i Hudiksvall eftersom jag bor i närheten. Fast inte bara därför, jag gillar också att författaren skildrar polisarbetet i en småstad så utförligt, eftersom det trots allt finns vissa utmaningar med att utreda mord i en småstad där det inte finns så mycket resurser, där det är långa avstånd och där poliserna många gånger känner till offer likväl som förövare. Jag längtar tills nästa bok i serien kommer.

 

Emma Vall

Emma Vall är en pseudonym för de tre författarna Maria Herngren, Eva Swedenmark och Annica Wennström. Tillsammans har de skrivit en serie barndeckare, men också en serie deckare för vuxna som utspelar sig i Sundsvall och som har journalisten Amanda Rönn i huvudrollen. Nu är det några år sedan böckerna kom, men jag gillade verkligen huvudpersonen och också att böckerna utspelar sig i Sundsvall som är en stad där jag tillbringat mycket tid. Böckerna i serien heter Kattjakt, Änglavakt, Vänskapspakt, Stilla flyter ån och Slutpunkten. Synd att de inte har fortsatt skriva tillsammans.

 

Karin Wahlberg

Karin Wahlberg är läkare, lärare och författare. Hon debuterade som deckarförfattare 2001 – det år hon skulle fylla 51 år. Deckarserien handlar om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru Veronika Lundborg som är överläkare på Oskarshamns lasarett. Med dessa karaktärer i huvudrollen får vi inblick i två yrken, eller världar, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Karin Wahlberg har också skrivit historiska romaner och barnböcker. I år kommer också en självbiografisk bok som heter Cancerland – tur och retur. Böckerna i serien om Claes och Veronika heter Sista jouren, Hon som tittade in, Ett fruset liv, Flickan med majblommorna, Blocket, Tröstaren, Matthandlare Olssons död och Glasklart. Jag har läst alla, men bara skrivit om de två sista.

 

Katarina Wennstam

Katarina Wennstam är journalist och författare. Hon har tidigare arbetat som kriminalreporter på SVT, men är numera författare på heltid. Hon har inte bara skrivit kriminalromaner, utan också reportageböcker om våldtäkt och övergrepp mot kvinnor. Katarina Wennstam har skrivit flera serier när det gäller kriminalromaner. Först skrev hon en triologi med fokus på mäns våld mot kvinnor. Riktigt bra och framförallt viktiga böcker. Böckerna i den triologin heter: Smuts, Dödergök och Alfahannen. Därefter har Katarina Wennstam skrivit en serie med kriminalinspektör Christina Lugn och målsägarbiträdet Shirin Sundin i huvudrollen. Böckerna i serien är Svikaren, Stenhjärtat, Skuggorna och Skymningsflickan. Jag har endast läst de två första böckerna i den serien, men jag gillar verkligen att man både får följa polisernas och juristernas arbete. De två nästkommande böckerna finns i min oläst-hylla.

 

Det som slår mig nu när jag har arbetat med detta inlägg är hur välutbildade alla dessa författarinnor är. Det är statsvetare, IT-konsulter, ekonomer, jurister, lärare, läkare, sjuksköterskor, journalister och matematiker som ligger bakom alla dessa deckarsuccéer. En annan sak som slår mig är att kvaliteten på alla dessa deckare är väldigt hög. De flesta av deckardamerna skriver väldigt välskrivna, välresearchade och högkvalitativa böcker som har rika persongallerier, härliga miljöskildringar och framförallt spännande kriminalgåtor.

 

Vilka har ni läst av dessa författare? Vilka är era favoriter? Har ni andra svenska kvinnliga deckarförfattarinnor än de som finns med på min lista?

Apropå lista så vill jag också slå ett slag för Vixxtorias lista på 108 kvinnliga deckarförfattarinnor och En annan sidas sida om Nordiska deckare med kvinnliga hjältinnor.

 

 

Står dig ingen åter

Står dig ingen återStår dig ingen åter är Anna Karolinas andra bok och tillika en fristående uppföljare till Stöld av babian som jag skrivit om här.

Även denna bok handlar om kriminalaren Amanda. Hon har nu fått tvillingar med Adnan. Men det vet han inte om eftersom han varit på flykt undan rättvisan i flera år. Nu är han tillbaka för att avsluta gamla affärer och rentvå sitt namn. Samtidigt nästlar sig Amanda in i kretsen kring maffialedaren Milorad Kraljevic som är den som distribuerar den nya farliga drogen, Kannibaldrogen, som bland annat lett till att en sexårig flicka blivit mördad av sin mamma.

Även denna bok är riktigt spännande och det är i ett rafflande tempo som händelserna avlöser varandra. Det är en spännande polis/thriller-historia som berättas, men en av bokens stora behållningar är också det som händer mellan karaktärerna och i karaktärernas inre. Vi har till exempel spänningen mellan Amanda och Adnan, men vi har också åklagaren Pia som ofrivilligt tvingats bli bonusmamma, med allt vad det medför. Vi får också som hastigast träffa Magnus som hade en stor roll i den förra boken.

Jag gillar sättet som Anna Karolina skriver på. En bra balans mellan det där råa, thrillerdramatiska, och det där mjuka, känsliga som gör att karaktärerna utvecklas. Jag gillar också avsnitten där polisarbetet beskrivs. Inte för att jag är insatt, men det känns väldigt trovärdigt och realistiskt, även om Amanda är en sådan som absolut måste gå sin egen väg.

Står dig ingen åter är utgiven av Norstedts och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sofie Sarenbrants deckare om Emma

1andra-andningen 1avdelning-73 1vila-i-frid 1visning-pagar

Sofie Sarenbrant är en av de kvinnliga författarna i Sverige som brukar benämnas som deckardrottningar. De skriver alla lättlästa och spännande deckare som utspelar sig på olika platser runt om i Sverige och som har blivit oerhört populära.

Sofie Sarenbrant har hittills skrivit sex deckare. Två av dem, Vecka 36 och Vila i frid, tillhör en egen miniserie. Dessa  böcker har jag tidigare recenserat här och här. De andra fyra böckerna har kriminalpolisen Emma Sköld i huvudrollen. De böcker som hittills har kommit ut i serien om Emma heter Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår och Avdelning 73.

Vila i frid inleds med att en känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av de båda händelserna verkar vara annat än olyckor, men hotellets ledning får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Det blir Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning som kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.  

Andra andningen utspelar sig på Stockholm Marathon. Emma är ledig den här dagen, men hon befinner sig på plats för att heja på sin syster Josefin som deltar i loppet. Detta år är det 35:e loppet som går av stapeln och Stockholm Marathon har fram tills nu varit förskonat från dödsfall. Men precis utanför Stadion faller en man ihop och trots att han snabbt förs till sjukvårdstältet i närheten så går hans liv inte att rädda. Inte långt därefter hittas en livlös kvinna vid vattnet i Rålambhosparken. Kan det befinna sig en mördare bland löparna? Emma rycker förstås in trots sin lediga dag, men poliserna har en kamp mot klockan och dessutom är det inte det lättaste att söka efter en mördare i en sådan gigantisk folksamling och folkfest som maratonloppet är.

Visning pågår utspelar sig i mäklarvärlden. Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Det finns inga tecken som tyder på inbrott, och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Kan det vara så fruktansvärt att någon har dröjt sig kvar efter visningen? Emma Sköld får i uppgift att utreda mordet och från början tror man från polisens håll att det är hustrun som ligger bakom dådet. Men snart sker fler mord i samband med husvisningar och hela mäklarvärlden ruskas om.

Avdelning 73 utspelar sig till största delen på ett sjukhus och till en början främst på intensivvårdsavdelningen, en plats där få av oss som tur är har behövt tillbringa så mycket tid på. Boken inleds med att Emma vaknar upp på avdelningen efter fem månader i koma. Hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida för första gången efter förlossningen. Att Emma legat i koma så lång tid har förstås tärt mycket på hennes anhöriga. Under hennes frånvaro visar det sig också att hennes sambos förra flickvän har tagit på sig rollen som ny mamma för Emmas dotter. När Emma vaknar har hon fragmentariska minnen från ridolyckan och hon känner på sig att det nog inte var en olycka, utan att ett brott har begåtts. Men det är svårt att få de anhöriga att tro på hennes magkänsla. Och vem skulle egentligen vilja Emma illa? Så länge som hon fortfarande befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon senare flyttas till Avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Det jag tycker är den största behållningen med Sofie Sarenbrants deckare är att de känns så nytänkande och uppfriskande i den gigantiska deckarskörd som varje år utkommer i Sverige. Deckare som utspelas mitt i Stockholms Maraton, på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset, på ett spa, och på en husvisning känns onekligen nytt. Själva mordhistorierna är också riktigt bra, skrämmande och inte heller särskilt förutsägbara.

Böckerna har alltså Emma Sköld i huvudrollen. En ung, ambitiös kvinna. Jag minns att jag noterade redan när jag läste den första boken att jag tyckte att karaktärerna kändes lite platta. Nu har jag precis läst den fjärde boken i serien, Avdelning 73, och jag är benägen att fortfarande hålla med mig själv. I den sistnämnda boken utspelar sig väldigt mycket av handlingen på sjukhuset och Emma själv ligger i koma under vissa delar av boken, så hon tar av naturliga skäl inte lika mycket plats som i de tidigare böckerna. Men jag tycker inte heller att man får särskilt bra grepp om övriga karaktärer. Jag hade gärna fått en tydligare bild av Emmas sambo Kristoffer och av Emmas mamma. Josefins syster får man lära känna lite mer, och man får också en rätt bra bild av Josefins pappa, men jag hade alltså önskat att även de andra karaktärerna fick bli lite mer levande och ta mer plats. Polisarbetet får man också bara följa lite i bakgrunden i den senaste boken, även detta förstås av förklarliga skäl, men det är lite tråkigt för det är ju ofta det som gör att man vill läsa en deckare.

Jag saknar också tillbakablickar från tidigare böcker i serien. Eftersom deckare i sådana här serier oftast utkommer max en gång per år så hinner man ofta läsa många böcker emellan och då minns man sällan alla detaljer från böckerna och vilka relationer alla karaktärer har med varandra. En liten återblick då och då skulle inte ha skadat. Dessutom presenteras böckerna i den här serien som fristående, och då tycker jag att det borde vara ännu viktigare med lite mer bakgrundsfakta om karaktärerna.

Böckerna är lättlästa, håller ett högt tempo och har ett bra driv. De innehåller inte så mycket action, utan har snarare ett krypande obehag i sig. Därmed passar böckerna också bra för den som annars inte har deckare som sin favoritgenre. Relationer tar rätt stor plats i böckerna och även polisernas kluriga utredningsarbete.  Berättartekniskt så är Sofie Sarenbrant bra på att bygga upp spänning och skapa vändningar som gör att man har svårt att lägga ifrån sig boken, för man vill bara läsa vidare och få veta vad som händer. Annars är språket ingen sensation i sig, det funkar och böckerna är lättlästa, men det är inte direkt så att man minns några minnesvärda citat efter läsningen.

Det skapas många frågetecken i böckerna och det är inte alltid som trådarna knyts ihop längs berättelsens gång. Böckerna avslutas också med en cliffhanger som gör att man självklart vill läsa nästa bok, men det är inte alltid som denna cliffhanger får sin lösning ens i nästa bok. När jag googlade lite så såg jag dock att Sofie Sarenbrants nästa deckare kommer ut på ett nytt förlag och denna nya bok, som för tillfället har arbetsnamnet Tiggaren, tydligen också ska knyta ihop många av de lösa trådarna från Visning pågår och Avdelning 73, så det blir ju spännande att få se.

Böckerna om kriminalinspektören Emma Sköld utges än så länge på Massolit förlag respektive Ponto Pocket. De finns att köpa bland annat på Adlibris (här, här, här, här) och på Bokus (här, här, här, här).

2x Gerhardsen

tjockare-an-vatten     falleri-fallera-falleralla

Carin Gerhardsens deckarserie om Hammarbypolisen har blivit oerhört framgångsrik och populär. Serien har getts ut i ett trettiotal olika länder världen över och flera av böckerna har belönats med fina priser och utmärkelser. Men allting har ett slut och det gäller förstås även för bokserier. Med den åttonde boken i serien, Falleri Fallera Falleralla, så har Carin Gerhardsen också skrivit den avslutande delen. Hon skriver själv i efterordet att åtta böcker känns lagom. Det är lagom många böcker för en ny läsare att ta till sig och lagom många böcker för henne själv att skriva. Jag har tidigare recenserat de andra sex böckerna i serien (här, här, här, här och här) och nu är det dags att skriva om de två sista böckerna.

Tjockare än vatten

Boken inleds med att en rad dräpta katter, omsorgsfullt utplacerade i anslutning till vatten, väcker känslor och engagemang i Stockholms södra förorter. Conny Sjöberg och hans team har ingen aning om vem som dödar och placerar ut katterna. När en respekterad psykolog hittas dränkt och stympad i sitt eget badkar får de dock lägga kattfallet åt sidan. Men det visar sig att de båda fallen har något gemensamt, liksom med ett fall där en man ramlar ner på framrutan till en bil som kommer körande. Länge står Sjöberg och teamet och trampar vatten, men så småningom inser man att spåren pekar mot en serie bestialiska handlingar i det förflutna.

Jag tycker inte att detta är Gerhardsens bästa bok. Jag började först läsa boken, men lade ifrån mig den under en längre tid och tog först tag i den igen när jag fick hem den avslutande delen i bokserien från biblioteket. Jag tycker att det är lite för många karaktärer och sidospår att hålla reda på i den här boken. Boken kändes rörig. Jag gillar dock Gerhardsens språk, jag gillar karaktärerna skarpt, jag gillar de många vändningarna och jag gillar den ovanliga och inte alls förutsägbara intrigen.

Falleri Fallera Falleralla

Falleri Fallera Falleralla tar vid där den förra boken avslutades och mycket fokus ligger på polisernas privatliv, liksom relationen mellan dem som arbetskollegor. Det förut så sammansvetsade teamet under ledning av Sjöberg är inte alls så tajta längre och inte blir det bättre av att deras chef motarbetar dem. Det fall som teamet jobbar på i denna bok är att två personer har blivit mördade mitt på öppen gata i Stockholm. En medelålders kvinna och en liten pojke blir brutalt nerslagna med en hammare. Det brutala sätt som mordet skedde på, att offren sinsemellan ser ut att sakna beröringspunkter och att morden skedde på öppen gata gör att teamet känner extra stor press på att lösa detta snabbt.

Jag gillade den här boken betydligt mer än den andra. Den här känns lite mer välarbetad. Den är inte lika rörig, det är inte lika många trådar att hålla reda på. Här får man följa polisernas privatliv lite mer också, vilket jag uppskattar. Jag gillar inte att det här är den sista boken i serien, jag hade gärna läst mer om de här levande och färgstarka karaktärerna, men jag gillar ändå att det tydligt känns under läsningen att författaren nu har valt att sätta punkt för Hammarbypoliserna för alltid. Trådar från tidigare böcker knyts ihop och man känner att karaktärerna nu kommer att gå vidare på egen hand. Gerhardsens språk är som alltid riktigt bra och framförallt gillar jag hennes sätt att skildra karaktärerna så att de framstår som riktiga människor.

Det har varit roligt att lära känna poliserna från Hammarby och jag uppskattar att ha fått lära känna Carin Gerhardsens författarskap och sätt att skriva på. Jag hoppas att hon aldrig slutar skriva. Jag vill läsa mer av henne.

Böckerna utges av Norstedts förlag. De finns att köpa bland annat på Bokus (här och här) och på Adlibris (här och här).

Tidigare läst av författaren:

Pepparkakshuset

Mamma, pappa, barn

Vyssan Lull

Helgonet

Gideons ring

Hennes iskalla ögon

 

Lycke

lyckeLycke är en kriminalroman som handlar om försvinnandet av en åttaårig flicka. En kall och regnig fredag i maj försvinner Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. TV4 ligger bara ett stenkast därifrån och därför vill man vara först med nyheten. Den som sätts på att följa fallet blir kriminalreportern Ellen Tamm. Hon tar händelsen personligt och ju mer tiden går, desto mer besatt blir Ellen av sökandet efter Lycke. Försvinnandet påminner henne nämligen om en annan, liknande händelse, som ligger henne mycket närmare.

Jag började läsa Lycke, men tog sedan ett uppehåll. Jag hade lite svårt att komma in i boken från början, men sedan blev jag fast. Det är en spännande historia, även om man genom valet av huvudpersonen inte befinner sig precis mitt i händelsernas centrum. Då boken handlar om försvinnandet av barn så berör den förstås extra mycket. Dessutom handlar boken inte bara om försvinnandet av ett barn, utan också om skilsmässobarn och om hur de riskerar att hamna i kläm, vilket gör boken ännu mer berörande. Lycke är Mikaela Bleys debutroman. Hon har själv jobbat på TV4 och därför känns miljön trovärdig. Skildringen av Ellen är också välgjord. Ellen känns som en komplex person med en hel del obearbetade saker i bagaget, samtidigt som hon också känns som en ”vanlig” människa där det är lätt att känna igen sig i vissa delar.

Själva intrigen är relativt enkel, men det dröjde ända till slutet innan jag listade ut vem som var gärningsmannen, så det var inte förutsägbart. En sak som jag gillar med den här boken är realismen. Det handlar om något som skulle kunna inträffa när som helst, och det gör berättelsen skrämmande. Boken är stark och gripande, men samtidigt snabbläst. Man fängslas lätt och vill fortsätta läsa. Språket flyter också på bra. Sammanfattningsvis tycker att detta var en riktigt bra debut, så jag ser fram emot att läsa mer av Mikaela Bley.

En extra rolig sak var att när Hoi förlag skulle skicka boken som recensionsexemplar till mig så råkade precis Mikaela komma dit, så jag blev en av de första att få ett signerat exemplar av författaren 😀

Lycke är utgiven av Hoi förlag. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Stöld av babian

9789113058160_200_stold-av-babianFörsta raderna jag läste i Stöld av babian gjorde mig inte alls imponerad. Jag fick för mig att boken var i stil med Snabba cash och den lade jag ifrån mig väldigt snabbt. Men eftersom Stöld av babian har fått så bra kritik valde jag ändå att läsa vidare i hopp om att den skulle bli bättre. Och faktum var att jag inte hann komma många sidor förrän jag var helt fast. Sedan sträckläste jag boken och nu sörjer jag över att den är slut.

Stöld av babian är en kriminalroman som handlar om Amanda, nyutexaminerad polis som har en personlig agenda och en plan för att få svar på den fråga som gäckat henne under många år. Boken handlar också om Adnan, som nyss kommit ut från fängelset där han suttit för grovt narkotikainnehav och nu sitter han i skiten eftersom han både förföljs av ett gäng som han är skyldig pengar och av polisen som tror att han kommer att göra något olagligt igen. Dessutom möter vi Magnus som är kriminalkommissarie och som balanserar kraftigt på lagens gräns för att sätta dit brottslingarna och därigenom få en fjäder i hatten inför klättringen på karriärsstegen. Magnus är också svag för kvinnor och har en taskig kvinnosyn, samtidigt som han helst av allt inte vill se kvinnor på hans enhet.

Boken är händelsefylld och håller ett högt tempo. Eftersom vi får möta så många sinsemellan väldigt olika människor blir det aldrig tråkigt och man får också ta del av olika världar, liksom olika versioner av samma händelseförlopp. Stöld av babian tar också upp många teman och det gör att man kan tro att boken blir spretig, men jag tycker författaren lyckats väldigt bra med att hålla ihop berättelsen och knyta ihop alla trådar. Samtidigt avslutas boken med en cliffhanger som öppnar för en uppföljare. Jag läste någonstans att författaren har inspirerats av Snabba cash och dess uppföljare, men lagt till polisarbetet. Själv hann jag aldrig läsa tillräckligt långt i Snabba cash för att se likheterna mellan böckerna.

Länge undrade jag över bokens titel, men förklaringen kommer i slutet av boken och tyvärr är det en betydligt värre avslutning än vad jag kunde tänka mig. Författaren har ett lite speciellt språk med korthuggna meningar. Detta bidrar till att föra handlingen framåt snabbt och det passar i en sådan här typ av bok, men det tar lite tid att komma in i språket. Men språket skiljer sig också åt beroende på vilken av huvudpersonen man får följa. Det korthuggna språket står för männens del av historien, medan det blir längre meningar och lägre tempo när man får följa Amanda. Ett intressant grepp när man väl kommit en bit in i boken.

Författaren, Anna Karolina, heter Larsson i efternamn och jobbar som polis i Malmö, så det är inte alls konstigt att polisarbetet skildras så trovärdigt. Det här är hennes debutroman och jag hoppas hon skriver många fler. Stöld av babian utges av Norstedts och finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus. Läs den!

Himlen är alltid högre

himlen-ar-alltid-hogreJag har läst alla böcker i Jonas Moströms deckarserie som utspelar sig i Sundsvall och som har kriminalkommissarie Johan Axberg och läkaren Erik Jensen i huvudrollerna. När jag såg att han kommit med en ny bok, Himlen är alltid högre, tog jag för givet att det helt enkelt var nästa bok i den serien. Men när jag fick hem boken insåg jag att boken har en ny huvudperson, Nathalie Svensson, som är psykiatriker och medlem i rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag började läsa, men fastnade inte alls till en början. Jag tänkte till och med lägga den ifrån mig, ända tills jag såg att till hösten kommer Jonas Moström med ytterligare en bok, Dominodöden, som faktiskt kommer att innebära att serierna om Johan Axberg och Nathalie Svensson slås ihop! Det gav mig en sporre att fortsätta läsa Himlen är alltid högre och faktiskt blev boken bättre framåt mitten.

Boken handlar alltså om Nathalie Svensson som är psykiatriker, men också nyskild tvåbarnsmamma som delar sitt liv mellan sitt vardagliga mammaliv i Uppsala och som singeltjej i Stockholm. Hon har skaffat sig en övernattningslägenhet i Stockholm för att kunna festa, träffa vänner och dejta i huvudstaden under sina barnfria helger. Det är också under en sådan helg hon blir vittne till ett brutalt mord. Men hon inser snart att det inte är någon slump. Faktum är att detta mord påminner henne om mordet på hennes dåvarande pojkvän och stora kärlek som inträffade för över tio år sedan och var ett fall som aldrig fick någon förklaring. Inte långt efter att hon bevittnade det nya mordet börjar hon också få obehagliga och anonyma sms och snart blir hon insnärjd i en mordhistoria där hon är fast besluten att försöka ta reda på sanningen.

Det dröjde alltså ett tag innan jag fastnade i boken, kanske för att jag blev besviken över den nya huvudpersonen. Men också för att jag inte riktigt får grepp om Nathalie. Jag kommer inte henne in på djupet, även om hon verkar mycket sympatisk. Jag är också besviken över att Moström denna gång valt att förlägga handlingen till Stockholm och Uppsala. Jag saknar de miljöbeskrivningar över Sundsvall och Östersund där jag kunde känna igen mig, norrlänning som jag är. Själva mordgåtan var dock spännande och inte alls förutsägbar. Moström har också ett högt tempo, ett bra driv och ett skickligt språk, vilket gör att Himlen är alltid högre är en riktig bladvändare. En perfekt sommardeckare.

Himlen är alltid högre är alltså skriven av Jonas Moström och utgiven av Lind&Co. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.

Ensamfjäril

ensamfjarilDet är julafton och ett våldsamt snöoväder lamslår Hudiksvall. På eftermiddagen nås Polisen av ett larm. Henna Pedersen, gift med Sveriges bästa fotbollsspelare, har hittats ihjälskjuten i hemmet med parets två små barn som enda vittnen. Familjen har just återvänt till Sverige efter många år i Italien. Det blir den hemvändande polisen Johan Rokka som får brottsutredningen på sitt bord. Det finns inte många ledtrådar att följa upp, men i ett försök för att få fram mer om offrets tidigare liv åker han till Italien. Han inser snart också att fotbollsstjärnan döljer något viktigt och att han egentligen aldrig kände sin fru. Parallellt med mordutredningen dras Johan Rokka in i en erotisk affär med dottern till hans barndomsvän. Dessutom inser Rokka, när ett ytterligare kallblodigt mord sker, att hans jobb och hans förflutna obönhörligen kommer att flätas samman.

Gabriella Ullberg Westin har skrivit något så ovanligt som en erotisk deckare som dessutom utspelar sig i Hudiksvall, Ensamfjäril. Det var därför inte svårt att förstå varför jag blev nyfiken på denna bok. Benämningen ”erotic crime” avskräckte mig till en början, men nyfikenheten tog till slut överhand. De erotiska avsnitten begränsar sig till ett litet urval avancerade sexscener som skildras väldigt detaljerat. Men det erotiska temat tar dock aldrig överhand, utan fokus ligger på kriminalhistorien och det tycker jag är bra. Det är en bra balans. Författaren själv sa i en intervju att de erotiska scenerna är ett sätt att lära känna karaktärerna ytterligare och det har hon en poäng i. Att boken utspelar sig i Hudiksvall är ett stort plus eftersom det är en plats som jag väl känner till eftersom jag bor i närheten. Överhuvudtaget är det en fördel att få ta del av hur polisarbetet går till på en polisstation i en mindre stad, där det inte finns så mycket resurser, där det är långa avstånd och där poliserna många gånger känner till offer likväl som förövare.

Själva deckargåtan då. Jodå, den är välskriven och man lockas hela tiden av att läsa mera. Lösningen på mordgåtan är inte förutsägbar och det innebär också att man som läsare lätt behåller fokus ända till slutet av boken. Någon gång under läsningen tyckte jag att det var lite väl många karaktärer som blev lite svåra att få överblick över. Men allting knöts ihop på ett bra sätt i slutet av boken. Det är en bra blandning mellan skildringen av polisarbetet och karaktärernas privatliv. Karaktärerna är intressanta, även om jag hade lite svårt för Johan Rokkas raka och hårda sätt till en början. Hans kollega Janna fascinerar mig och jag vill gärna läsa mer om henne i kommande böcker. Ensamfjäril är alltså författarens debut (och en mycket bra debut dessutom!) men författaren har redan flaggat på sin hemsida för att en uppföljare är på gång. Den kommer jag definitivt att läsa och jag ser fram emot att den ska komma ut.

Finns att köpa här och här.

Dolda fel och brister

dolda-fel-och-bristerDolda fel och brister är den första boken i serien om Dicte Svendsen. Det är en blandning mellan deckare och spänningsroman tycker jag.

Dicte är journalist och mamma till en tonårsdotter. Boken inleds med att Dicte och hennes två väninnor ska fira hennes 40-årsdag, hennes skilsmässa och hennes nyinköpta hus. Det skulle bli en bra dag. Det blev det inte. Väninnorna går till en uteservering i Århus och när de sitter där gör Dicte en makaber upptäckt. I ån som flyter genom staden guppar en plastbalja. I baljan ligger ett nyfött spädbarn inlindat i handdukar. Barnet är dött.

Under utredningen gör man fynd som tyder på att barnet är av muslimsk härkomst. Det får främlingshatet i staden att blossa upp. Dicte och hennes väninnor involveras också i utredningen, vilket gör att deras egna liv ställs på sin spets.

Boken var lättläst och snabbläst, ibland var den medryckande men ibland långtråkig. Jag gillar att boken ger en dagsaktuell inblick i det danska samhället. Jag föredrar egentligen svenska deckare, men det är ingen större fel på den här boken. Jag läste någonstans att författaren är Danmarks svar på Lisa Marklund och det kan nog stämma. Det är mycket som är förutsägbart och karaktärerna upplevs platta. En helt vanlig deckare alltså, en stunds trevligt tidsfördriv, men ingen bok som stannar kvar särskilt länge.

Dolda fel och brister är alltså första delen i en dansk deckarserie. Hittills har det kommit ut fyra böcker om Dicte. Det har också gått en deckarserie på tv som bygger på dessa böcker, men den har jag inte sett. Böckerna om Dicte är skrivna av Elsebeth Egholm. Jag läste denna bok i pocket och den är utgiven av Ponto pocket.

Dagens julklappstips – Lejontämjaren

lejontamjarenDet här julklappstipset handlar konstigt nog om en bok jag faktiskt inte har hunnit läst ännu. När jag hade min Birger-tävling i slutet av november så hade jag som tävlingsfråga ”Vilken bok önskar du dig i julklapp”. Den bok som allra flest tävlande svarade att de önskade sig var Lejontämjaren av Camilla Läckberg. Och faktum är att jag tror att det kommer att vara rätt så många paket som innehåller denna bok i år.

Lejontämjaren är Camilla Läckbergs nionde bok om författaren Erika Falck och polisen Patrik Hedström. Det är den första Fjällbackadeckaren på hela tre år, så Läckbergs fans har fått vänta länge på en ny bok. Recensionerna verkar övervägande positiva och på flera håll har jag läst att detta är Camilla Läckbergs starkaste bok i serien, så jag förstår att förväntningarna från fansen är höga. Jag tror att alla som gillar deckare och spännande kriminalhistorier lär tycka om denna bok. Själv ser jag också fram att läsa boken när jag får tid och möjlighet. Lejontämjaren är utgiven av Forum bokförlag.

Lejontämjaren inleds med att flera tonårstjejer är försvunna och en av dem hittas då hon blir påkörd av en bil och ligger svårt skadad ute på en kall vinterväg i närheten av Fjällbacka. Det blir förstås Patrik och hans kollegor som utreder fallet. Det visar sig snart att fallet har kopplingar till en gammal historia, en historia som Erika Falck arbetar med. Den historien kretsar kring en ung kvinna som förälskar sig i en lejontämjare när en cirkus besöker Fjällbacka. Lejontämjaren blir kvar i Fjällbacka, han och kvinnan bildar familj. Men något går snett. Kvinnan mördar sin man, lejontämjaren och än idag sitter hon inspärrad efter att ha dömts för mordet. Den historien vill Erika Falck skriva om och den historien har alltså kopplingar till Patriks nutida fall.